Klimatanpassa framtidens jordbruk

Om man tittar på de framtidsscenarion som tagits fram för klimatet så kan man nog tro att norra Europa fortfarande kommer att vara en ganska behaglig plats att bo på om hundra år. Men jordbruket kommer behöva anpassas efter ett nytt klimat.

Text Anna Engstedt och Frida Moberg.

När den globala medeltemperaturen höjs kommer bristen på vatten göra det svårt att bedriva lantbruk i många andra delar av världen. I Norden kommer vi sannolikt att fortsätta producera livsmedel, men anpassning av jordbruket kommer att vara en nödvändighet. Översvämningar i Värnamo och Gnosjö 2023, skyfall över Tranås 2021 och Jönköping 2013, värmebölja 2018, torka och låga vattennivåer 2016, 2017 och 2022 ger oss en tydlig hint om det.

Vädersvängningarna är tydliga

Året 2023 har varit ett år som med all önskvärd tydlighet har visat klimatförändringarnas effekter. I vårt län började det med översvämning i Värnamo, Gnosjö och Nässjö i januari, torka över hela länet i april och maj och därefter mycket regn under sommaren och fram till skrivande stund.

Många källare har blivit blöta, många skördar har blivit förstörda eller delvis uteblivit och ovädret Hans drog även med sig vägar och infrastruktur på sin färd över länet och landet. Under hela januari kom det två till tre gånger mer nederbörd än vad det brukar göra i januari. Den här typen av extremväder bedöms i klimatforskningen bli vanligare. Slagen mellan för torrt, för varmt och för blött kommer oftare och blir mer kraftfulla.

Temperaturökningen smyger sig på

De kraftiga vädersvängningarna är lätta att notera, men temperaturökningen smyger sig på oss. Några grader hit eller dit kanske inte känns så mycket men om vi tittar på vegetationsperiodens längd så ser man tydligare förändringen. Vegetationsperioden är den period under året då dygnsmedeltemperaturen överstiger +5 grader fyra dagar i rad. Beroende på hur stor den globala uppvärmningen blir kan vegetationsperioden i slutet av seklet vara 30–100 dagar längre jämfört med perioden 1961–1990. Om vi får två månader extra att odla så öppnar sig onekligen nya möjligheter.

Nya grödor – en möjlighet för oss i norra Europa?

En två månader längre vegetationsperiod, högre medeltemperaturer och torrare och blötare klimat för dock med sig nya krav på de grödor vi odlar. Vad ska vi odla år 2100 då?

Sannolikt kommer de grödor vi odlar idag; vall, spannmål och oljeväxter, fortfarande att utgöra grunden för jordbruket. Med längre växtodlingssäsong och mildare vinter kommer arealen höstsäd sannolikt att öka och höstsäd blir en möjlighet längre norrut i landet.

Men med varmare klimat och en längre vegetationsperiod kommer det även att öppna sig nya möjligheter i grödval. Den utvecklingen har redan startat. Vi ser till exempel att majsodlingen har ökat rejält i Sverige under 2000-talet. Växtförädlingen har förstås en del i detta, men klimatförändringarna är starkt bidragande. Majsen klarar varma förhållanden och är torktålig vilket kan göra den lämpad för framtidens Norden.

Det finns också en stor önskan om att producera inhemskt protein och förutsättningarna för att göra det ökar med längre vegetationsperiod. Så varför odlar vi inte sojabönor då? Tja, det är lätt att föreslå att man ska odla en ny gröda, men i praktiken kan det bli en stor utmaning för den enskilde lantbrukaren.

Hela produktionssystem ska tas fram i form av växtskydd, gödsling, sortval, skördetidpunkt, lagring, foderkvalitet och foderstater. Innan man samlat in tillräckligt med erfarenheter kan förlusterna bli stora. Vem ska stå för risken?

Växtförädling för nya sorter

I ett förändrat klimat behöver vi nya sorter men växtförädling är ett långsiktigt arbete. Det tar tolv till femton år att få fram en ny sort om man jobbar kontinuerligt. Det man i huvudsak letar efter är klimatstabila sorter som inte reagerar för mycket på vare sig om det regnar eller är torrt. Och sorter som har motståndskraft mot framtida växtskadegörare. Mildare höstar och senare vintrar gör också att höstgrödorna fortsätter växa långt in på hösten då ljuset blir begränsande. För Syd- och Mellansverige fungerar sorter som är förädlade i norra Europa oftast hyfsat men för norra Sverige behövs sorter som är förädlade i Sverige, Finland eller Norge. I växtförädlingen tittar man nu också på möjligheten att använda variationen i gamla sorter. Lantsorter är ofta mindre känsliga för fotoperiodens längd. Det finns också indikationer på att vissa av de gamla sorterna kan stanna upp när det blir för varmt och sen fortsätta växa igen. Men en stor utmaning ligger i att ge grödorna bättre klimattålighet utan att skörden minskar för mycket.

Framtidens växtskadegörare

Förändringar i klimatet innebär dock inte bara att växterna måste klara en extremare väderlek, utan de kommer också att behöva tampas med fler och nya växtsjukdomar som kommer in från Europa. Varmare höstar har redan medfört ökade angrepp av rödsotvirus i höstsäd och höstraps. Med en längre odlingssäsong kan även ogräsen växa längre och det blir viktigt med bra ogräskontroll. Problem med ogräs kommer att bli vanligare, eftersom de gynnas av en ökad andel höstsådda grödor. En ökad global handel och ett ökat resande medför också att nya smittor sprids mellan länder och fler skadegörare kan övervintra här när vintrarna blir varmare.

Kraven på dränering ökar

För att kunna dra nytta av en längre växtodlingssäsong krävs en välfungerande dränering som gör att marken bär tidigt på våren och sent på hösten vid jordbearbetning, sådd och skörd. Dagens jordbruksmaskiner är stora och tunga och kräver en helt annan bärighet än de som fanns när dräneringen gjordes under förra seklet. En bra dränering gör också att grödorna blir mindre känsliga för torkperioder eftersom grödans rotsystem utvecklas bättre. Möjligheterna till rotutveckling och vatten- och växtnäringsupptag från alven är några av de viktigaste faktorerna för jordbruksmarkens produktionsförmåga.

I Sverige är runt 50 procent av åkermarken täckdikad och närmare hälften av täckdikningen är äldre än femtio år. Enligt en undersökning som gjordes 2016 har 20 procent av den brukade åkerarealen otillfredsställande dränering. Investeringen i täckdikning skulle behöva bli två till tre gånger större än idag.

Att täckdika är en stor investering. Dräneringen är också beroende av att det finns kapacitet att ta emot vattnet i diken och vattendrag nedströms fältet. Här finns många faktorer att ta hänsyn till och flera aktörer måste samverka. Dikessystemen är ofta gemensamma för flera fastighetsägare och används även för att avvattna bebyggelse och infrastruktur.

Bevattning - inte bara för specialgrödor

Längre perioder av torka gör att behovet av bevattning förväntas öka. I Sverige bevattnas i dag mindre än 100 000 hektar, det vill säga mindre än tre och en halv procent av den odlade arealen. I dagsläget bevattnas huvudsakligen odlingar med potatis, lök, sockerbetor och grönsaker och då framför allt på lättare jordar.

Men lönar det sig att bevattna vallarna? Mycket av forskningen på området är över 30 år gammal, men nya försök tyder på att bevattning ger tydliga skördeökningar i perioder när det är underskott på nederbörd. I beräkningar av mervärdet för bevattning måste man titta på många faktorer, inte bara den direkta skördeökningen. Större odlingssäkerhet, mindre variationer i avkastning mellan år, effektivare nyttjande av växtnäring och friare växtföljd är några av de faktorer som bör ingå i beräkningarna. Om det lönar sig med en investering i ett system för vattenanskaffning och bevattning är en specifik fråga för varje enskilt företag. En fråga som kan vara till hjälp i den ekonomiska utvärderingen är: Hur mycket kostar en utebliven skörd på grund av torka? På lång sikt bör man fundera på hur många torra år företaget tål. Markavvattningsledningar, invallningar och bevattningsanläggningar är exempel på system som ska verka under lång tid, minst 50 år, men ofta mycket längre än så. Det innebär att anläggningarna redan nu måste planeras och dimensioneras för klimatsituationer som råder på 2100-talet.