Kunskapsbank om viltskador i lantbruket

För att förbättra kunskapsläget om dovhjorts- och vildsvinsstammarna i Östergötland samverkar Länsstyrelsen med Lantbrukarnas riksförbund, Jägarnas Riksförbund och Svenska Jägareförbundet.

Inom ett gemensamt projekt anordnas träffar och föreläsningar som riktar sig mot markägare, jägare och lantbrukare. Här samlas kunskapsunderlag som presenterats under sådana tillfällen. Allteftersom projektet fortlöper kommer mer information publiceras.

Anmäl dig till projektet
Samverkansprojekt vildsvin och dovhjort Pdf, 2.1 MB.

Mät skördebortfall med referensburar

Har man som mål att bedriva en adaptiv kvalitativ viltförvaltning i balans med jord och skog är det viktigt att samla in data som ger underlag till bedömning av vilttätheten och dess påverkan i ett visst område. Ett slags underlag att ha med i sin bedömning är hur stora skador som orsakas av vilt i området i fråga.

För att få bättre uppfattning om hur stora betesskadorna av exempelvis dovhjort är på åkermark med odlad vall och spannmål, kan man använda sig av referensburar. Med hjälp av dessa går det att effektivt mäta skadorna. Det går lika bra att placera ut referensburar i skogen, allt för att lättare få en bild av det aktuella betestrycket i området.

Mätningen i en referensbur på en vall är relativt enkel. Gräset klipps i rutan och i ett lika stort område utanför rutan, cirka fem meter ifrån. Resultatet samlas i två säckar och vägs sedan för att få fram skillnaden i minskad grönmassa. Referensburar kan exempelvis byggas ihop med fyra armeringsmattor som fästs med buntband och förankras med två stängselstolpar.

Hur du bygger och placerar en referensbur (lrf.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Tips vid spannmålsjakt

Spannmålsjakten efter vildsvin är en speciell jaktform. Den bedrivs främst på dygnets mörkaste timmar och erbjuder många spännande närgångna möten med våra olika viltarter. Det är samtidigt en krävande jaktform då det är mycket svårt att könsbestämma vildsvinen och avgöra om det finns kultingar med i den höga spannmålen.

Nedan följer några tips att tänka på, både inför och under jakten.

• Ha dialog mellan lantbrukare, markägare och jägare om var skador troligtvis kommer att uppstå. När de första skadorna upptäcks är det viktigt att förmedla för att i ett tidigt skede störa viltet i dessa områden.
• Utplacering av torn vid lämpliga platser underlättar upptäckten av vildsvinen och ökar chansen att kunna avgöra vad det är för typ av djur som kommer ut på fältet.
• Överväg om det finns möjlighet att slå eller putsa kanter mot skogspartier för att underlätta könsbestämning och lättare komma till skott. Vildsvin kan även uppfatta den slagna kanten som en avskräckande barriär efter störning.
• Hörseln är ens bästa sinne på natten! Man hör tydligt när vildsvin smaskar i sig säden och avslöjar sin position. Smyg i sprutspår och utnyttja eventuellt tidigare skador för att underlätta att komma till avslut.
• Vid ansmygning mot vilt i fält är det viktigt att röra sig mot vindens riktning. Vildsvin har bra luktsinne men hör dåligt när de är ute och ”smaskar” i grödan, därför kan man röra sig relativt ljudligt så länge de inte får vind av jägaren.
• Lampor och bildförstärkare kan underlätta jakten avsevärt. Bildförstärkare bör dock användas med försiktighet och endast på marker där man vet hur terrängen ser ut sedan innan, då det är lätt att tappa uppfattningen genom riktmedlet.
• Se till att göra dig hörd innan du lämnar fälten. Även om man efter många timmars smygande inte lyckats komma till avslut och behöver vända hemåt, hojta till och prata högt på vägen ut för att störa så gott det går. Huvudsyftet är att störa viltet från fälten och på så vis minska skadorna.