Förutsättningar för arbetet med förorenade områden
Arbetet med förorenade områden anpassas efter regionala förutsättningar. Flera faktorer påverkar förutsättningarna som till exempel geologi, befolkningstäthet och industrihistoria. Även organisatoriska faktorer som till exempel tillgängliga resurser och samordning av arbetet påverkar.
Yttre förutsättningar
Till de yttre förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel geografiska förutsättningar som berggrund, jordmån, vattendrag och grundvattennivåer. Även demografi, exploatering och industristruktur räknas till de yttre förutsättningarna.
Västerbottens förutsättningar
Västerbotten är landets näst största län och utgör något större än en åttondel av Sveriges totala landareal. Till stora delar består Västerbotten av skogsmark och fjäll. Länets olika regioner kan naturgeografiskt delas in i kustland, inland och högfjällsregion.
Länet har femton kommuner: Bjurholm, Dorotea, Lycksele, Malå, Nordmaling, Norsjö, Robertsfors, Skellefteå, Sorsele, Storuman, Umeå, Vilhelmina, Vindeln, Vännäs och Åsele.
Geologiska och hydrogeologiska förhållanden
Länet dräneras via ett antal älvar till Bottenhavet och Bottenviken. Avrinningen till Bottenviken sker till övervägande del via Umeälven och Skellefteälven samt i mindre grad via Åbyälven, Byskeälven, Bureälven, Rickleån och Sävarån. I Bottenhavet mynnar Hörnån, Öreälven, Lögdeälven och Ångermanälven. Ångermanälven har sitt utlopp i Västernorrland, men källflödena finns inom Västerbottens län.
Berggrunden inom Umeälven och Vindelälvens avrinningsområde kan grovt delas in i två bergartsregioner, kaledoniska bergarter i fjällkedjan samt svekofenniska bergarter i skogslandet. Fjällkedjan (Kaledoniderna) bildades för 400–510 miljoner år sedan och består av mer eller mindre omvandlade sedimentära bergarter. Berggrunden är här mycket uppdelad, vanligt förekommande är gnejs, glimmerskiffer, lokalt fyllit, kvartsiter och amfiboliter. Vid kusten och inlandet är den prekambriska berggrunden som bildades för 1880–1870 miljoner år sedan mer homogent uppbyggd. Den domineras av yngre granit och pegmatit i väster samt gråvacka, skiffer, kvartsit och arkos delvis migmatitomvandlade i en kustzon. I länets nordöstra del förekommer det sura vulkaniter som finns i ett stråk mellan Malå och Boliden samt i ett stråk på ömse sidor om Skellefteälven. De sistnämnda bildar det så kallade Skelleftefältet som är känt för sina rika tillgångar på koppar, zink och guld.
Huvuddelen av jordarterna i Västerbottens län utgörs av morän och torvmark men i älvdalarna finns även glacifluviala sediment avsatta. Jordtäckets tjocklek varierar kraftigt inom området. I dalgångarna finns ansamlingar av finsediment, ibland med inslag av sulfidjord (svartmocka). Då sulfidjord kommer i kontakt med luft oxideras den från sulfid till sulfat och pH sänks kraftigt. Järn fälls ut som oxider/hydroxider och tungmetaller kan frigöras och transporteras ut i miljön. Jordartsfördelningen tillsammans med berggrunden utgör några av de viktigaste faktorerna som styr naturliga bakgrundshalter av metaller i marken. Bakgrundshalterna i Västerbotten har ibland visat sig vara högre än genomsnittet i Sverige, exempelvis vad gäller arsenik.
Industristruktur
I Västerbottens län har träindustrin och gruvbrytningen gamla anor. Båda verksamheterna började i mindre skala på 1700-talet, men tog riktigt fart först under senare delen av 1800-talet och blev då mer omfattande och utbredda. Sågverk och senare massafabriker lokaliserades till älvdalar och älvmynningar eftersom tillgång till vatten var en förutsättning för verksamheten.
Gruvbrytningen fick sitt verkliga genombrott vid upptäckten av Bolidenmalmen och det ledde sedan till att många fyndigheter och gruvor etablerades inom Skelleftefältet för utvinning av mineraler ur sulfidmalm. Rönnskärsverken etablerades vid Skelleftehamn som en direkt följd av denna nya råvara och är idag ett av världens största kopparsmältverk. Det är också en av världens största anläggningar för återvinning av bas-och ädelmetaller från skrot och slagger.
I gruv-och träindustrins fotspår har även andra industrier växt upp. På så sätt har verkstadsindustrin kommit att i stor utsträckning vara kopplad till gruv-och träindustrin med tillverkning av maskindelar, kranar och skotare med mera. Det är en av förklaringarna till varför industrin i länet har sitt starkaste fäste i Skellefteåregionen.
Organisatoriska förutsättningar
Till de organisatoriska förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel tillgängliga resurser och samverkan med kommuner, myndigheter och andra aktörer.
Länsstyrelsens efterbehandlingsfrågor handläggs på Miljöenheten av handläggare som arbetar med både förorenade områden och tillsyn av miljöfarlig verksamhet. En stor del av arbetet kopplat till förorenade områden bedrivs inom den ordinarie tillsynen gentemot verksamheter i drift, till exempel gruvor och anrikningsverk. Inom arbetet med förorenade områden krävs många olika kompetenser för att nå framgång. På Länsstyrelsen finns kunskap inom många olika områden och i arbetet med förorenade områden samverkar personal med kunskap inom miljö, natur, hälsa och juridik. Även i planeringsfrågor sker samverkan eftersom det kan ha stor betydelse att i ett så tidigt skede som möjligt lyfta frågor om eventuellt förorenade områden.
I Länsstyrelsens arbete med bidragsfinansierade åtgärdsprojekt inom förorenade områden deltar handläggare och/eller biträdande enhetschef från Miljöenheten som kontaktpersoner i de projekt- och styrgrupper som bildas för varje projekt. I de fall Länsstyrelsen har tillsynsansvaret vid en åtgärd deltar miljöskyddshandläggare som tillsynsansvariga i projekten.
Samverkan med länets kommuner
Kommunernas miljönämnder är tillsynsmyndighet för huvuddelen av de förorenade områdena och fastigheterna. Samverkan inom efterbehandlingsområdet sker kontinuerligt mellan Länsstyrelsen och länets kommuner i såväl utrednings- som åtgärdsskede. Som ett led i samverkansarbetet inom området har Länsstyrelsen målsättningen att aktivt sprida information och ge tillsynsvägledning, samt att uppmärksamma kommunerna om behovet av att de avsätter resurser inom området. Länsstyrelsens ambition är att regelbundna träffar ska ske med kommunerna.
Samverkan med Norrlänen
Länsstyrelsen Västerbotten samarbetar med de andra norrlänen Gävleborg, Jämtland, Västernorrland, och Norrbotten för att kunna erbjuda tillsynsvägledning och utbildningsinsatser som når ut till länens 54 kommuner. Genom samarbetet kan länsstyrelserna tillsammans erbjuda kommunerna mer vägledning, med större variation mellan grundläggande och mer fördjupad nivå. Föreläsningar och seminarier erbjuds via digitala kanaler och ibland även via fysiska träffar i respektive län. Seminarierna spelas in och finns tillgängliga för kommunerna att ta del av i efterhand.