Förutsättningar för arbetet med förorenade områden

Regionala förutsättningar

Hallands län ligger i sydvästra Götaland och är med en yta på 5427 km2 det 18:e största i Sverige. Länet har sex kommuner - Laholm, Halmstad, Hylte, Falkenberg, Varberg och Kungsbacka. Totalt bor det cirka 345 000 personer i Halland vilket gör länet till det sjunde största i landet i förhållande till folkmängd. Residensstaden är Halmstad.

Geologiska förhållanden

Halland kan ur geologisk synpunkt delas in i ett par större områden. Kustslätten sträcker sig från urbergshorsten Hallandsås i söder till Kungsbacka i norr. Övergången från kustslätten till det sydsvenska höglandet, längre inåt land, är markant. Inre Halland och södra Småland utgörs av en relativt plan yta som ligger på 125-200 meters höjd över havet.

Kustslätten kan i sin tur delas in i en del som ligger under högsta kustlinjen (HK) och en som ligger ovanför. I Halland varierar HK mellan 50 och 90 meter. Den del som ligger under HK består av morän som vid landhöjningen utsatts för svallning. På så sätt har svallsand avsatts på den glaciala leran på de flesta platser. I Kungsbackaområdet i norra Halland dominerar den glaciala leran, vars mäktighet kan vara upp till 100 meter. Förutom svallade jordarter finner man också flygsand som längs kusten bildat mäktiga dyner. I övergången till den del av kustslätten som ligger över HK finner man en hel del sandurfält och deltaavlagringar, som består av sorterat sediment. Karakteristiskt för Halland som landskap är de stora sprickdalarna med isälvssediment som löper genom landskapet, ett exempel på detta är Nissans dalgång.

Kustslätten över HK har en mer kuperad morfologi, med isälvsavlagringar och motståndskraftiga rester från det röd- eller grågnejsiga urberget som går i dagen. På det sydsvenska höglandet består de kvartära bildningarna till största del av morän med inslag av berg som går i dagen. Ett annat inslag i detta landskap är de så kallade dödishålorna med torvbildning.

Hydrologiska förhållanden

Halland är ett landskap som genomsnittligt har relativt hög nederbörd. De största nederbördsmängderna faller över det sydsvenska höglandet. I detta område domineras de kvartära bildningarna av morän. Moränens mäktighet är oftast stor, men det varierar kraftigt. De områden där moränens mäktighet är stor kan antas vara mindre känsliga med tanke på utlakning och spridning av eventuella föroreningar.

Kustbandet, med dess svallade och på så vis sorterade jordarter, utgör däremot ett känsligt område. Nederbördsmängden i detta område är mindre än på det sydsvenska höglandet, men utgör trots det en betydande mängd jämfört med övriga landet. Även årsmedeltemperaturen i Halland ligger högt, vilket gör att marken under stora delar av året inte är frusen. Ännu en bidragande faktor som gör detta område känsligt är att grundvattenytan ofta ligger mycket nära markytan. Det är i detta känsliga område som Hallands största städer ligger, och därmed även de flesta av industrierna.

Andra känsliga områden är sprickdalgångarna med sina isälvsavlagringar. Längs dessa sprickdalar löper Hallands större vattensystem, där många industriverksamheter varit aktiva. Recipienten för vattensystemen är Kattegatt, som hyser stora naturvärden.

Klimateffektsrelaterade förutsättningar

Spridningen av föroreningar i mark, grundvatten och sediment sker generellt sett relativt långsamt, men vid till exempel skred kan stora mängder föroreningar spridas snabbt. Hallands län har ett antal skredriskområden där förorenade områden har identifierats. På samma sätt kan översvämningar på grund av höga flöden ge upphov till omfattande spridning av föroreningar då många av länets förorenade områden är lokaliserade intill större vattendrag. I och med de pågående klimatförändringarna förväntas översvämningar och höga flöden i framtiden bli både vanligare och mer extrema.

Demografi och industristruktur

Exploateringstakten i Halland är hög och den kommer troligtvis att vara fortsatt hög även de kommande åren, vilket kommer att ställa krav på kunskap och resurser. Länet består bland annat av stora hamnutfyllnader och äldre industriområden där det finns tunga exploateringsintressen och befintliga verksamheter att ta hänsyn till. Med anledning av det höga exploateringstrycket genomförs många marktekniska undersökningar genom planprocesser i länets kommuner.

I Hallands län finns cirka 2 400 registrerade områden som är eller misstänkts vara förorenade (i denna siffra är inte försvarets områden inräknade). De flesta av dessa områden ligger i de större tätorterna eller i gamla bruksorter längs länets stora åar. Många äldre industrier låg tidigare i tätorternas utkanter men har under åren kommit närmare bostadsbebyggelse på grund av att tätorterna expanderat. Fördelningen över länets kommuner följer relativt väl kommunernas respektive storlek. Halmstad är den kommun som har klart flest förorenade områden. Efter det kommer Falkenberg och Varberg med ungefär lika många områden. Laholm och Hylte kommun har färre objekt men en del av dem är stora. Kungsbacka är en expansiv kommun men staden är inte så gammal och det visar sig också när det gäller de förorenade områdena som är få till antalet jämfört med de andra kustkommunerna.

Den omfattande inventeringen av förorenade områden utfördes av Länsstyrelsen enligt MIFO-metodiken och avslutades cirka 2015. I dagsläget (september 2025) finns cirka 1 360 områden som inventerats och riskklassats i länet. Av dessa har cirka 400 områden riskklass 1 eller 2 och är därmed prioriterade för vidare utredning och vid behov åtgärd. Vid strax över 220 områden i länet antingen pågår det eller har genomförts åtgärd eller delåtgärd. Detta kan även omfatta områden utan riskklass eller med lägre prioriterade riskklasser, som åtgärdas i samband med exempelvis exploatering.

Det händer med jämna mellanrum att nya, ej tidigare kända, förorenade områden upptäcks och registreras. Dessutom pågår just nya stora inventeringsinsatser av PFAS-förorenade områden samt förorenade sediment. Sannolikt kommer därför flera nya områden tillkomma i registret.

Om Länsstyrelsen

På Länsstyrelsen i Hallands län ansvarar miljövårdsenheten för arbetet med förorenade områden. Arbetsgruppen har under 2025 inte varit fulltalig. Av dessa resurser finansieras endast 0,5 tjänster av Länsstyrelsens ramanslag som är avsatta för samordning och bidragsärenden.

Inom arbetsområdet är en jurist anställd på halvtid för att stötta i arbetet med främst uppdatering av ansvarsutredningar samt som en juridisk kompetens. Övriga tjänster är knutna till tillsyn av förorenade områden samt inventering av sediment och PFAS-förorenade områden. En halv tjänst är avsatt för nationell PFAS-samordning som finansieras av Naturvårdsverket.

Under 2023 tillkom två nya regeringsuppdrag för länsstyrelserna inom arbetet med förorenade områden, dels avseende identifiering och inventering av platser där PFAS kan ha använts dels inventering av förorenade sediment.

Det kommer även fortsättningsvis behövas arbeta med kvalitetssäkring och ajourhållning av EBH-databasen, vilket är en arbetsuppgift som är svår att hinna med.

Länsstyrelsens arbete med förorenade områden

Inom miljövårdsenheten hanterar miljöhandläggarna frågor rörande förorenade områden som uppstår i prövningsärenden eller i samband med miljötillsyn. Detta arbete sker i samråd med efterbehandlingsgruppen. Arbetet med förorenade områden involverar även andra enheter på Länsstyrelsen. De enheter som efterbehandlingsgruppen har kontakt med är samhällsbyggnadsenheten, naturvårdsenheten, enheten för verksamhetsstöd, samt veterinärenheten. Länsstyrelsens har i nuläget fått prioritera ner arbetet i plangruppsmöten, som brukar ske i olika faser i planarbetet.

Länsstyrelsen har tidigare främst engagerat sig i exploateringar som berör objekt i riskklass 1 eller 2 med syfte att dessa saneringar ska utföras med hög ambitionsnivå. Kravnivån är normalt Naturvårdsverkets generella riktvärden. Andra och högre haltnivåer föranleder krav på motivering och diskussioner. Under 2025 har flera marktekniska undersökningar genererats genom planprocessen i länets kommuner. Med jämna mellanrum skickas ett uppdaterat GIS-skikt med information från EBH-databasen ut till kommunernas GIS-ansvariga för att underlätta kommunens arbete med bland annat planfrågor.

Miljösamverkan

Miljösamverkan Sverige är ett samverkansorgan kring tillsyn och tillsynsvägledning inom miljöbalksområdet. Deltagare är Sveriges länsstyrelser, Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten. Syftet är att samarbetet ska leda till en ökad samsyn mellan länsstyrelserna, ge en mer enhetlig hantering i tillsynsfrågor över landet och stödja länsstyrelserna både i deras roll som tillsynsvägledare och som operativ tillsynsmyndighet. På regional nivå finns Miljösamverkan Halland som har som fokus att säkerställa en samsyn inom länet och i ett större perspektiv så arbetar Miljösamverkan Halland tillsammans med Västra Götaland under Miljösamverkan Väst.

Kontakter bör ske kontinuerligt med Länsstyrelsens miljöövervakningspersonal för att få information om mätningar som görs som kan vara användbara i arbetet med förorenade områden. I många fall mäts dock inte de parametrar som är mest intressanta ur efterbehandlingssynpunkt. Provpunkterna är också ofta placerade i så stora vattendrag att läckage från förorenade områden inte är spårbara på grund av den stora utspädningen. Det har diskuterats om fler mätningar skulle kunna göras i mindre tillflöden, men som regel får sådana mätningar göras inom ramen för enskilda efterbehandlingsprojekt.

Länsstyrelsens GIS-skikt över förorenade områden är kopplat till EBH-databasen och uppdateras varje natt. Skiktet som kommunerna kan ladda hem uppdateras manuellt. En sådan uppdatering görs minst en gång per år.