Hotade djur och växter

Hotade djur, växter och svampar kan skyddas i naturreservat eller genom fridlysning. Vissa arter är så hotade att det skyddet inte räcker, för dessa arter finns speciella åtgärdsprogram. Åtgärdsprogrammen tas fram nationellt av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Fridlysta arter

Det är regeringen som beslutar om fridlysning av en art i Sverige. Fridlysningen kan gälla i hela landet, eller i vissa län. Länsstyrelsen prövar ansökningar om dispens från fridlysning. Vi kan också informera om vilka fridlysta växter och djur som förekommer i länet.

På Naturvårdsverkets webbplats finns mer information om fridlysning, och listor över alla fridlysta arter.

Fridlysta arter, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Åtgärdsprogram för hotade arter i Skåne

Skåne omfattas av cirka 80 åtgärdsprogram för arter och biotoper på land, i sötvatten och i marina miljöer. Vi har ett nationellt ansvar för att skapa cirka 20 av dessa program. Åtgärdsprogrammen rör upp emot 150 arter som förekommer i Skåne, men ännu fler arter påverkas positivt av de åtgärder som vi genomför inom programmen ute i landskapet.

I Skåne fokuserar vi på åtgärdsprogram som rör:

  • Torra, sandiga marker.
  • Värdefulla trädmiljöer.
  • Våtmarker med groddjur, vadarfåglar och rikkärr (mineralrik myr).
  • Sötvatten och havsmiljöer.

Du kan söka efter Skånes alla åtgärdsprogram på Naturvårdsverkets webbplats. Skriv in namnet på åtgärdsprogrammet eller arten du letar efter i sökrutan, så får du tillgång till det önskade åtgärdsprogrammet bland sökresultaten.

Åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper på Naturvårdsverkets webbplats (öppnar nytt fönster) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

I listan nedan finns namn på alla Skånes åtgärdsprogram och de arter som förekommer i åtgärdsprogrammen.

Barbastell

Brushane (inom åtgärdsprogrammet Vadare på strandängar)

Fältpiplärka

Kornsparv

Rödspov (inom åtgärdsprogrammet Vadare på strandängar)

Skräntärna

Svartbent strandpipare (inom åtgärdsprogrammet Vadare på strandängar)

Sydlig kärrsnäppa

Vadare på strandängar (åtgärdsprogram med flera arter)

Grönfläckig padda

Klockgroda

Långbensgroda

Lökgroda

Sandödla

Strandpadda

Alkonblåvinge (och klockgentiana)

Almblombock

Avlång barkborre (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på nyligen död tall)

Avlång barksvartbagge (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på nyligen död tall)

Batavasandbi (och fältsandbi och flodsandbi)

Blanksvart rödrock (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar i eklågor)

Bokblombock (inom åtgärdsprogrammet Sex hotade bokskogsarter)

Brun ginststävmal (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Brunoxe (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar i eklågor)

Cassida ferruginea (inom åtgärdsprogrammet Insekter på krisslor)

Cholodkovskys bastborre (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på nyligen död tall)

Coleophora albella (inom åtgärdsprogrammet Småfjärilar på slåtteräng)

Daggig ginstmätare (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Digitivalva arnicella (inom åtgärdsprogrammet Småfjärilar på slåtteräng)

Dromaeolus barnabita (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på skogslind)

Dynglevande skalbaggar (åtgärdsprogram med flera arter)

Dynsandstekel (inom åtgärdsprogrammet Steklar, myrlejonsländor och spindlar)

Ekgrenbock (inom åtgärdsprogrammet Långhorningar i hassel och ek)

Enfärgad brandsvampbagge (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på skogslind)

Enicmus brevicornis (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på skogslind)

Eucosma scorzonerana (inom åtgärdsprogrammet Småfjärilar på slåtteräng)

Fibblegökbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin på ängsmark) 

Flodsandbi (och batavasandbi och sältsandbi)

Fläckig myrlejonslända (inom åtgärdsprogrammet Steklar, myrlejonsländor och spindlar)

Fransgökbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng)

Fri stävmal (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Frölöpare (åtgärdsprogram med flera arter)

Fyrfläckig dyngbagge (inom åtgärdsprogrammet Dynglevande skalbaggar)

Fältsandbi ( och batavasandbi och flodsandbi)

Ginstguldmal (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Ginsthedkorthuvudmal (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Ginstpalpmal (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Ginstplattmal (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Ginstsäckmal (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Gropig blombacke (inom åtgärdsprogrammet Sex hotade bokskogsarter)

Gråbenkrisslefjädermott (inom åtgärdsprogrammet Insekter på krisslor)

Gräshoppsstekel (inom åtgärdsprogrammet Steklar, myrlejonsländor och spindlar)

Gul frölöpare (inom åtgärdsprogrammet Frölöpare)

Guldsandbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin på ängsmark) 

Gulfläckig igelkottspinnare

Gulfläckig praktbagge (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på äldre död tallved)

Gullrisbock

Gulstreckad backmätare (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Hasselbock (inom åtgärdsprogrammet Långhorningar i hassel och ek)

Havsmurarbi

Humlekortvinge (inom åtgärdsprogrammet Dynglevande skalbaggar)

Humlepälsbi

Hårig blombock (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på äldre död tallved)

Höstfrölöpare (inom åtgärdsprogrammet Frölöpare)

Insekter på krisslor (åtgärdsprogram med flera arter)

Jättepraktbagge

Kantad kulhalsbock (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på nyligen död tall)

Klocksolbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin på ängsmark) 

Knytlingsäckmal (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng)

Krisslegnidmal (inom åtgärdsprogrammet Insekter på krisslor)

Krisslesorgmott (inom åtgärdsprogrammet Insekter på krisslor)

Kölblodbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng)

Köldyngbagge (inom åtgärdsprogrammet Dynglevande skalbaggar)

Laemophloeus monilis (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på skogslind)

Lindfläckbock (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på skogslind)

Lindgrengnagare (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på skogslind)

Lindsvampborrare (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på skogslind)

Linjerad plattstumpbagge (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på nyligen död tall)

Luddkrisslemal (inom åtgärdsprogrammet Insekter på krisslor)

Långhorningar i hassel och ek (åtgärdsprogram med flera arter)

Läderbagge

Mindre ekbock (inom åtgärdsprogrammet Långhorningar i hassel och ek)

Mjölfly (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng)

Molnfläcksbock (inom åtgärdsprogrammet Långhorningar i hassel och ek)

Monkesolbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng)

Månhornsbagge (inom åtgärdsprogrammet Dynglevande skalbaggar)

Märgelsandbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng)

Mörk spegelbock (inom åtgärdsprogrammet Långhorningar i hassel och ek)

Mörkgökbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng)

Nyckelpigespindel

Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar (åtgärdsprogram med flera arter)

Oxhorndyvel (inom åtgärdsprogrammet Dynglevande skalbaggar)

Pilemostoma fastuosa (inom åtgärdsprogrammet Insekter på krisslor)

Platt frölöpare (inom åtgärdsprogrammet Frölöpare)

Plattkäkbagge (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar i eklågor)

Pärlbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin på ängsmark) 

Raggbock (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på äldre död tallved)

Ribbdyngbagge (inom åtgärdsprogrammet Dynglevande skalbaggar)

Rombjätteknäppare (inom åtgärdsprogrammet Sex hotade bokskogsarter)

Röd ögonknäppare (inom åtgärdsprogrammet Sex hotade bokskogsarter)

Rödbent ögonbock (inom åtgärdsprogrammet Långhorningar i hassel och ek)

Rödtonad harrismätare (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Rödtoppebi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng)

Sen ginstbackmätare (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Sex hotade bokskogsarter (åtgärdsprogram med flera arter)

Silvergökbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin på ängsmark) 

Skalbaggar i eklågor (åtgärdsprogram med flera arter)

Skalbaggar på nyligen död tall (åtgärdsprogram med flera arter)

Skalbaggar på skogslind (åtgärdsprogram med flera arter)

Skalbaggar på äldre död ved (åtgärdsprogram med flera arter)

Skarplinjerad krisslesäckmal (inom åtgärdsprogrammet Insekter på krisslor)

Skrovlig flatbagge (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på äldre död tallved)

Slåttergökbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin på ängsmark) 

Slåttersandbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin på ängsmark) 

Smal skuggbagge (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på nyligen död tall)

Småfjärilar på slåtteräng (åtgärdsprogram med flera arter)

Snedstreckad lövmätare (inom åtgärdsprogrammet Insekter på krisslor)

Steklar, myrlejonsländor och spindlar (åtgärdsprogram med flera arter)

Streckdyngbagge (inom åtgärdsprogrammet Dynglevande skalbaggar)

Storbandbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin på ängsmark) 

Storblomsterbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin på ängsmark)

Storfibblebi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng) 

Storkägelbi (inom åtgärdsprogrammet Stortapetserarbi, storkägelbi och thomsonkägelbi)

Stortapetserarbi (inom åtgärdsprogrammet Stortapetserarbi, storkägelbi och thomsonkägelbi)

Stortapetserarbi, storkägelbi och thomsonkägelbi (åtgärdsprogram med flera arter)

Strandsandjägare

Stubbfuktbagge (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på äldre död tallved)

Stäppbandbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng)

Svart guldbagge (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar i eklågor)

Svartbent sköldbagge (inom åtgärdsprogrammet Insekter på krisslor)

Svartfläckig blåvinge

Svartpälsbi

Synchita separanda, (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på skogslind)

Tallbarkbagge (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på nyligen död tall och Skalbaggar på äldre död tallved)

Tallgångbagge (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på nyligen död tall)

Thomsonkägelbi (inom åtgärdsprogrammet Stortapetserarbi, storkägelbi och thomsonkägelbi)

Tolvtandad barkborre (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på nyligen död tall)

Tvillingsporrspindel (inom åtgärdsprogrammet Steklar, myrlejonsländor och spindlar)

Vildbin och småfjärilar på torräng (åtgärdsprogram med flera arter)

Vildbin på ängsmark (åtgärdsprogram med flera arter)

Vitribbat strandfly (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng)

Väddgökbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin på ängsmark) 

Väpplingsandbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng)

Ängsskäreplattmal

Ögonfläcksbock (inom åtgärdsprogrammet Skalbaggar på skogslind)

Ölandsgökbi (inom åtgärdsprogrammet Vildbin och småfjärilar på torräng)

Dvärgslinke (inom åtgärdsprogrammet Kransalger i sjöar)

Grovslinke (inom åtgärdsprogrammet Kransalger i sjöar)

Höstslinke (inom åtgärdsprogrammet Kransalger i sjöar)

Kransalger i kalkrika sjöar (åtgärdsprogram med flera arter)

Kransalger i sjöar (åtgärdsprogram med flera arter)

Kransalger i småvatten (åtgärdsprogram med flera arter)

Spretsträfse (inom åtgärdsprogrammet Kransalger i kalkrika sjöar)

Spädslinke (inom åtgärdsprogrammet Kransalger i sjöar)

Stjärnslinke (inom åtgärdsprogrammet Kransalger i kalkrika sjöar)

Trubbrufse (inom åtgärdsprogrammet Kransalger i småvatten)

Trådsträfse (inom åtgärdsprogrammet Kransalger i kalkrika sjöar)

Uddrufse (inom åtgärdsprogrammet Kransalger i småvatten)

Uddslinke (inom åtgärdsprogrammet Kransalger i sjöar)

Vårslinke (inom åtgärdsprogrammet Kransalger i småvatten)

Flodkräfta

Bandnate (inom åtgärdsprogrammet Natearter)

Drakblomma (inom åtgärdsprogrammet Stäppartade torrängar i Västsverige)

Dvärglåsbräken

Fjädergräs (inom åtgärdsprogrammet Stäppartade torrängar i Västsverige)

Flikstånds

Flytsvalting

Fältgentianor i naturliga fodermarker (åtgärdsprogram med flera arter)

Fältgentiana (inom åtgärdsprogrammet Fältgentianor i naturliga fodermarker)

Fältnocka

Gulyxne (inom åtgärdsprogrammet Rikkärr)

Jättemöja

Klockgentiana (och alkonblåvinge)

Knölnate (inom åtgärdsprogrammet Natearter)

Kustgentiana (inom åtgärdsprogrammet Fältgentianor i naturliga fodermarker)

Kärrnocka

Låsbräknar i hävdade marker (åtgärdsprogram med flera arter)

Martorn

Natearter (åtgärdsprogram med flera arter)

Nordlåsbräken (inom åtgärdsprogrammet Låsbräknar i hävdade marker)

Nålginst (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Rutlåsbräken (inom åtgärdsprogrammet Låsbräknar i hävdade marker)

Sandnörel

Smalbladig lungört (inom åtgärdsprogrammet Stäppartade torrängar i Västsverige)

Spetsnate (inom åtgärdsprogrammet Natearter)

Stinkmålla

Stor ögontröst

Styvnate (inom åtgärdsprogrammet Natearter)

Svarttåg

Sätergentiana (inom åtgärdsprogrammet Fältgentianor i naturliga fodermarker)

Topplåsbräken (inom åtgärdsprogrammet Låsbräknar i hävdade marker)

Tysk ginst (inom åtgärdsprogrammet Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar)

Uddnate (inom åtgärdsprogrammet Natearter)

Sjönajas

Åkerogräs (åtgärdsprogram med flera arter)

Barkkvastmossa

Bokporlav (inom åtgärdsprogrammet Sex hotade bokskogsarter)

Grå ladlav (inom åtgärdsprogrammet Lavar på kulturved i odlingslandskapet)

Ladparasitspik (inom åtgärdsprogrammet Lavar på kulturved i odlingslandskapet)

Lavar på kulturved i odlingslandskapet (åtgärdsprogram med flera arter)

Skorpdagglav

Sydlig ladlav (inom åtgärdsprogrammet Lavar på kulturved i odlingslandskapet)

Vedorangelav (inom åtgärdsprogrammet Lavar på kulturved i odlingslandskapet)

Flodpärlmussla

Kalkkärrsgrynsnäcka (inom åtgärdsprogrammet Rikkärr)

Större agatsnäcka (inom åtgärdsprogrammet Rikkärr)

Tjockskalig målarmussla

Rikkärr (åtgärdsprogram med flera arter)

Sandstäpp

Särskilt skyddsvärda träd

Stäppartade torrängar i Västsverige (åtgärdsprogram med flera arter)

Blårödling (inom åtgärdsprogrammet Svampar i ängs- och betesmarker)

Fager vaxskivling (inom åtgärdsprogrammet Svampar i ängs- och betesmarker)

Fjälltaggsvampar (åtgärdsprogram med flera arter)

Grönticka

Igelkottstaggsvamp (inom åtgärdsprogrammet Sex hotade bokskogsarter)

Praktvaxskivling (inom åtgärdsprogrammet Svampar i ängs- och betesmarker)

Slöjröksvamp

Stäppfingersvamp

Svampar i ängs- och betesmarker (åtgärdsprogram med flera arter)

Violgubbe

Skånes rikkärr

Rikkärr är ett samlingsnamn för våra allra artrikaste våtmarker. Utdikning, svagt bete och övergödning har gjort att rikkärren är på stark tillbakagång i Sverige. Många av Skånes rikkärr växer igen och behovet av att restaurera dem är stort. Länsstyrelsen Skåne har inventerat Skånes rikkärr och arbetar nu med restaurerings- och skötselåtgärder för att bevara rikkärren.

Igenväxning är det största hotet

Arealen för rikkärr har minskat kraftigt i Skåne under de senaste 200 åren på grund av utdikning (torrläggning), övergödning och svagt bete eller inget bete alls. Av dessa anledningar växer många av de skånska rikkärren igen med högvuxna örter och vass. I de rikkärr som sedan länge varit drabbade av igenväxning bildar videbuskar, alar och björkar ofta ogenomträngliga snår.

Handbok för skötsel och restaurering av rikkärr​ Länk till annan webbplats.

Vårt arbete med att bevara rikkärren

Hittills har vi kännedom om 162 rikkärr i Skåne. Rikkärren är bundna till kalkberggrund och kalkrika avlagringar, vilket betyder att de flesta rikkärr ligger i sydvästra Skåne, på Österlen och på Kristianstadslätten där kalk finns i marken. Det minsta rikkärret i Skåne är knappt 100 kvadratmeter stort, medan länets största rikkärrsområde är drygt 7 hektar (70 000 kvadratmeter) stort.

Tillsammans med markägare, arrendatorer, kommuner och ideella föreningar fortsätter vi nu att arbeta med restaurerings- och skötselåtgärder för att bevara de skånska rikkärren. Några rikkärr har också blivit skyddade som naturreservat eller biotopskydd.

Rapporten Skånes rikkärr Länk till annan webbplats.

Foldern Skånes rikkärr Länk till annan webbplats.

Rikkärrsväkteriet

Om du har ett rikkärr på din mark eller i närheten av där du bor och är intresserad av blommor kan du vara med i rikkärrsväkteriet. Om du varje år räknar en eller ett par lätt igenkännbara blommor i rikkärret kan vi få en bild av om rikkärret håller på att utvecklas till det bättre.

Rikkärssväkteriet (.pdf) Pdf, 270.9 kB, öppnas i nytt fönster.

Gamla grova träd är levande kulturminnen vars liv sträcker sig över flera sekler. De gamla trädens betydelse för den biologiska mångfalden är enorm.

Under åren 2007-2009 inventerade Länsstyrelsen Skåne skyddsvärda träd i Skåne. Syftet med inventeringen var att få kunskap om hur många skyddsvärda träd det finns i länet och var de finns. De inventerade träden finns registrerade i artportalen. Välj "Skyddsvärda träd" längst ner i sökfunktionen vid fältet "projekt".

Artportalen, SLU (öppnar nytt fönster) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Tillsammans med markägare, arrendatorer och kommuner arbetar vi nu med att genomföra åtgärder för att hjälpa de skyddsvärda träden.

Exempel på dessa åtgärder är att

  • röja kring grova träd
  • röja fram ersättarträd (träd som kan ersätta de äldre träden när dessa dör)
  • beskära gårdsträd
  • sätta upp kronstabilisering. Kronstabilisering ger stöd åt trädens kronor, vilket förlänger trädets livslängd.
  • förstagångs-hamla. Hamling är en skötselteknik som används för att kvista och beskära lövträd.

Vi genomför arbetet med skyddsvärda träd inom Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för skyddsvärda träd.

Av Sveriges 13 groddjursarter lever 12 i Skåne. Av dem är 3 paddor, 2 salamandrar och 7 grodor. Av grodorna finns bara lövgroda, klockgroda, lökgroda och ätlig groda naturligt i Skåne. Arten som inte finns i Skåne är gölgrodan. Den finns bara naturligt i Uppland. Groddjuren minskar och hoten är många. Att göra åtgärdsprogram för de olika arterna är ett viktigt led i arbetet att vända den negativa trenden. Åtgärdsprogram finns för strandpadda och grönfläckig padda, samt för grodorna klockgroda, långbensgroda och lökgroda.

Mer om Skånes groddjur på Ekoll AK:s webbplats Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Mer om Skånes groddjur på Semiaquatic Life:s webbplats Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Tillsammans med markägare, arrendatorer och kommuner arbetar vi nu med att genomföra åtgärder för att hjälpa grodor och paddor i länet.

Exempel på dessa åtgärder är att

  • anlägga grodvatten och våtmarker
  • flytta och plantera ut grodor och paddor
  • bygga ekodukter (broar för det vilda över trafikerade vägar)

Ett nytt allvarligt hot mot våra groddjur är svampsjukdomen chytrid. Det är två invasiva främmande mikrosvampar som orsakar sjukdomen och som sprids via vatten och fuktig jord.

Mer om chytridsjukan under Invasiva främmande arter Öppnas i nytt fönster.

Malen (Siluris glanis), är vår största insjöfisk. Den lever i lugnflytande åar och grunda, varma sjöar med mycket vattenväxter. Den är mest aktiv på natten då den kan simma långa sträckor. På dagen står malen stilla, ofta i skydd under rötter och vattenväxter eller intill en sten eller sjunken trädstam. Under vintermånaderna är malen inaktiv och går in i en slags dvala.
.

Malar. Foto: Anna Fohrman

Malar. Foto: Anna Fohrman

Inte som andra fiskar

Malen liknar ingen annan fisk i våra svenska vatten. Den långsträckta
kroppen saknar fjäll och huden är alldeles slät och len. I den breda munnen finns fullt av små, vassa tänder. Malen är väl anpassad till grumliga vatten med
mycket växter och rötter. De små ögonen avslöjar att synen är dålig men
istället har den ett välutvecklat smak- och luktsinne, inte bara i munnen.
Malen kan faktiskt känna smak och lukt med både huden och de långa
känselspröten. Även malens hörsel är bra.

Leken sker i åar eller grunda vikar på försommaren när vattnet blivit tillräckligt
varmt. Hanen förbereder lekplatsen genom att sopa rent vattenväxternas rotsystem med stjärten så att äggen kan fästa vid rötterna. Parningen kan pågå i flera timmar. Hanen stannar kvar och viftar syrerikt vatten över äggen tills de
kläckts. För att ynglen ska överleva och växa behöver vattnet vara varmt,
helst över 22 grader. Det betyder att malens yngel inte överlever alla år.

Stor och gammal

Mycket tyder på att malen kan bli mycket gammal i svenska vatten. Troligtvis växer de ganska snabbt de första åren men men senare i livet är tillväxten väldigt liten per år. En stor mal på över 1,5 meter kan därför vara 40-50 år gammal, kanske mer.

Vanlig förr, hotad idag

Fram till mitten av 1800-talet var malen spridd i fler sjöar och åar i södra Sverige. Sedan dess har sjösänkningar och dammbyggen lett till att många av malens livsmiljöer begränsats och försämrats. Idag finns malen bara kvar i några få sjösystem: i sjön Båven i Södermanland, i Emån och i Möckeln i Småland samt i Helge å i Småland och Skåne.

Malen klassas idag som en starkt hotad art och den är fredad från fiske genom Fiskeriförordningen.

(Förordning 1994:1716 om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen 2 kap 5§, samt Artskyddsförordningen 2007:956)

Om du råkat fånga en mal

Om du av misstag fångar en mal ska den hanteras varsamt och omedelbart släppas tillbaka. Notera datum och plats och uppskatta längden. Rapportera gärna till Länsstyrelsen eller i rapporteringssystemet Artportalen. Uppgifter från allmänheten om malobservationer är värdefulla för att öka kunskapen om malens utbredning.

Länsstyrelserna arbetar med åtgärder och övervakning av arten utifrån ett åtgärdsprogram för bevarande av malen, fastställt av Havs och Vattenmyndigheten.

Om malen på Havs- och Vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vill du veta mer om Länsstyrelsen Skånes arbete med åtgärdsprogram och hotade arter?

Broschyren Innan det är för sent - Arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter i Skåne Länk till annan webbplats.

Vårt arbete med åtgärdsprogram

Länsstyrelserna arbetar med runt 150 åtgärdsprogram, för ungefär 300 arter och flera naturtyper. Dessa arter behöver speciella åtgärder, som till exempel slåtter eller naturvårdsbränning, för att överleva. Åtgärderna behöver göras på den plats i landskapet där arten eller miljön finns, inte bara inom naturreservat. I varje åtgärdsprogram beskriver vi den hotbild som finns mot arterna och de åtgärder som ska göras för att förbättra för arternas livsmiljöer. Hur många och vilka program Länsstyrelsen arbetar med skiljer sig åt mellan länen. 

Länsstyrelsen genomför åtgärderna tillsammans med markägare och verksamhetsutövare. Vi samarbetar även med frivilliga organisationer, Trafikverket, Skogsstyrelsen och olika skogsbolag. Utan dessa samarbetspartners och deras ekonomiska bidrag skulle vi aldrig kunna genomföra alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna och samarbetet är alltid frivilligt.

Lär känna en ny art ur åtgärdsprogrammet varje månad!

Långbensgroda. Foto: Magnus Renmyr, MOSTPHOTOS

Långbensgroda. Foto: Magnus Renmyr, MOSTPHOTOS

Långbensgroda - nu är våren här! Tillsammans med blommande vintergäck och snödroppar är spelande långbensgroda ett av de tidigaste vårtecknen. Den kan börja leka redan i slutet av februari, ungefär när temperaturen i luften ligger på ca 8 grader. Då kryper grodorna fram från sina övervintringsplatser och hanarna börjar spela. Spelet pågår huvudsakligen nattetid men kan vara lite svårt att uppfatta eftersom hanarna sitter på botten av dammen. Långbensgrodan finns bara i sydöstra Sverige, från Österlen till Öland. Den trivs i lövskog och spelar i små vegetationsfria dammar och skogskärr. Du som besöker Stenshuvud nationalpark har goda chanser att se och höra arten i alkärret norr om Naturum. Ge dig ut och leta vårtecken!

Åtgärdsprogram för långbensgroda, 2013–2017 (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Grå ladlav på ekstolpe. Foto: Ulf Arup

Grå ladlav på ekstolpe. Foto: Ulf Arup

I östra Skåne lever den exklusiva arten grå ladlav. Mer precist i trakterna kring Brösarps backar och i området runt Ripa-Åhus-Yngsjö. Du hittar den på ekstolpar i stängsel runt betesmarker i sandiga miljöer. Men varför är den så ovanlig? Jo, för att stängsel med ekstolpar blir allt mer ovanligt i landskapet. Ibland ersätts ekstolparna av tryckimpregnerat virke när man lagar eller byter stängsel. Då har den grå ladlaven inte längre någon bostad (plats att leva på). Om du vill försöka hitta laven ska du titta på gamla ekstolpar, gärna en bit ned på stolpens sydsida. Grå ladlav trivs där det är varmt och soligt.

Om du själv har stängsel i dessa trakter och vill hjälpa laven kan du sätta ekstolpar i stället för tryckimpregnerade stolpar. De nya ekstolparna sätts intill de gamla stolparna Det kan ta något år för den långsamma laven att flytta över från de gamla ekstolparna till de nya. Genom att välja obehandlade ekstolpar hjälper du dessutom många solitärbin, blomflugor och guldsteklar. Naturvårdsverket tar fram åtgärdsprogram för många hotade arter, åtgärdsprogram som ska hjälpa arterna att leva kvar i landskapet. Länsstyrelsen arbetar sedan efter riktlinjer som beskrivs i åtgärdsprogrammen. Grå ladlav är en sådan art, en så kallad ÅGP-art som ingår i åtgärdsprogram för bevarande av hotade lavar på kulturved i odlingslandskap.

Åtgärdsprogram för bevarande av hotade lavar på kulturved i odlingslandskap (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats.

Flodnejonöga. Foto: MS Naturfakta

Flodnejonöga. Foto: MS Naturfakta

Har du hört talas om fisken flodnejonöga? Det är en urtida fisk och en doldis i fiskvärlden. Namnet kommer från tyskans ”neunauge” (nio ögon) för att det ser ut som den har nio ögon. Men det är en rad med sju gälöppningar, ögat och näsöppningen!

I Sverige finns tre arter av nejonögon: havsnejonöga, flodnejonöga och bäcknejonöga. Flodnejonöga och bäcknejonöga liknar varandra mest. Lättast skiljer man dem åt genom storleken. Ett fullvuxet flodnejonöga är tjockt som en tumme och 30–40 cm långt, bäcknejonögat är tjockt som en blyertspenna och 10–15 cm lång.

Som vuxen lever flodnejonögat som parasit på större fiskar i havet. Efter ca 2½ år vandrar den upp i ett strömmande vattendrag för att leka. Leken sker nattetid, i Skåne i månadsskiftet april–maj. Efter leken dör de. Larverna ligger nedgrävd i bottnen på lugnflytande vattendragssträckor. Efter 4–6 år genomgår den en förvandling och vandrar ut i havet.

Flodnejonöga är vanligast utmed norrlandskusten men förekommer även i Skåne. Sedan mitten av 1900-talet har beståndet av flodnejonöga minskat.

Åtgärdsprogram för flodnejonöga (havochvatten.se) Länk till annan webbplats.

Nyckelpigespindel. Foto: Alex Regnér

Nyckelpigespindel. Foto: Alex Regnér

Visste du att det finns en spindelart i Sverige som med sin knallröda bakkropp med svarta prickar påminner om en nyckelpiga? Nyckelpigespindeln är en extremt sällsynt spindelart som endast finns på två kända platser i södra Sverige. Trots hanens röda varningsfärg är den harmlös och inte större än en skalbagge. Till skillnad från hanen är honan mörkbrun och lite större.

Du hittar spindlarna i varma, solbelysta och vindfria miljöer med en lågväxt och gles vegetation. Lokalerna där spindeln finns är små och isolerade från varandra vilket gör den extremt utsatt och förstörs en enda lokal, kan det vara förödande för arten som helhet i Sverige. Därför har nyckelpigespindeln ett nationellt åtgärdsprogram sedan 2010 med förslag på riktade åtgärder för sin överlevnad.

Åtgärdsprogram för Nyckelpigespindel (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Rikkärr. Foto: Länsstyrelsen

Rikkärr. Foto: Länsstyrelsen

Sköna maj, välkommen! Rikkärren är nu som vackrast och skimrar i rosa-lila nyanser av majvivor och majnycklar. Rikkärren, våra artrikaste våtmarker, är bundna till områden med kalk. De mest exklusiva kallas kalkkärr. Den kalkrika marken och det kalkhaltiga framsipprande grundvattnet har, tillsammans med bete eller slåtter, lett till rikkärrens blomsterprakt, med många sällsynta arter.

Igenväxning är det största hotet mot de skånska rikkärren. Arealen rikkärr har minskat kraftigt, till följd av utdikning, upphört eller för svagt bete eller övergödning. Många rikkärr har därför börjat växa igen med högvuxna örter och vass. Där igenväxningen gått längre bildar videbuskar, alar och björkar ogenomträngliga snår. Flera av rikkärrens arter har därför blivit sällsynta.

Naturvårdsverket har tagit fram ett Åtgärdsprogram för att bevara landets rikkärr och de speciella växt- och djurarter som är knutna till dessa. Länsstyrelsen arbetar med restaurerings- och skötselåtgärder, så att rikkärren kan bevaras.

Ta på dig stövlarna och ge dig ut i Örups kalkkärr Öppnas i nytt fönster., Vitabäckskärret Öppnas i nytt fönster., Sularpskärret Öppnas i nytt fönster. eller Åraslövs mosse Öppnas i nytt fönster.. Upptäck majviva, slåtterblomma, gräsull, tätört, småvänderot och orkidéer som ängsnycklar och kärrknipprot.

Skånes rikkärr (lansstyrelsen.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Åtgärdsprogram för Rikkärr (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Rikkärr med majviva. Foto: Anette Persson

Rikkärr med majviva. Foto: Anette Persson

Nu kan du njuta av majvivornas rosalila skimmer i reservat som Benestads backar, Gyetorp och Djurrödsbäckens dalgång! Majvivorna växer i fuktiga, kalkrika gräsmarker och i kalkrika kärr (rikkärr) i mellersta och främst östra Skåne. De är ett ypperligt bevis på att du befinner dig i ett värdefullt naturområde.

Majvivan är lågvuxen och har sina blad i en rosett nära marken. De vackra små rosalila blommorna sitter samlade i toppen på en bladlös stjälk. På vetenskapligt språk heter majviva Primula farinosa. Många är bekanta med namnet Primula, viva på svenska, och majvivan är släkt med gullvivan. Farinosa betyder mjölig och syftar på att bladen är vitmjöliga undertill. Vänd lite försiktigt på ett blad och kika på den mjöliga undersidan – ett bra kännetecken när arten inte blommar.

Majvivan är allt mer sällsynt. Om bete eller slåtter upphör minskar majvivorna och andra känsliga, lågvuxna arter i antal. Småväxta arter får inget ljus när deras högvuxna grannar får fritt spelrum. Inte heller orkar de ta sig upp genom den torra gräsfilten på våren. För att bevara majvivorna behövs bete eller slåtter. Majvivan är en av arterna som gynnas genom riktade åtgärder inom Åtgärdsprogram för bevarande av rikkärr.

Åtgärdsprogram för Rikkärr (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Sandstäpp med sandnejlika. Foto: Gabrielle Rosquist

Sandstäpp med sandnejlika. Foto: Gabrielle Rosquist

Nu står den unika naturtypen sandstäpp i full blom. Här hittas väldoftande sandnejlikor, ståtliga sandliljor, den sällsynta sandvedeln och spännande buksvampar. Visste du att sandstäpp nästan bara finns i östra Skåne och längs östra landborgen på Öland? Enligt de senaste inventeringarna finns bara ca 50 hektar sandstäpp i Sverige.

Sandstäpp förekommer på kalkrika sandjordar i nederbördsfattiga områden. Ett torrt och sommarvarmt klimat i kombination med kalk och högt pH-värde i marken ger förutsättningar för en konkurrenssvag flora att utvecklas.

Den svenska sandstäppen är inte en egentlig ”stäpp” med transport av salter uppåt i jorden. I Skåne urlakas istället kalk i markytan. Aktiva processer krävs för att bibehålla en hög kalkhalt i ytskiktet. Ursprungligen skedde det naturligt genom erosion och senare med hjälp av människan när hon började bearbeta jorden.

Förutom kalkrik sand behöver naturtypen ha en naturlig succession. Det innebär att ettåriga växter som grådådra och stenkrassing behöver finnas i den öppna sanden för att sedan fleråriga karaktärsarter som sandnejlika, tofsäxing och sandvedel ska etablera sig. När vegetationen sluter sig trivs buksvampar som jordstjärnor och stjälkröksvamper. För att den ettåriga grådådran ska kunna leva vidare behövs ständigt nya blottor med frilagd sand. Ett särskilt Åtgärdsprogram för sandstäpp finns sedan 2015 för bevarande av naturtypen och dess unika arter.

Åtgärdsprogram för Sandstäpp (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kornsparv. Foto: Peter Olsson

Kornsparv. Foto: Peter Olsson

Kornsparven tillhör idag en av odlingslandskapets ovanligare karaktärsfåglar. Men så har det inte alltid varit. Under mitten av förra seklet fanns den i stora delar av den skånska slättbygden. I juni och juli kunde man se och höra hanarna där de satt uppflugna och sjöng på luftledningar till el och telefon. I slutet av 90-talet försvann kornsparven från Skåne när man tog ned de sista luftledningarna på Kullahalvön i närhet av Höganäs.

Den återupptäcktes i början av 2000-talet, först vid Maglarp utanför Trelleborg och senare i trakterna kring Hammar. Sedan arbetet med åtgärdsprogram (ågp) startade har utbredningsområdet utökats. Idag går det från Löddesnäs i västra Skåne till Skillinge i öster. Totalt finns ungefär 40 häckande par i länet och de utgör i stort sett hela den svenska populationen.

Kornsparvarna föredrar sandiga jordar, förmodligen för att frön, deras främsta födokälla, klarar sig längre i sandiga än i lerigare miljöer. Kornsparven är en medelstor fältsparv som är helt knuten till det öppna odlingslandskapet. Hanarna håller revir och kan locka till sig flera honor som häckar i hans område. Honorna bygger sitt bo på marken. Ofta i de tätare delarna av ett kornfält eller vall eller i någon tuva under blast från potatis eller betor.

Största hotet mot kornsparvarna är rationaliseringen inom jordbruket när fälten blir större och vinterlagringen av spannmål som otillgängliggjort artens största källa till föda under vinterhalvåret. Genom att anlägga vinterfält, blommande åkerkanter och skalbaggsåsar ökar möjligheten både att hitta skyddade häckningsplatser och att överleva vinterkylan.

Kornsparven har haft ett nationellt åtgärdsprogram sedan 2006 med syfte att bevara och utveckla arten i landet.

Åtgärdsprogram för Kornsparv (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Stor ögontröst. Foto: Anette Persson

Stor ögontröst. Foto: Anette Persson

Visste du att naturreservatet Högestads mosse har en av landets största förekomster av den starkt hotade och fridlysta arten stor ögontröst? Här kan man hitta upp emot 200 000 individer! I Sverige finns arten bara i Skåne och i Västergötland.

Stor ögontröst hör hemma i jordbrukslandskapets kalkfuktängar och kalkrika kärr. Den är en ettårig halvparasit som blommar sent på sommaren. I Skåne finns endast åtta lokaler med stor ögontröst och på flertalet av dem är antalet individer alldeles för få för att kunna säkra artens överlevnad. Arten har svårt att överleva i betesmarker om betestrycket är för intensivt. Den har också svårt att klara sig i slåtterängar om slåttern sker just när den ska blomma och sätta frön.

Inom Naturvårdsverkets Åtgärdsprogram för stor ögontröst arbetar länsstyrelsen med att anpassa skötseln och så in arten på nya lokaler, för att få den att överleva på lång sikt.

Vill du titta närmre på stor ögontröst kan du besöka naturreservatet Högestads mosse eller Äskebjärs rikkärr i Lillehems naturreservat.

Åtgärdsprogram för stor ögontröst (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats.

 

Mal. Foto: Rickard Gustafsson, Sportfiskarna

Mal. Foto: Rickard Gustafsson, Sportfiskarna

Malen är vår största och kanske mest mytomspunna sötvattensfisk. Idag återfinns malen naturligt endast i några få vattensystem i södra Sverige: Nyköpingsån i Sörmland, Emån i Småland och Helge å i Småland och Skåne.

Malen kan bli över 2 m lång. Den långsträckta kroppen saknar fjäll och är alldeles slät och len. Malen är väl anpassad till miljöer med mycket växter och rötter. De små ögonen avslöjar att synen är dålig men i stället har den välutvecklat smak- och luktsinne. Inte bara i munnen, den kan faktiskt känna smak och lukt med både huden och de långa känselspröten. Även hörseln är bra. Malen är aktiv på natten och älskar varma somrar, då överlever malens yngel bäst. Man tror att malen kan bli mycket gammal i svenska vatten. En stor mal på över 1,5 meter kan vara 40-50 år gammal.

Malen är fredad vilket innebär att det är förbjudet att fiska efter den. Det finns dessutom ett nationellt åtgärdsprogram för bevarandet av arten.

Åtgärdsprogram för Malen (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Ålgräsängar. Foto: Patrik Svensson

Ålgräsängar. Foto: Patrik Svensson

Med cyklop och snorkel ger vi oss ner under havsytan till de fantastiska ålgräsängarna. Ålgräs är en marin fröväxt som fäller sina blad på hösten. Den både blommar och pollineras under ytan, växer på sandbotten och förekommer längs hela Skånes kust.

Ålgräsängar är en av våra mest produktiva naturtyper och kan liknas vid en regnskog under vatten. Naturtypen används som födosöks- och uppväxtområde samt ger skydd för många arter av fisk och ryggradslösa djur. Storväxta fiskar som torsk, havsöring och ål spenderar någon del av sitt liv i ålgräsängar.

Ålgräsängar hjälper till att minska övergödnings- och klimateffekter genom att ta upp och lagra stora mängder näringsämnen och kol. Ålgräs håller även vattnet klart genom att minska energin i vågor och strömmar och således låter partiklar sjunka till botten där sediment sedan stabiliseras av plantornas rötter och jordstammar.

De största hoten mot ålgräsängar är exploatering, övergödning och överfiske. Muddring och anläggningar kan leda till skuggning av ålgräset, som kräver god tillgång till ljus. Övergödning kan leda till att ålgräset konkurreras ut av andra arter. Överfiske av stora rovfiskar leder till att antalet småfiskar ökar. Småfiskarnas bytesdjur är betare, såsom snäckor och kräftdjur. Dessa äts upp vilket ökar förekomsten av fintrådiga alger som skuggar ut ålgräset. Överfiske kan således förstärka effekten av övergödningen.

Åtgärdsprogram för Ålgräsängar (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Praktvaxskivling och Fager vaxskivling. Foto: Kill Persson/MinaNatur

Praktvaxskivling och Fager vaxskivling. Foto: Kill Persson/MinaNatur

Svampsäsongen är här! Passa på att titta på de färgglada ängssvamparna som växer i öppna naturbetesmarker och slåtterängar. Svampar som växer i magra, ogödslade betesmarker och slåtterängar brukar kallas för ängssvampar. Med lite tur kan du bland annat hitta de två sällsynta arterna fager vaxskivling och praktvaxskivling som på hösten lyser i gulorange och rött. Om du hittar någon av dem kan du vara säker på att du befinner dig på en mark med många olika arter av ängssvampar, men också med många olika växter och insekter.

När betesdjur inte längre betar naturbetesmarkerna växer de igen med buskar och träd. Det leder till att ängssvamparna försvinner. Andra hot mot svamparna är gödsling och skogsplantering på de gamla betesmarkerna. I vissa områden har bök från vildsvin visat sig vara förödande för ängssvamparna.

Naturvårdsverket har tagit fram ett Åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker. Syftet med programmet är att öka kunskapen om arterna och deras livsmiljö samt att genomföra åtgärder för att gynna arterna. Det är viktigt att de gamla naturbetesmarkerna betas, så att vi kan fortsätta njuta av ängssvamparnas färgrikedom!

Åtgärdsprogram för Svampar i ängs- och betesmarker (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Hjälp till att rapportera arter

Vissa arter är så sällsynta och så dåligt kända att vi behöver inventera för att se var de finns innan vi börjar med åtgärder. Alla fynd Länsstyrelsen hittar registrerar vi i Artportalen. Artportalen är en webbplats för observationer av Sveriges djur, växter och svampar. Du kan hjälpa till med att rapportera sällsynta (och vanliga) arter. Allmänhetens rapporter är mycket viktiga. Här kan du göra en stor insats!

Artportalen, SLU Länk till annan webbplats.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Anneli Hulthén

Besöksadress

Östra Boulevarden 62 A, Kristianstad eller Södergatan 5, Malmö

Postadress

205 15 Malmö

Organisationsnummer

202100-2346

Följ oss