Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Spridning av främmande arter och stammar kan innebära en stor risk för att inhemska arter och deras livsmiljö påverkas negativt. De nya arterna kan vara konkurrenter eller predatorer till våra inhemska arter och introduktion innebär en risk för spridning av smittsamma sjukdomar. Av denna anledning krävs tillstånd från länsstyrelsen vid all utplantering av fisk, musslor och kräftor. Trots tillståndsplikten hittas främmande arter allt oftare i naturvatten runt om i landet.

Invasiva främmande arter i Sverige

Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2 000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel spansk skogssnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning. På Naturvårdsverkets webbplats kan du läsa om vilka invasiva arter som är av särskild betydelse i Sverige:

Artfakta om invasiva främmande arter på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Förbjudet att sprida invasiva främmande arter

De invasiva arter som är listade i EU-förordningen får inte importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut och hållas levande.

Fastighetsägarens ansvar

Den som äger en fastighet har ett eget ansvar att vidta åtgärder om det finns EU-listade invasiva främmande arter vid den egna fastigheten. Landlevande ryggradsdjur och vattensköldpaddor är undantagna. Ansvaret gäller för alla som äger fastigheter, det vill säga

  • privatpersoner
  • kommunala och statliga fastighetsägare
  • bolag som äger fastigheter.

EU:s lista över invasiva främmande arter

EU har en lista över 66 invasiva främmande arter som det är förbjudet att sälja, byta och importera.

12 av de 66 arterna är etablerade i svensk natur. I Kalmar län finns i nuläget fem av dem.

EU-listade arter som finns i Kalmar län

Jätteloka (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Jättebalsamin (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Gul skunkkalla (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats.

Signalkräfta (Havs- och vattenmyndigheten) Länk till annan webbplats.

Gudaträd (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Andra invasiva arter i Kalmar län

Här listar vi andra invasiva arter i länet. De här arterna är inte med på EU-listan. Därför finns inga regler för dem om bland annat försäljning och import.

Men även dessa arter är ett hot mot den biologiska mångfalden, och vi bör vara uppmärksamma på deras spridning.

Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus)

Lupiner sprider sig längs vägrenarna där de gör tillvaron svår för många ängsarter. Lupinen gör jordmånen mer kväverik. Många ängsblommor trivs på vägrenar eftersom jordmånen är mager och de slås regelbundet.

Lupinerna är vackra, men extremt invasiva och bör betraktas som en växternas mördarsnigel.

Läs mer om lupiner hos Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Bakgrund

Första gången arten noterades vild i Sverige var 1870 då den hade spridit sig från en trädgård. Växten togs ursprungligen hit från västra Nordamerika av den kände växtsamlaren David Douglas, och är tack vare sin ståtliga blomställning en omtyckt prydnadsväxt.

Vad är problemet med lupiner?

Det är en snabbväxande, flerårig art som sprider sig effektivt med frön, men även genom underjordisk jordstam. Eftersom blomsterlupin är en kvävefixerande art ökar kvävehalten i jorden där den växer, vilket kan påverka omgivande flora. Blomsterlupin konkurrerar även ut vägkantens övriga flora genom att de skuggar lågväxande arter.

Hur bekämpar man lupinerna?

Lupinen är envis och seg och därför måste bekämpningen vara långsiktig och upprepas ofta. Rötterna klarar övervintringen bra och fröna i marken bevarar sin grobarhet i över 50 år. I första hand bör man se till att det inte bildas några frön genom att kapa av blomstjälkarna innan fröna mognar. Då fylls inte fröbanken i marken på och inga fler frön sprids ut i omgivningen.

Slå av, trampa, gräv! Och gör sedan om det igen...

Nya och små bestånd bekämpas bäst genom att man gräver upp dem med rötterna. Det är en arbetsam men effektiv metod. Låt rötterna ligga och torka eller oskadliggör dem på annat sätt innan man lägger dem i komposten, eftersom lupinen kan föröka sig med rotbitar. Till följd av grävandet kan en del av fröna i marken komma att gro. Därför måste man rensa området regelbundet under de följande åren.

Växten bildar snabbt vidsträckta och mycket täta bestånd, som man lättast bekämpar med regelbunden slåtter. För att bestånden ska minska i omfattning krävs att växterna kapas 3-4 gånger under vegetationsperioden. Slåtter två gånger per sommar räcker för att hindra ytterligare utbredning av bestånden. Slåttern bör utföras innan frön har hunnit bildas. Om man slår lupinerna då de redan har frön är det skäl att förstöra blomstjälkarna noggrant. De kapade växterna bör helst samlas ihop och föras bort för att förhindra att platsen blir alltför näringsrik, speciellt om man vill gynna inhemska ängsarter som trivs i en näringsfattig jordmån.

Eller använd ett spett!

Här är ett tips från en av våra läsare som vi också vill dela med oss av:

"Min lupinkamp blev mycket mer framgångsrik när vi slutade gräva och istället stack in ett spett snett under plantan och bände upp den. Hela rotsystemet kom med (för det mesta) men det mesta av jorden blev kvar. Vi slapp gräva av rötter som lever vidare, vi slapp ett stort hål i marken, vi fick mycket lättare vikt på det som skulle transporteras bort. Hälsningar Erik."

Konkurrerar ut andra arter

Lupinerna är ju fantastiskt ståtliga och har en stor färgvariation. Vi har väl alla sett långa vägsträckor som kantas av enbart lupiner. Men det är en enda art som ”växer ihjäl” många andra. Därför är det allvarligt när den etablerar sig i artrika miljöer som till exempel ängsmarker, eller längs artrika vägkanter. Även insektslivet kan drabbas, eftersom många fjärilar och vildbin är beroende av särskilda värdväxter, som kan konkurreras ut av lupinerna.

  • Gräv upp lupinerna med rötterna.
  • Återkom nästa år och gräv upp eventuella nya plantor.
  • Slå plantorna innan de gått i blom. Då kommer de tillbaka och hinner förmodligen blomma sent, men de hinner inte bilda frön.
  • Slå av blommorna direkt efter att de har blommat över.
  • Om det finns frökapslar - lägg i säckar och sortera som brännbart på din återvinningscentral. Lägg aldrig avfallet i skogen eller på din egen kompost.
  • Angrip plantorna direkt när de kommer upp på våren, sparka eller skrapa sönder dem när plantorna är små.
  • Återkom med ett par veckors mellanrum, så minskar utbredningen av beståndet.
  • Så ALDRIG frön utanför din tomt eller sprid på annat sätt.

Parkslide (Reynoutria japonica) och jätteslide (Reynoutria sachalinensis)

Parkslide och jätteslide är två snabbväxande och storväxta invasiva arter i Sverige. De kan sprida sig snabbt och orsaka stora skador. Deras rötter och underjordiska stammar kan via sprickor tränga igenom asfalt, dränering, avlopp och husgrunder. De är mycket svårutrotade så man gör bäst i att inte plantera dem alls. Om den redan står där så flytta inte på jorden omkring den, en enda liten rotbit på mindre än ett gram kan bli en ny planta. Lägg inte växtdelar i komposten och släng den aldrig i naturen. Växtdelar och eventuella jordmassor lämnas på återvinningsstationen som brännbart.

Läs mer om Parkslide (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Artfakta om parkslide Länk till annan webbplats.

Kotula (Cotula coronopifolia)

Kotula är en liten växt från Sydafrika som idag har satt en ny gul nyans på de öländska stränderna. Den bildar täta mattor som gör det svårt för andra arter att få plats. Kotulan producerar många frön per planta som sprids med vattnet och de kan på så sätt bli många på kort tid.

Om kotula på Artfakta Länk till annan webbplats.

Om du hittar en kotula så rapportera den!

Rapportera på Artportalen Länk till annan webbplats.

Sjögull (Nymphoides peltata)

Detta är en flytbladsväxt som i likhet med näckrosor bildar täta mattor på lugna sjöar och dammar. Arten än så länge inte funnen i Kalmar län men det är troligtvis bara en tidsfråga innan den upptäcks även här. Dess täta täcke på vattenytan påverkar hela ekosystemet i sjön negativt och gör det även svårt för människor att fiska, bada och åka båt. Den är väldigt svår att utrota och det är därför viktigt att den rapporteras in i tidigt skede när den hittas i nya vatten.

Läs mer om sjögull (Havs- och Vattenmyndigheten) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Om sjögull på Artfakta Länk till annan webbplats.

Vattenpest (Elodea canadensis)

Detta är en vattenväxt som växer i dammar, sjöar, våtmarker och i lugna vattendrag. Den sprider sig genom att växtdelar går av och sedan flyter iväg och slår rot på en annan plats. Det bildas snabbt täta bestånd i näringsrika vatten och påverkar hela vattnets ekosystem. Vattenpest bidrar till övergödning och påverkar även människor genom att försvåra för bad, fiske och båttrafik.

Om du rensar i ditt akvarium eller i din damm så lägg alla växtdelarna i en påse och lämna till återvinningscentralen för förbränning. Töm aldrig ut vattnet från dammar och akvarier i naturen.

Läs mer om vattenpest (Havs- och Vattenmyndigheten) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Om vattenpest på Artfakta Länk till annan webbplats.

Vresros (Rosa rugosa)

Vresrosen kom till Sverige som prydnadsväxt och har därefter spridit sig till stränder och sandiga miljöer. Nyponen kan spridas långt med vatten och fåglar. Vresrosen täcker och binder sand. Den växer så tätt att andra växter och många insekter inte får plats. Det finns många andra alternativ till vresrosen att plantera i trädgården. Fråga gärna på din plantskola.

Läs mer om Vresros (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Om vresros på Artfakta Länk till annan webbplats.

Svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus)

Denna fisk lever på bottnarna i både sött och salt vatten. Den är vanlig längs Kalmar läns kuster, men än så länge finns det inga rapporter om att den hittats i några svenska sötvatten. Det är en aggressiv fisk som jagar bort andra fiskar och äter upp deras mat och deras rom. Den kan förväxlas med svart smörbult, ringbuk och tånglake.

Läs mer om svartmunnad smörbult (Sveriges Lantbruksuniversitet) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Om svartmunnad smörbult på Artfakt Länk till annan webbplats.a

Mink (Mustela vison)

Arten infördes från Nordamerika till Europa och Sverige på 1920-talet. På 70-talet exploderade de svenska kustpopulationerna efter upprepade större rymningar och utsläppningar. Minken har stor negativ effekt på förekomsten av de flesta djurgrupper och påverkar därför hela ekosystem.

Läs Naturvårdsverkets faktablad om mink Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kanadagås (Branta canadensis)

Kanadagåsen är en nordamerikansk art, som infördes till Sverige i början av 1930-talet. Arten har spridit sig över landet och finns nu långt upp i norra Sverige som häckfågel. Antalet gäss ökar fortfarande. Gässen gynnas av det moderna jordbruket med stora fält och riklig tillgång på mat. Det uppskattas inte av bönderna, eftersom flockarna med gäss kan äta upp mycket av grödorna. Nedbajsade badstränder är vi nog många som har fått uppleva. Kanadagässen i Sverige jagas, men de ökar lika fullt.

Spansk skogssnigel (Arion vulgaris)

Den spanska skogssnigeln, eller mördarsnigeln som den kallas i folkmun, upptäcktes i Sverige 1975. Den sprider sig naturligt och orsakar stora skador i natur och trädgårdar, då den äter allt i sin väg.

Läs Naturvårdsverkets faktablad om spansk skogssnigel Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Om spansk skogssnigel på artfakta Länk till annan webbplats.

Rapportera fynd av invasiva främmande arter

Kunskap om var arterna finns är grunden för arbetet med invasiva främmande arter. Det är därför mycket viktigt att fynd rapporteras in. Alla inrapporteringar hamnar till slut i Artportalen.

Artportalen Länk till annan webbplats.

Rapportera EU-listade arter, blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros

Rapportera EU-listade arter och arterna blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros som skapar stora problem i Sverige.

Rapportera invasiva arter på invasivaarter.nu  Länk till annan webbplats.

Rapportera landlevande ryggradsdjur

Rapportera landlevande invasiva främmande ryggradsdjur och vattensköldpaddor via Svenska Jägareförbundet som ansvarar för åtgärder för dessa arter i Sverige. Rapportera på telefon 070-339 93 26 eller via e-post tipsaframmandearter@jagareforbundet.se

Rapportera vattenlevande arter

Rapportera arter som är vattenlevande via Rappen hos Havs- och vattenmyndigheten.

Rappen – rapportering av vattenorganismer på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

För kommuner och myndigheter

Uppdragsportalen är ett IT-stöd för kommuner och myndigheter. I Uppdragsportalen går det att både rapportera in och att ta del av åtgärder som planeras och som har utförts för att ta bort och hindra spridningen av främmande invasiva arter.

Uppdragsportalen Länk till annan webbplats.

Länsstyrelsen samordnar och genomför tillsyn

Länsstyrelsen samordnar länets åtgärder mot de invasiva främmande arterna som finns listade i EU-förordningen. Det innebär att vi beslutar om åtgärder och ansvarar för att åtgärderna genomförs. Vi ansvarar också för att återställa ekosystem som har skadats av bekämpningsåtgärder och genomför tillsyn så att förbuden i EU-förordningen följs. Det innebär till exempel att vi kontrollerar att växtarterna inte tillåts växa eller odlas i trädgårdar, skogar eller annan mark och inte heller finns till försäljning. Länsstyrelsen har därför rätt att bekämpa invasiva arter även på annans mark för att förhindra att de sprids. I första hand är det dock fastighetsägaren som ska vidta åtgärder för att bekämpa invasiva främmande arter.

Andra aktörers ansvar

Arbetet med invasiva främmande arter involverar flera aktörer. Här beskriver vi ansvar som kommunen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har.

Kommuner är ofta fastighetsägare för till exempel parker och allmänna ytor och är i den rollen ansvariga för att bekämpa invasiva främmande växter som finns med på EU-listan. Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har där en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett rätt sätt.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är de nationellt ansvariga myndigheterna för invasiva främmande arter. De ansvarar bland annat för vägledning, nationell samordning, kunskapsunderlag och hanteringsåtgärder för vissa arter med stor spridning i landet.

Mikrosvampar sprider smittsam sjukdom till groddjur

Sjukdomen Chytridiomycosis (chytridsjuka) som drabbar grodor, paddor och salamandrar finns i södra Sverige och det finns risk för att den sprider sig norrut. Sjukdomen är en av de allvarligaste hoten för grodarter någonsin och den sprids av två invasiva främmande arter – mikrosvamparna Batrachochytrium dendrobatidis (Bd) och Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal).

Genom att klimatet blir varmare, ändras förutsättningarna för att svamparna ska kunna överleva och sprida sig. Det finns en risk att svampen BD sprider sig norrut genom Sverige. Detta gäller även för svampen Bsal om den oavsiktligt förs in i landet.

Svampen Bd finns redan i södra Sverige, men har hittills inte orsakat samma massdöd i Europa som den gjort i de tropiska delarna av världen.

Svampen Bsal har hittats i Nederländerna, Belgien och Tyskland där den orsakar stor skada och massdöd av salamandrar. Båda svamparna har sitt ursprung i östra Asien varifrån de spridit sig över världen.

Hindra spridning av smittan

Svamparna sprids med vatten, i växtmaterial från vattenväxter eller i fuktig jord där smittade groddjur har vistats. Tyvärr finns en risk att vi människor av misstag råkar sprida smittan när vi rör oss i naturen. Till exempel den som paddlar kanot eller fiskar i flera olika sjöar och vattendrag, eller den som gör inventeringar och rör sig mellan olika vattenmiljöer.

  • Om du importerar eller handlar med groddjur måste du följa gällande lagstiftning. Begär alltid dokumentation som visar att djuren är fria från smittsamma sjukdomar vid import, handel eller köp.
  • Släpp aldrig ut groddjur som har hållits i fångenskap i naturen. Släpp inte heller ut växtmaterial, jord eller vatten som varit i kontakt med groddjuren.
  • Flytta aldrig groddjur mellan olika vattenområden utan tillstånd från Länsstyrelsen.
  • Se till att din kanot, dina fiskeredskap eller liknande är torra innan du flyttar dem mellan olika sjöar eller vattendrag.

Du som gör inventeringar eller provtagningar i naturen, även om det inte gäller just groddjur, kan också råka sprida smittan mellan olika sötvattensmiljöer. Om du följer nedanstående försiktighetsåtgärder kommer du inte bara minska risken för att sprida groddjurssjukdomar (chytridsjuka, rana-virus och herpes) utan också andra vattenburna sjukdomar, till exempel kräftpest.

Innan du besöker nästa sjö eller vattendrag ska du alltid:

  • Rengöra stövlar och annan utrustning som har varit i kontakt med vatten.
  • Se till att din hud är torr eller rengjord med våtservetter med etanol efter kontakt med vatten.
  • Använda torr och ren utrustning. Om detta inte är möjligt, använd en borste och vatten för att rengöra utrustningen från smuts och lera. Sedan desinfekterar du med Virkon eller etanol.

Film om groddjur från Länsstyrelsen Skåne
Filmer på svenska och engelska som Länsstyrelsen i Skåne tagit fram om hur våra groddjur mår och Chytridiomycosis (chytridsjuka).

Lagar och förordningar om invasiva främmande arter

Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. I november 2018 beslutade regeringen även om en svensk förordning om invasiva främmande arter.

Syftet med EU-förordningen är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. De EU-listade invasiva arterna omfattas av förbud att bland annat importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta och släppa ut de invasiva arterna.

EU-förordningen om invasiva arter på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

EU-förordningen om om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter Länk till annan webbplats.

Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
  • Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.

Föreskrifter om hantering av signalkräfta, pdf på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

Förordning (2018:1939) om invasiva främmande arter på Sveriges riksdags webbplats Länk till annan webbplats.

Miljöbalk (1998:808) på Sveriges riksdags webbplats Länk till annan webbplats.

Kontakt