Myllrande kust i Halland – från tofsvipa till sydlig kärrsnäppa

Längs Hallandskusten minskar tofsvipan och flera andra vadarfåglar dramatiskt. Det är en negativ trend som pågått under en längre tid. Försvinner dessa arter riskerar vi att förlora en del av vårt halländska fågelliv för alltid. Brushane, roskarl, rödspov och den sydliga kärrsnäppan har redan försvunnit och fler riskerar att gå samma väg. I ett försök att vända trenden har Länsstyrelsen i samarbete med Nordens Ark och BirdLife Sverige startat projektet "Myllrande kust i Halland – från tofsvipa till sydlig kärrsnäppa". Projektet arbetar med aktiv predatorkontroll och uppföljning av denna.

En räv bär en fångad fågelunge i munnen. Foto: Mats Dahlbom

Vadarfåglarnas ägg och ungar blir uppätna

En av de största utmaningarna för Hallands vadarfåglar är det ökade trycket från predatorer (rovdjur). Många av våra finaste fågellokaler har blivit så kallade ”ekologiska fällor”. Det betyder att vadarna lockas att häcka på strandängar där förutsättningarna verkar goda, men där de i praktiken inte får fram några ungar. På de flesta platser beror det på att ägg och ungar äts upp av rovdjur, till exempel räv, mink, kråka och vildsvin.

För ungefär 150 år sedan var landskapet mer varierat. Jordbruken var småskaliga och det fanns gott om våtmarker som ännu inte hade dikats ut. Det gav goda förutsättningar för ett rikt fågelliv spritt över hela landskapet.

När landskapet förändrades och det väldränerade och storskaliga odlingslandskapet tog över, har arterna trängts ihop till ett fåtal platser där fuktiga och välbetade strandängar fortfarande finns kvar. Fågellokaler vi idag förknippar med ett rikt fågelliv.

Men den stora mängden fåglar på små ytor har en baksida. Vi har i praktiken skapat ”dukade bord” med en buffé av vadare, änder, måsar, tärnor och småfåglar för rovdjur.

I ett försök att vända utvecklingen bedrivs just nu aktiv predatorkontroll inom projektet Myllrande kust i Halland – från tofsvipa till sydlig kärrsnäppa. Projektet är inriktat på jakt och fällfångst av rovdjur på utvalda platser för att minska trycket från rovdjuren på strandängarna.

Projektet är ett samarbete mellan flera ideella organisationer: de tre halländska ornitologiska föreningarna i Varberg (VOF), Falkenberg (FOF) och Halmstad (HOF), Jägareförbundet Halland med sina jaktvårdskretsar, samt markägare och kommuner.

För enkelhetens skull presenterar vi här fokusområdena utifrån de lokaler som listas på vår webbplats och som ligger inom skyddade områden. Dessa utgör också den största delen av arealen. Det är dock viktigt att poängtera att projektet även omfattar marker som har ställts till vårt förfogande både i anslutning till dessa områden och på fristående platser. I vissa fall är dessa marker helt avgörande för att vi ska kunna arbeta smidigt och effektivt.

Vi jobbar utifrån fyra fokusområden som vi prioriterat fram tillsammans i projektet:

Varberg norra
Getterön
Falkenberg - Varberg södra
Halmstad-Laholm

De skyddade områden som än så länge ingår i Myllrande kustprojektet är följande (listade från norr till söder):

Balgö

Båtafjorden (Natura 2000) Länk till annan webbplats.

Getterön

Utteros

Sik

Gamla Köpstad (södra)

Källtorps våtmarker Länk till annan webbplats.

Viktiga åtgärder som förbättrar fåglarnas livsmiljö

Utöver predatorkontroll utförs också flertalet andra biotopförbättrande åtgärder i landskapet för att gynna vadarfåglarna. Många av vadarnas lokaler längs kusten har vuxit igen eftersom betesdriften upphört. Andra områden har dikats ut eller blivit för torra. Vadarfåglarna trivs bäst på öppna, fuktiga betesmarker med lagom högt gräs.

Det pågår därför ett omfattande arbete med att återskapa och restaurera förlorade strandängar, återväta utdikade områden med mera. Med andra ord arbetar vi för att öka arealen och skapa fler lokaler med lämpliga häckningsmiljöer över landskapet, för att på sikt återställa balansen mellan rovdjur och vadarfåglar. Detta arbete sker tillsammans med konsulter, entreprenörer, markägare och djurhållare. Arbetet sker på många olika sätt, och mycket finansieras med särskilda våtmarksmedel.

Återinföra och säkerställa ett lagom betestryck – för mycket eller för lite betesdjur påverkar vadarna negativt. För tidigt betessläpp kan leda till söndertrampade bon.
Återväta marker och se till att det finns vatten på platserna under hela häckningssäsongen.
Röjda bort igenväxning.
Skapa häckningsöar i våtmarkerna som ger skydd mot rovdjur.
Minska störningar från människor och hundar under våren och sommaren när fåglarna häckar.

Ta bort miljöer, till exempel stenhögar och gamla pirar, som ger skydd och boplatser åt mink och andra predatorer.
Ta ner höga träd och andra utsiktsposter som gynnar kråkfåglar och rovfåglar.
Undvika holkar för rovfåglar i och kring området.
Sätta upp låga, strömförande stängsel för att hålla predatorer borta från särskilt känsliga områden.
Skrämma bort vissa predatorer med hjälp av grön laser.

Bedriva jakt och fällfångst, framför allt av räv som i detta sammanhang sannolikt är den främsta predatorn på vadarungarnas ägg och ungar.
Arbeta i nära samarbete mellan jägare och fågelskådare.
Rikta jakten mot individer som gör mest skada, exempelvis de som plundrar fågelbon eller tar fågelungar. Utföra jakten så att fåglar och besökare störs så lite som möjligt.

Samarbeta med Nordens Ark och BirdLife Sverige i projektet för sydlig kärrsnäppa.
Ett långsiktigt mål är att, precis som på Öland, sätta ut fåglar på de mest lämpliga lokalerna i Halland.
Just nu handlar det om att återetablera den sydliga kärrsnäppan, men även andra arter, som rödspov, kan bli aktuella.

Erfarenheterna visar att det är först när flera av dessa åtgärder används tillsammans som man får en tydlig effekt och kan se att arbetet verkligen gör skillnad.

Dystra siffror

Under de senaste 20 åren har vadarfåglarna i Halland minskat kraftigt på våra strandängar och fyra arter har redan försvunnit helt som häckfåglar. Här är några exempel på hur illa det ser ut för några kvarvarande arter:

Tofsvipa har minskat med 59 procent.
Rödbena har minskat med 68 procent.
Större strandpipare har minskat med 76 procent.
Storspov har minskat med 86 procent.

Om ingenting görs och trenden fortsätter i samma takt riskerar även dessa arter att försvinna som häckfåglar.

Åtgärderna har redan gett resultat

Resultaten ser hittills mycket lovande ut. På Trönninge ängar, där aktiv och riktad predatorkontroll bedrivits sedan 2019, har till exempel antalet häckande tofsvipor ökat från 3 par (2008) till 45 par (2025). Även flera andra arter av vadare och änder har ökat markant och under perioden har tolv nya häckfågelarter etablerat sig i området.

Den naturvårdande jakten har här, i nära samverkan med de övriga åtgärderna, visat sig vara en mycket viktig pusselbit. Projektet har nu börjat med att införa liknande insatser på fler fågellokaler i Halland.

Hur kan du hjälpa till?

Alla kan bidra till att rädda Hallands vadarfåglar!

Rapportera dina fågelobservationer på Artportalen Länk till annan webbplats. och ange häckningskriterier såsom “upprörd och varnande fågel” eller “ruvande”.
Håll avstånd och respektera häckningsområden – undvik att gå in i skyddade områden under vår och försommar, även de som inte har tillträdesförbud.
Sprid kunskap och berätta för andra om vadarnas situation och varför åtgärderna behövs.
Engagera dig! Är du jägare, fågelskådare eller naturintresserad kan du hjälpa till med inventeringar, predatorbegränsning och andra praktiska insatser. Arbetet gynnar inte bara vadarfåglarna, utan även många andra vilda djur och gör naturupplevelsen rikare för besökare i områdena.