Invasiva främmande arter
Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.
Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.
Invasiva främmande arter i Sverige och EU
Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2 000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel mördarsnigel (tidigare spansk skogssnigel), jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.
Förbjudet att sprida invasiva främmande arter
EU listar vilka djur och växter som inte får introduceras i, spridas i naturen eller gynnas att bli fler. Det är också förbjudet att ha, sälja, byta och importera dessa arter.
På Naturvårdsverkets webbplats kan du läsa om vilka invasiva arter som är av särskild betydelse i Sverige och vilka arter som EU listar med förbud. Listan uppdateras regelbundet med nya arter.
Invasiva främmande arter på Naturvårdsverkets webbplats
Länk till annan webbplats.
Fastighetsägarens ansvar
Den som äger en fastighet har ett eget ansvar att vidta åtgärder om det finns EU-listade invasiva främmande arter vid den egna fastigheten. Landlevande ryggradsdjur och vattensköldpaddor är undantagna. Ansvaret gäller för alla som äger fastigheter, det vill säga:
- privatpersoner
- kommunala och statliga fastighetsägare
- bolag som äger fastigheter.
Rapportera fynd av invasiva främmande arter
Kunskap om var arterna finns är grunden för arbetet med invasiva främmande arter. Det är därför mycket viktigt att fynd rapporteras in. Alla inrapporteringar hamnar till slut i Artportalen.
Artportalen Länk till annan webbplats.
Rapportera EU-listade arter, blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros
Rapportera EU-listade arter och arterna blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros som skapar stora problem i Sverige.
Rapportera invasiva arter på invasivaarter.nu Länk till annan webbplats.
Rapportera landlevande ryggradsdjur
Rapportera landlevande invasiva främmande ryggradsdjur och vattensköldpaddor via Svenska Jägareförbundet som ansvarar för åtgärder för dessa arter i Sverige. Rapportera på telefon 070-339 93 26 eller via e-post tipsaframmandearter@jagareforbundet.se
Rapportera vattenlevande arter
Rapportera arter som är vattenlevande via Rappen hos Havs- och vattenmyndigheten.
För kommuner och myndigheter
Uppdragsportalen är ett IT-stöd för kommuner och myndigheter. I Uppdragsportalen går det att både rapportera in och att ta del av åtgärder som planeras och som har utförts för att ta bort och hindra spridningen av främmande invasiva arter.
Förhindra spridning och bekämpa i tid
De invasiva arterna utgör en risk för utarmning av den biologiska mångfalden och det är därför viktigt att hindra deras spridning.
Naturvårdsverket har en portal med samlad information som stöd i arbetet med invasiva arter och råd till allmänheten om hur spridning kan minskas. Där finns vägledningar till hur de olika arterna bekämpas och vad du kan göra för att minska spridningen.
Samlad information om invasiva arter på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Så sprids främmande arter på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Parkslide (Reynoutria japonica) kommer ursprungligen från Japan och introducerades i Sverige som trädgårdsväxt. Den har sedan dess fått stor spridning i landet. Den sprider sig vegetativt med växtdelar eller rotfragment. Parkslide omfattas inte av EU-förordningen och det finns alltså ingen lagstiftning som kräver åtgärder gällande växten. Då den är mycket invasiv rekommenderar Naturvårdsverket ändå att plantering och spridning av växten undviks. Parkslide kan ibland förväxlas med den närbesläktade arten jätteslide och det förekommer även hybrider mellan arterna. Alla tre varianter räknas som invasiva och bör bekämpas.
Bekämpning av parkslide
Vi får många frågor om bekämpning av parkslide, och vilken metod som bör användas. Parkslide är tyvärr svårbekämpad och det finns idag ingen enkel beprövad bekämpningsmetod som fungerar i alla lägen. Det behövs uthållighet då bekämpningsarbetet ofta löper över flera år och kräver en kombination av metoder. Undvik grävning i närheten av växten då det ofta leder till att den skjuter nya skott. Tänk också på att inte flytta jordmassor som kan innehålla fragment av rötter då det är en stor källa till spridning. Rötterna kan sträcka sig så långt som 7 m från plantan.
Att knäcka av växtens ovanjordiska delar för att därefter täcka med markduk och slutligen ett minst 30 cm tjockt lager jord eller grus kan möjligen lugna ner växten. Det görs med fördel när man har ett rejält skott att ta tag i och knäcka precis vid jordkronan. Denna metod kan i vissa fall kombineras med eller ersättas av behandling med bekämpningsmedel innehållande glyfosat. Vidta stor försiktighet vid användning av glyfosat då det kan skada annan växtlighet och är mycket giftigt för vattenlevande organismer. Håll skyddsavstånd till eventuella vattentäkter och ytvatten i närområdet.
Tänk på att inte lägga växtmaterial i naturen eller komposten då det snabbt ger upphov till nya plantor. Det bör istället fraktas till återvinningscentralen i slutna påsar och sorteras som brännbart för att minska risken för spridning.
Gul skunkkalla har sitt ursprung i Nordamerika och hittas främst i våta miljöer, som kärr och längs vattendrag. Plantorna blir mycket stora och konkurrerar ut i princip all annan växtlighet i de områden där de förekommer. Skunkkalla sprider sig framförallt med frön. Den börjar blomma när den är mellan tre och sex år gammal och sprider då stora mängder frön med mycket lång grobarhet. Skunkkalla är en EU-listad växt vilket innebär att den ska bekämpas och att det är förbjudet att plantera och sprida den.
Bekämpning av gul skunkkalla
Den enklaste metoden för att bekämpa skunkkalla är genom att gräva bort plantan. Gärna tidigt på säsongen innan plantan blir för stor. Det är viktigt att avlägsna hela jordstammen som kan sträcka sig ganska långt ner i jorden på större exemplar. Bekämpning bör även utföras tidigt för att hindra spridning av frön från blomman.
Tänk på att inte kompostera växtmaterialet då det kan ge upphov till spridning. Lämna det i slutna påsar som brännbart till återvinningscentralen eller bränn det i egen regi om det är möjligt där du bor.
Länsstyrelsen håller på att kartlägga förekomsten av gul skunkkalla och vill gärna ha information om nya växtplatser.
Rapportera in fynd på invasivaarter.nu Länk till annan webbplats.
Under 2017 påträffades den främmande arten puckellax (Oncorhynchus gorbuscha) i flera åar längs den svenska västkusten. Arten kan utgöra ett hot mot våra inhemska fiskarter genom att den till exempel stör leken eller sprider sjukdomar och parasiter.
Om puckellaxens spridning ska kunna stoppas krävs snabba och omfattande åtgärder. Forskare tror att det är omöjligt att utrota puckellaxen. Istället bör man försöka begränsa fiskens möjligheter att etablera sig och sprida sig vidare. Detta kan göras genom att placera fällor nära mynningen i lämpliga vattendrag, fånga all uppvandrande fisk, släppa ut de inhemska arterna och avliva puckellaxen.
Vi vill uppmana fiskare att fånga så många puckellaxar som möjligt och avliva dem. Rapportera också in eventuella fynd till oss på Länsstyrelsen.
Enklaste sättet att rapportera fynd är via Rappen, en digital tjänst för rapportering av vattenorganismer som Hav- och vattenmyndigheten ansvarar för. Notera gärna fyndplats, datum samt längd och vikt på fisken. Vi behöver även dina kontaktuppgifter och om möjligt ett foto som verifierar uppgiften.
Solabborren (Lepomis gibbosus) är en främmande art som lever på grunt vatten i bevuxna sjöar och dammar. Arten har sitt naturliga utbredningsområde på USAs västkust och observerades i Sverige första gången 2012. Undersökningar har visat att solabborren kan utgöra ett hot för inhemska arter.
2018 påträffades solabborrar i en grävd damm i Halland. Vid elprovfiske hittades både yngel och könsmogna solabborrar i bäckfåran nedströms dammen till ett vattenförande vattendrag. För att bli av med solabborren har dammen tömts under samma sommar. Liknande projekt har genomförts i Jönköping.
Länsstyrelsen samordnar och genomför tillsyn
Länsstyrelsen samordnar länets åtgärder mot de invasiva främmande arterna som finns listade i EU-förordningen. Det innebär att vi beslutar om åtgärder och ansvarar för att åtgärderna genomförs. Vi ansvarar också för att återställa ekosystem som har skadats av bekämpningsåtgärder och genomför tillsyn så att förbuden i EU-förordningen följs. Det innebär till exempel att vi kontrollerar att växtarterna inte tillåts växa eller odlas i trädgårdar, skogar eller annan mark och inte heller finns till försäljning. Länsstyrelsen har därför rätt att bekämpa invasiva arter även på annans mark för att förhindra att de sprids. I första hand är det dock fastighetsägaren som ska vidta åtgärder för att bekämpa invasiva främmande arter.
Andra aktörers ansvar
Arbetet med invasiva främmande arter involverar flera aktörer. Kommunen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är några av dem.
Kommuner är ofta fastighetsägare för till exempel parker och allmänna ytor och är i den rollen ansvariga för att bekämpa invasiva främmande växter som finns med på EU-listan. Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har där en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett rätt sätt.
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är de nationellt ansvariga myndigheterna för invasiva främmande arter. De ansvarar bland annat för vägledning, nationell samordning, kunskapsunderlag och hanteringsåtgärder för vissa arter med stor spridning i landet.
Mikrosvampar sprider smittsam sjukdom till groddjur
Sjukdomen Chytridiomycosis (chytridsjuka) som drabbar grodor, paddor och salamandrar finns i södra Sverige och det finns risk för att den sprider sig norrut. Sjukdomen är en av de allvarligaste hoten för grodarter någonsin och den sprids av två invasiva främmande arter – mikrosvamparna Batrachochytrium dendrobatidis (Bd) och Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal).
Lagar och förordningar om invasiva främmande arter
Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. I november 2018 beslutade regeringen även om en svensk förordning om invasiva främmande arter.
Syftet med EU-förordningen är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. De EU-listade invasiva arterna omfattas av förbud att bland annat importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta och släppa ut de invasiva arterna.
Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:
- Regeringen eller den myndighet som regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
- Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
- Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.
I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.
Förordning om invasiva främmande arter på riksdagens webbplats Länk till annan webbplats.
Miljöbalk på riksdagens webbplats Länk till annan webbplats.
Relaterad information
- Invasiva främmande arter på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
- Artfakta om invasiva arter på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
- Proposition 2017/18:211 om invasiva främmande arter på riksdagens webbplats Länk till annan webbplats.
- Invasiva främmande arter på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.