Risk för skogsbrand i Östergötlands länLäs mer på SMHI:s webbplats om aktuellt meddelande.

Skyddad natur

Det finns fler sätt att skydda värdefull natur. Under varje skyddstyp får du mer information om var de finns, vad de innebär och hur de förvaltas. Det är vanligtvis Länsstyrelsen som ansvarar för att sköta skyddad natur.

Naturreservat

Naturreservat bildas för att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller för att tillgodose behovet av friluftsområden.

I Östergötland finns cirka 300 naturreservat i olika storlekar spritt över hela länet. Vissa av reservaten har flera anordningar för dig som besökare medan andra reservat inte har några anordningar alls. Naturreservaten kan se väldigt olika ut och de sköts på olika sätt beroende på vilken miljö det är vi vill bevara. De flesta naturreservat förvaltas av Länsstyrelsen men många tätortsnära naturreservat i Östergötland förvaltas av kommunen de ligger i.

Nationalparker

I Östergötland finns ingen nationalpark.

Natura 2000

Natura 2000 är ett nätverk av EU:s mest skyddsvärda naturområden. Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000 i Sverige. Länsstyrelserna utför stora delar av arbetet, men viktiga aktörer är också Skogsstyrelsen, kommuner, markägare och jordbrukare.

För de områden som omfattas av Natura 2000 har Länsstyrelsen tagit fram bevarandeplaner som bland annat beskriver områdets värden, vad som kan utgöra ett hot samt vilka bevarandemål som finns för de olika arterna och livsmiljöerna. Bevarandeplanen revideras när ny kunskap tillkommer eller när förutsättningar för området ändras.

Natura 2000-områdena har bildats utifrån art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. I direktiven finns listor på vilka livsmiljöer (habitat), arter och fåglar som det gäller. Syftet är att skydda och sköta områden som är viktiga för dessa livsmiljöer, arter och fåglar. Länsstyrelsen ska regelbundet följa upp statusen för livsmiljöerna och arterna och rapportera till EU. 

Natura 2000 i Östergötland

I Östergötland finns 277 Natura 2000-områden om sammanlagt cirka 123 000 hektar. Många av de naturreservat som finns i Östergötland är även skyddade som Natura 2000-områden. Här ingår till exempel Tåkern och flera stora naturreservat i skärgården men även många mindre områden med bland annat ängs- och hagmarker.

Av de över 170 olika livsmiljöer som finns i habitatdirektivet, förekommer drygt 40 i Östergötland. Bland annat "taiga" som är en form av nordlig naturskog. Ädellövskogar, ekhagar, rikkärr och kalkgräsmarker är några särskilt typiska och viktiga livsmiljöer för Östergötland. Bäckar och små åar kan vara värdefulla för till exempel öring och flodpärlmussla.

I artdirektivet finns totalt 690 skyddsvärda arter, varav 29 arter förekommer i Östergötland, exempelvis grön sköldmossa, guckusko och stensimpa. Östergötland har ett mycket stort ansvar för skalbaggen läderbagge, då huvuddelen av Europas förekomster finns här.

Av de 185 fågelarter som finns i fågeldirektivet häckar cirka 40 av dessa  i Östergötland, varav vi har ett speciellt ansvar för bland annat fiskgjuse, skräntärna och storlom.

Vad innebär Natura 2000 för mig som markägare och brukare?

Natura 2000 innebär inte något generellt stopp för pågående markanvändning eller utveckling av samhället. Du behöver tillstånd för intrång som "på ett betydande sätt påverkar miljön" i ett Natura 2000-område.

Exempel på intrång som kan kräva tillstånd:

  • skogsbruksåtgärder i eller i anslutning till ett Natura 2000-område
  • väsentlig ändring av skötsel i en utpekad ängsmark
  • åtgärder som kan påverka vattenmiljön inom ett område.

Det kan vara svårt att bedöma när ett tillstånd krävs. Samråd därför med din länsstyrelse om du är osäker.

Vissa områden behöver skötsel - andra inte

Alla Natura 2000-områden bevaras inte på samma sätt. En del behöver aktiv skötsel eller restaurering. Andra områden behöver mindre förändringar eller lämnas helt orörda. Varje Natura 2000-område har därför en unik bevarandeplan som beskriver hur området ska skötas och vad det är som ska skyddas. Behovet av åtgärder bestäms av:

  • vad som ska skyddas
  • hur känsligt området är
  • vilket skydd som redan finns.

Vem ansvarar för vad?

Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000. Länsstyrelserna ansvarar för skötsel, skydd och tillsyn. Länsstyrelserna tar även fram förslag på nya områden. Det ska vara de områden som har de högsta naturvärdena och som på bästa sätt bidrar till nätverket. Under processen har länsstyrelsen samråd med markägare och berörda myndigheter. Därefter granskar Naturvårdsverket urvalet och föreslår områden till regeringen. Tillsyn gällande skogliga åtgärder svarar Skogsstyrelsen för medan kommunerna ansvarar för sina reservat och Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) för åtgärder som berör försvaret.

Biotopskydd

Biotopskyddsområden är mindre mark- och vattenområden som utgör livsmiljöer för:

  • hotade djur- och växtarter
  • särskilt skyddsvärda djur- och växtarter.

Inom ett biotopskyddsområde får det inte förekomma verksamheter eller åtgärder som kan skada naturmiljön.

Många småbiotoper i odlingslandskapet har höga natur- och kulturvärden. De utgör livsmiljöer för många arter och underlättar spridningen av växter och djur mellan större naturområden. Många av dessa arter var förr vanliga, men har genom jordbrukets rationalisering allt svårare att klara sig ute i odlingslandskapet. Det finns två olika former av biotopskydd:

  • generellt biotopskydd 
  • biotopskydd beslutat i det enskilda fallet.

Generellt biotopskydd

Regeringen har beslutat att vissa typer av biotoper är så värdefulla att de ska ha ett generellt biotopskydd. Det betyder att de har ett skydd per automatik och får inte skadas.

Exempel på biotoper som skyddas av det generella biotopskyddet:

  • alléer
  • källor med omgivande våtmark i jordbruksmark
  • odlingsrösen i jordbruksmark
  • pilevallar
  • småvatten och våtmarker i jordbruksmark
  • stenmurar i jordbruksmark
  • åkerholmar.

Med jordbruksmark menas här mark som används som åker, äng eller betesmark. Länsstyrelsen får medge dispens om det finns särskilda skäl.

Särskilt biotopskydd

Förutom de biotoper som är generellt skyddade kan Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen eller kommunen fatta beslut om biotopskydd i det enskilda fallet. Exempel på naturmiljöer som kan få skydd genom ett enskilt beslut är små skogsmarksområden, rikkärr, naturbetesmarker eller naturliga bäckfåror. Biotopskyddsområden bildade på detta sätt är alltid markerade i terrängen.

Tillträdesförbud för skydd av djur och växter

Tillträdesförbud används för att skydda djur- eller växtarter i ett avgränsat område under en viss tid på året. Detta innebär oftast att allmänheten inte får gå in i området under den här perioden. Det är framförallt häckningsplatser för störningskänsliga fågelarter som vi försöker skydda med tillträdesförbud.

I Östergötlands skärgård finns drygt 70 fågelskyddsområden. Här råder tillträdesförbud under olika perioder på grund av arternas olika häckningstider. Havsörn, roskarl, silltrut, kustlabb, skräntärna och berguv är några av de fåglar som anses vara mest skyddsvärda i skärgården.

I vissa områden råder tillträdesförbud mellan 1 april till 31 juli eller mellan 1 februari till 15 augusti. I dessa områden får du inte komma närmare land än 100 meter. I andra områden gäller tillträdesförbud mellan 1 april till 15 juli och här råder endast landstigningsförbud. Förbudet gäller inte yrkesfiskare under yrkesutövning eller markägaren i samband med yrkesutövning, husbehovsfiske eller skötsel/tillsyn av fastigheten. 

I Östergötland finns även några fågelskyddade öar och skär i vissa insjöar. För fågelskyddsområdena i sjöarna Ärlången, Järnlunden och Sommen råder tillträdesförbud under tiden 1 april till 10 juli. Vid Hällerstadsjön är tiden 1 mars till 10 juli.

Förbudsskyltar finns uppsatta på öar med fågelskydd. Skyltarna är gula och röda och anger tiden för tillträdesförbudet. Tillsyn av fågelskyddsområdena ombesörjs av Länsstyrelsens tillsynsmän, kustbevakning och sjöpolis.

Sälskyddsområden i Östergötland

I Östergötland finns ett sälskyddsområde; Sandsänkan. Här råder tillträdesförbud året om. Skyddsområdet är till för att gråsälen ska ha några ostörda platser för att föda ungar samt som viloplatser, framför allt i samband med pälsbytet. Gråsälen minskade kraftigt under 1900-talet men har nu ökat igen delvis tack vare fridlysning och minskade miljögifter som BCP och DDT. Idag är drunkning i fiskenät och tarmsår de vanligaste orsakerna till att gråsälen dör.

Tillträdesförbud i vissa naturreservat

I Östergötland finns några naturreservat med tillträdesförbud. I Tåkern, Kungsbro, Svartåmynningen, Ölstadsjön och Tinnerö eklandskap (Rosenkällasjön) gäller tillträdesförbud under perioden 1 april till 30 juni. Men här är du alltid välkommen till  besöksområdena, fågeltornen och de markerade vandringslederna. 

I Väggö naturreservat gäller tillträdesförbud på land i större delen av området under perioden 1 februari till 15 augusti. Under samma period gäller även tillträdesförbud i yttre delen av St Anna naturreservat. I Stjärnö naturreservat i Kattedalsfjärden (del av Valdemarsviken) finns ett fågelskyddsområde med tillträdesförbud under perioden 1 februari till 15 augusti.

I Vessers udde naturreservat gäller tillträdesförbud året om.

Områden och tider för tillträdesförbud på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Naturminne

Särpräglade naturföremål såsom träd, flyttblock och liknande kan skyddas som naturminne. Naturminnen är antingen punktobjekt eller har en yta mindre än ett hektar. Men det finns även större områden, vissa på tiotals hektar, som berörs av äldre beslut före 1965.

I Östergötland finns cirka 100 naturminnen. Oftast är det ett gammalt träd eller en samling av äldre träd. Skyddsformen infördes 1909, och de flesta naturminnen i Östergötland bildades innan år 1964 då naturvårdslagen trädde i kraft. Länsstyrelsen beslutar idag ytterst sällan om nya naturminnen.

Karta över naturminnen på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Naturvårdsavtal

Naturvårdsavtal är frivilliga avtal som kan tecknas mellan Länsstyrelse och markägare. Ambitionen ska vara att områdets naturvärden ska bevaras och utvecklas på lång sikt. Markägaren kan själv bestämma hur lång avtalstiden ska vara. Den får vara som mest 50 år. Även Skogsstyrelsen kan teckna naturvårdsavtal med markägare.

Naturvårdsavtal kan tecknas för olika miljöer, som till exempel skog, limniska och marina miljöer, odlingslandskap och våtmarker. Dessutom kan naturvårdsavtal användas för att bevara hotade arter.

Naturvårdsavtal är ett flexibelt skyddsinstrument som syftar till ökad delaktighet och engagemang. Den huvudsakliga inriktningen och prioriteringen för naturvårdsavtal ska syfta till att bevara biologisk mångfald. Kulturmiljövärden och värden för rekreation är också av vikt.

Grunderna till naturvårdsavtalet finns främst i jordabalken. Ett avtal innebär att fastighetsägaren avstår från viss användning av ett område för att bevara de naturvärden som finns.

Det finns en stor möjlighet till flexibilitet i användandet av naturvårdsavtal vad gäller bland annat syfte och tid. Både kortare och längre avtal kan förekomma beroende på fastighetsägarens och myndighetens önskemål, men som längst kan ett avtal tecknas för 50 år. Avtalet kan ses som ett komplement till övriga befintliga skyddsinstrument.

Naturvårdsavtal ska användas så att myndigheten tillsammans med fastighetsägaren verkar för att ett områdes naturvärden utvecklas och bevaras långsiktigt.

Ersättningen för naturvårdsavtal i skogsmark beräknas på områdets virkesvärde, minus avverkningskostnader (det så kallade rotnettot) och tiden som avtalet tecknas för (1,2 procent av rotnettot per år).

Det innebär till exempel att för ett 50-årigt avtal får du som markägare ungefär 60 procent av rotnettot i ersättning. Dessutom tillkommer en engångsersättning på 8000 kr vid tecknandet av avtalet. Det finns också möjlighet att ingå skötselavtal för åtgärder som ska utföras för att nå syftet med skyddet.

Ramsarområde

Skydd av värdefulla våtmarker enligt Ramsarkonventionen (The Ramsar Convention on Wetlands). Målet är att bevara de speciella biologiska värden som finns i grunda vegetationsrika områden.

Konventionen omfattar hållbart nyttjande och bevarande av våtmarker, sjöar, vattendrag och grunda havsområden, Världens naturliga våtmarker och vattenmiljöer är mycket värdefulla och har även många funktioner till nytta för människan.

Våtmarkskonventionen (Ramsarområden), Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Riksintresse för naturvård

Riksintressen är ett verktyg i samhällsplaneringen för hur olika områden ska bevaras eller användas. Ett område av riksintresse för naturvård, friluftsliv och kulturmiljö har ett skydd mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön.

Strandskydd

Strandskydd gäller vid havet, vid insjöar och vattendrag i hela landet. Strandskyddet finns till för att allmänheten ska ha tillgång till strandområden och för att bevara goda livsvillkor för djur och växter.

Det skyddade området är i vanliga fall 100 meter från strandkanten, både in på land och ut i vattnet. Länsstyrelsen kan ändra gränsen för strandskyddet, både genom att utöka eller minska det.

Om du vill bygga eller ändra något inom strandskyddat område, behöver du söka dispens. I de flesta fall gör du det hos kommunen.

Inom ett strandskyddsområde får du inte:

  1. uppföra nya byggnader
  2. ändra byggnader eller ändra byggnaders användning eller utföra anläggningar och anordningar om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt
  3. utföra grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i första och andra punkten
  4. vidta åtgärder som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.

Exempel på förbjudna åtgärder är att:

  • uppföra nya byggnader eller tillbyggnader
  • ändra byggnaders användning från till exempel förråd till gäststuga
  • sätta ut trädgårdsmöbler, anordna grillplatser eller uteplatser utanför tomtplats/hemfridszon
  • anlägga bryggor eller trädäck
  • anlägga till exempel gräsmatta och plantera trädgårdsväxter utanför tomtplats/hemfridszon
  • schakta eller fylla ut inför byggande.

Tomtplats och hemfridszon

Tomtplats eller hemfridszon är det område där markägaren kan hävda en privat zon/trädgård, där allmänheten inte har rätt att vistas. Vanligtvis utgörs den av området närmast bostadshuset. Utanför tomtplatsen eller hemfridszonen gäller allemansrätten, även om området ingår i fastigheten.

Länsstyrelsen kan i vissa enskilda fall upphäva strandskyddet. Då krävs att specifika förutsättningar är uppfyllda. Exempelvis kan strandskyddet upphävas vid en liten sjö eller ett litet vattendrag. Då krävs att sjöns storlek uppgår till omkring en hektar eller mindre eller att vattendragets bredd är omkring två meter eller smalare. Det krävs också att områdets betydelse för att tillgodose strandskyddets syften är liten.

Vattenskyddsområde

Vattenskyddsområden finns till för att skydda vårt dricksvatten mot föroreningar. De kan skydda både ytvatten och grundvatten och är ett viktigt verktyg för att bevara dricksvatten med bra kvalitet till framtiden.

Varje vattenskyddsområde har sina egna skyddsföreskrifter som reglerar vad du får och inte får göra inom områdets gränser. Alla Sveriges vattenskyddsområden och deras föreskrifter finns i Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur.

Kartverktyget Skyddad natur, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Så inrättas ett vattenskyddsområde

Vattenskyddsområden bildas oftast genom att en ansökan skickas in till Länsstyrelsen eller kommunen som efter handläggning fattar beslut om att bilda vattenskyddsområdet. Det är möjligt att inrätta ett vattenskyddsområde för en vattentillgång som kan komma att nyttjas som vattentäkt i framtiden.

Länderna inom Helsingforskonventionen (Helcom) har åtagit sig att skydda ett nätverk av Östersjöns marina livsmiljöer, så kallade MPA-områden (Marine Protected Areas).

I Östergötland finns två utpekade Helcom MPA-områden. Det är Sankt Anna-Missjö samt Kvädöfjärden med Torrö. Delar av de här områdena är även skyddade som naturreservat. För Sankt Anna-Missjö finns ett samverkansråd som med stöd av en samverkansplan styr förvaltningen av området.

Samverkansplanen för Helcom-området St. Anna-Missjö Länk till annan webbplats.
Om Helcom på Havs- och vattenmyndigheten
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Plan för marint skydd i Egentliga Östersjön

I Egentliga Östersjön och Bottniska viken finns unika brackvattensmiljöer som inte finns någon annanstans. Samtidigt är tillståndet för flera miljöer och arter kritiskt. En omfattande påverkan på havets ekosystem fortsätter. Det är därför viktigt att analysera vad som behöver skyddas, varför och hur. Planen för marint områdesskydd i Egentliga Östersjön har tagits fram av Länsstyrelserna i Stockholm, Södermanland, Östergötland, Kalmar, Gotland, Blekinge och Skåne. Arbetet har genomförts under 2017–2021. I planen finns framtagna prioriteringar samt vägledning för hur olika aktörer tillsammans behöver jobba för att stärka skyddet av den marina miljön.

Regional plan för marint områdesskydd i Egentliga Östersjön Länk till annan webbplats.

Det nationella ramverket för marint områdesskydd på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

Kontakt

Länsstyrelsen Östergötland

Dela sidan:

Landshövding

Carl Fredrik Graf

Besöksadress

Östgötagatan 3

Postadress

581 86 Linköping

Organisationsnummer

202100-2270

Följ oss