Flodkräfta

Flodkräftan - en hotad art

Flodkräftan (Astacus astacus) är det enda naturligt förekommande sötvattenslevande tiofotade kräftdjuret i Sverige och den kan bli upp till 19 cm lång. Flodkräftan anses som ursprunglig i Sverige. Den invandrade troligtvis för ca 10 000 år sedan då Östersjöbäckenet täcktes av Ancylussjön och landförbindelse fanns med det som nu är Danmark.

Avgörande för hur flodkräftan klarar av att etablera sig i ett vatten är bland annat vattentemperatur, kalciumhalt, pH-värde och bottenstruktur. Flodkräftan lever främst i strandnära, relativt grunda områden med goda möjligheter till skydd. Bra miljöer kan vara vatten med gott om stenar i lämplig storlek, rötter eller en bottentyp där kräftorna själva kan gräva hålrum, men det får inte vara för hög organisk sedimentation som täpper igen hålrummen. Igenslamning, till exempel genom övergödning, kan därför lokalt utgöra ett hot mot arten. Det är viktigt att vattentemperaturen under sommaren är hög under en tillräckligt lång period. Då kläcks ynglen i tid och de hinner bli stora nog för att överleva vintern. Kräftor kräver också en hög kalciumhalt i vattnet för att de ska kunna bygga upp sitt skal. Dessutom får inte pH-värdet vara för lågt, det skadar framförallt rom och yngel, men det förhindrar också vuxna kräftors skalömsning.

Kräftpest

Flodkräftan bedöms ha minskat med 50 - 80 % i Sverige under de senaste 30 åren och är klassad som akut hotad av ArtDatabanken. Den enskilt viktigaste faktorn till tillbakagången och det allra största hotet mot flodkräftan är kräftpesten och förekomsten av signalkräfta. Kräftpest är en svamp (Aphanomyces astaci) som snabbt och effektivt utrotar hela bestånd av flodkräftor. Svampen kom troligtvis till Europa omkring 1860 genom ballastvatten på båtar från USA.

Redan 1907 upptäcktes det första utbrottet av kräftpest i Sverige. Idag har kräftpest rapporterats från alla större vattensystem söder om Dalälven utom på Gotland och Öland, samt i några fall i Norrland. Kräftpestsvampen förökar sig genom simmande zoosporer och kan spridas mellan olika vattensystem genom att smittade kräftor flyttas eller via fiskeredskap som flyttas mellan olika vatten. Den främsta orsaken till den fortsatta spridningen av kräftpesten idag är dock olagliga utsättningar av signalkräfta som ökat under senare år.

Signalkräftan (Pasifastacus leniusculus) kommer från Nordamerika och introducerades i Sverige 1960 i ett försök att hitta en kräfta som kunde ersätta de flodkräftbestånd som drabbats av kräftpesten. Både utseendemässigt och ekologiskt är signalkräftan mycket lik flodkräftan, men har ett slätare skal och saknar helt den tagg som flodkräftan har mellan hals- och ryggsköld. Signalkräftan har även en tydlig vit fläck i tumvecket på klorna, som flodkräftan saknar. Signalkräftan har under lång tid samexisterat med kräftpestsvampen i de nordamerikanska vattnen och det har därför utvecklats ett parasit/värdförhållande mellan arterna, där parasiten inte dödar sin värd i annat fall än då signalkräftan fått ett försvagat immunsystem.

Signalkräftan är därför ofta bärare av kräftpesten, vilket innebär att inplantering av signalkräfta sprider kräftpest och orsakar utrotning av flodkräftor. Det innebär också att kräftpestförekomsten permanentas i sådana vatten eftersom kräftpestsvampen kommer att leva kvar tillsammans med signalkräftan. Det gör det omöjligt att återinplantera flodkräfta, så länge signalkräftan finns kvar. I de ovanliga fall där signalkräftor fria från kräftpest planterats in i vatten med flodkräftor har arterna inte heller kunnat samexistera, utan signalkräftan har med tiden konkurrerat ut flodkräftan.

Gotlands speciella förutsättningar

Den tidigaste kända uppgiften om flodkräfta på Gotland är från 1840-talet och sedan dess har den introducerats i många vatten runt om på ön. Förhållandena för kräftor är speciellt gynnsamma på Gotland. Klimatet med den långa växtsäsongen, från maj till september, gör att kräftornas yngel inte har några problem att hinna växa sig stora inför vintern. Genom kalkberggrunden har Gotlands vatten generellt både hög kalciumhalt och högt pH-värde, ofta mellan 7,6 och 8,5. Därför är kalciumbrist eller försurning inte heller något hot mot flodkräftan på Gotland.

Kräftor har en dålig förmåga att sprida sig mellan olika vattendrag och vattensystem och alla kräftbestånd på Gotland kan anses utplanterade. All utsättning av kräftor kräver idag tillstånd från Länsstyrelsen, men i många fall är kräftor inplanterade utan tillstånd. Det gör att Länsstyrelsen idag inte har full kontroll på i vilka vatten det finns kräftor och vilken art det i så fall är.

Bestånd av signalkräfta har upptäckts på ett fåtal platser på Gotland men tursamt nog var de inte bärare av kräftpest. Under 2009 utrotades de sista kända förekomsterna av signalkräfta på Gotland.

Om du vill plantera ut flodkräfta måste du söka tillstånd hos Länsstyrelsen. Information och blankett hittar du längre ner på sidan.

Gotland skyddsområde för flodkräfta

Flodkräftan är hotad i hela sitt utbredningsområde. Hoten är bland annat försämringar i miljön, men framförallt kräftpesten som är dödlig för europeiska kräftor. Den från Amerika införda signalkräftan bär i regel på svampen och spridning av signalkräfta genom olagliga utsättningar hotar kvarvarande flodkräftbestånd. Gotland har bland de bästa förutsättningarna i Europa att bevara flodkräftan. År 2007 beslöt Länsstyrelsen att inrätta hela Gotlands län som skyddsområde för flodkräfta och därmed stärka skyddet. Detta var också det första skyddsområdet för flodkräfta i Sverige, och i och med att det omfattar hela länet också det största.

Beslut om skyddsområde för flodkräfta Pdf, 52.2 kB..

Inom skyddsområdet är det förbjudet att:

  • saluhålla, sälja, köpa eller transportera okokta kräftor som inte härrör från området,
  • i områdets sötvatten använda fisk som betesfisk om den har fångats i sötvatten utanför området,
  • i områdets sötvatten utan föregående desinfektering använda fiskeredskap, båtar, maskiner och andra föremål som har använts i sötvatten utanför skyddsområdet och
  • utplantera signalkräfta.

Utsättning och flyttning av flodkräfta

Det krävs tillstånd av länsstyrelsen att sätta ut och flytta fisk i naturen. Begreppet fisk omfattar alla utvecklingsstadier av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för bestämmelser som reglerar tillstånd att sätta ut fisk i naturen.

Länsstyrelserna ska i sin tillståndsprövning väga nyttan av att sätt ut kräftor mot de risker utsättningen kan medföra och ta hänsyn till vattenområdets särart och om utsättning av arten eller stammen lämpar sig i aktuellt vattenområde. En förutsättning för tillstånd för att sätta ut kräftor, är att kräftorna är fria från smittsamma sjukdomar. Kräftorna får inte heller komma från en odling eller vattenområde med onormal dödlighet som inte kan förklaras.

Generella bestämmelser

I föreskrifterna (HVMFS 2021:7) finns bestämmelser om förbud att sätta ut arter. I vissa fall gäller bestämmelserna hela landet, i andra fall utpekade vattenområden. Mer detaljerad information om bestämmelserna finns här Länk till annan webbplats..

Det är inte tillåtet att sätta ut fisk i naturligt fisktomma vatten, det vill säga i sötvattenssamlingar som naturligt saknar fisk, och som bedöms betydande för hotade eller nära hotade arters fortlevnad och inte är helt tillfälliga.

Med undantag för regnbåge och gräskarp är det inte tillåtet att sätta ut arter och stammar som tagits in i landet efter år 1800.

Fisk får inte flyttas från kustvatten till inlandsvatten, det vill säga från havet med angränsande sötvattensområden nedanför det första definitiva vandringshindret för lax och havsöring till övriga sötvattensområden.

Det inte tillåtet att sätta ut fisk i ett vattenområde med odling av arter eller stammar av nationellt intresse eller som annars är av betydelse för vattenbruket, liksom vattenområden som med stöd av miljöbalken är riksintresse för yrkesfisket, naturvården eller friluftslivet, om åtgärden påtagligt kan skada något av dessa intressen.

Invasiva främmande arter som omfattas av EU:s förordning (1143/2014) Länk till annan webbplats., som t.ex. signalkräfta, får inte sättas ut eller flyttas i naturen.

Smittsam sjukdom

Jordbruksverket för ett centralt vattenbruksregister Länk till annan webbplats.över hälsokontrollerade odlingar. Under rubriken bekräftad hälsostatus anges om anläggningen är drabbade av EU:s förtecknade sjukdomar och sjukdomar vi har nationella åtgärder. Det finns även andra anmälningspliktiga sjukdomar och smittämnen som provtas vid misstanke. Hälsostatus avseende dessa finns inte i det centrala vattenbruksregistret. Du behöver därför alltid kontrollera med odlaren innan inköp att varken smittsamma sjukdomar eller onormal dödlighet som inte kan förklaras förekommer i anläggningen eller vattenområde där anläggningen ligger.

I det centrala vattenbruksregistret hittar du en lista över smittsamma sjukdomar, inklusive anmälningspliktiga och EU-förtecknade, samt sjukdomar som omfattas av nationella åtgärder.

Genom att välja fisk från en anläggning som även omfattas av någon ytterligare form av hälsoprogram minskar risken ytterligare att sprida smittor.

Du som tar emot fisk för utsättning ska:

  • Kontrollera att fisken är hämtad från den odling som tillståndet gäller och att odlingen är fri från smittsamma sjukdomar.
  • Gör en översiktlig hälsobedömning av fisken innan den sätts ut.
  • Kontrollera fisken i tanken och att det inte förekommit ökad dödlighet i fiskodlingen eller under transporten.
  • Kontrollera att fisken är i god kondition, att den inte är slö eller har andra avvikande beteenden.
  • Inspektera att fisken ser frisk ut, att den inte har sår, missfärgningar i huden eller på annat sätt avvikande utseende.

Misstänker du att fisken inte är frisk ska du neka att ta emot fisken. Det räcker med att enstaka fiskar är sjuka för att en hel leverans kan vara smittad.

Du hittar information om sjukdomar och smittämnen på fisk, kräftdjur, musslor och ostron på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) hemsida: Fisk, kräftdjur, musslor och ostron - SVA Länk till annan webbplats.

Det är Jordbruksverket som ansvarar för odling, transport och införsel/import av fisk. Information finns på deras hemsida för fiskar, kräftdjur och blötdjur: Fiskar, kräftdjur och blötdjur - Jordbruksverket.se Länk till annan webbplats.

Vid användandet av båt, kanot, kajak eller annat flytetyg som använts i sjöar/vattendrag utanför Gotland någon gång ska någon av följande metoder användas:

  • Tvättning eller nedsänkning i T-röd (3 delar sprit: 1 del vatten). Fångstredskap (kräftmjärdar mm.) bör hållas nedsänkta i minst 20 min.
  • Båtar och kanoter duschas med t-röd med duschspruta efter det att allt vatten är urtömt.
  • Kokning under lock minst 5 min, föremålet skall vara nedsänkt i vattnet.

Kontakt