Skarv
Länsstyrelsen har ansvaret på regional nivå för förvaltningen av skarv. På uppdrag av länets viltförvaltningsdelegation har Länsstyrelsen tagit fram en förvaltningsplan för skarv i Östergötlands län som beslutades av viltförvaltningsdelegationen i juni 2022.
Förvaltningsplanen riktar sig mot förvaltare av skarv, enskilda medborgare och organisationer som på olika sätt är berörda eller intresserade av skarvens utveckling i länet.
I förvaltningsplanen kan du läsa mer om skarv, skarvens utveckling och förekomst i Östergötland, skarvens påverkan på sin omgivning och hur länsstyrelsen arbetar med frågan.
Förvaltningsplan för skarv i Östergötlands län 2022-2027 Pdf, 3.3 MB, öppnas i nytt fönster.
Kraftig ökning av skarv
Skarv har sedan 1970-talet ökat mycket kraftigt i antal i Europa och samtidigt också ökat sitt utbredningsområde. Från att ha häckat i ett fåtal begränsade områden är arten nu spridd över stora delar av Europa. Den första östgötska skarvhäckningen i modern tid dokumenterades i slutet av 1980-talet. Förvaltningen av skarv är både problematiskt och kontroversiellt då det framför allt är EU:s lagstiftning som sätter ramarna för den svenska förvaltningen av skarv.
Beslut om skyddsjakt efter skarv
Länsstyrelsen har fattat beslut om skyddsjakt efter skarv i Östersjön inom Östergötlands län. Beslutet är ett led i att motverka allvarlig skada på fiske och fiskeredskap, samt skarvens påverkan på fiskbestånd som är rödlistade eller extra betydelsefulla (rovfiskarter) för ekosystem.
Rapportera om nyetablering av skarvkoloni
För att upptäcka nyetablering av skarvkoloni i områden där häckningar inte tidigare skett har vi tagit fram nedan rapporteringsformulär för markägare och allmänhet. Skarven återvänder från sina vinterkvarter under mars-april för att häcka. Vid ankomsten påbörjas bobyggande med hjälp av kvistar, tång och liknande. Bona kan vara placerade i träd eller direkt på marken.
Andra platser där större antal skarvar samlas men inte häckar, till exempel rastplatser, räknas inte som skarvkolonier.
Allmänhetens lokala förankring och kännedom är en viktig bidragande faktor för att följa skarvens utbredning och att i tidigt stadium kunna vidta åtgärder, vilket är värdefullt för förvaltningen.