Risk för vattenbrist i Skåne länLäs mer på SMHI:s webbplats om aktuellt meddelande.

Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Med känsla för natur, kultur och mänskliga värden

Svinstorp

En del har förändrats, men mycket är sig likt – i byn Svinstorp utanför Örkelljunga är spåren av det förflutna tydligt. Här är det en självklarhet att ta hand om det som tidigare generationer har byggt upp, men också att ta hand om varandra och byns gemenskap. Och Smart landsbygd har ett litet, litet finger med i att det blivit så bra som det är!

Hemma hos Britt Berg bjuds det på kaffe och nybakade kakor – ”för det har man på landet” – och så bjuds det på historier, många historier. Att dåtiden är väl bevarad i nutiden syns inte bara i byns landskap, det förflutna vårdas i lika hög grad i minnet hos dem som bor i Svinstorp.

Nio hus, fler än så finns det inte i byn, och runt fikabordet sitter representanter från sex hushåll: Britt Berg, Bertil Andersson, Lena Andersson, Fredrik Andersson, Göran Nilsson och Helen Olsson.

– Vi tycker alla att det är roligt att veta hur det var här förr, säger Britt och langar upp en hel hög med kartor och dokument på bordet. Och så börjar hon berätta; om byns historia från mitten av 1600-talet då Svinstorp bestod av en enda gård, ett kornettboställe* som ägdes av Kronan. Och om hur marken delades upp i fyra, sedermera fem, gårdar vid det laga skiftet 1891. Och hur en av gårdarna, den som nu ägs av Göran, då byggdes av Britts och Bertils farfars far.

– Det finns dokumenterat att arrendatorerna som köpte marken av Kronan 1891 uttryckte att de alla ville ha lika stora delar, berättar Britt. Så grannsämjan har varit god i Svinstorp sedan lång tid tillbaka!

Gårdarna har sedan ärvts genom generationerna och med dem har det följt en stark känsla för byn. Visst har en del förändrats, men byns struktur, bebyggelse, stenmurar, åkrar, beten, skog med mera är förvånansvärt välbevarade sedan 1800-talet.

En stolthet över det som varit och det som är

– Svinstorp var en väldigt levande by ända fram till 70-talet och det är nog en av anledningarna till att den är så välbevarad, säger Göran. Det fanns djur på alla gårdarna och markerna sköttes noggrant. Nu är jag den enda lantbrukaren, men viljan att ta hand om byn lever kvar hos alla.

Fram till 2020 hade Göran mjölkkor som höll landskapet öppet, nu har han istället öppnat kvighotell och ett 40-tal djur betar på ängarna.

– Vi är tacksamma för att Göran håller markerna öppna, säger Britt. Det betyder mycket och vad som händer när han inte längre orkar vet vi inte.

– Det är svårt att få lönsamhet på små gårdar idag, menar Helen och de andra håller med. Vi hade köttdjur tidigare, men när det gamla stallet gjort sitt såg vi ingen möjlighet att bygga nytt. Idag har vi bara hästarna kvar.

En viss oro inför byns framtid märks, men starkast märks ändå viljan att ta ansvar för det som byggts upp genom århundradena. Den viljan hoppas man att även kommande generationer tar med sig.

– Känslan för gården går i arv, säger Helen. Jag är själv inte född i Svinstorp, men det är tydligt att alla som bor här känner ett nära band med tidigare generationer och vill vårda och bevara det som andra slitit med att bygga upp.

Kunskap svetsar samman

I byns äldsta gård, där Fredrik Andersson bor, finns ett tydligt bevis på hur man tar ansvar för byns historia. En av längorna på gården är uppförd i skiftesverk, liggande grova plankor som är infällda i stolpar med spår, och denna så kallade bålevägg har han varsamt restaurerat.

– En del av väggen är den ursprungliga, berättar Fredrik. Jag vet inte hur gammal den är, men kanske från 1700-talet. Resten av väggen byggde jag för några år sedan av virke från skogen.

Virket sågades upp på plats, i sågverket som Britts och Bertils far och farfar drev parallellt med jordbruket. Cirkelsågen, som de ambulerade med i trakten, står fortfarande kvar i såghuset och drivs av samma lastbil som köptes för ändamålet 1962. Numera kör den ingenstans, men sågen tas fortfarande i drift när någon i byn behöver den.

Men hur kommer Smart landsbygd in i bilden kanske du undrar? Jo, genom tidningen fick Britt nys om Länsstyrelsens rådgivningar; rådgivningar som gjort att byborna nu har ännu bättre kunskap om hur de ska bevara Svinstorps natur- och kulturvärden.

– Rådgivningarna har varit fantastiska! konstaterar Britt. Tre stycken tror jag att vi haft och vi har lärt oss så mycket: om byggnaderna, landskapet och de historiska spåren i byn. Det har varit väldigt intressant och framför allt har det gjort oss ännu mer motiverade att ta hand om det vi har. Så vi fortsätter att hjälpas åt och hoppas att gemenskapen i Svinstorp kommer att vara lika fin i framtiden som den är idag.

*En kornett var fram till 1835 den lägsta officersgraden i kavalleriet (motsvarande fänrik i infanteriet) och den officer som förde kornetten, det vill säga standaret.

Text: Ulrika Petersén, Uptext AB Foto: Nils Bergendal

Från Smart landsbygd nr 2 2022

Kontakt