Förutsättningar för arbetet med förorenade områden

Arbetet med förorenade områden anpassas efter regionala förutsättningar. Flera faktorer påverkar förutsättningarna som till exempel geologi, befolkningstäthet och industrihistoria. Även organisatoriska faktorer som till exempel tillgängliga resurser och samordning av arbetet påverkar.

Yttre förutsättningar

Till de yttre förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel geografiska förutsättningar som berggrund, jordmån, vattendrag och grundvattennivåer. Även demografi, exploatering och industristruktur räknas till de yttre förutsättningarna.

Jämtlands län täcker en yta på cirka 49 000 kvadratkilometer. Förutom fjällområdena i väster har länet stora ytor med skog. I länet finns också många sjöar och vattendrag. I mitten av Jämtland ligger Storsjöbygden med bördiga jordbruksmarker.

I Jämtland finns 8 kommuner. De är:

  • Berg,
  • Bräcke,
  • Härjedalen,
  • Krokom,
  • Ragunda,
  • Strömsund,
  • Åre och
  • Östersund.

Inom länet bor ungefär 132 000 invånare. De flesta bor runt Storsjön och i Östersund - länets enda stad. Större tätorter inom länet ligger runt de stora vattendragen. Det var där länets större industrier byggdes upp. Exploaterings­trycket – viljan att bygga bostadshus och företag – i länet är högt, främst i Östersund. Det finns också stort intresse i och runt de större vintersportorterna i Åre, Berg och Härjedalens kommuner.

Hur föroreningar sprids och kan påverka människor och miljön, beror inte bara på själva föroreningarna. Det är också viktigt hur omgivningen ser ut. Även marken och berggrunden har en stor betydelse för hur föroreningarna kan spridas.

Jämtlands län har en mycket varierande berggrund. I området kring Storsjön är berggrunden rik på sedimentära bergarter som kalksten. De sedimentära bergarterna har bildats från lösa sediment från botten av det hav som en gång i tiden fanns här. I fjällkedjan och i området nära fjällen väster om Storsjön består berggrunden av exempelvis sandsten och glimmerskiffer. De är omvandlade och förskiffrade sedimentära bergarter.

I länets östra och sydöstra delar är det annorlunda. Där består berggrunden av urbergarter som granit, porfyr och sandsten.

Morän är den dominerande jordarten i länet. I området med kalkrik berggrund i centrala Jämtland är leriga moräner vanliga. Härjedalen domineras av sandiga och grusiga moräner. I länet och speciellt i Härjedalen, är det vanligt förekommande med landskapsformer som bildades i samband med den senaste istiden (så kallade isälvsavlagringar).

På vissa ställen i de östra och västra länsdelarna förekommer isälvsavlagringar i skikt som kan medföra en förhöjd risk för ras, skred och erosion.

Mineralinnehållet i jorden beror till stor del på vilken berggrund som området har. I länet finns en relativt stor utbredning av bergarter med sulfidmineral och alunskiffer. Detta medför att jordarna inom vissa delar av länet har naturligt höga halter av exempelvis arsenik. Även metaller som bly, nickel och kobolt är vanliga.

Sex av Sveriges stora inlandsälvar har sina källor i Jämtland:

  • Ångermanälven,
  • Indalsälven,
  • Ljungan,
  • Ljusnan,
  • Dalälven och
  • Klarälven.

I övrigt finns ett stort antal sjösystem. Ett flertal av länets fastställda Natura 2000-områden (skyddade områden i EU) består av sjöar och vattendrag. Många av länets invånare bor utanför tätorterna och det är vanligt att man har egna brunnar för dricksvatten). Dessa brunnar är viktiga att ta hänsyn till i arbetet med förorenade områden. Skälet till det är att de kan leda till att föroreningar når människor.

Klimatrelaterade risker innefattar risker med exempelvis översvämning, erosion, ras och skred. Med klimatförändringar kan dessa risker bli större i framtiden.

Många förorenade områden ligger i anslutning till vattendrag och sjöar. Vid en översvämning eller skyfall kan föroreningar göras rörliga och därmed spridas. Även erosion, ras och skred kan påverka ett förorenat område och leda till föroreningar sprids.

I Jämtlands län har fjällområdena kring Åre pekats ut av Sveriges geotekniska institut (SGI) som riskområde för ras och skred. Andra klimatrelaterade risker som översvämningar och erosion finns kring länets alla vattendrag och sjöar.

Kartläggningar för att se var översvämningar i länets stora vattendrag kan ske används för att analysera om översvämningarna kan påverka förorenade områden.

En av de första industriverksamheter som utvecklades i länet var bergsbruket. Det växte fram under 1700- och 1800-talen. Till en början var myrmalmsbrytning dominerande. Den ersattes allt eftersom av järn- och kopparbruk. De flesta bruk lades ned under 1870-talet då lönsamheten blev för dålig. Viss brytning har skett även efter 1870-talet. Förutom koppar och järn har också bly, silver, tenn, krom och nickel brutits i länet.

I länet har det även funnits många bergtäkter där man brutit annat än mineral, exempelvis kalksten, täljsten och skiffer. Materialet från täkterna har exempelvis använts vid byggnationer.

Under 1870-talet fick skogen en allt större betydelse för länets utveckling. Sågverk, tjärfabriker, träimpregneringsanläggningar och snickerier är exempel på träbaserade verksamheter som byggdes upp i länet.

Kring sekelskiftet 1800–1900 grundades flera pappersmassefabriker, både träsliperier (mekanisk massaproduktion) och sulfitfabriker (kemisk massaproduktion). År 1979 avvecklades den sista stora massafabriken i länet.

Utöver bergs- och skogsbruksindustrin har många andra typer av småskaliga industrier funnits (och finns än idag) i länet. Exempel är tegelbruk och kalkbruk, mejerier och bryggerier, mekaniska verkstäder och småindustrier.

Många av de gamla industriverksamheterna har gett upphov till föroreningar som kan utgöra en risk för människors hälsa och miljön. Av praktiska skäl har många av dessa verksamheter varit lokaliserade intill vattendrag som i dag betraktas som skyddsvärda och har en hög känslighet.

Exempelvis är flera klassade som Natura 2000-områden med förekomst av känsliga och hotade arter. Exempel är utter, flodpärlmussla, vissa fiskstammar och insekter. De eventuella föroreningarna från de tidigare industri­verksamheterna riskerar att spridas till dessa skyddsvärda områden. Föroreningarna kan också spridas till grundvatten. Mycket dricksvatten i länet kommer från grundvatten och det är därför viktigt att vi skyddar grundvattnet.

Organisatoriska förutsättningar

Till de organisatoriska förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel tillgängliga resurser och samverkan med kommuner, myndigheter och andra aktörer.

Arbetet med förorenade områden görs i enlighet med miljöbalkens 10:e kapitel. Grunden är att det är den som har orsakat en förorening som ska se till att föroreningen åtgärdas. Flera myndigheter har i uppgift att bedriva tillsyn av förorenade områden. Detta innebär att de utreder vem som är ansvarig för en föroreningsskada och ställer krav på att föroreningen utreds och vid behov åtgärdas. Tillsynsmyndigheten kan också ställa krav på skyddsåtgärder vid exempelvis grävningar i förorenade områden. De myndigheter som bedriver tillsyn av förorenade områden är Länsstyrelsen, kommunerna samt Försvarsinspektören för hälsa och miljö.

Om ansvarig för föroreningsskadan inte finns kvar kan staten bekosta utredningar och åtgärder. Naturvårdsverket är de som beviljar statliga medel och ansökningar görs via Länsstyrelsen. För att söka medel krävs att en huvudman tar på sig att genomföra utredningarna och åtgärderna. Endast en kommun eller en statlig myndighet kan vara huvudman och söka statlig finansiering för att utreda och åtgärda en föroreningsskada.

Arbetet med förorenade områden på Länsstyrelsen bedrivs av handläggare på Djur- och miljöenheten. Arbetet kan delas in i ett antal arbetsområden:

  1. Tillsyn enligt miljöbalken på nedlagda och pågående miljöfarliga verksamheter som är förorenade
  2. Vägledning till kommuner som bedriver tillsyn enligt miljöbalken på förorenade områden
  3. Hantering av statlig finansiering (regional samordning, ansökningar och redovisningar till Naturvårdsverket, huvudmannaskap (projektansvarig) vid utredningar)
  4. Databasadministratör för EBH-stödet (databas för alla identifierade områden som kan vara förorenade)
  5. Internt stöd i olika ärenden (exempelvis planärenden, vattenärenden, tillståndsprövningar, överklagningsärenden, samråd enligt 12 kap miljöbalken).

Arbetet med föroreningar och förorenade områden berör även andra verksamhetsområden inom Länsstyrelsen. Det gäller bland annat miljöövervakning, vattenförvaltning, kulturmiljö, naturvård, samhällsplanering och juridik.

Samverkan och samarbete mellan verksamhetsområdena sker i olika former. Exempelvis utbyts kunskaper om provtagningsresultat. En del provtagningar har betalats gemensamt. Ett annat exempel är regelbunden kontakt mellan de olika verksamhetsområdena. Det gäller bland annat frågor kring förorenade områden i samband med planärenden och vattenverksamhet.

Länsstyrelsen och länets kommuner samverkar och uppdaterar varandra om arbetet med förorenade områden. Det ger möjlighet till erfarenhetsutbyte och samordning av olika arbetsmoment.

Samverkan sker dels genom löpande dialog, dels genom så kallade samverkansträffar som hålls ungefär två gånger per år. Vissa samarbeten resulterar i en plan – så kallad länspolicy – eller checklistor för att underlätta arbetet. Exempel är en policy – en gemensam plan – för hantering av skjutbanor och §28-anmälningar.

Nära samverkan med enskilda kommuner sker i de fall ett förorenat område har både Länsstyrelsen och kommunen som kontrollerande myndighet, så kallad tillsynsmyndighet. Detta kan ske exempelvis om flera olika verksamheter har funnits på platsen. Det kan också ske genom att Länsstyrelsen har tillsynen över en nedlagd verksamhet och kommunen pågående verksamheter på platsen.

Det är viktigt med en bra samverkan i dessa fall så att det blir tydligt både för myndigheterna och verksamhetsutövare vem som gör vad och i vilket syfte. I vissa fall kan kommunen överta tillsynen så att det blir en enda myndighet som ansvarar för all tillsyn på platsen.

Länsstyrelsen och kommunerna samverkar med ett stort antal expertmyndigheter, universitet och högskolor och företag, i arbetet med förorenade områden. Samverkan sker för att sammanställa och ta del av samlad kunskap, ge möjlighet till erfarenhetsutbyte och för att lyfta och samarbeta i regionala frågor.

Exempelvis sker utbyte mellan Länsstyrelsen, Försvarsmakten och kommuner om PFAS-problematik. PFAS är en grupp ämnen som används vid tillverkning av bland annat kläder, matförpackningar och stekpannor. PFAS kan vara farligt både för hälsan och miljön.

Länsstyrelserna i norra Sverige har också gått ihop för att samverka både kring regionala frågeställningar samt kring tillsynsvägledning mot kommunerna. Exempelvis genomfördes ett gemensamt projekt kring Fiberbankar i Norrland, där även SGU var en part.

Genom att samverka i tillsynsvägledningsfrågor erbjuds kommunerna i norrlänen fler utbildningar, större möjlighet att delta genom digitala träffar samt ett större nätverk. Det innebär även att tillsynen av förorenade områden blir mer enhetlig och görs på liknande sätt i norrlänen.

Utöver norrlänen samverkar Länsstyrelsen även nationellt med andra länsstyrelser. Detta sker exempelvis genom nationella arbetsgrupper inom tillsynsvägledning och hantering av statlig finansiering. Grupperna leds av nationella samordnare.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Marita Ljung

Besöksadress

Residensgränd 7

Postadress

831 86 Östersund

Organisationsnummer

202100-2452

Följ oss