Beredskap för livsmedelsförsörjning

Livsmedel och dricksvatten är fundamentala behov som måste tillgodoses i fredstider men även under kris och krig. Livsmedelskedjan är komplex. Den innehåller många beroenden och är en sårbar länk där det finns mycket att ta i beaktande vid beredskapsplanering.

Text Malin Lyckekull

Sveriges beredskap för livsmedelsförsörjningen har förändrats genom åren. Under första världskriget var Sverige så dåligt förberett på krig och att bli avskurna från omvärlden att det blev problem med matförsörjningen. Svenska folket fick kraftigt ransonera mat. Under andra världskriget var Sverige bättre förberedda och hade infört statliga lager av livsmedel så att det fanns möjlighet att försörja hela Sveriges befolkning med mat i några dagar. Beredskapslagringen kritiserades för att vara dyr, protektionistisk och ineffektiv vilket gjorde att de lagren vi hade försvann helt under 1990-talet.

Under många år har Sverige nu klarat sig utan att beredskapslagra livsmedel, men under den senare tidens allt större oro i omvärlden har beredskapslagring åter igen kommit på tal i den svenska beredskapspolitiken. Det finns inga beredskapslager alls idag, utan livsmedel förvaras ”just in time”, vilket i stort sett betyder att de går åt i samma hastighet som de levereras. Detta gör hemberedskapen alltmer viktig. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) rekommenderar hushållen att kunna försörja sig själva med mat och vatten i minst 7 dagar.

Sverige förlitar sig på import

Det förändrade omvärldsläget har såklart inneburit ett ökat fokus på Sveriges beredskap och robusthet i sin helhet, inte bara vad det gäller beredskapslagringen. Sverige förlitar sig i dagsläget i stor utsträckning på import av livsmedel och har idag bara möjlighet att försörja sig på morötter, spannmål, socker och i princip ägg. Det finns också många beroenden kopplade till sektorn till exempel insatsvaror såsom diesel, el, gödsel och utsäde. Det gäller även beroendena till IT, elektroniska kommunikationer och transporter. Flera av dessa insatsmedel kommer ofta från andra länder än Sverige.

Den inhemska produktionen levererar enligt Jordbruksverkets statistik för närvarande cirka 60 procent av den totala inhemska konsumtionen av nötkött, 80 procent av griskött och fågel och endast 20 procent av frukt och grönsaker. Men beredskap och robusthet i en global värld handlar inte bara om hur mycket inhemska livsmedel som produceras, utan också om relationer med omvärlden och intern sammanhållning.

Länsstyrelsens beredskapsarbete

Sedan i oktober 2022 ingår Länsstyrelserna i beredskapssektorn Livsmedelsförsörjning och Dricksvatten där Livsmedelsverket är sektorsansvarig myndighet. Syftet är att stärka samarbetet i Sveriges civila försvar och ge de bästa förutsättningarna för att samhället ska fungera även under kriser och krig. Idag pågår flera utredningar kring hur vi ska stärka vår förmåga att upprätthålla livsmedelsförsörjningen i Sverige under annat än normalförhållanden. Livsmedelsverket menar att för att ha en trygg livsmedelsförsörjning så ska Sverige ha tillgång till den mängd och sammansättning av livsmedel som behövs för att upprätthålla sin hälsa, under minst en tremånadersperiod, under höjd beredskap och samhällsstörningar.

Beredskapsarbetet gällande livsmedelsförsörjning ingår även i den nationella livsmedelsstrategin som utgår från att Sverige ska ha en ökad och hållbar livsmedelsproduktion. Arbetet på regional nivå har samma mål och i den regionala livsmedelsstrategin finns utöver handlingsplanerna för produktion, innovation, göra affärer och attityder även en handlingsplan för ökad försörjningsförmåga. Den syftar till att skapa förutsättningar för länets livsmedelsproducenter att fortsätta producera mat även under samhällsstörningar.

Att säkra sin produktion oavsett störning

Det sker stora förändringar i vår omvärld, såsom pågående krig i vårt närområde och längre perioder med extremväder på grund av klimatförändringar. Med anledning av det krävs en större förståelse för våra beroenden för att upprätthålla våra verksamheter och därigenom upprätthålla livsmedelsförsörjningen. Det är viktigt att alla verksamheter planerar för att stärka sin förmåga och i möjligaste mån ser till att denna håller trots påfrestningar. För att lyckas med det krävs det att tänka förebyggande.

Det finns tre principer för det svenska krishanteringssystemet varav en är ansvarsprincipen. Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden också ska ha ansvaret under krissituationer. Att kontinuitetsplanera sin verksamhet, att ha en plan B, bidrar till större trygghet och innebär att se till att verksamhetens tid för återgång till det normala efter en störning blir så kort som möjligt.

Det kan handla om att ställa sig frågor som om det finns andra alternativa leverantörer än befintliga och om några av nuvarande produkter är utbytbara. Att upprätta åtgärdsplaner och att ha en kontinuitetsplanering för att veta vad som ska göras när störningen inträffar underlättar för att snabbare komma tillbaka till normalläge. Handlar det om att skaffa reservkraft om elen går? Behöver företaget upprätta andra avtal med leverantörer? Kan företaget bli självförsörjande på något insatsmedel? Varje företag behöver gå till sig själva och svara på vad som behöver göras om det på något sätt skulle bli avbrott i verksamheten.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har tagit fram ett exempel från en mjölkgård för att visualisera behoven.