Friskare djur i ur och skur

Ökad djurvälfärd, bättre ekonomi, större biologisk mångfald och en fantastisk köttkvalitet. Där har du de största fördelarna med att låta nötkreatur gå ute året om. Åtminstone om du frågar Ann och Tomas Persson som tillsammans driver gården Davidstorp Angus. Och de om några borde veta. Som lantbrukare sedan nästan 40 år tillbaka och med utegångsdjur sedan 2009, har de gedigen erfarenhet av uppfödning och ser vilka fördelar utegångsdriften ger.

TEXT: Ulrika Petersén FOTO: Nils Bergendal

Jag kommer aldrig att ta in en diko i ett stall igen, säger Tomas. Djur som går ute året om är mycket, mycket friskare. Veterinären är här i stort sett bara när vi får kontrollbesök för att se om vi uppfyller kraven för att ha utegångsdrift.
Lantbrukare som vill ha sina djur ute året om måste ansöka om att delta i ”Kontrollprogrammet för utegångsdjur utan ligghall, nötkreatur”. Huvudman för kontrollprogrammet är Sveriges Nötkötts-producenter, det praktiska arbetet utförs av Gård & Djurhälsan, och Jordbruksverket godkänner kontrollprogrammet. Att vara med kostar en summa varje år, men när man lyssnar på Ann och Tomas är det tydligt att fördelarna är många.
– Det här är ”low cost production”, säger Tomas. Vi behöver inga byggnader till djuren förutom om vi måste ta in djur som har behov av extra omvårdnad, vi använder mindre strö och det enda vi köper in vad gäller foder är salt och mineraler. I övrigt är det bete och grovfoder från egen vall som gäller.

Rätt ras viktigt
Ann och Tomas djur, i huvudsak Angus samt några Shorthorn, strövar fritt ute året om. Vindskydden utgörs av naturliga dungar och sänkor i landskapet, och bara liggplatserna strös. Varje år har de ungefär 200 kalvningar, men de sköter djuren på egen hand. Av dessa 200 var det bara en ko som behövde hjälp, och det på grund av felläge på kalven.
– Angus har små huvuden och pigga kalvar så kalvningarna är oftast okomplicerade, berättar Ann. Utedriften håller dessutom djuren starka och i god kondition, vilket också underlättar.
Förutom enkla kalvningar valde de Angus för att rasen är tålig, med tjock päls som
värmer även i sträng kyla.
– Ibland frågar folk om djuren inte fryser, men nej – det gör de inte, säger Tomas. De kan kalva i full snöstorm utan problem, faktum är att vi inte förlorat en enda kalv trots att vädret ibland har varit riktigt dåligt. De bara ställer sig upp och ruskar av sig snön som om inget hänt!
Att välja en tålig ras är alltså ett av Ann och Tomas råd till den som funderar på utedrift året om. Ett annat är att hålla djuren på lättare marker och se till att det finns tillgång till vatten på flera platser, allt för att undvika att marken blir söndertrampad.
– Vi har grävt dammar utspritt över betena, berättar Tomas, men om det inte går finns det ju andra sätt att ordna vattentillgången på.
Att fodra rätt är också viktigt, så gödsel och ”kotramp” fördelas jämnt över ytan. Tomas och Ann fodrar direkt på backen, enligt ett visst mönster så djuren flyttar sig över tid.
– Utegångsdjur kräver ett annat arbetssätt än om man har djuren på stall, det är mer tillsyn än skötsel, menar Tomas. Men eftersom korna alltid kommer fram när vi utfodrar ser vi direkt om ett djur saknas – och kan ta reda på vad som har hänt.

Från sly till mark med särskilda värden
Totalt betar Ann och Tomas djur 200 hektar, plus vallåterväxten på ytterligare 200 hektar. Och de betar länge, ända fram till snön kommer. Några av områdena har betats i många år, andra betydligt kortare.
– På ett område växte mycket sly när korna kom dit, berättar Tomas. Efter tre år hade de förvandlat marken till fin betesmark, så fin att delar av den uppfyllde villkoren för marker med särskilda värden.
Den biologiska mångfalden som djuren bidrar till spelar också roll för köttets kvalitet.
– Artrikedomen i betet ger köttet bättre smak och en bättre sammansättning av omega 3 och 6, säger Tomas. En annan fördel, inte för köttkvaliteten men väl för klimatet, är att betet ökar kolinlagringen i marken.
Djuren betar uppdelade i olika grupper. Ungdjuren går för sig eftersom de kräver lite mer tillsyn och bättre foder, men de går inte ensamma.
– De har alltid sällskap av några äldre djur som skapar lugn i flocken och lär ungdjuren hur saker går till, säger Ann. Till exempel hur man ska göra hål i isskorpan på vintern för att komma åt vattnet. De gamla visar och de unga härmar.
Och det är inte bara djuren som lär av varandra, de lär också Ann och Tomas.
– De visar oss hur de vill ha det, så om man låter dem bestämma blir det oftast bra, säger Tomas. Till exempel, istället för att strö där jag tycker korna ska ligga så ser jag efter var de föredrar att vara och strör där. Och när det är dåligt väder fodrar jag sammanhållet, så korna kan fortsätta stå med ändan mot vinden och hålla värmen tillsammans. Det finns många saker som är viktiga för att man ska lyckas och trivas med utegångsdrift, men att kunna läsa djuren är nog det allra viktigaste.

Artikel publicerad i Smart landsbygd nr 1 2024