Mål, strategi och prioritering för arbetet med förorenade områden

Målet inom miljöarbetet i Sverige är att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Som ett riktmärke finns 16 nationella miljökvalitetsmål. Ett av dessa är Giftfri miljö som innebär att förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället inte ska hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna.

För varje miljökvalitetsmål finns ett antal preciseringar beslutade som syftar till att utgöra kriterier för att bedöma möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen. Preciseringen för förorenade områden är att de är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön.

Naturvårdsverket har under år 2014 tagit fram förslag på etappmål gällande efterbehandling av förorenade områden. Målen ska bidra till att öka arbetstakten samt att öka användningen av annan teknik än den traditionella, schaktning och deponering av massor, i syfte att effektivisera efterbehandlingsprocessen.

Förslaget är utformat enligt följande:

• Minst 25 procent av områdena med mycket stor risk för människors hälsa eller miljön är åtgärdade år 2025.
• Minst 15 procent av områdena med stor risk för människors hälsa eller miljön är åtgärdade år 2025.

Som övergripande mål gäller att år 2050 ska alla områden med mycket stor risk eller stor risk för människors hälsa eller miljön vara åtgärdade. Vidare anges att som förutsättning för att uppnå etappmålet ska samlad, tydlig och kvalitetssäkrad digital information om förorenade områden finns allmänt tillgänglig. Förorenade områden undersöks och utreds även i sådan omfattning att takten i åtgärdsarbetet kan hållas.

Västerbottens län har inga regionala miljömål, utan följer de nationella miljökvalitetsmålen med preciseringar och etappmål.

Nationella tillsynsmål

Naturvårdsverkets övergripande nationella mål för Länsstyrelsens operativa tillsyn och tillsynsvägledning:

• Länsstyrelsen ska genom tillsynen bidra till att ansvaret för prioriterade föroreningsskador utreds och att föroreningsskador med ansvarig part avhjälps i enlighet med gällande delmål för giftfri miljö.
• Länsstyrelsen ska erbjuda tillsynsvägledning till kommunerna i den utsträckning och omfattning att dessa ges förutsättningar för att kunna bedriva tillsyn avseende föroreningsskador.

Länsstyrelsens tillsynsmål för förorenade områden orsakade av miljöfarliga verksamheter

Tillsynen ska bedrivas så att verksamheter i drift aktivt och kontinuerligt arbetar med utredning och/eller återställande av föroreningsskador innan nedläggning. I enlighet med det nationella målet ska år 2050 områden med stor eller mycket stor risk vara åtgärdade.

Den övergripande strategin för efterbehandlingsarbetet grundar sig dels i det regleringsbrev som regeringen skickar ut varje år, dels i den Nationella planen för efterbehandling som Naturvårdsverket tar fram. I regleringsbrevet framgår att länsstyrelserna ska redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att öka antalet privatfinansierade efterbehandlingar av förorenade områden samt redovisa arbetet med att åtgärda förorenade områden med statliga bidrag.

Den nationella planen för efterbehandling på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Allmän information om förorenade områden och hur Naturvårdsverkets arbetar med frågan på deras webbplats Länk till annan webbplats.

I Västerbottens län finns det ca 2 800 potentiellt förorenade potentiellt eller konstaterat förorenade områden registrerade i Länsstyrelsernas databas EBH-stödet. 860 av dessa har inventerats och tilldelats en riskklass på en fyrgradig skala (1–4) enligt Naturvårdsverkets ”Metodik för inventering av förorenade områden”.

Prioriteringsgrunder i Västerbottens län

Följande prioriteringsgrunder styr länsstyrelsens tillsynsarbete med förorenade områden:

• Prioritering utifrån riskklass: Inom förorenade områden prioriterar vi tillsynen främst utifrån riskklass. Objekt i riskklass 1 och 2 samt vissa ej riskklassade objekt i BKL 1–2 är prioriterade. Särskild prioritet ges i de fall ett objekt kan betraktas som akut. Med ett akut objekt menas att:
  

• objektet utgör ett direkt hot mot människors hälsa, dvs innebär akuta risker vid direktexponering (luft, vatten, mark, damm, byggnadsmaterial)
• objektet hotar eller kommer inom snar framtid att hota allmänna vattentäkter och andra betydande vat­tenförsörjningsintressen
• objektet hotar eller kommer inom snar framtid att hota allmänna vattentäkter och andra betydande vat­tenförsörjningsintressen.

• Särskilt prioriterade branscher: Objekt inom branschen gruv- och utvinningsavfallsindustri, sågverksindustri och massaindustri prioriteras högt. Branscherna ovan är ofta av större omfattning med hög föroreningsnivå och/eller en komplex föroreningsproblematik. Många av de prioriterade branscherna ingår även i prioritering utifrån riskklass, men i de fall där objekt har samma riskklass ska branschen styra.
  

• Påverkan på miljökvalitetsnorm i vatten: Objekt i anslutning till vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god status bedöms vara prioriterade.

Arbetssätt

Arbetet med förorenade områden sker systematiskt och omfattar huvudsakligen följande steg:

1. Identifiering och registrering i den nationella databasen hos länsstyrelserna, EBH-stödet.
   
2. Inventering enligt metodiken för inventering av förorenade områden, MIFO-metodiken och en platsspecifik riskklassning. Klassningen görs utifrån vilken risk området kan utgöra för människors hälsa och/eller miljö. Riskklass 1 och 2 innebär mycket stor respektive stor risk och riskklass 3 och 4 innebär måttlig respektive liten risk. Områden med hög riskklass (1 och 2) bör undersökas mer noggrant genom undersökningar och utredningar.
   
3. Undersökningar och utredningar görs på de områden som prioriterats efter riskklassningen Därefter avgörs om området behöver undersökas vidare eller om efterbehandlingsåtgärder behövs och i vilken omfattning. Provtagning kan behöva ske i jord, grundvatten, ytvatten, sediment, inomhusluft, byggnadsmaterial mm. Resultatet från analyserna, tillsammans med annan information om området, används sedan för att bedöma föroreningssituationen på platsen. Allt sammanställs i en rapport, där man också redovisar vilka risker som är förknippade med föroreningarna på området.
4. Åtgärder. Det finns många olika åtgärder att ta till för att efterbehandla ett förorenat område. Vanligast är med åtgärder som tar bort föroreningskällan t ex. schaktning men åtgärder kan även vara administrativa som att tex. sätta upp stängsel eller skylt. Vilken åtgärd som är lämpligast bedöms från fall till fall och valet av åtgärd är beroende av vilken typ av förorening det rör sig om. Det kan ta lång tid från det att ett förorenat område upptäcks till att platsen blir sanerad.