Mål, strategi och prioritering för arbetet med förorenade områden

För att hantera alla de närmare 86 000 potentiellt förorenade platser som länsstyrelserna har pekat ut, har Naturvårdsverket utvecklat en metod för att prioritera de mest angelägna objekten. Alla identifierade platser registreras i en databas hos länsstyrelserna. På de platser där det förekommit verksamheter som man av erfarenhet vet kan orsaka markföroreningar görs en platsspecifik riskklassning.

Riskklassningen utgörs av risken att medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Klass 1 och 2 innebär mycket stor respektive stor risk och klass 3 och 4 innebär måttlig respektive liten risk. I första hand bör objekt med högre riskklass prioriteras och med nya uppgifter kan även riskklassningen på befintliga objekt ändras till en högre eller lägre nivå. Vid förändrad markanvändning på potentiellt förorenade område kan det bli aktuellt med undersökningar för att kunna konstatera föroreningssituationen på området. Uppgifterna i Länsstyrelsens databas uppdateras kontinuerligt med underlag som berör riskklassade objekt och underlaget används i många typer av ärenden, bland annat vid fastighetsöverlåtelse, tillsyn, tillståndsprövning, fysisk planering, grävarbeten.

Arbetet med att inventera och riskklassa områden har i Halland pågått sedan år 2001 och slutfördes under 2013.

Under 2014 påbörjades även ett samarbetsprojekt med kommunerna att inventera nedlagda deponier i länet. Merparten av deponierna inventerades under 2014 - 2016.

Inventering och identifiering utifrån de två nya regeringsuppdragen avseende PFAS förorenade områden och förorenade sedimentområden påbörjades under 2023.

Områden som prioriteras undersöks mer noggrant genom olika undersökningar och provtagningar. Efter varje steg med provtagning avgörs om området behöver undersökas vidare, avslutas för att föroreningsnivån inte förespråkar en fortsättning eller så är områdets föroreningar väl avgränsade så att efterbehandlingsåtgärder kan påbörjas.

Oftast börjar man med en mindre undersökning för att verifiera om området är förorenat eller inte. Där efter utgörs ytterligare undersökningar och provtagningar för att avgränsa föroreningarna. Resultaten tillsammans med övrig information om området används för att göra en riskbedömning. Syftet med riskbedömningen är att ta reda på vilka risker som finns samt eventuellt behov av riskreducering.

Vid mer detaljerade undersökningar utreds också vilka åtgärder som bör vidtas för att människors hälsa eller miljö inte ska utsättas för en oacceptabel risk en så kallad åtgärdsutredning. En bedömning görs om det krävs tillstånd för de åtgärder som ska göras och i sådant fall vilken myndighet som skall kontaktas. Innan det fastställs vilken eller vilka saneringsåtgärder som är nödvändiga att vidta, görs en avvägning mellan åtgärdsalternativens miljömässiga, tekniska, ekonomiska, juridiska och sociokulturella konsekvenser en så kallad riskvärdering.

Det finns många olika åtgärdsalternativ för att efterbehandla ett förorenat område. Vilken åtgärd som är lämpligast avgörs vanligtvis genom en bedömning av det enskilda fallet. Länsstyrelsen strävar efter att nya och mer innovativa utrednings- och saneringsmetoder används i större utsträckning. Det görs också alltid en rimlighetsavvägning mellan ekonomiska, tekniska och miljömässiga förutsättningar.

Arbetet från inventering till åtgärd är ofta en lång process. Innan det påbörjas en utredning av ett objekt förs en diskussion med berörd kommun så att enighet råder om att objektet bör prioriteras. I de fall där det saknas en ansvarig verksamhetsutövare som kan bekosta undersökningar förs en dialog med kommunen om de har möjlighet att ta på sig huvudmannaskapet för projektet. I vissa fall har även Länsstyrelsen gått in som huvudman under utredningsfasen.

Arbetet i åtgärdsfasen bygger på att den berörda kommunen ställer upp med resurser och åtar sig huvudmannaskapet för åtgärdsskedet. I de fall det finns en ansvarig riktas kraven direkt mot den ansvariga genom tillsynsarbetet.

Naturvårdsverket tar fram vägledningsmaterial inom arbetsområdet förorenade områden. Tre tongivande rapporter är; Att välja efterbehandlingsåtgärd Rapport 5978, Riskbedömning av förorenade områden Rapport 5977 och Riktvärden för förorenad mark Rapport 5976. Naturvårdsverket har även tagit fram vägledningsmaterial rörande ansvar för att undersöka och åtgärda föroreningar, masshantering med mera. Naturvårdsverket uppdaterar löpande den så kallade Kvalitetsmanual för användning och hantering av statlig finansiering till avhjälpande av föroreningsskador. Denna rapport är central i de fall det inte finns ansvarig att bekosta undersökning och sanering. Detta behöver då finansieras med statliga medel. På Naturvårdsverkets webbplats finns vägledningar inom området. Länk till annan webbplats.

På den nationella vägledningssidan EBH-portalen Länk till annan webbplats. samlas vägledande material om förorenade områden för tillsynsmyndigheter.

Länsstyrelserna har under 2025 fått ett särskilt regeringsuppdrag som handlar om att arbeta med inventering av förorenade sediment samt övervakning inventering och kartläggning av områden som förorenats med PFAS (högflourerade ämnen). Det är flera myndigheter som är inblandade i tillsyn och kunskapsuppbyggnad om förorenade sediment och PFAS, inte minst Statens geotekniska institut (SGI) Länk till annan webbplats..

SGI erbjuder även kommuner och länsstyrelser (tillsynsmyndigheter) kostnadsfritt expertstöd i komplicerade frågor rörande utredningar och åtgärder inom förorenade områden, miljöjuridiska aspekter samt frågor kring deponier. Kommunerna ska i första hand vända sig till Länsstyrelsen i Halland. Expertstödet är begränsat till 16 timmar per ärende.