Flodkräfta

Flodkräftan - en hotad art

Flodkräftan (Astacus astacus) är det enda naturligt förekommande sötvattenslevande tiofotade kräftdjuret i Sverige och den kan bli upp till 19 cm lång. Flodkräftan anses som ursprunglig i Sverige. Den invandrade troligtvis för ca 10 000 år sedan då Östersjöbäckenet täcktes av Ancylussjön och landförbindelse fanns med det som nu är Danmark.

Avgörande för hur flodkräftan klarar av att etablera sig i ett vatten är bland annat vattentemperatur, kalciumhalt, pH-värde och bottenstruktur. Flodkräftan lever främst i strandnära, relativt grunda områden med goda möjligheter till skydd. Bra miljöer kan vara vatten med gott om stenar i lämplig storlek, rötter eller en bottentyp där kräftorna själva kan gräva hålrum, men det får inte vara för hög organisk sedimentation som täpper igen hålrummen. Igenslamning, till exempel genom övergödning, kan därför lokalt utgöra ett hot mot arten. Det är viktigt att vattentemperaturen under sommaren är hög under en tillräckligt lång period. Då kläcks ynglen i tid och de hinner bli stora nog för att överleva vintern. Kräftor kräver också en hög kalciumhalt i vattnet för att de ska kunna bygga upp sitt skal. Dessutom får inte pH-värdet vara för lågt, det skadar framförallt rom och yngel, men det förhindrar också vuxna kräftors skalömsning.

Kräftpest

Flodkräftan bedöms ha minskat med 50 - 80 % i Sverige under de senaste 30 åren och är klassad som akut hotad av ArtDatabanken. Den enskilt viktigaste faktorn till tillbakagången och det allra största hotet mot flodkräftan är kräftpesten och förekomsten av signalkräfta. Kräftpest är en svamp (Aphanomyces astaci) som snabbt och effektivt utrotar hela bestånd av flodkräftor. Svampen kom troligtvis till Europa omkring 1860 genom ballastvatten på båtar från USA. Redan 1907 upptäcktes det första utbrottet av kräftpest i Sverige. Idag har kräftpest rapporterats från alla större vattensystem söder om Dalälven utom på Gotland och Öland, samt i några fall i Norrland. Kräftpestsvampen förökar sig genom simmande zoosporer och kan spridas mellan olika vattensystem genom att smittade kräftor flyttas eller via fiskeredskap som flyttas mellan olika vatten. Den främsta orsaken till den fortsatta spridningen av kräftpesten idag är dock olagliga utsättningar av signalkräfta som ökat under senare år.

Signalkräftan (Pasifastacus leniusculus) kommer från Nordamerika och introducerades i Sverige 1960 i ett försök att hitta en kräfta som kunde ersätta de flodkräftbestånd som drabbats av kräftpesten. Både utseendemässigt och ekologiskt är signalkräftan mycket lik flodkräftan, men har ett slätare skal och saknar helt den tagg som flodkräftan har mellan hals- och ryggsköld. Signalkräftan har även en tydlig vit fläck i tumvecket på klorna, som flodkräftan saknar. Signalkräftan har under lång tid samexisterat med kräftpestsvampen i de nordamerikanska vattnen och det har därför utvecklats ett parasit/värdförhållande mellan arterna, där parasiten inte dödar sin värd i annat fall än då signalkräftan fått ett försvagat immunsystem.

Signalkräftan är därför ofta bärare av kräftpesten, vilket innebär att inplantering av signalkräfta sprider kräftpest och orsakar utrotning av flodkräftor. Det innebär också att kräftpestförekomsten permanentas i sådana vatten eftersom kräftpestsvampen kommer att leva kvar tillsammans med signalkräftan. Det gör det omöjligt att återinplantera flodkräfta, så länge signalkräftan finns kvar. I de ovanliga fall där signalkräftor fria från kräftpest planterats in i vatten med flodkräftor har arterna inte heller kunnat samexistera, utan signalkräftan har med tiden konkurrerat ut flodkräftan.

Gotlands speciella förutsättningar

Den tidigaste kända uppgiften om flodkräfta på Gotland är från 1840-talet och sedan dess har den introducerats i många vatten runt om på ön. Förhållandena för kräftor är speciellt gynnsamma på Gotland. Klimatet med den långa växtsäsongen, från maj till september, gör att kräftornas yngel inte har några problem att hinna växa sig stora inför vintern. Genom kalkberggrunden har Gotlands vatten generellt både hög kalciumhalt och högt pH-värde, ofta mellan 7,6 och 8,5. Därför är kalciumbrist eller försurning inte heller något hot mot flodkräftan på Gotland.

Kräftor har en dålig förmåga att sprida sig mellan olika vattendrag och vattensystem och alla kräftbestånd på Gotland kan anses utplanterade. All utsättning av kräftor kräver idag tillstånd från Länsstyrelsen, men i många fall är kräftor inplanterade utan tillstånd. Det gör att Länsstyrelsen idag inte har full kontroll på i vilka vatten det finns kräftor och vilken art det i så fall är.

Bestånd av signalkräfta har upptäckts på ett fåtal platser på Gotland men tursamt nog var de inte bärare av kräftpest. Under 2009 utrotades de sista kända förekomsterna av signalkräfta på Gotland.

Om du vill plantera ut flodkräfta måste du söka tillstånd hos Länsstyrelsen. Information och blankett hittar du längre ner på sidan.

Gotland skyddsområde för flodkräfta

Flodkräftan är hotad i hela sitt utbredningsområde. Hoten är bland annat försämringar i miljön, men framförallt kräftpesten som är dödlig för europeiska kräftor. Den från Amerika införda signalkräftan bär i regel på svampen och spridning av signalkräfta genom olagliga utsättningar hotar kvarvarande flodkräftbestånd. Gotland har bland de bästa förutsättningarna i Europa att bevara flodkräftan. År 2007 beslöt Länsstyrelsen att inrätta hela Gotlands län som skyddsområde för flodkräfta och därmed stärka skyddet. Detta var också det första skyddsområdet för flodkräfta i Sverige, och i och med att det omfattar hela länet också det största.

Beslut om skyddsområde för flodkräfta Pdf, 52.2 kB..

Inom skyddsområdet är det förbjudet att:

  • saluhålla, sälja, köpa eller transportera okokta kräftor som inte härrör från området,
  • i områdets sötvatten använda fisk som betesfisk om den har fångats i sötvatten utanför området,
  • i områdets sötvatten utan föregående desinfektering använda fiskeredskap, båtar, maskiner och andra föremål som har använts i sötvatten utanför skyddsområdet och
  • utplantera signalkräfta.

Vid användandet av båt, kanot, kajak eller annat flytetyg som använts i sjöar/vattendrag utanför Gotland ska någon av följande metoder användas:

  • Tvättning eller nedsänkning i T-röd (3 delar sprit: 1 del vatten). Fångstredskap (kräftmjärdar mm.) bör hållas nedsänkta i minst 20 min.
  • Båtar och kanoter duschas med t-röd med duschspruta efter det att allt vatten är urtömt.
  • Frysning -10°C under minst ett dygn.
  • Kokning under lock minst 5 min, föremålet skall vara nedsänkt i vattnet.
  • Tvättning med högtryckstvätt med minst 80°C vatten eller ånga.

Kontakt