Mål, strategi och prioritering för arbetet med förorenade områden

För att hantera alla de närmare 80 000 potentiellt förorenade platser som länsstyrelserna har pekat ut har Naturvårdsverket utvecklat en metod för att prioritera de mest angelägna objekten. Alla identifierade platser registreras i en databas hos länsstyrelserna. På de platser där det förekommit verksamheter som man av erfarenhet vet kan orsaka markföroreningar görs en platsspecifik riskklassning.

Riskklassningen utgörs av risken att medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Klass 1 och 2 innebär mycket stor respektive stor risk och klass 3 och 4 innebär måttlig respektive liten risk. I första hand bör objekt med högre riskklass prioriteras och med nya uppgifter kan även riskklassningen på befintliga objekt ändras till en högre eller lägre nivå. Vid förändrad markanvändning på potentiellt förorenade område kan det bli aktuellt med undersökningar för att kunna konstatera föroreningssituationen på området. Uppgifterna i Länsstyrelsens databas uppdateras kontinuerligt med underlag som berör riskklassade objekt och underlaget används i många typer av ärenden, bland annat vid fastighetsöverlåtelse, tillsyn, tillståndsprövning, fysisk planering, grävarbeten.

Arbetet med att inventera och riskklassa områden har i Halland pågått sedan år 2001 och slutfördes under 2013.

Under 2014 påbörjades även ett samarbetsprojekt med kommunerna att inventera nedlagda deponier i länet. Merparten av deponierna inventerades under 2014 - 2016.

Inventering och identifiering utifrån de två nya regeringsuppdragen avseende PFAS förorenade områden och förorenade sedimentområden påbörjades under 2023.

Områden som prioriteras undersöks mer noggrant genom markundersökningar och provtagningar. Därefter avgörs om området behöver undersökas vidare eller om det behövs efterbehandlingsåtgärder. Undersökningar kan gå till på olika sätt, en omfattande undersökning göras direkt eller flera mindre beroende på vad som lämpar sig under förutsättningarna.

Oftast börjar man med en mindre undersökning för att verifiera om området är förorenat eller inte. Resultaten tillsammans med övrig information om området används för att bedöma föroreningssituationen på platsen, därefter tas en riskbedömning fram. Syftet med riskbedömningen är att ta reda på vilka risker som finns samt eventuellt behov av riskreducering.

Vid mer detaljerade undersökningar utreds också vilka åtgärder som bör vidtas för att människors hälsa eller miljö inte ska utsättas för en oacceptabel risk. I en åtgärdsutredning görs en uppskattning vad de olika saneringsalternativen kostar. En bedömning görs om det krävs tillstånd för de åtgärder som ska göras och vilka myndigheter som behöver kontaktas inför saneringen. Innan det fastställs vilken eller vilka saneringsåtgärder som är nödvändiga att vidta, görs en avvägning mellan åtgärdsalternativens miljömässiga, tekniska, ekonomiska, juridiska och sociokulturella konsekvenser.

Det finns många olika åtgärdsalternativ för att efterbehandla ett förorenat område. Vilken åtgärd som är lämpligast avgörs vanligtvis av en bedömning för enskilt fall. Länsstyrelsen strävar efter att nya och mer innovativa utrednings- och saneringsmetoder används i större utsträckning. Dock görs alltid en rimlighetsavvägning mellan ekonomiska, tekniska och miljömässiga förutsättningar.

Arbetet från inventering till åtgärd är ofta en lång process. Innan det påbörjas en utredning av ett objekt förs en diskussion med berörd kommun så att enighet råder om att objektet bör prioriteras. I de fall där det saknas en ansvarig verksamhetsutövare som kan bekosta undersökningar förs istället en dialog med kommunen och om de har möjlighet att ta på sig huvudmannaskapet för projektet. I vissa fall har Länsstyrelsen gått in som huvudman under utredningsfasen.

Arbetet i åtgärdsfasen bygger på att den berörda kommunen ställer upp med resurser och åtar sig huvudmannaskapet för åtgärdsskedet. I de fall det finns en ansvarig riktas kraven direkt mot den ansvariga.

Naturvårdsverket har under 2018 färdigställt en utvärdering av vägledningsmaterial som finns för arbetet med förorenade områden. Vägledningsmaterialet består av tre rapporter: Att välja efterbehandlingsåtgärd Rapport 5978, Riskbedömning av förorenade områden Rapport 5977 och Riktvärden för förorenad mark Rapport 5976. Utvärderingen visar att det finns ett behov av att vägledningsmaterialet uppdateras framöver.

Under 2012 kom Rapport 6501 Efterbehandlingsansvar En vägledning om miljöbalkens regler och rättslig praxis, och Naturvårdsverket uppdaterar kontinuerligt den kvalitetsmanualen som finns för användning och hantering av bidrag till efterbehandling och sanering. Under 2015 kom en uppdaterad version av rapport 6688 om Vägledning om statusrapporter. Naturvårdsverket har uppdaterat beräkningsverktyget för generella riktvärden för förorenad mark. Reviderade och nya generella riktvärden gäller från den 1 juli 2016.

På den nationella vägledningshemsidan EBH-portalen Länk till annan webbplats. samlas vägledande material om förorenade områden för tillsynsmyndigheter.

Länsstyrelserna har under 2017 fått ett nytt regleringsbrev som omfattar efterbehandling av förorenade områden för bostadsbyggande. Arbete har genomförts för att försöka identifiera aktuella områden i Halland. Med anledning av att Halland är ett expansivt län har det visat sig svårt att finna sådana områden som är aktuella för bidraget.

I samband med de två regeringsuppdragen som påbörjades 2023 har vägledningsmaterial tagits fram för respektive område; PFAS förorenade områden och förorenade sedimentområden. Det är många myndigheter som är inblandade i tillsyn och kunskapsuppbyggnad om förorenade sediment och PFAS.