EU-medel

Vildsvin i jordbrukslandskapet

På många håll i vårt län har vildsvinen blivit en stor utmaning för framförallt lantbrukarna. Problemen uppstår i områden där vildsvinen bökar upp nysådda grödor, vallar och betesmarker eller betar av stråsäden. Det orsakar stora skördebortfall med ekonomiska förluster som följd för den enskilde lantbrukaren eller markägaren. På denna hemsidan har vi försökt ta ett samlat grepp om hur vildsvinen påverkar jordbrukslandskapet och vad du som lantbrukare kan göra för att både motverka men även rätta till angrepp.

Om vildsvin i korthet

Vildsvinet är en naturlig, inhemsk art som har funnits i Sverige i mer än 8000 år. De har genom för hårt jakttryck utrotats ett par gånger i historien och dagens population härstammar till stor del från individer som rymt från hägn under senare delen av 1900-talet.

Ett fullvuxet vildsvin blir omkring en meter i mankhöjd och ca 1,5 meter lång. Galten kan i vissa fall väga uppemot 200 kilo vilket är betydligt mer än suggan som bruka väga cirka 100 kilo som fullvuxen. En sugga får normalt mellan 3 till 8 kultingar vid varje grisning. De flesta parningar sker i augusti till december, men suggan kan brunsta året om. Hon är dräktig i ungefär 115 dagar och föder oftast bara en kull om året men kan få fler när födo- och väderförhållandena är bra.

Det är vildsvinens födosök som orsakar de flesta skadorna som sker i jordbrukslandskapet. Det uppstår även skador i skogen där djuren både bökar upp nyplanteringar och skador på träd och rötter när djuren skrubbar sig mot dem. Ett fullvuxet djur äter cirka 4 kilo föda per dygn och kultingarna äter cirka 2 kilo per dygn.

Vildsvinen är allätare, dock utgörs majoriteten av födan av vegetabilier där rötter utgör den största delen. Under sommarmånaderna äter de mestadels gröna blad från till exempel starr och tistel samt nötter från ek, bok och hassel. Från juli och framåt höstkanten övergår vildsvinen till att äta mer frön och frukter, och det är i samband med denna kostförändring skador i växande gröda brukar ske. Favoriterna är höstvete, havre, raps, potatis och vall. De äter även animalisk föda i form av daggmaskar, larver och puppor. Finns det tillgång och möjlighet äter de även smågnagare, småvilt, ägg och fågelungar. De äter även kadaver om det finns.

Vildsvinskultingar

Förebyggande åtgärder

Jakt

Populationsreglering av vildsvin ska normalt ske genom ordinarie jakt. De som har jakträttigheter och markägarna har ett gemensamt ansvar att följa utvecklingen av vildsvinsstammen och vara observanta på skador. Där skadorna på grödor och mark tenderar att bli oacceptabla bör jakten intensifieras för att på så vis styra djuren till mindre känsliga områden.

Läs mer om reglerna för vildsvinsjakt

Övriga förebyggande åtgärder du kan göra förutom jakt

  • Elstängsel kan sättas runt åkrar och hagar som ligger utsatt till. Ett stängsel med god ström i hindrar normalt vildsvinen från att besöka begärliga grödor. Stängslet bör bestå av tre eltrådar där den första tråden placeras cirka 12-15 cm ovan mark, den andra drygt 30 cm ovan mark och sista på cirka 60 cm höjd.
  • Kantzonen mellan åker och skog kan putsas för att underlätta övervakning och jakt samt försvåra för vildsvinen att smyga ut i grödan.
  • Skador på begärliga grödor och betesmark kan minskas genom avledning till åtlar eller viltåkrar placerade långt från jordbruksmarken. I kombination bör du bedriva jakt i de områdena som du inte vill ha vildsvinen, skjuts det något djur i anslutning till jordbruksmarken så kommer de aktivt att hålla sig borta från detta område.
  • Skrämsel i form av ljud och objekt fungerar men effekten är kortvarig och måste kombineras med jakt ifall någon långvarig effekt ska kunna uppnås. Detsamma gäller för om du regelbundet vandrar runt i markerna med hund för att sprida doft.
  • Några lantbrukare har enligt utsago fått en bra avhållande effekt genom att placera ut doftblock runt om marker som de vill freda för svinen. Hur effektiv denna metod verkligen är svårt att säga då svinen bör vänja sig vid doften efter ett tag.

Om du fått skador

Kontakta Länsstyrelsen

Om du fått skador på din jordbruksmark där du söker jordbrukarstöd är det alltid bäst om du kontaktar oss på Länsstyrelsen för vidare vägledning. Har en skada föranmälts och sedermera upptäcks vid till exempel en arealkontroll kan Länsstyrelsen ha mer överseende med skadan vid en återkravsutredning än om den inte anmälts av lantbrukaren innan kontrollen.

Nummer till växeln: 0771-67 00 00

E-postadress: jordbrukarstod.kalmar@lansstyrelsen.se

Har du större skador på dina jordbruksmarker kan du behöva göra justeringar i din SAM-ansökan

Gör såhär: Har du fått omfattande vildsvinsskador på åker som inte hinner åtgärdas (sås om) innan den 30 juni så kan du lägga ett eget skifte på den skadade ytan och söka GK88 (övrig markanvändning). Skadan ska vara större än 0,1 hektar och i fritextrutan som du får upp när du väljer GK88 så skriver du ”vildsvinsskada”.

Undantag: Om skadan understiger 0,1 hektar eller är på betesmark behöver du inte rita något eget skifte, men kommentera i övriga upplysningar att du har problem med vildsvinsskador på skifte X och hur stor omfattningen är.

Aktivitetskrav: Tänk på att att ytan fortfarande behöver få någon typ av jordbruksaktivitet på sig under året (även att vildsvinen på sätt och vis redan fixat den biten).

Ersättningar för förlorad skörd och skada på mark

I dagsläget finns ingen ersättning att få för vildsvinsskador. Dock har Viltskadecenter genomfört pilotstudier för att titta på omfattning samt att ta fram en arbetsmetodik för bedömning av skador i fält.


Rådgivning gällande vildsvinsskador i betesmarker samt på åkrar

Vildsvinsskador kan ställa till stora problem både i betesmarker och på åkrar. Det finns dock ett par olika metoder för att stävja och reparera skadorna, och på så sätt möjliggöra fortsatt brukande av markerna. Får du som lantbrukare omfattande vildsvinsskador i din mark så är det viktigt att du hör av dig till Länsstyrelsen för vidare vägledning gällande stöd och ersättningar som kan bli drabbade.

Metoder för att reparera skador

Har du väl fått grässvålen skadad av vildsvin så finns det ett par olika metoder att använda sig av för att reparera skadorna, viktigt att notera är att de skiljer sig något mellan betes- och åkermark.

Är skadorna ringa så kan du vända tillbaka tuvorna förhand. Är skadorna mer omfattande kan du använda dig av en gräsharv, ringvält med sladdplanka eller en harv med pinnarna fullt uppdragna och sladdplankan maximalt isatt för att vända tillbaka tiltorna.

När du reparerar vildsvinsskador i en betesmark är det viktigt att du inte river sönder grässvålen mer samt att du inte får så i gräsfrö i skadorna. Vill du påskynda läkningsprocessen något kan du lägga ett tunt lager med ängshö ovanpå svartjorden. Höet kan då fröa av sig och du hjälper till att sprida ängsfloran vidare.

Här kan du använda samma redskap som i betesmarken, dock kan du gå fram aggressivare för att på så sätt jämna till marken något mer. Ytterligare en metod som går att använda är att fräsa de skadade områdena med en jordfräs. Vid omfattande skador kan ett tallriksredskap med återpackande rulle också vara ett effektivt sätt att återställa och jämna till skadade områden med.

Det är helt okej att så in med gräsfrö för att påskynda läkningsprocessen. Ringvälta sedan skadorna för att packa till jorden maximalt. Du kan självklart plöja upp och så in ny gröda i åkern innan den 30:a juni.

På bilderna ovan ses en öppnare betesmark som drabbats av ganska omfattande vildsvinsskador, det skadade området var cirka 800 kvadratmeter stort. För att återställa skadorna användes en ringvält med tillhörande hydraulisk sladdplanka. Sladdplankan ställdes in så att den precis går ovanför grässvålen och puffar ner tuvorna i hålen. Den näst sista bilden i serien visar på hur marken såg ut efter två överfarter med välten. Åtgärden gjordes tidigt på våren och på sista bilden kan du se hur marken läkt ihop till juli månad.

Kontakt