Ängen och lövskog
Ängsskötseln har en väldigt lång tradition på Gotland, och även om det bara återstår en spillra av de hävdade ängsmarkerna så finns här fortfarande en stor mångfald bland framförallt kärlväxter, lavar, svampar och insekter. Även ädellövskogen hyser en rik fauna och flora knuten till gamla träd och död ved.
Fagning i ett gotländskt änge
Följande åtgärdsprogram berör änget och ädellövskogen:
Gamla och grova träd har blivit allt ovanligare i landskapet. I produktionsskogen avverkas träden långt innan de har nått sin maximala ålder och många lövängar och hagar har odlats upp. Idag finns många av de värdefullaste träden i människans närhet, i parker, alléer och kyrkogårdar och inte minst i de gotländska ängen som fortfarande finns kvar.
En jätteek vid Lojsta prästänge. Jätteträd utgör en värdefull, artrik och tydlig ansvarsmiljö för Sverige. Foto: David Lundgren
Detta åtgärdsprogram innehåller sex stycken skalbaggar i familjen långhorningar, varav molnfläcksbock finns på Gotland. Gemensamt är att dom kräver nydöd eller döende ek- och/eller hasselved av klenare dimensioner.
Om molnfläcksbocken på Artdatabankens webbplats
Länk till annan webbplats.
Molnfläckbocken vill ha områden med solexponerad död hassel, den finns främst på norra Gotland.
Slöjröksvamp uppträder i varma lägen i hassellundar och ädellövskogar
och i angränsande, mera öppna miljöer. Mycket tyder på att arten är gynnad
av en kombination av solexponering och skugga som borgar för ett varmt
mikroklimat med en viss fuktighet. Alla kända lokaler i Sverige är belägna i kalkområden. På Gotland finns den på ca 15 lokaler, från Hall i norr till Rone i söder.
Svampar i kalkrika ädellövbärande fodermarker är en benämning på en mycket exklusiv grupp svampar med högt ställda krav på sina växtplatser. De är värmegynnade, kalkrävande, beroende av både skoglig kontinuitet och hävd. De speciella kraven gör att de har mycket begränsade möjligheter till nyetableringar. Hävden får inte vara för intensiv eller för svag. Det är också ändrad markanvändning som är den största orsaken till arternas tillbakagång.
De främsta växtplatserna i Sverige utgörs av betade mosaikartade utmarksområden i Mittlandsskogen på Öland samt i lövängsmiljöer på Gotland, där i båda fallen arternas krav på ljusinstrålning, gynnsamt lokalklimat samt värdträd på kalkrik mark tillfredställs. Programmet pekar särskilt ut de tre arterna djävulssopp Boletus satanas, blomspindling Cortinarius odoratus samt sötdoftande spindling C.suaveolens, där alla utom blomspindling finns på Gotland.
Svamparter som förekommer i mager ogödslad grässvål på fastmark i öppna naturbetesmarker och slåtterängar. Vissa av arterna finns också i ädellövskog och kalkrika skogar. Av de ingående arterna, blårödling (Entoloma bloxamii), fager vaxskivling (Hygrocybe aurantiosplendens) och praktvaxskivling (Hygrocybe splendidi saknas bara den sistnämnda på Gotland.
Den svenska ögontrösten är en tidigblommande varietet av den vanliga ögontrösten Euphrasia stricta. Det är en ettårig och vårgroende ört som lever i ängen med traditionell slåtter. I Sverige finns den bara kvar på Gotland, och mycket tyder på att den gotländska populationen är den största i världen, trots att den endast finns i tio ängen och en betesmark.
Gamla gårdsmiljöer med omgivningar av betesmarker och ängar samt gamla lövträd med håligheter, klappade (hamlade) träd och hassel är bra områden för fladdermöss generellt, och i synnerhet barbastellen. Ofta är yngelkolonierna i byggnader, men även håligheter i träd.
Kontakta alltid Länsstyrelsen vid eventuella åtgärder på hus när det finns fladdermöss! Alla fladdermöss är fridlysta.