Åre bergbana och Grottan

Bergbanan och grottan har en central och mycket medveten placering i Åre, vilket i synnerhet gäller stråket från järnvägsstationen fram till dalstationen.

Åre-projektet

Åre bergbana ingick 1906–1907 som en del av det stora Åre-projektet. Projektet startades av ingenjör Carl Olof Rahm. Hans idé var att skapa en internationell turistort för vintersport i Åre, som ett svenskt Davos.

En bergbana i Åre var 1907 ingen helt ny idé. Redan 1891 hade en sådan föreslagits längs med Åreskutan. Men i Åre-projektet ingick ett mer konkret bergbaneförslag och att bygga flera hotell, villor, kraftstation och vägar. Byggandet av Åre kabinbana 1976 innebar ett slags fullbordande av (det första) Åreprojektets drömmar om en turisttransportör upp till Åreskutans topp.

Åre bergbana

År 1910 invigdes bergbanan. Bergbanan är en cirka 800 meter lång hissbana. Banans två vagnar avgår samtidigt från berg- respektive dalstationen och möts på mitten vid en mellanstation. När den ena vagnen går upp, går den andra ned och fungerar som motvikt. Ursprungligen reglerades körningen av vagnarna från bergstationen, där en maskinist övervakade det hela.

Vagnarna rymmer runt 60 personer. Det innebär en maxkapacitet på ungefär 500 resenärer per timme. Bergbanan går med en hastighet av cirka tre meter per sekund.

Visuellt intryck

När turisterna anlände till Åre järnvägsstation under 1910-talet möttes de var synen av Grottan, bergbanans dalstation och Åreskutan anslående. På båda sidor om parken låg stora hotell. Det visuella intrycket från järnvägsstationen var medvetet skapat och utgjorde både i bildlig och bokstavlig mening porten till den moderna svenska och internationella vintersportorten Åre