Förorenade områden

Förorenade områden förknippas främst med områden där det under någon tidsperiod förekommit industriell verksamhet. Något som har betydelse för hur föroreningar kan spridas och vilka risker de utgör är vilka geologiska och hydrogeologiska förutsättningar det finns i området.

Geografiska förutsättningar

Skåne län har ca 92 km2 industriområden, vilket motsvarar knappt 1% av Skånes landareal.

Folkmängden i Skåne har under de senare åren ökat och idag bor drygt 1 330 000 människor i Skåne. Förorenade områden är en viktig faktor vid samhällsplanering och för ett optimalt användande av marken. Skåne är ett utpräglat jordbrukslän och knappt hälften av marken används för jordbruksändamål (åker och betesmark) medan ca 7 % är lagstadgade landområden med skydd för naturintressen. Jämfört med andra län har Skåne dessutom överlägset flest rödlistade arter med koppling till sötvattensmiljöer och havsområden. Viljan att förtäta städerna istället för att exploatera värdefull jordbruksmark finns, vilket i viss mån driver på efterbehandlingstakten genom att områden saneras t.ex. då det byggs bostäder.

Geologiska och hydrogeologiska förhållanden

Berggrunden i norra och nordöstra Skåne består av urberg med gnejsdominerade bergarter. Urberget överlagras av sedimentära bergarter men går i dagen i de skånska urbergshorstarna som sträcker sig i NV-SO riktning. I Skånes sydvästra delar är berggrunden av sedimentär karaktär och består av allt från yngre kalkstensberggrund till äldre sand-, silt- och lerstenar.

Skåne förknippas ofta med jordlager bestående av mer eller mindre leriga moräner. Dessa bedöms ha relativt liten genomsläpplighet och har därför setts som ett gott skydd för yt- och grundvatten. Moränlerans förträfflighet som barriär har dock ifrågasatts. Dessutom består mer än halva Skåne av jordarter där urberggrundens mer sandiga och steniga moräner dominerar. Utöver detta har Skåne rikligt med isälvsavlagringar, även om detta inte alltid uppmärksammas eftersom få är direkt åsformade. I dessa isälvsavlagringar är genomsläppligheten stor.

De skånska avrinningsområdena är små och åarna har förhållandevis låg vattenföring. Skåne skiljer sig från övriga landet genom att länet har stora sammanhängande grundvattenakvifärer och många av vattentäkterna är grundvattentäkter till skillnad från övriga landet. Kristianstadslätten har Sveriges största grundvattentillgång och det finns även andra betydande grundvattenförekomster i länet. Till följd av detta har Skåne ett relativt stort antal grundvattentäkter i förhållande till ytvattentäkter (endast två ytvattentäkter) vilket gör att det finns ett extra stort intresse av att skydda länets grundvatten.

Industristruktur

Inom vissa industribranscher har Skåne varit ledande i Sverige. Här fanns den enda stenkolsbrytningen, ler- och tegelindustrin var omfattande och även annan byggindustri som tillverkning av cement, betong, asbestcement (eternit), sanitetsporslin och småhus har varit stark.

Stora delar av den övriga industrin har varit kopplad till livsmedelsproduktion. Exempel på sådan verksamhet är förpackningsindustrin och mekaniska verkstäder med inriktning mot lantbruksmaskiner. Skåne har under lång tid haft tillverkning av konstgödsel och betydande tillverkning av bekämpningsmedel.

Skåne är en av Sveriges mest betydande jordbruksbygder. Förutom det betydelsefulla konventionella jordbruket har länet haft ett stort antal handelsträdgårdar och plantskolor i varierande storlek. Dessutom bör industri som starkt kopplas till den stora befolkningstätheten i länet omnämnas, till exempel verksamheter inom ”serviceyrken” såsom kemtvätt, verkstäder och bensinstationer etc.

Nationella miljömål

Målet inom miljöarbetet i Sverige är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Som ett riktmärke finns 16 nationella miljökvalitetsmål. Ett av dessa är Giftfri miljö, vilket berör förorenade områden, som innebär att miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden.

Regionala miljömål

Som nya regionala miljömål har Länsstyrelsen Skåne antagit generationsmålet och de nationella miljökvalitetsmålen med tillhörande preciseringar. Dessa ska vara vägledande för det regionala miljöarbetet och det miljötillstånd som ska uppnås i länet. Länsstyrelsen ska även verka för att de nationella etappmål som berör länet uppnås. Länsstyrelsen Skåne har ett regionalt åtgärdsprogram med syfte att förbättra förutsättningarna för att nå länets miljökvalitetsmål och i detta redovisas prioriterade åtgärder för att möta gemensamma utmaningar för en hållbar utveckling i Skåne. Åtgärdsprogrammet utgår från det tidigare programmet som antogs 2012, och som efter revidering under 2015-2016 nu sträcker sig fram till 2020.

Den övergripande strategin för efterbehandlingsarbetet grundar sig dels i det regleringsbrev som regeringen skickar ut varje år och dels i den Nationella planen för efterbehandling som Naturvårdsverket tar fram. I regleringsbrevet framgår att länsstyrelserna ska redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att öka antalet privatfinansierade efterbehandlingar av förorenade områden samt redovisa arbetet med att åtgärda förorenade områden med statliga bidrag.

Under 2014, med reviderad version från 2016, publicerade Naturvårdsverket sin nationella plan som beskriver hur man kommer att fördela det statliga bidraget för efterbehandling.

Den nationella planen för efterbehandling på Naturvårdsverkets webbplats.

Allmän information om förorenade områden och hur Naturvårdsverkets arbetar med frågan på deras webbplats.

Prioriteringar

Prioriteringar görs också utifrån de regionala förutsättningarna i länet. Förutom generellt viktiga faktorer såsom markanvändning och naturresurser har även sociala och ekonomiska faktorer betydelse för efterbehandlingsarbetet i Skåne. Under de senaste åren har klimatfrågorna varit i fokus i Länsstyrelsen Skånes arbete.

Länsstyrelsen Skåne har gjort följande prioriteringar av objekt för vidare handläggning inom både tillsyn av förorenade områden och statligt finansierade objekt. I första hand prioriteras objekt med:

• akut hot mot människors hälsa.
• områden med mycket stora naturvärden (Natura 2000-områden samt riksintressen för naturvård).
• hot mot vattenförsörjningsintressen.
• akut spridning (t.ex. via pumpning eller olyckor) av kraftigt förorenat vatten till yt- eller grundvatten.
• behov av bostadsbyggande och möjlighet att använda bostadsbidraget.
  

Arbetssätt

Arbetet med förorenade områden i Skåne sker genom inventering, tillsyn av förorenade områden och statligt finansierade objekt. Inventeringen utgör idag en mycket liten del av arbetet, men tjänar som underlag för det vidare arbetet med förorenade områden.

Inventering

Inventering avser länsstyrelsens inventering av nedlagda verksamheter och avslutades i stort 2015. Vilka objekt som inventerats har styrts av den så kallade branschlistan, som framtagits av Naturvårdsverket, och i den framgår bedömning av branschen som helhet, vilket visas genom en så kallad branschklass. Det har dock gjorts prioriteringar inom samtliga branscher beträffande vilka objekt som skulle inventeras och många objekt har fått stå kvar i databasen över förorenade områden (EBH-stödet) som endast identifierade och branschklassade.

Länsstyrelsen har inventerat enligt Naturvårdsverkets framtagna metodik för inventering av förorenade områden (MIFO), rapport 4918. MIFO-inventering innebär att information om tidigare verksamhet samlas in, framför allt genom arkivstudier och intervjuer. Objekten blir sedan riskklassade enligt fyra riskklasser, 1- 4, där riskklass 1 innebär mycket stor risk för människors hälsa och miljön medan riskklass 4 innebär liten risk för människors hälsa och miljön. Riskklassen är en bedömning och sammanvägning av olika faktorer (bl.a. föroreningarnas farlighet, spridningsförutsättningar, omgivningens känslighet och skyddsvärde) och ska visa hur stor sannolikhet det är att tidigare verksamhet har förorenat platsen på ett sätt som kan utgöra en risk för människor och miljön. Länsstyrelsen använder riskklassningarna för att prioritera bland de inventerade objekten och hitta de objekt som är mest prioriterade att utreda vidare. Det är inte förrän objekten har undersökts som det går att avgöra om platsen verkligen är förorenad och huruvida det finns en risk kopplat till föroreningarna.

Branschlistan och inventering enligt MIFO-metodiken se Naturvårdsverkets webbplats

Tillsyn och tillsynsvägledning

Handläggarna inom förorenad mark arbetar även med tillsyn mot nedlagda verksamheter där någon funnits ansvarig. Arbetsgången för tillsynsärende innefattar ofta en eller flera undersökningar, framtagande av riskbedömning och åtgärdsutredning och eventuellt en saneringsåtgärd. En del av arbetet med förorenade områden innefattar utredning av ansvar, främst vid nedlagda verksamheter men även vid pågående verksamheter om t.ex. föroreningarna inte härstammar från nuvarande verksamhet. I framförallt åtgärdsskedet ingår även bedömningar av verksamhetsutövarens skälighet. Eftersom objekten är väldigt olika, både vad gäller storlek och föroreningsproblematik, så är det vanligt att specifika handlingsplaner utformas.

EBH-gruppen hjälper och stöttar ordinarie miljötillsynshandläggare på länsstyrelsen inom ärenden som rör förorenad mark på länsstyrelsens egna pågående verksamheter. Vid pågående verksamheter kan det vara svårt att praktiskt genomföra åtgärder. Dessa planeras då så långt det är möjligt och utförs först när möjlighet ges, t.ex. vid ombyggnation, grävarbeten eller då verksamheten flyttar eller upphör. Vid mer akuta föroreningsproblem ställs krav på omedelbara åtgärder. Vid vissa objekt mynnar undersökningar ut i att kontrollprogram upprättas för ett eller flera år. Resultaten kan leda till åtgärder av olika slag.

Tillsynsarbete ingår även vid ett par av Skånes större bidragsprojekt, där det kan finnas ett så kallat delat ansvar.

Ett uppdrag inom tillsynsspåret är att vägleda kommunerna inom arbetsområdet förorenade områden. Den kommunala tillsynsmyndigheten har möjlighet att vända sig till länsstyrelsen för att få stöd och vägledning i tekniska och juridiska frågor som rör förorenad mark. Länsstyrelsen Skåne driver även tillsynsprojekt och deltar i miljösamverkansprojekt som på olika sätt bidrar till en förbättrad vägledning gentemot kommunerna. Exempel på sådant arbete är att man under 2017 tog fram en skriftlig vägledning kring PFAS och under 2018 har hållit i en GRUF-utbildning för miljöinspektörer som är nya med att arbeta med förorenad mark. 2019 pågår kommunbesök då man presenterar Strategipaketet. Strategipaketet är framtaget av länsstyrelsernas nationella grupp för tillsynsvägledning avseende förorenade områden och målet med vägledningsmaterialet är att stödja kommunernas strategiska arbete med förorenade områden. Genom att arbeta mer strategiskt med förorenade områden förbättras förutsättningarna för att skifta fokus från det händelsestyrda till det planerade och därmed kunna agera i en viss riktning istället för att reagera på händelser och externa krav. Detta är avgörande för att medvetet kunna arbeta för ett uppfyllande av miljömålet Giftfri miljö.

Länsstyrelsen Skåne har gått igenom samtliga inventerade objekt i riskklass 1 och 2 och gjort bedömningar kring vem som är tillsynsmyndighet: kommun eller länsstyrelse. Länsstyrelsen har följt upp bedömningen med tillsynsvägledningsmöten med kommunerna för att diskutera deras objekt och hur de kan arbeta vidare med dessa. Genom att besöka kommunerna och tydliggöra vilka objekt som är deras så bedömer Länsstyrelsen Skåne att fler objekt har börjat handläggas.

TVL-info 15:2014 Hantering och provtagning av massor.pdf

TVL-info 16:2014 Bedömning av förorenade områden.pdf

TVL-info 3-2014 Brandövningsplatser PFOS.pdf

Vägledning för att initiera tillsynsärenden vid misstänkt förorenade områden med avseende på PFAS (högfluorerade ämnen)

Checklista för granskning och bemötande av miljötekniska markundersökningar

TVL-info 2018:25 Myndighetsutövning vid handläggning av ärenden med schaktmassor

Statligt bidrag

 Inom de statligt finansierade projekten behandlas de förorenade områden där det, helt eller delvis, inte går att utkräva något lagligt ansvar för undersökningar eller åtgärder av området. För att statligt bidrag normalt ska kunna beviljas fordras att ett objekt är prioriterat ur ett nationellt eller regionalt perspektiv. Anledningen är att urvalet ska styras efter hur angelägen en undersökning eller åtgärd bedöms vara med hänsyn till risk för hälsa och miljö och mot bakgrund av det stora antalet förorenade områden. Som underlag för prioriteringar används i första hand riskklassningen från MIFO-inventeringen och Länsstyrelsen Skånes prioriteringslista. Sedan 2016 finns även en annan typ av statligt bidrag, det så kallade bostadsbidraget, som det finns mer information om nedan under rubriken Bostadsbidraget.

Undersökningarna sker normalt sett stegvis och en bedömning görs efter varje steg om objektet fortsatt ska prioriteras för ytterligare undersökningar eller åtgärder. De första undersökningarna görs som en fördjupad del av inventeringen inom MIFO fas 2 och ska svara på om misstanken att det finns föroreningar stämmer eller inte. Nästa undersökningssteg är förstudien som är en något mer omfattande undersökning och den innefattar även en förenklad riskbedömning och bedömning av eventuellt åtgärdsbehov. Slutligen kan man genomföra en huvudstudie som är omfattande undersökningar och utredningar och ska svara på hur stort åtgärdsbehovet är.

De objekt som efter undersökningar bedöms vara i behov av åtgärder kan komma att åtgärdas, antingen genom statliga medel om det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare eller fastighetsägare, eller genom att det finns en ansvarig som helt eller delvis kan stå för saneringskostnaden.

Länsstyrelsen ansöker om bidrag hos Naturvårdsverket varefter bidraget kan lämnas vidare till en kommun eller annan myndighet som åtar sig huvudmannaskap för att genomföra en undersökning eller åtgärd av ett specifikt objekt. Åtagandet av huvudmannaskap är en väldigt betydelsefull del för att bidragsspåret ska bli framgångsrikt.

I första hand strävar Länsstyrelsen Skåne efter att den kommun där ett prioriterat objekt är beläget ska agera huvudman. De senaste åren har även myndigheten SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) tagit på sig rollen som huvudman vid ett antal skånska objekt. Det handlar framförallt om projekt med hög komplexitet där kommunerna i fråga begärt hjälp av en extern huvudman. Länsstyrelsen har möjlighet att själv agera huvudman. Detta sker dock undantagsvis och då framförallt i tidiga skeden, MIFO 2 och förstudie.

Information om förorenade områden och det nationella arbetet med de statligt finansierade projekten finns i kvalitetsmanual samt på Naturvårdsverkets webbplats.

Bostadsbidraget

Från och med 2016 har det funnits ett statligt bidrag för kommuner att söka för att finansiera sanering av förorenad mark inför bostadsbyggande. Det aktuella bidragets syfte är att stimulera återanvändning av förorenad mark för att öppna upp områden för bostadsexploatering. Detta innebär ofta att markanvändningen på fastigheten ändras från att ha inhyst industrier till mer känsliga användningar så som bostäder. För att kunna söka bidraget måste vissa kriterier vara uppfyllda, bland annat att fastigheten ska vara konstaterat förorenad (riskklass 1-3 enligt MIFO-metodiken eller motsvarande), att man avser att bygga bostäder på fastigheten samt att exploateringen inte är lönsam utan statligt stöd. Fastigheten ska även vara detaljplanelagd för bostäder eller så ska detaljplanearbetet ha påbörjats med minsta krav att kommunfullmäktige ska ha fattat ett beslut om att påbörja detaljplanearbetet.

Ansvar för undersökning och sanering av förorenade områden

Ansvarig för att vidta åtgärder vid ett förorenat område är i första hand den som bedrivit den verksamhet som orsakat föroreningen enligt principen om att det är förorenaren som ska betala. Finns det flera ansvariga verksamhetsutövare så är de solidariskt ansvariga. Vem som är verksamhetsutövare beror på vem det är som har eller har haft den faktiska och rättsliga möjligheten att påverka verksamheten och därmed föroreningens uppkomst. Ansvaret följer med till det övertagande bolaget vid fusion. Det kan också följa med vid försäljning av verksamheten.

I andra hand, om verksamhetsutövaren inte finns kvar eller inte kan bekosta avhjälpandeåtgärder, ansvarar den som förvärvat fastigheten efter att miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999. Den som förvärvat en privatbostadsfastighet ansvarar bara om denne kände till föroreningen vid förvärvet.

Både verksamhetsutövarens och fastighetsförvärvarens ansvar omfattar undersökningar och utredningar samt faktiska saneringsåtgärder och andra åtgärder för att förhindra exponering för och spridning av föroreningen. Ansvaret inkluderar både själva utförandet av åtgärderna och ett betalningsansvar för dem.

Finns ingen ansvarig kan länsstyrelsen eller kommunen i vissa fall låta utföra undersökningar och saneringar med hjälp av statliga bidrag. Naturvårdsverket administrerar bidraget och beviljar bidragsansökningar för utredningar och efterbehandlingsåtgärder av förorenade områden. Kommunerna söker bidrag hos länsstyrelserna. Länsstyrelserna i sin tur ansöker om bidrag hos Naturvårdsverket.

Bedömningen av frågan om ansvar innebär ofta omfattade utredningar och komplexa juridiska bedömningar. En omprövning av ansvarsbedömningen kan också bli aktuell sedan nya omständigheter tillkommit t.ex. efter en markundersökning. Frågan om ansvar är således ”en levande fråga” under myndighetens handläggning. Erfarenhetsmässigt har det visat sig att det är stora vinster med att redan tidigt under handläggningen göra en bedömning av ansvaret efter de uppgifter som då finns tillgängliga. Ansvarsbedömningen blir därför ett arbetsmoment som är återkommande i inventering, tillsyn av förorenade områden och statligt finansierade objekt.

Miljöbalken på Riksdagens webbplats

För mer information, läs foldern från Länsstyrelsernas Juristsamverkansgrupp Att äga, köpa eller sälja en förorenad fastighet – ditt ansvar:

Att äga, köpa eller sälja en förorenad fastighet-ditt ansvar

Viktiga skyldigheter för förorenade områden

Skyldigheter hos förorenare eller fastighetsförvärvare:

• Om du, exempelvis vid grävarbeten, upptäcker en förorening på en fastighet som du äger eller brukar, så måste du genast informera tillsynsmyndigheten om detta. Du bör därför alltid vara uppmärksam på konstig lukt och avvikande färgskiftningar i marken.
• Om du planerar att göra markarbeten eller åtgärder i ett område som du vet är förorenat är du oftast skyldig att anmäla detta till tillsynsmyndigheten enligt 28 § förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
• Du är skyldig att ha tillräcklig kunskap om åtgärdens påverkan på hälsa och miljö samt vilka skyddsåtgärder som kan vara nödvändiga. Detta ska framgå av anmälan. Om du tar kontakt med tillsynsmyndigheten inför anmälan kan du få generella råd och anvisningar om anmälan.
• Oavsett när fastigheten förvärvats kan du som fastighetsägare bli skyldig att betala för värdeökning av fastigheten om någon annan sanerar den.
• Oavsett när fastigheten förvärvats kan du som fastighetsägare i vissa fall bli skyldig att betala för utredningar som någon annan utför på din fastighet.

Anmälan enligt 28§ förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Om arbeten planeras att utföras på en fastighet där man vet att den är förorenad så behöver tillsynsmyndigheten kontaktas innan arbetet startas för att se om arbetet behöver anmälas.

Anmälningsplikt gäller för en avhjälpandeåtgärd som omfattar en föroreningsskada och där åtgärden bedöms medföra en risk, större än ringa, för ökad exponering eller spridning av föroreningen.

Tänk på att vara ute i god tid. Anmälan ska skickas in till tillsynsmyndigheten minst sex veckor innan åtgärderna avses starta och vara undertecknad av ansvarig verksamhetsutövare. Vid frågor kontakta din tillsynsmyndighet. Om du är osäker på vem som är tillsynsmyndighet kontakta oss eller kommunens miljökontor.

Hantering av anmälningsärendet (tillsyn enligt miljöbalken) kan innebära att tillsynsmyndigheten kommer att ta ut en tillsynsavgift.

Anmälan om avhjälpandeåtgärder

Statusrapporter

En statusrapport är en rapport som ska upprättas om det finns risk för att en industriutsläppsverksamhet (IED-anläggning) medför en föroreningsskada. Statusrapporten upprättas i samband med en tillståndsansökan eller efter det att huvudslutsatser har offentliggjorts, men den kan även lämnas in frivilligt vid ett annat tillfälle. I en statusrapport ska det finnas information om de föroreningar som förekommer i mark och grundvatten, hur området används, information om tidigare användning av området samt mark- och grundvattenprovtagning som avspeglar förhållandena inom området där verksamheten bedrivs eller avses att bedrivas. Om risken anses liten krävs inte någon statusrapport.

Statusrapporter samt rapport 6688 om Vägledning om statusrapporter på Naturvårdsverkets webbplats

Förorenade områden i den fysiska planeringen

När det gäller fysisk planering av markområden, inklusive de som är förorenade, har länsstyrelsen en roll enligt plan- och bygglagen att granska de översikts- och detaljplaner som kommunen tar fram. För kommunen innebär den fysiska planeringen av områden ett tillfälle att få föroreningsfrågorna belysta, utredningen utförda samt att ibland få kostnadsbärare för en sanering. Detta sker framförallt i arbetet med detaljplaner.

Förorenade områden i prövning

Vid prövning av miljöfarliga verksamheter aktualiseras frågan om föroreningar. Om området där verksamheten ska bedrivas, och även de områden som verksamheten kan beröra genom till exempel vattenutsläpp, är förorenat kan det påverka bedömningen huruvida den valda platsen är lämplig.

Vid avveckling av hela eller delar av verksamheten ställs krav på att utföra de utredningar som behövs för att avgöra om byggnader, anläggningar, mark- och vattenområden kan ha förorenats av den bedrivna verksamheten och vid behov ställa krav på att dessa ska åtgärdas.

Miljöriskområden

Ett miljöriskområde är enligt definitionen i 10 kapitlet miljöbalken ”ett område som är så allvarligt förorenat att det med hänsyn till riskerna för människors hälsa och miljön är nödvändigt att besluta om begränsningar i markanvändningen eller andra försiktighetsmått”. Det är en juridisk form att begränsa hur marken används. Syftet med att besluta om ett miljöriskområde är för att skydda människor och omgivningen från påverkan av det förorenade området. Det finns för närvarande inga områden där Länsstyrelsen Skåne bedömer att det är aktuellt att avsätta som miljöriskområden.

Parallellt med arbetet att åtgärda förorenade mark- och vattenområden utnyttjar Länsstyrelsen Skåne andra rättsliga möjligheter för att skydda miljön och människors hälsa på kort och lång sikt. Bl.a. har behovet av att bevara viktig information om föroreningar tillgodosetts genom inskrivning i fastighetsregistret. Den på detta sätt bevarade kunskapen blir då tillgänglig för framtida markanvändning för t.ex. servitut eller ändrad användning i planförfarande.

Intern organisation

Arbetet med förorenade områden kallas även efterbehandlingsarbete (EBH-arbete). Hos Länsstyrelsen Skåne hanteras dessa frågor främst av efterbehandlings-gruppen, EBH-gruppen, som är en del av Enheten för förorenade områden och avfallstransporter. Under 2019 arbetar sju personer permanent i gruppen och två är projektanställda. Två av tjänsterna finansieras av länsstyrelsens rambudget medan resterande är beroende av externa medel från Naturvårdsverket.

Frågor om förorenade områden hanteras även inom andra delar av Länsstyrelsen Skåne. Länsstyrelsen bedriver miljöövervakning och ansvarar för en årlig sammanställning över miljötillståndet i Skåne. Det finns vattenvårdsförbund för olika vattendrag och de kontrollerar vattenkvaliteten genom provtagning. Vilka ämnen och föreningar som analyseras är dock begränsat och man fokuserar sällan på läckage från förorenade områden. De senaste åren har provtagningar utförts i grundvatten som ett led i arbetet med vattendirektivet, EU:s ramdirektiv för vatten som antogs år 2000. I samarbete med EBH-gruppen har provtagningen utökats på vissa platser, exempelvis genom att leta efter klorerade kolväten och perfluorerade ämnen, bland annat PFOS.

EBH-gruppen har samarbetat med vattenhandläggare på Vattenenheten för att prioritera fram särskilt skyddsvärda grundvattenförekomster. EBH-gruppen har även bidragit med underlag till vattenhandläggarna för statusklassningarna av vattenförekomster inom arbetet med vattenförvaltningen.

Beslut om undersökningar och åtgärder fattas ofta av kommunerna i deras roll som tillsynsmyndighet. Dessa beslut kan överklagas till länsstyrelsen. Det överklagande beslutet hamnar då hos rättsenheten men EBH-gruppen deltar ofta i ärenden som rör förorenade områden. 

Extern samverkan

För att vara uppdaterad kring vad som händer inom arbetsområdet sker regelbundet erfarenhetsutbyte med andra länsstyrelser och även med Naturvårdsverket genom årliga träffar. Träffar kan dels hållas inom respektive arbetsområde (statliga bidrag, tillsyn, juridik) och dels anordnas med jämna mellanrum nationella träffar för alla som arbetar med efterbehandlingsfrågor på länsstyrelserna och andra statliga myndigheter.

I övrigt försöker Länsstyrelsen Skåne att hålla sig uppdaterad med information och påverka efterbehandlingsarbetet genom att delta vid olika utbildningar och seminarier. Länsstyrelsen har även drivit olika projekt inom efterbehandling och förorenade områden inom ramen för Miljösamverkan Skåne.

Länsstyrelsen sitter med i en nationell tillsynsgrupp för att bl.a. påverka vilka frågor som länsstyrelsernas gemensamma tillsynssamordnare ska driva. Länsstyrelsen Skåne är även representerad i en nationell grupp för att samordna arbetet med de statligt finansierade objekten (NSB). Denna grupp har tillkommit på initiativ från länsstyrelsernas chefsnätverk för EBH-frågor där länsstyrelsens miljöavdelningschef sitter med. Sedan 2015 finns dessutom en nationell tillsynsvägledningsgrupp. Även i denna TVL-grupp är Länsstyrelsen Skåne representerad. Länsstyrelsen är även representerad i EBH-stödets användarråd samt Nationell grupp för effektivare hantering av begränsat ansvar (NGBA).

Under 2010 togs en nationell databas för förorenade områden, EBH-stödet, i drift. EBH-stödet ersatte och kompletterade de 21 MIFO-databaser som tidigare fanns på respektive länsstyrelse. Syftet med EBH-stödet är att samla all information om misstänkta och konstaterat förorenade områden så att informationen kan användas för prioritering av efterbehandlingsinsatser (lokalt, regionalt och nationellt), i planarbetet och vid exploatering, etc. EBH-stödet kan också användas för att bevara information om var och vilka eventuella föroreningar som lämnats kvar efter åtgärder. Databasen ägs och förvaltas av länsstyrelserna gemensamt och är i dagsläget tillgängligt för länsstyrelserna och Naturvårdsverket.

Nu finns EBH-kartan på länsstyrelsens hemsida där man kan se karta över konstaterade eller misstänkt förorenade områden i Sverige och Skåne. För att få information om specifika objekt i EBH-stödet, kan man kontakta länsstyrelsen och få ett utdrag skickat till sig. Krav på tillhandahållande av miljöinformation finns bland annat i Århuskonventionen och i EU:s INSPIRE-direktiv.

Länsstyrelsen Skåne håller i möjligaste mån databasen uppdaterad med avseende på inventeringar, undersökningar och efterbehandlingsåtgärder som genomförs i kommunerna. Det finns dock en eftersläpning i uppdateringen av uppgifterna från kommunala objekt då det inte finns några krav på att rapporter ska delges länsstyrelsen.

Inventering

Länsstyrelsens inventering av förorenade områden pågick under 16 år och är idag avslutad, men kan i undantagsfall göras vid ny information om att en ännu inte undersökt bransch kan ha gett upphov till potentiellt förorenade områden. Ett exempel på en sådan bransch är pälsdjursuppfödningsbranschen, vars inventering gjordes under 2017.

I Skåne har finns idag ca 3500 identifierade objekt, se tabell 2 för fördelning per branschklass, och ca 2150 inventerade och riskklassade objekt, se tabell 1 för fördelning per riskklass.

I tabell 2 nedan visas fördelningen mellan branschklasserna för de objekt som identifierats, men inte riskklassats i Skåne.

De vanligast förekommande branscherna i länet är drivmedelshantering (inklusive SPIMFAB:s objekt), metallindustri (verkstadsindustri med och utan halogenerade lösningsmedel, tungmetallgjuteri samt ytbehandling), avfallsdeponier, bilvårdsanläggningar (inklusive bilverkstäder och åkerier), kemisk industri (färgindustri, tillverkning av tvätt och rengöringsmedel samt övrig organisk och oorganisk kemisk industri), grafisk industri, plantskolor samt kemtvättar.

Inventeringens syfte är att visa på de objekt som är mest prioriterade att utreda vidare. I första hand bedöms objekt som tilldelats riskklass 1 eller 2 vid den inledande inventeringen vara prioriterade att undersöka. Det gäller oavsett om det finns någon ansvarig verksamhetsutövare eller fastighetsägare som kan stå för utredningskostnaderna eller om en ansvarig saknas och statliga medel måste användas.

Tillsyn och tillsynsvägledning

Under 2019 (fram till oktober) har tillsynsarbetet lett till att undersökningar utförts på 12 pågående eller nedlagda verksamheter. Undersökningar har även utförts i samband med sex exploateringar. Därutöver har fem bolag tagit fram riskbedömningar. Tre bolag har tagit fram åtgärdsutredningar. Sex objekt har kunnat avslutas och klassas om samtidigt som fyra nya objekt har startats.

Bedömningar av ansvar för undersökningar har fortsatt men i år har det främst handlat om att bedöma ansvar och skälighet inför åtgärder. Hittills har det i år gjorts en ny ansvarsutredning. Eftersom majoriteten av objekten är inne i en undersökningsfas så är det få objekt som har åtgärdats. Det finns däremot exempel på delåtgärder och åtgärder i samband med exploatering som är utförda. Några objekt har avslutats utan åtgärd, ofta mot bakgrund av att riskbedömningar har visat att det inte finns några större miljö- och hälsorisker.

Sammantaget har den förstärkta tillsynen med fokus på förorenade områden bidragit till att ett stort antal undersökningar genomförts sedan starten 2005. Länsstyrelsen Skåne försöker så långt det är möjligt att uppmuntra och vägleda kommunerna så att de genomför inventeringar, undersökningar och åtgärder på sina tillsynsobjekt.

Under de senaste åren har EBH-gruppen kontaktat länets kommuner för att stämma av hur det går för dem med inventeringsarbetet av pågående verksamheter samt vilka behov av vägledning de ser framöver. Resultatet har inneburit att Länsstyrelsen Skåne besökt flera kommuner, inklusive ett miljöförbund, för att stödja dem i deras arbete med förorenade områden. Den huvudsakliga uppgiften har varit att förklara vilka objekt som är kommunens, hjälpa till att prioritera bland objekten och vägleda i specifika frågor som uppkommit. Samtalen med kommunerna har lett till flera seminarier, bland annat ett vägledningsseminarium angående ansvar enligt miljöbalken för förorenad mark.

Statligt bidrag

Sedan starten av arbetet med förorenade områden har undersökningar och utredningar finansierade med statliga medel utförts vid cirka 30 objekt i Skåne. Det handlar om både stora verksamheter som f.d. BT Kemi i Teckomatorp och små verksamheter i anslutning till en bostadsfastighet. De flesta av de undersökta objekten har prioriterats fram via inventeringen.

Bekämpningsmedelstillverkning kan sägas vara lite av en ”skånsk bransch”, på grund av kopplingen till det intensiva jordbruket i regionen. På flera objekt pågår arbetet med utredningar och åtgärder och två objekt har åtgärdats de senaste åren – BT Kemi norra området samt Midolprodukter i Helsingborg (se nedan).

Även kemtvättar har visat sig vara ett stort problem i Skåne. Anledningen till det är bl.a. att tvättarna varit centralt belägna i stadsmiljön samt att det finns ett stort nyttjande av grundvatten för dricksvattenändamål i Skåne. Till dags dato har tio f.d. kemtvättar undersökts med statliga medel i länet och vid åtta av dessa pågår ett fortsatt arbete med utredningar eller åtgärdsförberedelser.

I länet pågår just nu (oktober 2019) åtgärder eller åtgärdsförberedelser vid ett flertal objekt som finansieras med statliga medel. Projekt, som drivs av kommunala huvudmän, är BT Kemi (södra området) i Svalövs kommun, f.d. Phylatterion takpapptillverkning i Trelleborgs kommun och f.d. Landskrona gasverk i Landskrona kommun. Med SGU som huvudman pågår åtgärdsförberedelser vid objekt f.d. kemtvätt på Blekingegatan i Helsingborg och vid objekt f.d. kemtvätt i Sibbarp i Osby kommun. Länsstyrelsen Skåne har en aktiv del i åtgärdsprojekten i rollen som finansiär och är även tillsynsmyndighet över åtgärderna i BT Kemi-projektet. Projekten är sinsemellan varierande sett till föroreningssituationens komplexitet, hur stora mängder förorenade massor som behöver åtgärdas och kostnader för åtgärderna. Vad som bör lyftas fram är också att innovativ teknik kan komma att användas vid genomförande av åtgärder i fyra av dessa projekt.

Under 2018 avslutades saneringsåtgärder vid två projekt. Det är vid f.d. Klippans läderfabrik och vid en fastighet i Kristianstad där det funnits en kemtvätt. Åtgärder på området för den f.d. kemtvätten genomfördes bl.a. med termisk in situ-behandling med lyckat resultat. I båda dessa projekt kommer efterkontroll att pågå under flera år i syfte att följa upp effekterna av åtgärderna.

Redan genomförda åtgärder har utförts vid BT Kemi, norra området, vilka avslutades 2009. Åtgärder fortsätter dock alltjämt vid BT Kemi, södra området. Kristianstads gasverk åtgärdades under 2011 och 2012 och under 2014 avslutades åtgärder vid, f.d. Midolprodukter i Helsingborgs kommun. Dessutom finns sedan tidigare några objekt som har åtgärdats med statliga medel, t.ex. Glacéläderfabriken i Kävlinge och slamdammarna vid Klippans läderfabrik.

Ytterligare objekt med statlig finansiering är på väg in i åtgärdsfasen under de kommande åren. Det handlar då framför allt om de objekt som är inne i slutfasen av utredningsskedet.

Länsstyrelsen har ansvarat för tre stycken upphandlingar för MIFO fas 2-objekt. Provtagningarna har utförts under hösten 2019 och rapporterna förväntas inkomma i december 2019. Objekten ligger i Osby, Hörby och Kristianstads kommuner. Verksamheterna har varit en bilskrot, ett sågverk och en ytbehandlingsverkstad.

Bostadsbidraget

EBH-gruppen har arbetat mycket med att informera och vägleda länets kommuner kring bostadsbidraget. Detta har resulterat i att majoriteten av de skånska kommunerna har fått besök av EBH-gruppen där man har fått information om bidraget och man har kunnat diskutera vilka objekt som hade kunnat passa för bostadsbidraget i kommunen.

Under hösten 2017 sanerades en fastighet i Tollarp, Kristianstads kommun, med hjälp av bostadsbidraget. Fastigheten hade förorenats av fyllnadsmassor och saneringen bestod i att förorenade massor schaktades bort till godkänd mottagningsanläggning. Trelleborgs gasverk har fått 56 miljoner kr beviljat och just nu pågår upphandlingar. Under 2019 kommer man att riva byggnader och avhjälpandeåtgärder kommer att göras 2019/2010. Slutrapportering förväntas ske under 2021.

Länsstyrelsen har under hösten 2019 skickat in en ansökan till Naturvårdsverket på 2,6 miljoner kr från Hässleholms kommun.

Flera andra kommuner arbetar aktivt med att söka bostadsanslaget, bland annat Sjöbo, Lund, Malmö och Simrishamns kommuner.

Checklista vid granskning och bemötande av miljötekniska markundersökningar

Myndighetsutövning vid handläggning av ärenden med schaktmassor

Information om hantering och provtagning av schaktmassor

Ett ställningstagande i bedömning av förorenade områden

Frågor och svar om förorenade områden