Bete lönar sig bäst

Varför ändra på ett vinnande koncept? Ja, det kan man fråga sig efter ett besök på Sven-Arne Nilssons gård i Råby utanför Hörby, där korna producerar mjölk på betesproduktion större delen av året. Precis som de alltid har gjort.
– För mig handlar bete om att få ekonomi i produktionen, säger Sven-Arne. Att det sen även är bra för djur, miljö och klimat gör det inte precis sämre.

TEXT: Ulrika Petersén FOTO: Nils Bergendal

Trender kommer och trender går, men Sven-Arne är inte den som hoppar på tåget i första taget.
Däremot följer han utvecklingen inom mjölkproduktion noga, läser mycket, går kurser och tar hjälp av rådgivare. För förändring är inte fel – om de gör verksamheten bättre. Men efter många år som mjölkbonde är han övertygad: det är bete som lönar sig bäst.
– Jag ser bara fördelar med att ha korna på bete, säger han. Varför ska jag köpa in foder och mata dem när de kan gå i hagen och äta själv? Det är ju både enklare och billigare. Dessutom minskar stallslitaget, korna håller sig friskare och renare, och dieselförbrukningen på vallen mer än halveras – tack vare betet. På gården har han som mest haft 40 mjölkkor. Nu har han, med ålderns rätt, trappat ner lite och har 23. Gårdens 30 hektar räcker till både bete och tillräckligt med vall för att klara vintern.
– Vädret styr, men jag brukar släppa ut korna i början av april och sen får de gå ute fram till lucia, berättar Sven-Arne. Jag stödutfodrar dem inomhus två gånger per dag och i början får de full vinterutfodring, men efterhand som betet växer till sig äter de mindre och mindre när de är inne.
Cissi Bjerström, rådgivare på Skånesemin, som varit på Sven-Arnes gård många gånger fyller i:
– Jag har gjort beräkningar på gården som visar att under 184 sommardagar produceras 81 procent av mjölken på enbart bete. För att klara det måste korna vänja sig vid att beta. Sven-Arne släpper ut sina djur tidigare än de flesta och han låter kvigorna beta redan när de är små, vilket ger dem stora och välfungerande våmmar. Tillsammans med ett bra betessystem gör det att han verkligen utnyttjar betet – och tjänar pengar på det.
I genomsnitt producerar Sven-Arnes djur ungefär 12 000 liter mjölk per ko och år. Större delen går till mejeriet, men till skillnad från många andra ger han även kalvarna mjölk i upp till tre månader.
– Ur klimatsynpunkt är ju pulvermjölk helt tokigt, säger Sven-Arne. Den produceras utomlands, transporteras till Sverige och sen måste man värma upp vatten för att blanda ut den. Varför ska jag ge det till kalvarna när de kan få mjölk direkt från korna?

Ett långsiktigt perspektiv
Han går också på tvärs mot många andra genom att låta kvigorna beta mycket, trots att det innebär att de växer långsammare och därmed inte kan kalva lika tidigt. Hans erfarenhet är att det ändå lönar sig, sett över tid och i ett större perspektiv.
Men det tankesättet ger inga bonuspoäng i mejeriernas klimatberäkning av mjölken där man tittar på hur mycket mjölk som levereras i förhållande till kg ts foder som konsumeras (kg ts = kilo torrsubstans, det vill säga när vattnet i fodret är borträknat). Detta har dock inte fått Sven-Arne att ändra ståndpunkt. Hans produktion är långsiktigt hållbar, ekonomiskt såväl som klimat- och miljömässigt, och det är det viktigaste för honom.
– Man ser ju hur antalet insekter minskat i takt med att betena har försvunnit och det är ju inte så konstigt, menar han. Spannmålsåkrar är inget för humlor, bin och dyngbaggar, de vill ha maskrosor, klöver och kobajs. Dyngbaggar gör ju för övrigt stor nytta eftersom de minskar kornas metanutsläpp.
Han fortsätter:
– Att bara bygga större och större och ha en produktion med stallutfodring och inköpt foder ger varken klimatnytta eller bra ekonomi. Jag tror att många har investerat sig fast i systemet.
– Det är det berömda ekorrhjulet, inflikar Cissi. Jag blir lite less, färre mjölkproducenter och större gårdar kan inte vara lösningen. Jag tycker om en levande landsbygd och det bidrar mjölkproducenterna till, eftersom var och en av dem sysselsätter många personer som servar med tjänster – vilket i sin tur skapar behov av ännu fler tjänster.

Mjölkat i nästan sju decennier
Betande kor gynnar kolinlagring i marken, biologisk mångfald och mjölkbondens ekonomi; det är de båda överens om. Att nyttja den kunskapen är varken gammalt eller mossigt utan tvärtom högst nödvändigt för en hållbar framtid. Därför hade fler behövt kunna mer om betesdrift och, som Sven-Arne säger, ”lära sig räkna”.
Genom att förvalta lärdomarna från sin far som drev gården före honom och kombinera dem med ny kunskap, ser han fram emot ännu några år som mjölkbonde.
– Jag räknade ut att jag mjölkat kor i 68 år, säger han med ett leende. Jag tror inte att jag mjölkar i 68 år till, men så länge det är intressant och roligt fortsätter jag. Vad skulle jag annars göra?

Artikel publicerad i Smart landsbygd nr 1 2024