Vatten

Vattenförvaltning handlar om att förbättra Sveriges vatten. Länsstyrelsen ansvarar bland annat för att bedöma statusen på länets vatten och föreslå åtgärder där det behövs.

Myndigheter, kommuner och organisationer arbetar med vattenförvaltning på olika sätt. Målet är att Sveriges sjöar, vattendrag, grundvatten och kustvatten ska nå god status 2021 eller senast 2027. Vatten som riskerar att inte uppfylla kraven måste åtgärdas.

Vad gör Länsstyrelsen?

  • Bedömer statusen på länets vatten (statusklassificering).
  • Föreslår åtgärder där det behövs.
  • Övervakar tillståndet.
  • Stöttar vattenråd och åtgärdsarbeten.
  • Ansvarig för prövning och tillsyn av anläggningar som kan påverka vattenmiljön.

Åtgärdsprogram för vatten

Sveriges vatten är indelat i fem vattendistrikt. Var sjätte år tar Länsstyrelsen och Vattenmyndigheterna fram förvaltningsplaner och åtgärdsprogram för varje distrikt.

Förvaltningsplanen

Förvaltningsplanen innehåller en sammanfattning av vattenförhållandena och vattenförvaltningen i vattendistriktet. Planen beskriver också inriktningen för det kommande arbetet.

Åtgärdsprogrammet

Åtgärdsprogrammet är en del av förvaltningsplanen. I programmet finns information om vilka åtgärder som behöver genomföras för att miljökvalitetsnormerna ska uppnås. Dessa åtgärder är juridiskt bindande och ska årligen rapporteras till vattenmyndigheterna.

Myndigheter och kommuner ansvarar för att åtgärderna i programmet utförs.

Detta gör Länsstyrelsen inom åtgärdsprogrammet:

  • Tillståndsprövningar
  • Tillsyn och omprövningar enligt Miljöbalken
  • Fysisk planering enligt plan- och bygglagen
  • Tar fram föreskrifter

Vattendatabasen VISS

I vattendatabasen VISS finns vattenklassificeringar och kartor över landets vatten.

Hitta ditt vatten i Vattendatabasen VISSlänk till annan webbplats

Lär dig söka i VISS på Vattenmyndigheternas webbplatslänk till annan webbplats

Havsmiljödirektivet

Parallellt med Svergies arbete inom vattendirektivet löper arbetet med EU:s direktiv för god havsmiljö. Direktivets mål är att uppnå en god miljöstatus i Europas hav senast 2020. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för arbetet med havsmiljödirektivet i Sverige enligt havsmiljöförordningen.

Läs om Havsmiljödirektivet på Havs- och vattenmyndighetens webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Skånes Vattenmiljöer

Länsstyrelsen Skåne tillämpar EUs gemensamma direktiv och Sveriges nationella regler för vatten på de regionala och lokala förutsättningar som finns i Skåne. Gränsen mellan vattendistrikten delar Skåne i två delar; nordvästskåne tillhör Västerhavets vattendistrikt och resterande delar av Skåne tillhör södra Östersjöns vattendistrikt. Det är en av anledningarna till att olika delar av Skåne ibland kan ha lite olika fokus i arbetet med vatten, till exempel när det gäller åtgärder.

Vad är unikt med Skånes vatten?

Det finns flera viktiga förutsättningar och utmaningar som präglar arbetet med vattenmiljön i Skåne. Här är några av dem.

  • Stora delar av Skånes vattenmiljöer påverkas av ett intensivt och viktigt jordbruk. 
  • Salthalten i kustvattnet är mycket varierad längs den skånska kusten.
  • Några av Sveriges mest artrika sötvattensmiljöer finns i Skåne.
  • Skåne påverkas mer av havsnivåhöjning och stranderosion än övriga Sverige.
  • Dricksvatten som en resurs är mer svårtillgängligt i Skåne än i stora delar av Sverige.

Jämförelsevis har Skåne ganska få och små sjöar. Här finns drygt 500 sjöar större än 0,01 km². Sjöarna har dock ofta ett rikt växt- och djurliv och därmed ett stort naturvärde. Flertalet sjöar i Skåne är grunda och har bildats under den senaste istiden.

Beroende på var de finns i landskapet och markanvändningen runt dem är Skånes sjöar ganska olika varandra. I barrskogsområden i norr finns bruna sjöar med ganska låga nivåer av näringsämnen och som oftast har våtmarker i sina tillrinningsområden (t.ex. Liasjön). Dessa sjöar är naturligt sura och bruna av humöst material som transporteras till dem från skogs- och våtmarker.  I Skånes slättlandskap finns näringsrika sjöar med mycket hög produktion av växter och djur (t.ex. Ellestadssjön). Näringsämnena kommer till stor del från jordbruk i sjöarnas avrinningsområden. Dessa sjöar är ofta grumliga på sommartid på grund av höga algkoncentrationer. Det finns även ett fåtal skånska sjöar med lägre nivåer av näringsämnen och med relativt klart vatten (t.ex. Skäravattnet).

I listan finner du information för några utvalda regionala referenssjöar i Skåne. De sjövisa rapporterna har sammanställts av Ekologgruppen under 2011 på uppdrag av Länsstyrelsen Skåne.

 

Skånska sjöar med rapport

Karteringar av Skånes vattendrag används för att bedöma hot och nödvändiga åtgärder för att förbättra livsmiljöer och vandringsförhållanden för vattenknutna växter och djur. Karteringarna ska också beskriva de naturvärden och skyddsvärda biotoper som finns i och i anslutning till vattendragen. Detta är viktig kunskap för att bevara biologisk mångfald och ekosystem med höga friluftsvärden för kommande generationer.

Sedan 1999 har ett fyrtiotal vattendrag karterats på uppdrag av Länsstyrelsen Skåne. I listan finns publicerade rapporter från biotopkarteringarna av skånska vattendrag. De vattendragsnamn i listan som saknar länkar har blivit karterade men rapporten är ännu inte bearbetad och tillgänglig. Kontakta Länsstyrelsens Fiske- och restaureringsenhet för mer information om dessa vattendrag. Resultaten av alla biotopkarteringar, även de opublicerade, finns tillgängliga i den nationella biotopkarteringsdatabasenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vissa vattendrag har flera olika namn. Detta gäller bland andra för Vilshultsån, som heter Ulvhultsbäcken i rapporten medan Björnhultabäcken och Ulvhultabäcken heter Vilshultsån i rapporten. En översikt över olika aliasnamn finns härPDF.

 

Skånska vattendrag som har biotopkarterats

Skånes kust är lång med mycket varierande havsmiljöer. Här sorterar vi underlag från inventeringar och övervakning.

Ålgräs i Skåne 2016 - Fältinventering och satellitbildstolkningPDF (Länsstyrelsen Skåne 2017).

Marin inventering och kartering i Skåne länPDF (AquaBiota 2016).

Marint mikroskräp längs Skånes kustPDF (Länsstyrelsen med flera 2015). Läs en sammanfattning av undersökningen här.

Marinbiologiska undersökningar i Skåne 2008PDF (Länsstyrelsen Skåne 2008).

Inventering av ålgräsängar längs Skånes kustPDF (Länsstyrelsen Skåne 2005).

Länk till: Nordvästskånes kustvattenkommittélänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Övervakning av kustfisk - Laholmsbukten 2016PDF (SLU Aqua och Länsstyrelsen i Hallands län 2016).

Botteninventering av sydöstra KattegattPDF (Länsstyrelsen Skåne 2014). Läs en sammanfattning av undersökningen här.

Naturtypskartering av hårdbottnar i Höganäs kommun 2013 och 2014PDF (Höganäs kommun 2014).

Inventering av tumlare och fiskintensitet i SkäldervikenPDF (Länsstyrelsen Skåne 2011).

Länk till: Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbuktenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Övervakning av kustfisk - Hanöbukten 2015PDF (SLU Aqua och Havs- och Vattenmyndigheten 2016).

Inventering av grunda bottnar i inre HanöbuktenPDF (Länsstyrelsen Skåne 2015). Läs en sammanfattning av undersökningen här.

Var finns tången och hur mår den? Inventering av blås- och sågtång i Hanöbukten inom Kristianstads kommunlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (Biosfärområde Kristianstads Vattenrike 2016).

Inventering av fiskyngel vid Blekingekusten och nordöstra Skånes kust 2008-2013PDF (Länsstyrelsen Blekinge 2014).

Bland sjögräs och tång i Hanöbuktenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (biosfärområde Kristianstads Vattenrike och Havs- och Vattenmyndigheten 2014).

Provfiske med nät och ryssjor iHanoöbukten hösten 2012PDF (SLU Aqua och Länsstyrelsen Skåne 2012).

2014 inventerades Skånes delar av Kattegatt för att kartlägga arter och naturtyper. Resultatet visade att delar Skånes djupare Kattegattbottnar består av en naturtyp som är hotad i vår del av Europa. Naturtypen har det namnet "sjöpennor och grävande megafauna".

Ladda ner rapporten: Kartering av bottenfauna i sydöstra Kattegatt 2014PDF.

 

Undersökningen genomfördes genom att videofilma bottnen på drygt 300 platser i Skånes del av Kattegatt. Videofilmningen kompletterades med data från bottenhugg på ett 20-tal platser.

Några av djuren på bottnarna i södra Kattegatt

På vissa platser finns det gott om de korallerna liten piprensare (Virgularia mirabilis) och sjöpenna (Pennatula phosphorea). Det är kolonier av koralldjur som sticker upp ur bottnarna som små växter. Den ena står rak och liknar en piprensare medan den andra liknar en fjäder. Andra vanliga djur på bottnarna är eremitkräftor som släpar på sina snäckskal, nedgrävda ormstjärnor som sticker upp sina armar för att samla plankton; samt plattfiskar, sjökockar och långebarn som alla är fiskar som främst håller till vid botten. Här finns också det djur som har världsrekordet i hög ålder, islandsmusslan som kan bli runt 500 år gammal och skaldjursdelikatessen havskräfta som är en av de arter som trålfiskas i Kattegatt. De grävande djuren hjälper till att syresätta bottnarna, detta påskyndar nedbrytning och motverkar övergödningseffekter. Bottendjurens nytta kan till stor del liknas vid maskarnas nytta i komposten.

Haploopsmärlan som försvann

I historiska undersökningar av bottnarna i södra Kattegatt har den lilla märlkräftan Haploops påträffats i stora antal. Haploopsmärlan bygger små rör av lera på havsbotten där en individ sitter i varje rör och filtrerar vattnet efter plankton och ätliga partiklar. I början av 1900-talet hittade den danske marinbiologen Petersen över 3 500 rör byggda av haploopsmärlor per kvadratmeter vid en av mätpunkterna i södra Kattegatt. Haploopsmärlan har knappt påträffats i de senaste årens provtagningar i södra Kattegatt och upptäcktes inte heller i denna undersökning, den verkar ha försvunnit nästan helt från området.

Ett nytt bottensamhälle

Istället för haploopsmärlor är det nu vanligare med ormstjärnor på stora delar av bottnarna i södra Kattegatt. Märlkräftornas rör har ersatts av ormstjärnornas armar som sticker upp ur bottnarna. Ett bottensamhälle verkar ha slagits ut och ersatts av ett annat. En del av förklaringen kan vara att haploopsmärlan är känsligare för bottentrålning än vad ormstjärnorna är. Det är svårt att säga vad försvinnandet av haploopssamhället har inneburit för andra delar av ekosystemet och dess ekosystemtjänster, till exempel fisken och fisket. Men ett utbytt djursamhälle innebär givetvis förändringar för de fiskar och smådjur som nyttjat de förutsättningar som tidigare funnits i området.

Undersökningarna i södra Kattegatt har lärt oss följande:

  • Haploopssamhället är troligtvis nästan helt försvunnet i detta område.
  • Naturtypen ”Sjöpennor och grävande megafauna” finns i flera delar av det undersökta området.
  • Undersökningsområdet tycks inte ha några hästmusselbankar (hästmussla: Modiolus modiolus).
  • De största delarna av området har lerig/sandig botten och domineras av amphiurasamhället (75%).
  • Sjöpenna (Pennatula phosphorea) och liten piprensare (Virgularia mirabilis) har lite olika fördelning i det undersökta området. P. phosophorea finns mer i den västliga delen, medan V. mirabilis finns ganska jämnt fördelad men med lite högre förekomst i den östliga delen.
  • För V. mirabilis hade 35% av transekterna en täthet över 1 individ /m2 (motsvarar hög abundans enligt SACFOR-skalan) och 10% av transekterna hade en täthet över 10 individer / m2 (motsvarar superhög abundans enligt SACFOR-skalan).
  • Inom det fiskefria området utanför trålgränsen (en åtgärd för Kattegattorsken sedan 2009) noterades den trålkänsliga arten P. phosphoera på 86% av transekterna.

Grunda bottnar i inre Hanöbukten undersöktes med mål att studera förutsättningar för djur och växter. Resultaten visar att det under hösten 2015 fanns gott om smådjur i vegetationen och i bottnarna samt antyder att livlösa bottnar inte är särskilt vanliga och att lokala problemområden inte behöver vara permanenta.

Ladda ner rapporten: Undersökningar i HanöbuktenPDF.
 

Provstationer som undersöktes med punktvideo

Provstationer som undersöktes med punktvideo

Inre Hanöbukten har under flera år haft problem med framför allt dåliga fiskfångster men även med mager och sårskadad fisk. Under 2014 och 2015 kom rapporter om livlösa bottnar och grunda områden täckta av tjocka lager av ruttnande växtmassor, framför allt längs sträckan Åhus-Sölvesborg. På uppdrag av Länsstyrelsen studerades fintrådiga alger, smådjur i tångbältet samt fisksamhället på de grunda bottenmiljöerna längs sträckan Åhus-Sölvesborg samt i två områden på södra och norra sidan av Listerlandet.

Från undersökningen drar Länsstyrelsen följande slutsatser:

  • Det fanns ingen trend som genomgående pekar på en sämre miljö längs sträckan Åhus-Sölvesborg jämfört med sträckorna runt Listerlandet. Lokala avvikelser kan dock finnas.
  • Generellt fanns ett rikt smådjursliv i tången, både när det gäller antalet arter och antalet individer.
  • Generellt var bottendjursamhällena friska och välfungerande med många individer.
  • 0,6 % av fiskarna uppvisade skador. Detta är i paritet med den tidigare undersökningen i området från 2012.
  • På djup mellan 1-9 m förekom rikligt med fintrådiga alger, både fastsittande och lösa. Dessa alger kan med tiden hamna på stränder.
  • Inga stora ansamlingar av alger sågs vid stränderna. Ansamlingar kan dock finnas lokalt eller ha brutits ner eller spolats ut i samband med högt vatten och stora vattenomrörning.
  • På några platser hittades glädjande nog många individer av den hotade Köpenhamnsmusslan Parvocardium hauniense.
  • På några platser fanns många individer av de invasiva havsborstmaskarna Marenzelleria spp.

Även om undersökningen bara ger en ögonblicksbild inom undersökningsområdet, så antyder den att bottnar utan liv inte är det vanliga tillståndet i området och att lokala problemområden inte behöver vara permanenta. Utifrån dessa resultat är det svårt att koppla miljöproblemen i Hanöbukten till bristen på smådjur eller syrefria bottnar i denna del av Hanöbukten.

Under hösten 2015 provtogs 16 stationer längs Skånes kust, från Helsingborg till Bromölla. Resultaten är intressanta som en första indikation på hur mycket mikroskräp som finns i Skånes kustvatten.

Ladda ner rapporten: Marint mikroskräp längs Skånes kustPDF.

Trålning efter mikroskräp utanför Malmö

Trålning efter mikroskräp utanför Malmö

Det är viktigt att förstå att mätningarna är enstaka nedslag i en föränderlig vattenmiljö där halterna av mikroskräp kan ändras snabbt beroende på utsläpp, avrinning från land, vindar och strömmar.

Undersökningen genomfördes med två olika metoder för att få fram skräp i två olika storleksfraktioner – skräp som är större än 300 μm (vattnet filtreras med en trål som släpas efter båt) och skräp som är större än 10 μm (vatten hämtas med en vattenhämtare och får rinna genom ett filter).

Några av rapportens resultat och tolkningar

För det minsta skräpet (>10 μm)

Klassas i följande kategorier: 1) syntetiska partiklar 2) syntetiska fibrer 3) icke syntetiska fibrer 4) potentiella förbränningspartiklar 5) potentiella båtbottenfärgspartiklar 6) oidentifierade partiklar

  • Den allra största delen (60,5-99,5%) av det minsta skräpet utgjordes av potentiella förbränningspartiklar.
  • Snittnivåerna för potentiella förbränningspartiklar i Skåne var högre än snittet i Bohuslän (2013 & 2014).
  • Klart högst halter av potentiella förbränningspartiklar hittades på stationen Malmö Segeåns mynning.
  • Potentiella båtbottenfärgspartiklar var den näst vanligaste skräpkategorin på alla stationer förutom Bromölla yttre.
  • Ystad yttre hade tydligt högst koncentrationer av potentiella båtbottenfärgspartiklar.

För det lite större skräpet (>300 μm)

Klassas i följande kategorier: 1) syntetiska partiklar 2) syntetiska fibrer 3) icke syntetiska fibrer.

  • Koncentrationen av mikroskräp på de skånska stationerna (0,08-0,69/m3) var generellt i samma storleksordning som koncentrationerna på stationerna i Bohuslän 2014 (<2/m3) och lägre än i Bohuslän 2013 (<6/m3). De höga värdena i Bohuslän 2013 tros ha att göra med högre nederbörd i samband med mätningar.
  • Stationerna i Öresund hade högre koncentrationer än stationerna på syd- och östkusten.
  • Malmö industrihamn hade högst skräpkoncentrationer av alla stationer i undersökningen samt högst koncentrationer av var och en av de olika skräpkategorierna. Det avvikande vädret med stark pålandsvind då Malmö industrihamn provtogs, kan eventuellt vara en del av förklaringen till stationens extremt höga värden.

Länsstyrelsen rekommenderar att de deltagande parterna diskuterar resultaten för att värdera vad de innebär och vad som behöver följas upp. Alla resultat, definitioner av skräpkategorier och förklaringar av mätmetoder finns samlade i rapporten från IVL.

Under sommaren och hösten 2016 genomfördes fältinventeringar och satellitbildstolkningar ålgräs längs Skånes kust. Målet var att få så god länsövergripande kunskap om ålgräsets utbredning i Skåne som möjligt.

Ladda ner rapporten: Ålgräs i Skåne 2016PDF.

Videoinventering av ålgräs

Videoinventering av ålgräs

Ålgräs (Zostera marina) är en av de viktigaste marina växterna i Sverige. Till skillnad från alger har ålgräset rötter och kan därför växa på så kallade mjuka bottnar, där sedimentet består av sand, finare grus eller lera. Där ålgräset växer skapas förutsättningar för många ryggradslösa djur och fiskar att få en plats att växa på eller att söka skydd och föda.

Ålgräsängar gör även annan nytta, som att stabilisera bottensedimentet med sina rötter, lagra kol i havsbotten samt att minska energin i vågrörelser och strömmar vilket bidrar till att minska erosionen. Ekosystemtjänsterna från välmående ålgräsängar har mycket höga värden.

I slutet av 1800-talet täckte ålgräset stora ytor på mjukbottnarna längs Sveriges kust. Denna kunskap kan vi tacka den danske marinbiologen Carl Georg Johannes Petersen för, som under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet gjorde många marina undersökningar längs svenska västkusten. Petersen nämner att ålgräs växte så djupt som ner till 15-20 meter. Idag växer ålgräset sällan djupare än sex meter på de flesta platser i Sverige, men i Skåne finns flera undantagsfall.

För att kunna bevara det ålgräs som finns idag och bidra till att det ökar, är det viktigt att följa dess utveckling. Länsstyrelsens fältinventeringar följde upp tidigare undersökningar och ger detaljkunskap om utbredning och utveckling på ett stort antal platser längs Skånes kust.

Satellitbildstolkningen var ett sätt att försöka överblicka utbredningen i hela Skåne, men i några områden behövs ytterligare fältbesök för att bekräfta tolkningen.

Satellitbildstolkning av ålgräsförekomst i Skåne

Satellitbildstolkning av ålgräsförekomst i Skåne

Från undersökningarna drar Länsstyrelsen följande slutsatser:

  • Arealmässigt finns mest ålgräs och störst djuputbredning i sydvästra hörnet av Skåne, grovt räknat från Helsingborg till Trelleborg.
  • Grundet Sjollen utanför Malmö undersöktes på vegetation för första gången och ålgräs hittades på alla tre transekter.
  • Skåne har många platser där ålgräs växer djupare än åtta meter. På några lokaler hittades ålgräs djupare än nio meter. Detta är ovanligt i Sverige. De djupaste noteringarna under 2016 var:
    9,43 meter norr om Klagshamn
    9,40 meter väster om Klagshamn
    8,95 meter i norra Lommabukten
    8,87 meter utanför Lomma
    8,87 meter norr om Spillepengen
    8,84 meter väster om Spillepengen
  • På några lokaler i Skåne tycks ålgräset har ökat och på några andra lokaler tycks det ha minskat under 2000-talet. Här är några minus och några plus.

    -
    Mellan Viken och Domsten försvann ålgräset i mitten på 00-talet och ålgräset har ännu inte återkommit. Troligtvis hänger det samman med att bottensediment har eroderats bort från området.
    - Utanför Lerberget hittades låga tätheter av ålgräs 2004. Under 2016 hittades inget ålgräs på de två undersökta transekterna.
    - I södra Skälderviken hade ålgräs försvunnit på två transekter jämfört med 2004, men samtidigt hittades ålgräs nu på en transekt där det inte fanns 2004.

    +
    Stormen Per förde 2007 bort sediment och ålgräs öster Ystads hamn. Här har ålgräset återkommit sedan några år tillbaka.
    + Söder om Falsterbohalvön har undersökningar från 1995, 1996 och 2001 visat få fynd av ålgräs. 2016 hittades ålgräs på alla sju transekter från Måkläppen till Falsterbokanalen.
    + År 2000 syntes inget ålgräs på flygbildstolkningar i mellersta Lundåkrabukten. Under 2016 hittades här ålgräs om än med ganska låg täckningsgrad.
    + De undersökta transekterna i nordöstra Skåne hade liknande eller högre täckningsgrader 2016 jämfört med 2004.

Vi vet ganska mycket om Skånes ålgräs. Men det finns kustområden där vi är osäkra på om det finns något ålgräs. Vi vill ha din hjälp. Om du ser ålgräs när du är ute och snorklar, dyker, fiskar eller seglar får du gärna rapportera detta till oss.

Ålgräs i Skälderviken

Ålgräs i Skälderviken

Så här gör du

Genom denna länk kommer du till webbplatsen Seagrass Spotterlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Där kan du välja läget Explore och Map och sedan zooma in Skåne på kartan. Klicka och titta på några olika bilder som finns runt Skåne i kartan. Det ger en bra bild av hur ålgräs ser ut och i vilka miljöer det växer.

Fortsätt sedan att zooma in till platser du besöker. Se efter om det finns någon observation inom cirka 500 meter. Om det inte gör det och du har sett ålgräs (fastsittande på botten) – skicka då ett mail till oss och berätta om det. I mailet beskriver du positionen. Har du koordinater är det jättebra. Annars kan du t.ex. ta en skärmdump på en karta i din telefon där det, lagom inzoomat, syns var du såg ålgräset, eller berätta så att vi förstår var du är. Har du undervattensbilder på ålgräset blir vi mycket glada om du skickar med en eller ett par, men även observationer utan bild är av intresse.

Maila dina observationer och bilder till:
charlotte.carlsson (snabela) lansstyrelsen.se
jonas.m.gustafsson (snabela) lansstyrelsen.se

Skånska lokaler med ålgräsobservationer

Skånska lokaler med ålgräsobservationer

V​arför vill vi veta mer om ålgräs?

Ålgräs (Zostera marina) och andra kärlväxter i havet har mycket viktiga funktioner i det marina ekosystemet. De ger skydd, de ger boplats, de ger mat. Eftersom de växer på sandiga, grusiga eller leriga bottnar hjälper dessa växter till att binda bottenmaterialet tack vare sina rötter. Det innebär att dessa ängar under vattnet även gör vattnet klarare, lagrar kol som annars skulle komma ut i atmosfären samt minskar sanderosionen i närområdet. För att veta hur vi ska skydda och gynna ålgräsängarna är det avgörande att ha så god kunskap om ålgräsets utbredning som möjligt.

Ålgräset minskar globalt. Det har även minskat drastiskt i vissa svenska områden. I Skåne tycks mängden ålgräs ha varit ganska stabilt under 2000-talet, med ökningar på några platser och minskningar på några andra platser. Men genom att titta på historiska data för ålgräsets utbredning i Danmark, så vet vi ganska säkert att det för hundra år sedan fanns betydligt mer ålgräs i Skåne än idag.

Ålgräset är den vanligaste marina kärlväxten längs Skånes kust, men det finns även olika typer av nate- och natingväxter som har liknande funktioner i ekosystemet. Ålgräset är dock ganska lätt att känna igen. Det ser helt enkelt ut som jättestort gräs, med rötter nere i bottnen och ett par långsmala uppåtväxande blad som ofta är mellan 30-60 cm (men kan bli långt över en meter) långa. Ofta växer ålgräset fläckvis eller lite mer i sammanhängande ängar på sandiga, leriga eller lite grusiga bottnar. Det är framför allt mindre plantor av ålgräs som kan förväxlas med till exempel nate- och natingväxter. Men om bladen kan uppskattas vara över två millimeter breda, är det med stor sannolikhet ålgräs.

Inre Hanöbukten är ett havsområde som fått särskild uppmärksamhet de senaste åren. Rapporter började komma in från fiskare 2009 och 2010 om att något inte stod rätt till i havsmiljön. Bland annat rapporterades fisken minska i antal, vara mager och ha sårskador.

Efter flera år av samverkansprojekt, regeringsuppdrag, undersökningar och sammanställningar av kunskap vet vi mer om Hanöbukten. Men vi har fortfarande inte hela förklaringen till det försämrade hälsoläget för vissa arter södra Östersjön samt hur mycket Hanöbukten skiljer sig från övriga delar av Östersjön.

Efter Statens veterinärmedicinska anstalts, Havs- och vattenmyndighetens och Havsmiljöinstitutets slutrapporteringar om Hanöbukten pågår i dagsläget ingen ytterligare specifik utredning om Hanöbukten.

Viktiga dokument

Havsmiljöinstitutet: "Hanöbukten - en varningsklocka" (2018)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Havs- och vattenmyndighetens slutrapport på regeringsuppdraget om Hanöbukten: länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster"Miljön i Hanöbukten 2015-2017" (2018)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Stockholms universitet: "Vitmärlans reproduktion i Hanöbukten" (2018)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Sveriges Geologiska Undersökning: "Miljöföroreningar i sediment vid Blekinges kust och i Hanöbukten" (2016)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Statens Veterinärmedicinska Anstalt: "Kartläggning av omfattningen av sårskadad fisk i Hanöbukten" (2016)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Äldre underlag

Biosfärområde Kristianstads Vattenrike: "Var finns tången och hur mår den? Inventering av blås- och sågtång i Hanöbukten inom Kristianstads kommun" (2016)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Statens Veterinärmedicinska Anstalt: "Analyssvar av fem undersökta torskar från PDFHanöbukten" (2014)PDF

Medins Havs och vattenkonsulter: "Nätprovfiske i västra Hanöbukten - Ett inventeringsprovfiske i anslutning till Helgeåns mynning 2013" (2013)PDF

Toxicon: "Växt- och djurplankton i Hanöbukten - Undersökningar juni-november 2013" (2013)PDF

Länsstyrelsen Skåne: "Sammanställning av vattenföring och organiskt kol i Helge å och Skräbeån" (2012)PDF

SMHI: "Vindar i Hanöbukten 2010 och 2011" (2012)PDF + Bilaga: Alla vindrosorPDF

Länsstyrelsen Skåne: "Fiskarnas obserationer avseende förändringar i de skånska Östersjökustområdena" sammanfattning av intervjuer med cirka 40 fiskare från Öresund till västra Blekinge (2012)PDF

Sveriges Lantbruksuniversitet: "Provfiske med nät och ryssja i Hanöbukten hösten 2012" (2012)PDF

Lunds Universitet (Ratcovich et al.): "Effekter av humöst och järnhaltigt vatten på kustnära ål" (2012)PDF

Studie för att undersöka Helgeåvattnets påverkan på ål

Studie för att undersöka Helgeåvattnets påverkan på ål

Kontaktuppgifter till vattenvårdsförbund och vattenråd finns även på webbplasten för Sveriges vattenorganisationerlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vattenvårdsförbund

Det finns flera vattenvårdsförbund i Skåne. De ansvarar för övervakning av vattenområdet samt organiserar vattenåtgärder. I vattenvårdsförbunden finns representanter för kommuner, industrier, landsting, företag, jordbruksorganisationer och ibland andra lokala intressenter.

Vattenvårdsförbund i Skåne

Alnarpsströmmens samarbetskommitté

Helgeåkommitténlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Ivösjökommitténlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Kävlingeåns vattenvårdsförbundlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Nordvästskånes kustvattenkommittelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (Hav)

Segeåns vattendragsförbundlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Sydkustens Vattenvårdsförbundlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (Hav)

Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbuktenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (Hav)

Vegeåns vattendragsförbundlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Öresunds Vattenvårdsförbundlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (Hav)

Vattenråd

Organisationer och privatpersoner inom ett eller flera avrinningsområden kan tillsammans bilda ett vattenråd. I ett vattenråd diskuterar man sig fram till ett gemensamt sätt att förvalta de lokala vattenresurserna.

Vattenrådet ska sträva efter att ha en helhetssyn över frågor som rör grundvatten, ytvatten och kustvatten, men rådet ska även skräddarsys efter områdets lokala behov. Ett vattenråd skall involvera alla berörda och ge dem lika möjligheter att komma till tals.

Aktiva och väl fungerande vattenråd kan vara viktig och inflytelserik röst i vattenförvaltningsfrågor. Ett förslag som passerat genom ett vattenråd får extra styrka genom att det är väl förankrat bland berörda aktörer.

Vattenråd i Skåne

Helgeåns vattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Höje å vattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Kattegatts kustvattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Kristianstadsslättens grundvattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Nybroån, Kabusaån och Tyge å vattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Ringsjöns vattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Rååns vattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Rönneåns vattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Saxån-Braåns vattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Segeåns vattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Skräbeåns vattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Sydvästra Skånes vattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Tullstorpsåprojektetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Österlens vattenrådlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

 

Länsstyrelsen har tagit fram en tillsynsvägledning för hur man kan hantera och utreda upphittad död fisk. Vägledningen riktar sig framför allt till kommunerna, som har ett huvudansvar för sina vattenmiljöer.

Döda fiskar på stranden

Döda fiskar på stranden i Bjärred

Tipsen är ordnade från det som är mest akut till det som kan lösas efter hand. Vägledningen ska användas med sunt förnuft då varje situation är unik. Den ger heller inte någon detaljbeskrivning av alla möjliga analyser.

Vägledningen vid fynd av död fisk finns publicerat på Länsstyrelsens webbsida för tillsynsvägledningsdokument.

Direktlänk till tillsynsvägledningsdokumentet vid fynd av död fiskPDF.

Användare uppmanas att rapportera eventuella fel samt ge förslag på ytterligare saker att tänka på. Om nya goda tips inkommer, uppdateras vägledningen och publiceras i ny version.

Checklista vid fynd av död fisk

För mer detaljer, läs tillsynsvägledningen.

  1. Överblicka situationen. Misstänker du fara för människor eller djur - ring räddningstjänst (112).
  2. Misstänker du miljöbrott – ring polisen (114 14).
  3. Kontakta de som kan påverkas av ett eventuellt miljöfarligt utsläpp – Markägare, vattenbrukare, möjliga utsläppare, berörda personer på myndigheter (kommun och Länsstyrelse).
  4. Samla in färsk fisk och skicka iväg till SVA för analys (se detaljer i dokumentet). Samla in extra fisk för andra analyser. Frys in fisk som ej kan skickas iväg direkt.
  5. Samla in material för andra analyser. Mät vad som är möjligt att mäta i fält. Färska vattenprov är hög prioritet. (Se exempel på mätparametrar i dokumentet.)
  6. På platsen – skriv ner och fotografera så många relevanta detaljer som möjligt. Notera datum, klockslag, position. (Se fler detaljer i dokumentet.)
  7. Eftersök mer information. Nå ut till boende på platsen, föreningar som rör sig på platsen och tjänstemän i närområdet. Publicera gärna på extern webbsida och sociala medier för att efterlysa information.
  8. Dokumentera, spara och sprid informationen. Summera händelseförloppet i ett digitalt dokument med bild och text. Publicera på webben och sprid till berörda och intresserade parter.

Inom Vattendirektivet (VD) arbetar vi med statusklassning och åtgärder för ett antal miljögifter inom två olika grupper, så kallade prioriterade ämnen och särskilda förorenande ämnen.

De övergripande målen är att begränsa utsläppen för särskilda förorenande ämnen, att gradvis minska föroreningen för de prioriterade ämnena och att stegvis eliminera utsläppen för de prioriterade farliga ämnena. Målet ska nås genom att arbeta med prövning och tillsyn av miljöfarlig verksamhet och efterbehandling av förorenade områden.

Prioriterade ämnen

De prioriterade ämnena är 45 ämnen som är utvalda för åtgärder inom EU för att förhindra förorening av vatten. De är valda för att de utgör en risk för ytvattenmiljön och/eller finns uppmätta i ytvattnen inom EU.

Prioriterade ämnen som släpps ut i vattenförekomsten behöver övervakas och statusklassas i recipienten, detta gäller både utsläpp från punktkällor, läckage från diffusa källor samt atmosfärisk deposition.

Ämnena har EU-gemensamma miljökvalitetsnormer. Om miljökvalitetsnormen överskrids uppnår man inte god kemisk status i ytvattenförekomsten och åtgärder måste göras.

Direktivet för prioriterade ämnen är införlivat i svensk lag och kompletterat med flera gränsvärden i biota och sediment samt gränsvärden för särskilt förorenade ämnen.

Miljökvalitetsnormerna och gränsvärdena är angivna som koncentrationen i vatten (µg/l), dels som årsmedelvärde, dels som maximalt tillåten koncentration, både för inlandsvatten (sjöar och vattendrag) och för andra ytvatten (kust och hav).

Prioriterade farliga ämnen

De av de prioriterade ämnena som identifierats som mer direkt giftiga. För de prioriterade farliga ämnena gäller det övergripande målet att ”utsläpp och spill ska upphöra eller stegvis elimineras”.

Särskilda förorenande ämnen

Utöver de prioriterade ämnena finns kategorin särskilda förorenande ämnen för övriga ämnen som släpps ut i betydande mängd till vattnet. Med betydande mängd menas tillräckligt mycket för att effekten kan påverka vattenekosystemet negativt så att god ekologisk status inte nås.

Varje EU-land kan ta fram egna listor och gränsvärden för särskilt förorenande ämnen. I Sverige förs särskilda förorenande ämnena in i Havs- och vattenmyndighetens (HaV) föreskrifter. Tidigare har statusklassningen utgått från HaVs skrivelse 2013-09-27 men därefter har föreskriften HVMFS 2015:4 trätt i kraft och är det som gäller.

Särskilda förorenande ämnen klassas under ekologisk status.

Miljöprövningens roll i vattenförvaltningen

EUs direktiv innebär att miljömyndigheter behöver ställa krav så att miljöfarliga verksamheters utsläpp inte leder till att gränsvärden för miljögifter (prioriterade ämnen och särskilt förorenande ämnen) överskrids i vattnet.

En checklista över vilket underlag en verksamheter behöver ha med i en miljökonsekvensbeskrivning för att bedöma påverkan enligt vattendirektivet, finns här.

Kontakt