järv på gren, lo som gäspar, björnungar som klättrar, vargar, kungsörn

Stora rovdjur

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av stora rovdjur: björn, järv, kungsörn, lodjur och varg. Vi fattar beslut om skyddsjakt och licensjakt på stora rovdjur.

I Sverige räknas björn, järv, kungsörn, lodjur och varg till de stora rovdjuren. Alla dessa djur är fridlysta. Björnen är den art av de stora rovdjuren som det finns flest individer av i Sverige, följt av lodjur, kungsörn, järv och varg.

Rovdjursförvaltning

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av de stora rovdjuren. Den svenska rovdjursförvaltningen är uppdelad i tre geografiska områden – norra, mellersta och södra förvaltningsområdet.

Ett av målen med rovdjurspolitiken är att de stora rovdjuren ska finnas i sådana antal att de kan finnas kvar i den svenska naturen, och sprida sig till sina naturliga utbredningsområden.

Vad gör Länsstyrelsen?

  • Upprättar regionala förvaltningsplaner för respektive art.
  • Hanterar skyddsjaktärenden på rovdjur.
  • Beslutar om och administrerar licensjakten på rovdjur.
  • Betalar ut bidrag för att förebygga skador orsakade av stora rovdjur.
  • Informerar och kommunicerar om rovdjuren.
  • Inventerar de stora rovdjuren.
  • Betalar ut ersättning för skador orsakade av stora rovdjur.

Jakt på rovdjur

Jakten på de stora rovdjuren är mycket begränsad, och kan endast bedrivas som licensjakt eller skyddsjakt.

Licensjakt

Licensjakt kan bli aktuellt om rovdjursstammarna överstiger gynnsam bevarandestatus i Sverige, och miniminivån för rovdjursförvaltningsområdet. Det är Naturvårdsverkets och Länsstyrelsens regionala beslut som tydliggör villkoren för licensjakt på björn, varg och lodjur.

Skyddsjakt

Om det finns risk för allvarlig skada på tamdjur kan Länsstyrelsen fatta beslut om skyddsjakt på stora rovdjur. Under pågående rovdjursangrepp finns också möjlighet att skydda tamdjur på eget initiativ enligt 28 § jaktförordningen. Den som har dödat ett rovdjur med stöd av denna paragraf är skyldig att anmäla händelsen till Länsstyrelsen.

Jaktförordningen på riksdagens webbplats Länk till annan webbplats.

Stora rovdjur i Dalarna

Förutsättningarna för förekomsten av stora rovdjur i Dalarna är goda. Dalarna är ett av de få län som har reproducerande stammar av alla de stora rovdjursarterna och häckande kungsörn.

Brunbjörn

Björnen är Dalarnas största och också vanligaste rovdjur. På grund av sin storlek och kroppsform är det svårt att förväxla en björn med något annat svenskt djur.

Björnar finns i hela Dalarna, men är vanligast i de centrala och nordöstra delarna av länet. Dalarnas björnpopulation har ökade stadigt från1980-talet, fram tills 2012 då cirka 400 björnar fanns i Dalarna. Efter detta har trenden för populationsstorleken varit nedåtgående, detta främst på grund av en höjd avskjutning under licensjakterna för att nå förvaltningsmålet för länet som är 240-280 björnar.

Den senaste inventeringen av björnar i Dalarna gjordes 2017, då uppskattades björnpopulationen i länet till 323 individer innan jakten.

Varje år under älgjakten rapporterar jägarna in sina björnobservationer. Observationera ger inte en populationsuppskattning, men kan visa på trender i populationen över tid.

Lodjur av Hans-Olov Hansson

Foto: Hans-Olov Hansson

Lon är Sveriges enda kattdjur, med en välutvecklad kamouflagedräkt som fungerar både på sommaren och på vintern. Pälsen har mörka fläckar och färgen kan variera mellan ljust gräddvitt på vintern till gulbruna och rödgula nyanser på sommaren.

Lodjur förekommer över hela Dalarna, framför allt i de södra delarna av länet. Lodjuren har tidigare haft en nedåtgående trend i länet men sedan 2014 visar Länsstyrelsens inventeringar att trenden har vänt och lodjuren nu ökar sakta i länet. Lodjurens numerär följer ofta rådjursstammarnas fluktuationer.

Diagram av familjegrupper lodjur

Antal familjegrupper av lodjur i Dalarna 2006-2021. Streckad linje visar miniminivån för gynnsam bevarandestatus för lo i länet.

Varg i snöigt vinterlandskap

Vargen är vårt största hunddjur och Sveriges enda grupplevande rovdjur. Dess nära släktskap med hundar gör att både vargar och deras spår lätt kan förväxlas med stora hundar.

Varg förekommer sporadiskt över hela Dalarna men fasta revir finns idag framför allt i de östra och södra delarna av länet. Enligt Länsstyrelsens inventeringar har populationen noterats som störst vintern 2021-2022, både i Sverige och i Skandinavien. Följt av säsongen 2014-2015. Populationen hade då under fyra år visat en nedåtgående trend i Sverige fram till och med säsongen 2018-2019. Nedgången har framförallt berört Dalarnas län (och Värmlands län). De tre senaste säsongerna har dock populationen i Sverige istället ökat i form av fler familjegrupper.

Ökningen av antalet familjegrupper har främst noterats i Dalarnas län, Gävleborg och Örebros län dom tre senaste säsongerna. I år har dock ökningen främst skett i Värmlands län. Inventeringen visar att populationen fortsätter spridningen söderut, med fler etablerade nya revirmarkerande par i Södermanlands och Jönköpings län. Noterbart denna säsong är att våren 2021 fick vargen i Skåne och Jönköpings län valpar för första gången i modern tid.

Vargföryngringar dalarnas län

Fördelat antal vargföryngringar i Dalarna 2005 – 2020. (delade revir har värdet 0,5 eller 0,3)

Järv som sitter på en sten

Järven är Dalarnas ovanligaste rovdjur. Järven är ett mårddjur som ser ut som ett mellanting mellan grävling och mård. Järvens päls kan vara allt från brun till nästan svart, med ett ljusare band på sidan.

Järvar har sedan lång tid tillbaka funnits i anslutning till fjällområdena i den nordligaste delen av länet. Ensamma järvar kan vandra mycket långt och under de senaste tio åren har antalet observationer av järvar i södra delarna av Dalarna ökat. Det har funnits misstankar om att ungar fötts i skogslandet i södra delen avi länet. Sommaren 2017 kunde den första kullen i skogarna mellan Vansbro och Ludvika bekräftas. Det är därmed den sydligaste dokumenterade föryngringen av järv i Skandinavien någonsin.

Enligt Länsstyrelsens inventeringar är populationsutvecklingen för järv i Dalarnas län svagt ökande men med stora mellanårsvariationer.

Diagram av järvföryngringar i dalarnas län

Antal föryngringar av järv i Dalarnas län 2004-2021. Streckad linje visar miniminivån för gynnsam bevarandestatus för järv i länet.

Kungsörn i toppen av en torraka

Kungsörnen är vår näst största rovfågel. Vingspannet är cirka två meter och en flygande kungsörn är en imponerande syn. Ofta ser man hur kungsörnen segelflyger på hög höjd med vingarna utsträckta till ett grunt V.

Kungsörn häckar företrädesvis i norra och mellersta Dalarnas skogsområden. Kungsörnen har uppvisat en stabil populationsutveckling de senaste tio åren i Dalarnas län. Dock har häckningsframgången i fjällvärlden varit låg. Rovfåglars ägg påverkas av miljöfarliga ämnen vilket kan påverka reproduktionsframgången.

kungsörn i dalarna antal revir och lyckade häckningar

Antal besatta revir (grå linje) och antal lyckade häckningar (blå linje) av kungsörn i Dalarnas län 2006-2021. Streckad linje visar miniminivån för gynnsam bevarandestatus för antal lyckade häckningar i länet.

Inventering av stora rovdjur

De stora rovdjuren inventeras årligen i Sverige, undantaget är björnar som inventeras ungefär vart femte år. Syftet är att kartlägga var i länet rovdjuren finns och deras antal. Kunskap om hur många rovdjur det finns och var de rör sig är viktigt underlag för länsstyrelsens olika beslut, bland annat vid beslut om licensjakt eller vid framtagandet av skötsel- eller förvaltningsplaner för älg. Det är viktigt för inventeringen att de som vistas i länet rapporterar in var och när de sett stora rovdjur.

Läs mer om inventering av stora rovdjur i Dalarnas län här

Björnspillningsinventering 2022

Hösten 2022 genomförs en björnspillningsinventering i Dalarnas län och du kan vara med och hjälpa till. Inventeringen börjar den 21 augusti och slutar den 31 oktober.

Läs mer om inventering av björnspillning i Dalarnas län här

Dalarnas rovdjursförvaltning

Dalarnas län berörs i dag av alla de fem stora rovdjuren, och har samtidigt ett aktivt friluftsliv, renskötsel och fäbodbruk. Att balansera långsiktigt livskraftiga populationer av alla rovdjursarter med en minimalt negativ socioekonomisk påverkan är en av rovdjursförvaltningens största utmaningar. Länsstyrelserna ansvarar för den regionala förvaltningen av stora rovdjur. Dalarnas rovdjursförvaltning följer den nationella rovdjurspolitiken och har två huvudmål:

  1. Det ska råda en fungerande samexistens mellan människa och rovdjur.
  2. Dalarna ska ha långsiktigt livskraftiga rovdjursstammar.

Som en del i arbetet med att nå målen har Länsstyrelsen tillsammans med länets viltförvaltningsdelegation tagit fram en förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna.

Om Dalarnas viltförvaltningsdelegation

Dalarnas rovdjursförvaltning syftar till att följa ekosystemansatsen och vara adaptiv. Metoder för att uppnå och upprätthålla alla delmål inkluderar populationsreglerande licensjakt, information för bättre förståelse och acceptans för rovdjuren och dess förvaltning, samt olika förebyggande åtgärder för att begränsa rovdjursskador.

Rapport 2020:10 Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Sverige är indelat i tre rovdjursförvaltningsområden - norra, mellersta och södra förvaltningsområdet.

Norra förvaltningsområdet

Norra förvaltninggsområdet är de fyra huvudsakliga rennäringslänen vi har i Sverige. Området består av:

  • Jämtland,
  • Norrbotten,
  • Västerbotten
  • Västernorrland.

Mellersta förvaltningsområdet

Mellersta förvaltningsområdet är länen för vargens huvudsakliga utbredningsområde i Sverige. Mellersta förvaltningsområdet förkortas ibland MFO och består av:

  • Dalarna
  • Gävleborg
  • Stockholm
  • Uppsala
  • Värmland
  • Västmanland
  • Västra Götaland
  • Örebro.

Södra förvaltningsområdet

Södra förvaltningsområdet räknas som spridningsområden för de svenska rovdjursstammarna. Förvaltningsområdet består av:

  • Blekinge
  • Gotland
  • Halland
  • Jönköping
  • Kalmar
  • Kronoberg
  • Skåne
  • Södermanland
  • Östergötland.

 

Samverkansrådet inom varje rovdjursförvaltningsområde samverkar i frågor som rör rovdjursförvaltningen samt utarbeta riktlinjer och principer som rör förvaltningen.

Varje län representeras av landshövdingen eller den som landshövdingen utser.

Viltförvaltningsdelegationer samverkar och beslutar på länsnivå i övergripande frågor som berör jakt-, viltvårds- och rovdjursfrågor.

Viltförvaltningsdelegationen har en viktig del i Dalarnas rovdjursförvaltning. Delegationen beslutar om övergripande riktlinjer för rovdjursförvaltningen, inklusive riktlinjer för bidrag och ersättning för viltskador. Viltförvaltningsdelegationen prövar även frågan om godkännande av miniminivåer för de stora rovdjuren.

Delegationen ska till exempel godkänna förslag på den rovdjursförvaltningsplan för länet som Länsstyrelsen tar fram. Landshövdingen är ordförande och de ledamöter som sitter i representerar politiska intressen samt olika intresseorganisationer inom jakt och viltvård, naturvård, friluftsliv, ägare och brukare av jordbruksmark, lokalt näringsliv och turism, skogsnäringen, yrkesfisket samt säter-/fäbodbruket.

Dalarnas läns viltförvaltningsdelegation

Begreppsförklaringar för rovdjursförvaltningen

Här förklaras en del av de begrepp som används inom rovdjursförvaltning.

Att en art har gynnsam bevarandestatus, GYBS, innebär att arten är och kommer att förbli en livskraftig del i den svenska naturen, även på längre sikt. Detta förutsätter att artens utbredningsområde inte minskar och att dess livsmiljöer kommer att finnas kvar, för att bibehålla en livskraftig population av arten. Att en art har gynnsam bevarandestatus innebär även att den kan utsättas för jakt. Omfattningen av jakt på våra stora rovdjur får däremot inte äventyra artens gynnsamma bevarandestatus.

Referensvärdet anger det lägsta antal djur av en art och dess minsta utbredning som ska upprätthållas i Sverige för att arten ska ha gynnsam bevarandestatus. Man kan likna referensvärden med en varningslampa - om antalet rovdjur närmar sig referensvärdet kan arten hotas.

Referensvärdet för Sverige fördelas mellan länen. På så vis kan man säkerställa att den nationella miniminivån inte underskrids och att arterna därmed har en god bevarandestatus.

Miniminivå är en regional fördelning av de nationella referensvärdena. Miniminivån anger det minsta antal av arten som ska finnas i länet.

Miniminivå uttrycks i antal föryngringar. Miniminivå kan även ses som ett antal djur som ett län måste ha för att kunna få besluta om licensjakt på den arten. Miniminivåerna ses över med jämna mellanrum. Nivån för det egna länet uttrycks i de regionala förvaltningsplanerna för stora rovdjur.

Förvaltningsnivå är det antal djur som man strävar efter att ha inom respektive län. Förvaltningsnivå uttrycks i antal föryngringar eller antal individer av arten. Förvaltningsmålet når man exempelvis genom att genomföra jakt på en art om man ligger över målet, eller vara återhållsam med jakt om man ligger under.

Förvaltningsmålet är alltid ett högre antal djur än vad miniminivån anger. Förvaltningsnivån beslutas av länsstyrelsen tillsammans med viltförvaltningsdelegationen. Nivån för det egna länet uttrycks i de regionala förvaltningsplanerna för stora rovdjur.

Boka in Länsstyrelsen för besök i skolor eller hos intressegrupper

Vi informerar länets invånare om rovdjur. Informationen riktas ofta mot berörda intressegrupper, men vi vill också nå ut till den breda allmänheten. Länsstyrelsen besöker gärna skolor som är intresserade av att veta mer om rovdjur. Välkommen att kontakta oss för ytterligare information eller bokning av tid.

Statistik hos Naturvårdsverket

Du hittar fakta och statistik om de stora rovdjuren på Naturvårdsverkets webbplats:

Data och statistik om vilt på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Kontakt