Invasiva främmande arter

Jättebalsamin blommar i juli-september med ljusrosa till mörkrosa blommor som sitter i knippen. Det är en relativt stor växt som kan bli upp till 3 meter hög. Jättebalsamin växer oftast längst olika vattendrag och på ruderatmarker och kan bilda breda och täta bestånd som konkurrerar ut andra arter. Då den växer på ett flertal platser i Jämtlands län är det viktigt att minska spridningen i god tid för att undvika problem i framtiden.

Naturvårdsverkets information om Jättebalsamin Länk till annan webbplats..

Jätteloka kännetecknas av sin storlek och kan bli upp till 5 meter hög med blad som kan bli upp till 3 meter långa. Den växer till sig under flera år för att sedan blomma en gång och vissna ner. Jätteloka kan lätt förväxlas med tromsöloka och med den mindre arten björnloka. Jätteloka har till skillnad från tromsöloka ofta bara en stam som är rödfläckig. Arten växer på ett flertal olika platser som längst vägar, i parker, öppna gräsmarker, och på fuktig mark som ängar och stränder. På grund av sitt stora och täta växtsätt konkurrerar den ut andra arter och dess frön kan spridas långväga. Jätteloka har frätande växtsaft som kan orsaka brännskador på huden så hantering och bekämpning behöver ske med skyddsutrustning.

Naturvårdsverkets information om Jätteloka Länk till annan webbplats..

Tromsöloka är en stor växt som kan bli upp till 4 meter hög med upp till 2 meter långa blad. Den blommar liksom jätteloka med vita blommor i flockar. Den förväxlas lätt med jätteloka och det förekommer även hybrider av dom båda arterna. Dom skiljer sig åt genom att tromsöloka blommar flera gånger och kan föröka sig vegetativt. Tromsöloka har till skillnad från jätteloka flera stammar från basen som är mer enhetligt röda. På grund av sin storlek tränger den ut annan växtlighet och utsöndrar dessutom ämnen som förhindrar annan växtlighet att etablera sig. Tromsöloka innehåller frätande växtsaft som kan orsaka brännskador på huden så hantering av växten behöver ske med skyddsutrustning.

Naturvårdsverkets information om Tromsöloka Länk till annan webbplats..

Parkslide är en storvuxen bambuliknande växt som blommar i september-oktober med små vita blommor som sitter i klasar. Parkslide växer i anslutning till trädgårdar, på ruderatmark, i skogsbryn, på ängar, längs åstränder och vägkanter. Den förökar sig främst vegetativt från trädgårdar och med rotskott som följt med jordmassor. Från dessa rotskott bildas nya rotsystem och bestånd.

På grund av dess kraftiga rötter som växer mycket snabbt kan växten tränga igenom hårda material och orsaka stora problematiska skador på infrastruktur, så som på och kring väg och järnväg. Arten överskuggar även annan växtlighet med sin storlek.

Naturvårdsverkets information om Parkslide Länk till annan webbplats..

Signalkräfta förekommer främst i sötvatten och planterades förr ut i Sverige för att stärka kräftbeståndet. Arten kan förväxlas med flodkräfta men skiljer sig åt med dess ljusare färg samt vita fläckar på klorna. Den kan även skiljas åt genom att skarven till huvudskölden är slät medan flodkräftans är taggig. Som bärare av kräftpest utgör signalkräftan ett stort hot mot den inhemska flodkräftan som inte har samma motståndskraft mot sjukdomen. Då signalkräftan är effektiv på att nyttja olika födoresurser kan den även ha negativ påverkan på fisk som öring eftersom kräftan äter dess ägg.

Havs och vattenmyndighetens information om Signalkräftan. Länk till annan webbplats.

Mink omfattas av en förlängd införselperiod vilket innebär att förbuden börjar gälla den 7 augusti 2027. I naturen har minken mörkbrun till svartbrun päls med vit haka och väger upp till 2 kilo. Mink finns vid flera olika typer av vattendrag som vid rinnande vatten och sjöar, och längst havskusten. Arten förväxlas ibland med utter, iller, och mård men skiljs åt med bland annat storlek och färgteckning. Minken kan ställa till stor skada för markhäckande fåglar då den äter deras ägg och ungar. Den utgör även ett hot mot groddjur då dom är en del av minkens föda.

Naturvårdsverkets information om Mink ─ ett hot mot biologisk mångfald Länk till annan webbplats..

Lövplattmasken Obama nungara är 5-8 cm lång, brunsvart till orange på ovansidan och mörkbrun på undersidan. Arten är ännu inte etablerad i Sverige men riskerar att bli så på grund av att den följer med importerat trädgårdsmaterial. Ett antal individer har påträffats i Sverige och vid etablering kan den åstadkomma stora negativa förändringar på markfaunan då lövplattmasken äter daggmaskar och sniglar. Äggen utvecklas i en kapsel som till en början är röd och då lätt att upptäcka. För att förhindra att populationer etableras är det viktigt att kontrollera importerat växtmaterial, så väl för handeln som för privatpersoner.

Naturvårdsverkets information om Lövplattmask Obama nungara Länk till annan webbplats.

Mårdhund är ett allätande rovdjur från Asien. Den är cirka 55-75 cm lång och har brungrå päls med svart teckning runt ögonen. Arten förväxlas ibland med grävling, men grävlingen är större och har en annan färgteckning. Mårdhund finns fram för allt i Norrbotten och Västerbotten. Mårdhund kan ha en negativ påverkan på markhäckande fåglar samt groddjur, och bär även på flera parasitiska maskar som kan överföras till andra hunddjur. Populationen är på stark nedgång och förvaltas av Svenska jägarförbundet.

Naturvårdsverkets information om Mårdhund - ett rovdjur från Asien Länk till annan webbplats.

Bisam är en stor gnagare med en kroppslängd på 24-40 cm. Den lever i och kring vatten och förekommer främst längst norrlandskusten men även i Norrlands inland. Arten kan förväxlas med bäver, men bävern är betydligt större och har en från ovansidan tillplattad svans. Bisams förmåga att gräva och bygga hyddor riskerar att underminera vägbankar, strandbrinkar och fördämningar. Bisam kan dessutom ha negativ påverkan på biologisk mångfald i våtmarker och vattendrag.

Naturvårdsverkets information om Bisamråtta Länk till annan webbplats..

Blomsterlupin blommar i juni-juli i vitt, blått, lila och rosa. När den blommat över bildas stora fruktbaljor. Blomsterlupin ser man främst längst med vägar och järnvägar men kan också finnas på större gräsmarker samt i trädgårdar. Arten innebär ett stort hot mot den biologiska mångfalden. Eftersom växten fixerar stora mängder kväve blir den väldigt livskraftig och konkurrerar ut andra växter. Blommorna lockar till sig pollinerande insekter så pass att det kan störa pollineringen av inhemska växter. Då den lätt tränger ut annan växtlighet finns det dessutom få andra nektarkällor på platsen att tillgå för insekterna när den blommat färdigt.

Naturvårdsverkets information om Blomsterlupin Länk till annan webbplats..

Vattenpest är en vattenlevande art som växer helt under ytan. Växten bildar slingor som kan bli upp till ett par meter långa med tät bladmassa. Den växer främst i stilla eller lugnt flytande sötvatten. I Jämtlands län har arten fått stor spridning i både älvar och sjöar. Växten är problematisk då den kan bilda stora täta mattor som kan störa båttrafik och friluftsliv. Den kan med sitt växtsätt även konkurrera ut andra växter. Vattenpest sprider sig lätt till nya vatten med uttorkningståliga växtdelar som kan följa med exempelvis båtar eller fiskeutrustning.

Havs och vattenmyndighetens information om Vattenpest. Länk till annan webbplats.

Vresros blommar med upp till 9 cm stora enkla blommor i vitt till mörkrosa. Arten har från ovansidan tillplattade nypon. Buskarna växer längst väg och åkerkanter och till stor del längst stränder. Då nyponen har god flytförmåga samt tål både söt och saltvatten kan de sprida sig långt. Fröerna sprids också med fåglars hjälp, och vresros reproducerar sig även vegetativt. Arten bildar lätt stora och täta bestånd som tränger ut och överskuggar annan växtlighet. Med dess taggar kan buskagen fungera som besvärliga barriärer. Olika hybrider förekommer av arten men dessa är mer eller mindre sterila, det är alltså bara ursprungsarten som är problematisk.

Naturvårdsverkets information om Vresros. Länk till annan webbplats.

Parksallat kan bli upp till 2 meter hög och bilda stora bestånd. Bladen är stora och ljusgröna och blommorna är ljuslila. Parksallat växer i dom flesta näringsrika och fuktiga miljöer och sprider sig väldigt effektivt både med jordstam, frön, och med människans hjälp då rotbitar kan finnas i jordmassor och trädgårdsavfall. På grund av dess täta bladmassa tränger den ut nästan all annan växtlighet på platsen. Parksallat kan förväxlas med torta, men torta har spetsigare blad samt en annan form på blomställningen.

Fritidsodlingens riksorganisations information om Parksallat - FOR - Fritidsodlingens riksorganisation Länk till annan webbplats..

Kanadensiskt gullris kan bli upp till 2 meter hög och bilda stora bestånd. Växten blommar med många små gula blommor som sitter samlade i toppen. Arten är väldigt livskraftig och kan etablera sig i många olika miljöer som på åkrar och ängar, i fuktiga skogar och på torra stäppmarker. Förutom att växten lätt kan överskugga andra arter så utsöndrar den även ämnen som hämmar andra växter. Kanadensiskt gullris kan förväxlas med den inhemska arten gullris, men gullris är betydligt mindre och har tätare blomställningar.

Naturvårdsverkets information om Kanadensiskt gullris Länk till annan webbplats..

Mördarsnigel, även kallad spansk skogssnigel, kan variera i färg från orangegul till mörkbrun men är oftast rödbrun. Snigeln kan bli upp till 14 cm lång och trivs i jordbruksmark, trädgårdar och parker. Arten förökar sig mycket snabbt och ställer till med stor skada gällande växtlighet och äter dessutom våra inhemska snigelarter. Vid köp av trädgårdsväxter är det klokt att plocka av plastkrukan och titta igenom jorden efter förekomst av snigelägg.

Naturvårdsverkets information om Mördarsnigel Länk till annan webbplats..

Bergklint växer på ett flertal olika platser som längst vägkanter, på gräsmarker och i lövskogar. Växten kan bli upp till 80 cm hög och blommar med glesa blålila blommor. Artens goda förmåga att sprida sig och etablera stora bestånd i en rad olika miljöer gör att den lätt tränger undan annan växtlighet. Bergklint säljs som en populär trädgårdsväxt men sprider sig från trädgårdar till naturen. Bergklint ska inte förväxlas med blåklint och rödklint, som också växer i Jämtlands län.

Artdatabankens information om bergklint-Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats..

Kanadaröding är en stor rovfisk från Nordamerika som kan bli upp till en meter lång. Förutom sin storlek kännetecknas arten av att hela kroppen samt fenor är täckt av vita prickar. I Jämtlands län har kanadaröding etablerat sig i några större sjöar som Storsjön, Kallsjön, Landösjön och Ånnsjön. Den kan även sprida sig till närliggande sjöar när beståndet blivit tillräckligt stort. Arten äter stora mängder fisk och utgör därför ett hot mot ett flertal andra fiskarter. Extra problematisk är den för röding då den även konkurrerar bort den från deras lekplatser. Försök att fiska ner bestånden av kanadaröding i Ånnsjön och Storsjön pågår för att få tillbaka den lokala rödingen.

Artdatabankens information om kanadaröding-Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats..

Bäckröding är en mindre amerikansk laxfisk som kan bli ca 30 cm lång men är vanligen mindre i vårt län. Färgteckningen kan variera mycket men den har oftast gott om ljusa prickar på ryggen. Bäckröding trivs i kallt och väl syresatt vatten som bäckar och mindre vattendrag. Arten konkurrerar med öring om lekplatser och födoresurser, och har därmed negativ effekt på de öringsbestånd som tvingas dela vatten med bäckröding.

Vatten och havsmyndighetens information om Bäckröding - Arter och livsmiljöer - Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats..

Vandrarmussla är en mindre triangelformad sötvattensmussla som blir upp till 4 cm lång. Musslan kallas även för zebramussla då yngre individer har ett randigt mönster. Arten kan snabbt bilda mycket stora bestånd och blir ofta bottentäckande. Vandrarmussla konkurrerar ut andra arter och kan sätta igen vattenledningar, något som kan få stora ekonomiska konsekvenser. Skalen är dessutom mycket vassa och utgör en risk för människor att skära sig på vid badplatser. Vandrarmussla trivs i kalkrika vattendrag och har i Jämtland observerats i Storsjön.

Vatten och havsmyndighetens information om Vandrarmussla - Arter och livsmiljöer - Havs- .och vattenmyndigheten. Länk till annan webbplats.