Fornlämningar och fornfynd

Länsstyrelsen ansvarar för fornlämningar och fornfynd i länet. Kontakta oss om du till exempel upptäcker en skada på en fornlämning, har hittat ett fornfynd eller planerar ett arbete vid en fornlämning.

Länsstyrelsen ska se till att fornlämningar i länet blir bevarade och inte kommer till skada. Alla fornlämningar har ett automatiskt skydd genom kulturmiljölagen. Det gäller både de fornlämningar som vi redan känner till och de som ännu inte har upptäckts.

Kontakta Länsstyrelsen om du:

  • planerar ett arbete som riskerar att påverka en fornlämning
  • har hittat ett fornfynd
  • upptäcker en skada på en fornlämning
  • vill ha råd om hur du kan skydda och vårda en fornlämning.

Riksantikvarieämbetets karttjänst Fornsök innehåller information om alla i nuläget kända registrerade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i Sverige.

Fornsök, Riksantikvarieämbetet Länk till annan webbplats.

Förfrågan om fornlämning

Som en del i planeringen av markarbeten behöver du kontakta Länsstyrelsen för att reda ut om ingreppet kan påverka fornlämningar. Kontakta oss i god tid innan det planerade arbetet. Om Länsstyrelsen bedömer att det kan finnas fornlämningar inom området kan en arkeologisk utredning bli aktuell. Syftet med den arkeologiska utredningen är att klargöra om fornlämningar berörs.

Skicka förfrågan om fornlämning

Sök tillstånd för ingrepp i eller vid en fornlämning

Du behöver ett tillstånd från Länsstyrelsen innan du startar ett arbete som riskerar att påverka eller förstöra en fornlämning. Till exempel om du ska

  • bygga ett hus
  • anlägga en väg
  • gräva ned en kabel
  • anlägga en plantering.

I första hand ska du planera arbetet så att du undviker fornlämningar. Vår utgångspunkt är att fornlämningar ska bevaras, men vi kan i vissa fall ge tillstånd till ett ingrepp.

Vad säger kulturmiljölagen om fornlämningar?

Kulturmiljölagen säger att du behöver tillstånd från Länsstyrelsen för att:

  • rubba
  • ta bort
  • gräva ut
  • täcka över
  • ändra eller skada en fornlämning.

Tänk på att ett markområde runt varje fornlämning också är skyddat. Om du är osäker på hur stort det skyddade området är kan du kontakta Länsstyrelsen. Även en nyupptäckt fornlämning har ett omedelbart skydd.

Ansök om tillstånd

Skicka in din ansökan i god tid innan det planerade arbetet är tänkt att starta.

Fornlämningsärenden i skog

Kulturmiljöer i skogen kan bli skadade av skogsmaskiner i samband med avverkning och markberedning. Du bör alltid samråda med Länsstyrelsen inför bränning, åtgärder på befintlig väg, askåterföring och gödsling. Du behöver tillstånd för

  • markberedning
  • plantering
  • nyanläggande av väg
  • skyddsdikning
  • stubbskörd.

Du som är markägare behöver kontakta oss för att samråda om fornlämningar och vid behov söka tillstånd när du planerar arbeten i skogen. Det räcker alltså inte med att göra en ansökan via Skogsstyrelsens e-tjänst, du behöver också kontakta oss i de fall som fornlämningar berörs.

Hänsynsinstruktioner för dig som arbetar i skogen

Som ett led i arbetet med att minska skadorna på fornlämningar och kulturmiljöer har Länsstyrelsen utarbetat hänsynsinstruktioner för dig som arbetar i skogen.

Fornlämningar skyddas enligt Kulturmiljölagen (KML) och det är viktigt att vi skyddar de fornlämningar som finns kvar för kommande generationer. Alla har ett ansvar för att fornlämningar inte skadas eller förändras vid skogsbruksåtgärder och andra typer av arbeten.

Om du tar hänsyn till fornlämningarna enligt hänsynsinstruktionerna kan du utföra planerade skogsbruksåtgärder utan att samråda med Länsstyrelsens enhet för kultur och samhällsbyggnad. För fornlämningar som ligger dolda under markytan eller svåravgränsade lämningar och områden ska du samråda med Länsstyrelsen innan skogsåtgärder påbörjas. Länsstyrelsen har tillsynsansvar för fornlämningar och kan komma att utföra tillsyn efter åtgärdernas slutförande.

Fornlämningar är nutida spår efter människors verksamheter från förhistorisk tid fram till 1850 efter Kristus. Bevarade fornlämningar är en förutsättning för att vi ska få se och uppleva historien och kunna söka mer kunskap om tidigare perioder.

Alla lämningar är inte kända och inte heller registrerade men det pågår en ständig registrering i Riksantikvarie av påträffade forn- och kulturlämningar. För att se om du har en registrerad lämning på din fastighet kan du söka i registret via följande länk:

Fornsök, Riksantikvarieämbetet Länk till annan webbplats.

Skogsstyrelsens register Skogens Pärlor ger också information om påträffade lämningar:

Skogens pärlor, Skogsstyrelsen Länk till annan webbplats.

Meddela oss om du har en lämning som inte är registrerad så lägger vi in den i Fornsök.

Nollvision

För att undvika skador på fornlämningar i samband med skogsbruksåtgärder jobbar vi på länsstyrelsen med vår del av ansvaret. Vi arbetar för att underlätta och förenkla hanteringen i fält kring fornlämningar och för att nå ut med informationen till markägare och yrkesutövare. Alla måste ha i åtanke att det inte går att återställa en skadad eller förstörd fornlämning. Vår målsättning är att vid nästa slutavverkning ska fornlämningarna och dess miljöer upplevas på samma sätt som vi gör idag. Ett gott samarbete med alla inblandade lägger grund för ett bra resultat och gör utmaningen i arbetet mot noll skador så mycket roligare.

Gravfält från järnåldern i en skog

Gravfält från järnåldern.

Husgrund från historisk tid. 

Husgrund från historisk tid.

Varje fornlämning har ett fornlämningsområde. Området har ett upplevelsevärde som hjälper oss förstå varför lämningarna är just där de är. Fornlämningar och fornlämningsområden skyddas enligt kulturmiljölagen för att de ska bevaras och upplevas av oss och kommande generationer. Fornlämningsområdets storlek fastställs bara när det är nödvändigt och beror bland annat på vilken sorts fornlämning som berörs och vilken miljö den ligger i. Vid skogsbruksåtgärder som kan utföras rutinmässigt har Länsstyrelsen bedömt att det inte är nödvändigt att fastställa fornlämningsområdets storlek, utan vi anger ett hänsynsområde kallat villkorsområde för att freda fornlämningen från direkt skada.

Milsten i skogen.

Exempel på en milsten i sin fornlämningsmiljö, där vägen är ett viktigt element för att förstå milstenens funktion i sitt sammanhang.

Vid rutinmässiga skogsbruksåtgärder som berör lättavgränsade fornlämningar bedömer Länsstyrelsen att ett villkorsområde som utgår från fornlämningens yttersta gräns och minst fem meter ut mot avverkningsområdet är tillräckligt för att skydda fornlämningen från skador. Inom villkorsområdet får inga skador uppstå, inga maskiner framföras, ris-/virkeshögar placeras eller återbeskogning utföras. Vid normala förhållanden ska skördaren kunna avverka, lyfta ut och bearbeta trädet utan att behöva rulla in i villkorsområdet. Vissa fornlämningar är dock för stora för att skördaren ska nå och då är instick tillåtna inom villkorsområdet och på fornlämningen om de görs på väl risade och bäriga körstråk.

Vid järnframställningsplatser, så kallade blästbrukslämningar, finns många lämningar kvar dolda under mossa och ris som var viktiga i processen vid framställningen av järn. Därför har blästbrukslämningar ett utökat villkorsområde. Vi bedömer att 30 meter runt slaggvarpen med ugnslämningen ska vara tillräckligt, se infoblad för Blästplats/blästbrukslämning. Här måste maskinerna göra instick. De ska i sådana fall göras på väl risade körstråk där bärigheten är som bäst.


Villkorsområde

Med ett 5 meter stort villkorsområde från lämningens yttersta gräns behöver man inte markera enskilda lämningar med en kulturstubbe om lämningen är tydlig. Kulturstubbarna placeras i första hand i villkorsområdets yttre gräns.

En viktig hänsynsmarkör för efterkommande skogsbruksåtgärder är kulturstubben. Den ska kapas cirka 1,3 meter från marken och placeras utanför villkorsområdets 5 meter från fornlämningens yttersta gräns. Vid mindre fornlämningar som till exempel fångst- eller kolningsgropar, räcker det vanligtvis med K-stubbar som markerar villkorsområdet minst 5 meter från lämningens yttre begränsning. Undantagsfall är ytstora fornlämningar med mindre lämningar i där K-stubben kan markera varje enskild mindre lämning inför framtida röjning, gallring etcetera. Exempel på sådana lämningar är till exempel fossila åkrar, järnframställningsplatser och bebyggelselämningar. Är man osäker är det bättre att ställa en stubbe för mycket.

Man ska inte blanda inte ihop K-stubbar med så kallade naturvårdstubbar. Naturstubbar är högre och har ett annat budskap och syfte. Det är också viktigt att ensa sig inom skogsbranschen vid användandet av K-stubbar så alla gör lika. Entreprenörer jobbar för olika skogsföretag i Sverige och allt fler har en mångkulturell bakgrund. Olika rutiner ökar risken för att fornlämningarna skadas.

Det har statistiskt fastställts att där kulturstubbar har placerats utanför villkorsområdet har fornlämningen färre och lättare skador än där inga eller felplacerade kulturstubbar har placerats.

Kulturstubbar

Exempel på en skadad fångstgrop på grund av fel ställda kulturstubbar. Vallen kring fångstgropen inklusive 5 meters villkorsområde har körskador.

Landskapets naturliga tillstånd är förändring. Det som idag i huvudsak är ett skogslandskap var för cirka 10 000 år sedan tundra och öppna vidder i ett kustlandskap. När inlandsisen drog sig tillbaka i det varmare klimatet flyttade snabbt växter, djur och människor in. Genom bevarade fornlämningar och arkeologiska undersökningar tror vi idag att mindre familjegrupper från olika områden vandrade in i nuvarande Dalarna för att leva på fångst och samlande. Spåren är deras bo-och vilplatser utmed dåvarande sjöar och vattendrag.

Under de följande 6 000-7 000 åren levde landskapets invånare huvudsakligen på jakt, fiske och insamlande av ätliga växter och bär. Fornlämningar från denna långa period är boplatser och fångstgropar, men också enskilda fynd av sten- och benredskap. Mot slutet av perioden bedrevs boskapsskötsel och viss odling.

Cirka 2 000 år före vår tideräkning skedde stora förändringar. Gravrösen på uddar i sjöar och bergshöjder är en ny fornlämningstyp som skvallrar om ett nytt gravskick och en delvis ny samhällsordning. Metallföremål dyker upp i form av bronser liksom nya föremålstyper. Boskapsskötseln och odlingen ökar i omfattning.

Cirka 500 år före vår tideräkning och fram t.o.m. vikingatidens slut på 1 000-talet kallar vi järnåldern. Då introduceras järnet i Skandinavien och järnproduktionen får en stor betydelse för den fortsatt utvecklingen i Dalarna. Det stora antalet blästplatser baserade på myr- och sjömalm vittnar om detta. Nya gravformer i form av låga stensättningar ofta i gravfält anläggs på uddar och näs i sjöar och även på höjder nära gårdar och byar. Den stora agrar revolutionen i landskapet skedde under andra hälften av järnåldern, från 500-talet, då skogar huggs ner och lättdränerade sedimentjordar odlas upp och befolkningen ökar. Många av dagens gårdar och byar, hela bygder och vägsystem, grundlades under denna tid, Från denna senare del av järnåldern uppträder fornlämningar som gravfält med gravhögar, fossila åkrar, gårdsplatser och kolningsgropar. Fornlämningarna signalerar stora samhällsförändringar, vad gäller ekonomi, organisation och religion.

Under medeltiden uppförs kyrkor med för de nya socknarna gemensamma kyrkogårdar enligt den nya kristna religionen. Nu börjar också gruvor på allvar anläggas och de små blästorna ersätts av effektivare hyttor. Under denna tid däms vattendrag upp för kraftförsörjning av hyttor och kvarnar och så småningom även för hammare och annan småindustri. Större gårdar och fästen uppförs för mäktiga bergsmän och kungamakten och vägnätet rustas upp.

Från slutet av medeltiden och under nyare tid, dvs från andra hälften av 1400-talet fram till 1800-talet utvecklas gruv- och hyttdriften, åkerbruket intensifieras, fäbodbruket breder ut sig över hela landskapet, brukssamhällen anläggs, byar förtätas, städer anläggs och vägnätet förtätas och rustas upp. Typiska fornlämningar från dessa perioder är bebyggelselämningar, fossil åker, fäbodlämningar, fördämningar, gruv- och hyttområden, kvarnar, sågar, tjärdalar, vägmärken och flottningslämningar.

Den speciella växtlighet som gynnats av människans historiska markutnyttjande och som därmed erbjuder särskilda livsmiljöer för insekter och djur, är det vi idag kallar för det biologiska kulturarvet Dessa spår är idag viktiga och kan ge oss en helhetsförståelse för den historiska markanvändningen och fornlämningarna. De kan också vara en hjälp att upptäcka lämningar när de försvunnit eller när de är svåra att se. De kan vidare visa på vad platsen har använts till. Fruktträd, vårdträd grindträd, buskar indikerar gårdsplatser, hamlade träd och fäbodgranar tidigare öppna fäbodvallar, lärkträd gruv- och hyttmiljöer m.m. Lärken inplanterats i Bergslagen under 1700-talet för att ge motståndskraftigt virke mot röta i byggnadskonstruktioner. Träd som stod i den gamla skogen kan vara bleckade träd för gränser och stigmarkering eller ristade med fäbodkullors initialer och årtal.

För mer kunskap kan du gå in på följande länkar:

Inventering av biologiskt kulturarv, Riksantikvarieämbetet Länk till annan webbplats.

Biologiskt kulturarv - växande historia, Riksantikvarieämbetet, diva-portal Länk till annan webbplats.

Områden eller enstaka träd med biologiskt kulturarv har ofta också höga naturvärden. Hänsyn till fornlämningarnas bevarande går dock i regel före hänsynen till naturvärden. Konflikter mellan fornlämningar och natur handlar vanligtvis om träd som står i eller invid konstruktioner. Genom sitt rotsystem hotar de att bryta sönder lämningarna, till exempel husgrunder och gamla stenmurar. Skador på fornlämningar är irreversibla, dvs de kan aldrig återskapas. Vid tveksamma fall och när en art som skyddas enligt artskyddsförordningen berörs ska kontakt tas med Länsstyrelsens enhet för kultur och samhällsbyggnad.

Bleckat träd i skogen.

Bleckat träd för markering av stigen som kan anas till höger.

Hamlat träd.

Hamlat träd i slåttermark.

Så här ansöker du

  1. Fyll i blanketten Ansökan om tillstånd och samråd vid skogsbruksåtgärder, som finns längst ned på sidan.
  2. Skicka din ansökan via e-post till dalarna@lansstyrelsen.se eller till:

    Länsstyrelsen i Dalarnas län
    Åsgatan 38
    79184 Falun

Har du hittat ett fornfynd?

Den som hittar ett fornfynd är i vissa fall skyldig att rapportera det till Länsstyrelsen eller till Polisen. Det är sedan Riksantikvarieämbetet som beslutar om staten ska lösa in fornfyndet och i så fall vilken ersättning och hittelön upphittaren får.

Vad säger kulturmiljölagen om fornfynd?

Ett fornfynd är ett föremål som saknar ägare och som påträffas vid en fornlämning eller på en annan plats och kan antas vara från någon tid före 1850. I Kulturmiljölagen står det att staten har rätt att lösa in fornfynd som

  • helt eller delvis består av guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar
  • består av två eller flera föremål som kan antas ha blivit nedlagda tillsammans.

Kontakta oss om du hittat ett fornfynd

Om du har hittat ett fornfynd som staten har rätt att lösa in ska du anmäla det till oss eller till polisen. Om fyndet hör till en fartygslämning kan du även välja att kontakta Kustbevakningen. Du som är upphittare kan då bli skyldig att lämna ifrån dig fornfyndet mot ett kvitto och att uppge var, när och hur du påträffade det.

Att använda metallsökare kräver tillstånd

För att skydda våra fornlämningar är det enligt kulturmiljölagen förbjudet att använda metallsökare utan tillstånd från Länsstyrelsen. Vi ger endast tillstånd som gäller för ett begränsat område, och aldrig i områden i anslutning till fornlämningar.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Helena Höij

Besöksadress

Åsgatan 38

Postadress

791 84 Falun

Organisationsnummer

202100-2429

Följ oss