Brandövningsplats Jönköpings flygplats

Jönköping Axamo flygplats byggdes 1959–1960 och är belägen ca 6 km sydväst om Jönköpings tätort. Vid flygplatsens brandövningsplats belägen väster om flygplatsen har det skett regelbundna brandövningar sedan 1980-talet. Vid undersökningar 2009 konstaterades att mark, ytvatten och grundvatten var förorenat av PFAS (högfluorerade ämnen) från brandsläckningsskum.

Länsstyrelsen har gjort en så kallad ansvarsutredning för att, med stöd av miljölagstiftning, klargöra vilken organisation som är ansvarig att genomföra de åtgärder som krävs för att minska föroreningsriskerna. Denna visar att Luftfartsverket som drev Jönköpings flygplats före år 2009 är ensamt ansvariga för PFAS-förorening. Staten har gett Trafikverket i uppgift att hantera föroreningar som orsakats av Luftfartsverket, därför genomförs undersökningar och kommande åtgärder i Trafikverkets regi.

Trafikverket har ansvarat för undersökningar med mål att klargöra föroreningssituationen. Baserat på dessa utredningar kan beslut tas om vilka åtgärder som krävs för att sänka föroreningsrisken samt vilken åtgärdsmetod som är lämplig. Under 2022-2023 genomför Trafikverket tester av möjliga efterbehandlingsmetoder. Parallellt utreds hur spridningen till Sandserydsån kan minska fram till dess att efterbehandling av hela brandövningsplatsen kan genomföras. Ett kontrollprogram startas upp för långsiktigt övervakning av förorening i grundvatten, åarna och fisk och kräftor.

De huvudsakliga källområden som undersökts är brandövningsplatsen, två tidigare spolplattor inne på flygplatsområdet samt ett nedlagt grustag kallat katastrofövningsplatsen, där övning genomfördes vid ett tillfälle under 90-talet. Mest förorening finns vid brandövningsplatsen och riskbedömning och åtgärdsutredning har därför fokuserats på denna.

Omfattning av undersökningar och provtagningar har tagits fram av konsultbolag tillsammans med Trafikverket, och har därefter godkänts av Länsstyrelsen i Jönköping, Jönköpings kommun samt berörda på Jönköpings flygplats.

Undersökningarna har klargjort de hydrogeologiska förhållandena (studerar grundvattnet, dess förekomst, egenskaper och rörelse) och beskrivit spridning av PFAS. Spridning av PFAS har undersökts genom prover på dagvatten inom flygplatsen, prover på ytvatten och sediment i åarna samt prover på grundvatten och enskilda dricksvattenbrunnar intill Västersjön. Dessutom har fisk och kräftor från Sandserydsån och Dunkehallaån samt fisk från Västersjön undersökts.

Jord och torv har undersökts inom flygplatsområdet men även i delar av Dumme mosse som gränsar mot flygplatsen.

Katastrofövningsplatsen, belägen ca 4 km söder om flygplatsen, har undersökts översiktligt men ytterligare undersökningar kommer att krävas.

Den mest omfattande föroreningen är påvisad i området omkring brandövningsplatsen, där avsevärda koncentrationer uppmätts i jord, grundvatten, sediment och ytvatten. De maximala koncentrationerna överskrider de rådande gräns- och jämförvärdena. Jordföroreningen har spridits över ett ca 160 000 m2 stort område. Det sker en spridning av grundvattenförorening mot nord och öst, men sannolikt också mot väst och syd. PFAS har undersökts i dricksvattenbrunnarna omkring Västersjön och med undantag från en brunn är koncentrationerna under Livsmedelsverkets rekommendationer för dricksvatten.

Föroreningen på brandövningsplatsen ger upphov till förhöjda halter i närliggande diken samt i Sandserydsån och Dunkehallaån. Därför har även fisk och kräftor undersökts. Fisk från Västersjön och fisk och kräftor från Dunkehallaån visar halter som är lägre än riktvärde. Fisk och kräftor från Sandserydsån visar däremot tydligt förhöjda halter.

Föroreningen med PFAS från området vid spolplattorna och drivmedelsförvaret har spridit sig i grundvattnet. Föroreningen är inte avgränsad, med det bedöms att grundvattenföroreningen strömmar mot syd i riktning mot Sandserydsån.

Riskbedömningen visar att det inte är en risk för de som arbetar på eller besöker flygplatsen. Det är inte heller någon risk för de som besöker och badar i Västersjön eller besöker Dumme mosse.

På grund av de förhöjda halterna i fisk och kräftor från Sandserydsån rekommenderas, efter samråd med Livsmedelsverket, att kräftor eller fisk från Sandserydsån inte bör ätas mer än 2-4 gånger per år för barn och 4-6 gånger per år för vuxna. Det finns ingen akut hälsorisk eller skäl till oro. Men eftersom PFAS lagras i kroppen bör man undvika att äta denna fisk eller dessa kräftor ofta eller under lång tid. Det är ingen risk att äta fisk och kräftor från Dunkehallaån eller Västersjön. Ytterligare provtagning kommer att ske för att förbättra underlag för rekommendationer och bekräfta slutats om Dunkehallaån och Västersjön.

Spridning av PFAS till grundvatten innebär en risk för grundvattenförekomsten och enskilda brunnar nedströms flygplatsen. I den brunn där koncentrationen överskrider Livsmedelsverkets åtgärdsnivå har ett kranfilter installerats för att sänka PFAS-halt.

Sammanfattningsvis visar riskbedömningen att det finns ett behov att minska riskerna för åarna och för grundvattnet.

Olika möjliga efterbehandlingsmetoder är under utredning, till exempel schakt av förorenad jord och transport av den förorenade jorden till deponi och jordtvätt. Jordtvätt är en form av siktning där finpartiklar och förorening urskiljs och grövre material med låg föroreningshalt kan återföras. Båda metoderna är lovande men har även sina problem, till exempel har flera deponier begränsningar i hur mycket PFAS-förorenad jord som de kan ta emot. Vidare behöver försök göras med jord från brandövningsplatsen för att se om jordtvätt kan minska föroreningshalt i tillräcklig omfattning.