Kaljoxadalen

Gles tallskog på lav och mossklädd mark

Komorramossen, Kaljoxadalen. Foto: Kjell Store

Kaljoxadalen är ett av Örebro läns största skyddade vildmarksområden. Det gränsar i norr mot reservatet Nittälvsbrännan och tillsammans har reservaten en yta på drygt 700 hektar. Kaljoxadalen är ett variationsrikt landskap med såväl berg och skog som hedar och myrar. Det gör att reservatet också har ett rikt växt- och djurliv.

Variationsrikt landskap

Kaljoxadalen erbjuder ett brett spektrum av naturtyper. Längst i nordväst reser sig tre skogklädda bergshöjder med svårtillgängliga sluttningar och rasbranter. Öster om bergen övergår landskapet i småmyrar och hedskogar. Tallhedarna avslutas österut i en brant sluttning med högväxt blandskog. Därefter tar en översvämningszon vid med gamla slåttermarker intill den oreglerade Nittälvens slingrande vattenfåra. På andra sidan älven breder den vidsträckta Komoramossen ut sig med sina holmar och åsar. Där finns också några av de mest naturskogslika skogspartierna. Större delen av reservatets mer orörda skogar finns i den svårtillgängliga bergstrakten i nordväst.

Skogar formade av bränder

Landskapets påverkan av naturliga skogseldar upphörde i stort sett i början av förra seklet. Sammansättningen av norra länets mest orörda barrskogar är ändå till stor del ett resultat av upprepade bränder i äldre tid. Skogstäcket i Kaljoxadalen domineras av brandpräglad tall- och barrblandskog. Där ingår även granskog i försumpade, naturligt brandfredade lägen. I delar av bergs-sluttningarna står lövinblandad granskog och lövbrännor. Dessa innehåller huvudsakligen asp och björk. I några rasbranter med blandskog står enstaka lindar. I hela reservatet förekommer spridda brandspår i gamla stubbar och levande tallar. Dessa tallar är ofta 200-350 år gamla. Enstaka träd är till och med över 400 år. Framförallt på de högsta höjderna står flera av de äldsta tallarna. På några ställen finns rikligt med döda stående eller nedfallna träd, som är av stor betydelse för till exempel vissa svampar och skalbaggar.

Skogsbruket

En stor del av skogen i Nittälvsdalen har nyttjats av människan under de senaste 400 åren. Framförallt bergsbruket krävde mycket ved för framställning av träkol. I området finns flera lämningar efter kolmilor i form av kolbottnar. När bergsbruket blev olönsamt under 1800-talets slut användes skogen istället för att utvinna virke. Timret flottades nerför Nittälven och bogserades över sjön Ljusnaren till Skärets sågverk. Vid denna tid var dimensionsavverkning av tall vanlig, vilket innebar att endast de grövsta och bästa träden höggs ner och togs till vara som sågtimmer. I hela Nittälvsdalen finns spridda, mer eller mindre välbevarade, äldre avverkningsstubbar.

Även i Kaljoxadalens naturreservat har det pågått kolning och dimensionsavverkningar, men varken det äldre eller moderna skogsutnyttjandet har varit lika heltäckande här. Topografin i delar av området har varit ett hinder för transporter och vägdragning. Den mest opåverkade skogen står i nord- och östbranterna av Peter-Nilsberget och Uttertjärnsberget.

I några områden med mer lättåtkomlig skog har gallring och kalavverkning utförts i början av 1980-talet, exempelvis på Peter-Nilsbergets höjdplatåer och i Kaljoxadal. Ungskogarna som växt upp efter dessa kalavverkningar innehåller en stor andel lövträd, eftersom röjningar bara har gjorts i mindre omfattning. De är dessutom avdelade och omgivna av äldre skog och har därför goda förutsättningar att med tiden övergå till naturskogsartad blandskog.

Myrslåtter

Behovet av hö var stort i området under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, eftersom traktens järn- och koppartillverkning krävde många dragdjur. Nittälvens stränder och de omkringliggande myrarna användes därför ofta som slåttermark. Av de timrade lador som förr funnits utmed älven och vid myrarna finns idag, i bästa fall, bara rester kvar. Ladan vid Dansarbacken är ditflyttad från annan plats.

Vargar och vedsvampar

Områdets storlek, blandningen av naturtyper och de relativt orörda skogarna gör att många olika arter av växter och djur trivs här. Från senare år finns noteringar bland mossor, lavar och svampar av närmare 60 signalarter (växt- och djurarter som är typiska för skyddsvärd skog). Som exempel kan nämnas vedtrappmossa, aspgelélav, ringlav, violettgrå tagellav, gränsticka och stjärntagging. Bland fåglar och däggdjur som är av särskilt intresse i länet förekommer slaguggla, tretåig hackspett, lo och varg.

Internationellt värdefullt Ramsarområde

Sverige har utsett Nittälven som ett Ramsarområde där bland annat naturreservatet Kaljoxadalen ingår. Ramsarkonventionen är ett internationellt avtal med syfte att uppnå bevarande och hållbart nyttjande av våtmarker. De länder som undertecknat konventionen ska bland annat utse de mest värdefulla våtmark- och vattenmiljöerna i landet som Ramsarområden och se till att de bevaras.

Föreskrifter

I reservatet är det förbjudet att:

  • bortföra eller skada döda träd eller träddelar
  • bedriva insamling av mossor, lavar och svampar som växer på träd
  • göra upp eld annat än på anvisad plats

Serviceinformation

  • Informationstavla Informationstavla
  • Parkering Parkering
  • Rast-/vindskydd Rast-/vindskydd
  • Rast-/övernattningsstuga Rast-/övernattningsstuga
  • Stig Stig

Kontakt

Fakta

Kommun: Ljusnarsberg
Bildat år: 2005
Areal: 598 hektar
Markägare: Naturvårdsverket
Förvaltare: Länsstyrelsen
Reservatsbildare: Länsstyrelsen
Natura 2000: Området ingår i EU:s nätverk för skyddad natur, Natura 2000
Ramsar: Området ingår i den globala naturvårdskonventionen Ramsar

Läs mer om ramsarområdet på ramsar.orglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Beslut och skötselplan naturreservatet KaljoxadalenPDF

Teckentolkad information

NATURliga möjligheter - företagens guide till naturreservaten

 

Symbol vandra, paddla, tälta grön. Rida, cykla gul