Sjöö slott

Sjöö slott är ett av landets främsta exempel på den karolinska tidens slottsbyggande. Sjöö slott har haft få ägandebyten och lång kontinuitet som fideikommiss.

I likhet med många av mälarlandskapens frälsegårdar har Sjöö medeltida ursprung och omtalas åtminstone sedan 1409 då väpnaren Johan Laurensson köper gården. Gustav Vasa förvärvade gården på sin tid medan sonen Erik XIV bytte bort den varvid Sjöö övergick till ätten Tre Rosor. Därefter ärvdes gården av Johan Gabriel Stenbock som lät bygga det nuvarande slottet. Ätten Banér innehar Sjöö sedan år 1813.

Vid sidan av Hans Ramels 1700-talsherrgård Övedskloster i Skåne tillhör Johan Gabriel Stenbocks Sjöö landets främsta exempel på högadelns strävan att manifestera sin överhöghet i det omgivande landskapet. Genom långa siktaxlar med alléer utgående från höga slottsbyggnader och genom symmetriskt utplacerade flyglar tuktade barocken landskapet på ett sätt som inte skett tidigare. Den adlige godsägaren klev nu fram som den dominerande gestalten i samhället. Att bemästra det småbrutna mälarlandskapet var något som inte minst krävde makt att mobilisera stora personalresurser vilket ytterligare underströk byggherrens makt. Sjöö anlades under Karl XI:s omyndighetstid, en tid när rådsadeln kunde befästa sin ekonomiska och sociala ställning genom byggandet av slottsliknande huvudbyggnader på sina säterier. De gynnsamma förutsättningarna försvann med i det närmaste helt efter 1680 då reduktionen inleddes.

Arkitekturhistoriskt tillhör Sjöö den karolinska barockens mest framstående monument. Byggherren J. G. Stenbock anlitade landets då främste arkitekt Nikodemus Tessin för uppgiften och dennes idealförslag till Sjöö tillhör höjdpunkterna av 1600-talsarkitekternas ritningsproduktion. Det genomförda förslaget, vilket avviker från ritningen på ett flertal punkter, visar på en palladiansk inspirerad huvudbyggnad med ett stort antal parvis ordnade flygelbyggnader. Flygelbyggnaderna är symmetriskt placerade kring en mittaxel som går från sjön i sydöst och skär rakt igenom slottsbyggnaden ut till den terrasserade formträdgården på huvudbyggnadens norra sida. Den i sin tur visar på den karolinska barockens alla typiska drag: en hög huvudbyggnad, rektangulär i plan, som suterräng inbyggd i den branta sluttningen med fyra höga våningar mot entrén i söder men pga. sluttningen blott två på norrsidan. Fasadernas torn/sidorisaliter är liksom mittrisaliten indelade med lisener varav mittrisaliten är markerad med rusticerade/bandade lisener. Detsamma gäller varje fönsteraxel med hörntornen som liksom huvudfasadernas mittrisaliter betonas med en låg attikavåning.

Mot den höga huvudbyggnaden kontrasterar de två sidoflyglarna vilka avslutar terrassen på ömse sidor. De har sju fönsteraxlar med mittaxeln markerad med frontoner. Hela slottskomplexet har ett tidstypisk högt säteritak som från början hade karnisformade nedre takfall.

Taket är sedan 20 år tillbaka åter skivtäckt med kopparplåt. I samband med länsstyrelsens bidragsgivning av den då omfattande takomläggningen väcktes frågan om byggnadsminnesförklaring av Sjöö slott.