Stora rovdjur
Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av stora rovdjur: björn, järv, kungsörn, lodjur och varg. Vi fattar beslut om skyddsjakt och licensjakt på stora rovdjur.
I Sverige räknas björn, järv, kungsörn, lodjur och varg till de stora rovdjuren. Alla dessa djur är fridlysta. Björnen är den art av de stora rovdjuren som det finns flest individer av i Sverige, följt av lodjur, kungsörn, järv och varg.
Anmäl skador på tamdjur orsakade av rovdjur
Om du misstänker att dina tamdjur blivit skadade av rovdjur ska du så snart som möjligt kontakta Länsstyrelsen. Det är mycket viktigt att alla skador som misstänks vara orsakade av rovdjur anmäls till Länsstyrelsen. Detta för att en besiktningsman ska kunna besiktiga och dokumentera skadorna. Ersättning kan betalas ut om besiktningen visar att skadan orsakats av något av de stora rovdjuren.
Besiktningsmännen är utsedda av Länsstyrelsen och utbildade av Viltskadecenter.
Ring 010-223 32 24
Rovdjursförvaltning
Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av de stora rovdjuren. Den svenska rovdjursförvaltningen är uppdelad i tre geografiska områden – norra, mellersta och södra förvaltningsområdet.
Ett av målen med rovdjurspolitiken är att de stora rovdjuren ska finnas i sådana antal att de kan finnas kvar i den svenska naturen, och sprida sig till sina naturliga utbredningsområden.
Vad gör Länsstyrelsen?
- Upprättar regionala förvaltningsplaner för respektive art.
- Hanterar skyddsjaktärenden på rovdjur.
- Beslutar om och administrerar licensjakten på rovdjur.
- Betalar ut bidrag för att förebygga skador orsakade av stora rovdjur.
- Informerar och kommunicerar om rovdjuren.
- Inventerar de stora rovdjuren.
- Betalar ut ersättning för skador orsakade av stora rovdjur.
Kunskapen om antalet rovdjur och var de finns är viktiga underlag för förvaltningen. Resultaten används vid beslut om licensjakt på rovdjur. De används även vid fördelning av bidrag till rovdjursavvisande stängsel och ersättning för skador på tamdjur, samt inom förvaltningen av älgstammen. Länsstyrelsen bevakar rovdjursstammarnas storlek i förhållande till de nationella och regionala målen.
Lodjur och varg inventeras genom att de spåras på snö. Länsstyrelsen använder även kameror till hjälp.
Björnen är svårare att inventera eftersom den ligger i ide under vinterhalvåret. Ett alternativ är spillningsinventering, som genomförs var femte år. Då samlas björnspillning in, skickas till DNA-analys och utifrån resultatet uppskattar björnforskarna antalet björnar.
Kungsörn inventeras genom besök vid kända boplatser under häckningstiden.
Resultaten från inventeringarna säsongen 2023–2024 finns publicerad i en rapport.
Inventeringsrapport stora rovdjur Uppsala län 2023-2024 Länk till annan webbplats.
Allmänhetens rapporter av rovdjur är viktiga för länsstyrelsens arbete med att kartlägga antal och utbredningen av de stora rovdjuren i länet. Som medborgare har du därför en viktig roll i inventeringen i form av rapportering av spår till länsstyrelsen. Även syn- och hörobservationer är viktiga.
Anmälan via webb, Skandobs Länk till annan webbplats.eller appen Skanobs Touch.
Du kan via Skandobs Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. rapportera en observation av rovdjur eller spår av rovdjur i Uppsala län. Appen Skandobs Touch finns att ladda ner där appar finns. Se filmen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. om hur du går tillväga för att rapportera observation i appen.
Genom att rapportera i Skandobs når du på en gång samtlig personal som arbetar med rovdjursinventering inom länsstyrelsen. Du kan själv välja om din rapport ska synas för allmänheten eller enbart för länsstyrelsens personal. Länsstyrelsens fältpersonal följer upp inrapporterade observationer och kvalitetssäkrar ett urval av dessa i fält.
Om du drabbats av ett misstänkt angrepp från rovdjur, ring
Jakt på rovdjur
Jakten på de stora rovdjuren är mycket begränsad, och kan endast bedrivas som licensjakt eller skyddsjakt.
Licensjakt
Licensjakt kan bli aktuellt om rovdjursstammarna överstiger gynnsam bevarandestatus i Sverige, och miniminivån för rovdjursförvaltningsområdet. Det är Naturvårdsverkets och Länsstyrelsens regionala beslut som tydliggör villkoren för licensjakt på björn, varg och lodjur.
Skyddsjakt
Om det finns risk för allvarlig skada på tamdjur kan Länsstyrelsen fatta beslut om skyddsjakt på stora rovdjur. Under pågående rovdjursangrepp finns också möjlighet att skydda tamdjur på eget initiativ enligt paragraf 28 i jaktförordningen. Den som har dödat ett rovdjur med stöd av denna paragraf är skyldig att anmäla händelsen till Länsstyrelsen.
Statistik hos Naturvårdsverket
Du hittar fakta och statistik om de stora rovdjuren på Naturvårdsverkets webbplats:
Data och statistik om vilt, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Information om varg i Uppsala län
Vårvintern 2020 bildades ett nytt vargrevir i Uppsala län. Länsstyrelsen har spelat in fem filmer med information om reviret och vargar i stort samt om länsstyrelsens roll. Medverkande: Anton Näsman och Sebastian Olofsson, vilthandläggare, Länsstyrelsen i Uppsala län; Jens Frank, SLU Viltskadecenter.
Klicka på plustecknet till höger för att öppna upp filmerna.
Filmen är inte textad.
Filmen är inte textad.
Filmen är inte textad.
Filmen är inte textad.
Filmen är inte textad.
Frågor och svar om Siggeforareviret
Klicka på plustecknet till höger för att läsa svaret.
Fråga: Det finns viktiga värden i öppna landskap, kulturraser samt lantbruk, inte minst för lokalproducerad mat och självförsörjning. Hur värderas det när det finns ett vargrevir i området?
Svar: Det länsstyrelsen har att utgå från är rovdjurspropositionen som kom 2012/13. I den står bland annat: Det övergripande och långsiktiga målet för rovdjurspolitiken föreslås vara att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas.
Det innebär att vi måste arbeta för att uppnå dessa mål samtidigt. Enligt art- och habitatdirektivet ska gynnsam bevarandestatus grundas på bästa vetenskapliga underlag. Enligt två oberoende forskargrupper krävs minst 300 vargar i Sverige och att det kommer in finsk-ryska gener minst vart femte år för att vargstammen ska kunna anses ha gynnsam bevarandestatus. Om det inte kommer in finsk-ryska gener behöver antalet vargar vara betydligt högre än 300. Vargstammen ligger idag på ca 365 vargar, och ungefär en tredjedel av vargarna dör årligen.
En varg med finsk-ryska gener finns nu i det revirhävdande paret i Siggefora. Eftersom den räknas som genetiskt viktig är kraven på att man ska prova andra lämpliga lösningar än skyddsjakt ännu större än för en ”inavlad helsvensk” varg. Vi arbetar därför med att prova andra möjliga lösningar för att förhindra nya angrepp, vilket är ett krav innan skyddsjakt kan övervägas. Länsstyrelsens bild är att det går att bedriva tamdjursskötsel inom ett vargrevir, och precis som alla djurägare så är länsstyrelsens mål att det inte ska ske några fler angrepp på tamdjur inom reviret. Om det går att lyckas med andra lösningar bör kulturlandskap och kulturraser av tamdjur kunna fortsätta finnas även med vargar i området.
Fråga: Vad händer med en inrapporterad rovdjursobservation? Tas den på allvar och vad spelar det för roll om man rapporterar eller inte? Hur fungerar det med viltkameror? Vad vet vi om reviret?
Svar: Länsstyrelsen är intresserad av alla observationer av de stora rovdjuren.
Rovdjursobservationerna används på två sätt: dels som används för att uppfylla länsstyrelsens uppdrag om inventering och dels övriga rapporter.
Länsstyrelsens uppdrag är att inventera familjegrupper, revirmarkerande par och föryngringar av varg under perioden 1 oktober – 31 mars. Detta görs framförallt via kameror (allmänhetens och länsstyrelsens egna) och spårning på snö i nuläget. Rapporter tas alltid emot men de resurser vi har för inventering gör att vi måste prioritera de som leder till att vi kan bekräfta ovanstående.
Vi är även intresserade av andra typer av rapporter. De används till exempel för att skapa en bild av var vi ska prioritera och planera inventeringsinsatser, information, förebyggande åtgärder och annat. Målet är att kontakta alla som rapporterar in rovdjursobservationer till länsstyrelsen.
I Siggeforareviret har Länsstyrelsen satt upp kameror för att få information om reviret, valpar, var de rör sig och så vidare. Länsstyrelsens kameror är märkta och skyltade och sätts ut i samråd med markägare/jägare. De exakta positionerna på kamerorna läggs inte ut publikt på grund av risken för stöld/sabotage. Länsstyrelsen raderar omgående alla bilder på personer/bilar eller annat som kan kopplas till enskilda personer när de bilderna kontrolleras.
Ett vargrevir kan vara upp till 100 000 hektar, men finns gott om föda är det sannolikt mindre, och om det finns andra vargrevir runtomkring. Det går inte att säga var den exakta gränsen för Siggeforareviret går, men bedömningen är att kärnområdet är någonstans mellan Morgongåva, väg 272, Östervåla, Tärnsjö. Den absoluta majoriteten av tiden spenderar vargarna inom sitt revir och jagar också där.
Fråga: Vad händer vid ett angrepp på tamdjur? Hur fungerar det med DNA-provtagning och ersättningar?
Svar: Länsstyrelsen har beredskap för att ta emot anmälningar om angrepp på tamdjur och hundar samt § 28 JF dygnet runt. Telefonnumret är 010-223 32 24. Om du misstänker ett rovdjursangrepp, låt djuret/djuren ligga och ring numret.
Länsstyrelsens besiktningspersonal kommer att kontakta dig för att kunna komma ut och besikta skadan. Vid besiktningen tittas efter skador som är typiska för något av de stora rovdjuren, som bitmönster.
Om skadan bedöms vara orsakad av ett stort rovdjur ska det/de döda djuren flyttas från platsen för att inte ge ”belöning” till det djur som dödat det genom att det kan komma tillbaka och äta mer. Därefter vidtas i samråd med djurägaren de akutåtgärder som bedöms vara nödvändiga för att minska risken för ytterligare angrepp. Det kan vara saker som att flytta djur till en annan hage, ta in dem nattetid, sätta upp lapptyg eller elnät och så vidare.
En rovdjursalert skickas ut i närområdet. Det är ett sms till de tamdjursdjurägare som anmält sig och skickas ut när ett rovdjursangrepp konstaterats samt vilken art som bedöms ha gjort angreppet för att djurägarna i närområdet ska ha en möjlighet att kolla till sina djur lite extra.
Besiktningsmannen skriver sedan ett besiktningsintyg som skickas till djurägaren, samt ansökningsblankett om ersättning som ska vara inkommen inom tre månader. Efter att ansökning om ersättning inkommit betalas ersättning ut i enlighet med de riktlinjer som finns.
De ersättningsnivåer som finns är inget som länsstyrelsen bestämmer, utan vi utgår från de regler och riktlinjer som finns.
Frågan om ersättningsnivåer tas ofta upp i olika sammanhang och länsstyrelsen lyfter de synpunkter som kommer in. Till viss del bestäms möjligheterna till ersättning av EU-bestämmelser.
Vid konstaterade vargangrepp inom reviret tas det alltid DNA-prov, då det är av intresse att om möjligt kunna veta vilken eller vilka av vargarna som varit inblandade i angreppet. Andelen lyckade prov som kan analyseras ner till individnivå är dock relativt låg för salivprov, som är det som tas vid tamdjursangrepp.
Vid angrepp på hundar av varg går det inte att ta DNA-prov eftersom varg-DNA blandas med hund-DNA och inte kan analyseras då de är för nära besläktade. Dock går det ju utifrån angreppssättet vanligtvis att avgöra om det skett av varg eller något annat.
Fråga: Hur fungerar det med stängsling, rovdjursavvisande stängsel och annat?
Svar: Rovdjursavvisande stängsel fungerar bra mot björn och varg, då de oftast försöker ta sig in under stängslet. De fungerar inte lika bra mot lodjur, som oftare hoppar in. Även ett bra vanligt stängsel gör stor skillnad då rovdjuren är ”lata”, och är det besvärligt för dem att ta sig in till tamdjuren så är chansen större att de låter bli.
För varje angrepp på tamdjur som sker är risken större att vargarna ser tamdjuren mer som ett byte mer än ett slumpangrepp, vilket också gör dem mer benägna att försöka ta sig in till dem. Att ha ett bra stängsel är därför inte bara till nytta för den enskilde djurägaren utan också andra djurägare i området.
Länsstyrelsen har förståelse för att många tamdjursägare i området bara har stängsel för att hålla sina egna djur inne, inte varg ute. I hagar där angrepp skett och där det varit aktuellt har akutåtgärder vidtagits. Ingen av hagarna har haft upprepade angrepp eller vägrats ersättning.
Det finns ett flertal relativt enkla åtgärder som man kan vidta för att minska risken för angrepp, och genom detta också minska risken för angrepp på andra tamdjur i området också. Länsstyrelsen försöker därför kontakta tamdjursägare i området för att se vad vi kan hjälpa till med.
Svenska rovdjursföreningen kan i vissa fall hjälpa till att sätta upp rovdjursavvisande stängsel. Länsstyrelsen lägger sig inte i vem som sätter upp rovdjursavvisande stängsel, men för att vi ska kunna betala ut bidrag måste stängslet uppfylla de krav som ställs för att det ska vara rovdjursavvisande. Den som ska sätta upp ett och vill ha bidrag måste också kontakta Länsstyrelsen innan arbetet påbörjas. Mer information om rovdjursavvisande stängsel hittar man exempelvis här:
Viltskadecenters webbplats Länk till annan webbplats.
Det finns en nationell pott för medel att söka för rovdjursavvisande stängsel. Bidraget för rovdjursavvisande stängsel är på 50 kr/m oavsett om det avser att förstärka ett befintligt stängsel till rovdjursavvisande eller nybyggnation. Att anlita ett företag för att göra det inklusive material brukar i många fall kosta drygt 100 kronor per meter. Ett välgjort rovdjursavvisande stängsel håller sannolikt i minst 15 år.
Handläggningstiden för ansökan om rovdjursavvisande stängsel varierar, men ansökningar inom befintligt revir prioriteras och handläggs oftast inom en månad. I samband med angrepp kan länsstyrelsen bistå med akutmaterial under en tid för att förhindra nya angrepp.