Sörgårdsmarken

I naturreservatet Sörgårdsmarken skyddas en variationsrik gammelskog där många hotade och alltmera sällsynta växter och djur funnit en fristad. Numera sköter skogen sig själv men här finns gott om spår efter äldre tiders skogsbete, koltillverkning och vedhuggning. Här kan du njuta av vildmarkens storslagna stillhet eller spana efter rariteter som garnlav, kandelabersvamp, korallrot och tretåig hackspett.

Skogsklädda höjdsluttningar

Naturreservatet Sörgårdsmarken är ett till stora delar väglöst skogsområde i nordöstra delen av Hällefors kommun. Reservatet består av den sydligaste delen av byn Björksjöns gemensamma byskog, som efter skiftesreformen kom att tillhöra de utflyttade Sörgårdarna. Skogsområdet sträcker sig längs höjderna ovanför Vasselsjön och Lankälven i sydöst, upp till de fortfarande öppna eller halvt igenvuxna liderna (höjdsluttningarna) vid Sörgårdarnas lägen i nordväst. En sträcka på nästan 2,5 km. De skogsklädda höjderna sluttar brantast mot väster, framförallt vid Långtjärnsberget med tvärbranta klippavsatser. Slänterna mynnar på båda sidor ut i dalsvackor där dalbottnarna ger plats åt långsmala myrar, tallmossar och två skogstjärnar, Torptjärnen och Holmtjärnen. Tjärnarna har förbindelse med varandra genom en liten tvärsrinnande bäck.

Gammelskogens variationsrikedom

Den varierande terrängen ger utrymme för många olika naturtyper. Skogen betsår främs av barrträd där granen dominerar. Men på de magra och torra höjderna breder tallen ut sig, liksom i blötare sänkor med näringsfattig jordmån. Här och var är marken lite bördigare, bland annat på grund av lokala kalkförekomster. På dessa platser är granarna både grövre och högre och det finns även ett större inslag av olika lövträd, främst björk och asp men också rönn, sälg, gråal, lönn och skogslind. Huvuddelen av skogen är gammal och uppvisar naturskogens typiska kännetecken av en stor variationsrikedom. I en skog som får sköta sig själv finns träd i alla åldrar såväl som döda och döende träd. I gläntorna efter döda träd når solen ner till förmån för gräs, örter och buskar. De döda träden får snabbt nytt liv som livsmiljöer åt en mängd olika insektslarver, svampar, mossor och lavar. Det är därför inte så konstigt att vi här i Sörgårdsmarken hittar ett stort antal sällsynta och hotade växter och djur. Bland sällsyntheterna kan nämnas kandelabersvamp, mottaggsvamp gränsticka violettgrå tagellav, korallblylav, platt fjädermossa och vedrappmossa. Bland skogen sällsynta och lite diskreta blommande arter hittas knärot, korallrot och grönpyrola. I en skog med gott om döda träd hittar du även många olika hackspettar. Här i området häckar även den sällsynta tretåiga hackspetten

Småskaligt brukad byskog

Här och var finns spår efter äldre torp och ängslyckor, som exempelvis vid Uttertorpet. Bebyggelsens höglänta lägen minner om det skogsfinska kulturarvet som präglad trakten. Kanske började den glest liggande torpbebyggelsen här uppe som någon form av svedjeland innan den senare blev till permanenta boställen. Än idag går det i storskogen hitta lämningar av ålderdomliga timrade ängslador och rangliga gärdesgårdsrester som skyddat små odlingslotter mot boskapen som betade fritt i skogen. Samtidigt var skogen ett viktigt förråd för behovet av ved, timmer och inte minst träkol. Kolningen tidvis en viktig näring för byns innevånare. Den sista eran av träkolsframställning skedde in på början av 1900-talet då byn levererade träkol till Södra Hyttan och Bredsjö Bruk.

Tillgänglighet

Sörgårdsmarken hör till nivå 1 i Länsstyrelsens nivåläggning av länets naturreservat, vilket innebär att reservatet saknar friluftslivsanläggningar.

Läs mer om nivåläggningen och skötsel av skyddad natur