Markaryds kommun

Markaryd kommuns egenskap som gränsbygd har präglar många av dess kulturmiljöer.

Sju områden i Markaryds kommun ingår i länets kulturmiljöprogram. Samtliga områden är landsbygdsmiljöer och kännetecknas bland annat av särartad bebyggelse. Kommunens läge som gränsbygd speglas ur flera aspekter i programmet.

Här finns en byggnadstradition som vittnar om kulturella influenser från Skåne men också många landskapsdrag som påvisar den västsvenska anknytningen. Hit hör exempelvis enkelradiga stenmurar som i stort sett saknas i östra Kronoberg. Under historisk tid ingick Markaryd i Sunnerbo härad, den sydligaste delen av folklandet Finnveden.

Områdets historiska egenskap av gränsbygd har också inneburit att man utgjort ett militärt uppmarschområde, särskilt i samband med konflikterna med Danmark under 1500- och 1600-talen. Flera militärhistoriska miljöer i form av skansar ingår därför i programområdena. Väsentliga delar av byarna i Markaryd förefaller ha tillkommit under medeltid. I många fall förefaller järnproduktion bidragit till bebyggelsens etablering.

Odlingslandskap och fornlämningsmiljö. Kulturmiljö av länsintresse.

Landskapet och dess berättelser

Gräsholma ligger i en kuperad och kullig terräng som genomkorsas av en ås (Ljungbyåsen) vars sträckning följer den intilliggande Lagan. Den glest belägna gårdsbebyggelsen är i hög grad knuten till denna ås med jordbruksmarkernas småbrutna arealer lokaliserade på ömse sidor.

Dessa gör ett i huvudsak ett totalröjt intryck. Delar av den gamla inägomarken ner mot Lagan är bevuxen med lövvegetation. I väster avgränsas området av E4:an.

Gräsholma bestod vid tiden av storskiftet i början av 1800-talet av fyra hemman: Södergården, Mellangården, Backegården och Norrgården. Detta indikerar således att här tidigare funnits fyra gårdar som att döma av de historiska kartorna låg på en gles rad längs gränsen mellan inägor och utmark.

Under 1700- talet hade emellertid dessa gårdar varit föremål för delningar och vid tiden för laga skiftet blev det därför aktuellt med utflyttningar av brukningsenheter, vilket i sig förstärkte byns glesa och utdragna karaktär.

Under historiskt tid ägde kommunikationen, förutom på Lagan, främst rum på ett vägsystem som var direkt knutet till den rullstensås som löper genom området. I kombination med byns lokalisering intill ån Lagan har denna kommunikationsled givit bygden strategiskt ett läge.

Åtskilliga trupptransporter har genom århundradena har passerat från norr och söder. I samband med detta uppfördes en skans på åsen norr om byn någon gång vid 1600-talens många krig mot Danmark.

Kulturhistoriska värden

Gräsholma utgör en värdefull bymiljö intill Lagan vars bebyggelsestruktur anpassats till landskapets speciella åstopografi vilken också haft betydelse för kommunikationer och militärstrategisk kontroll.

Odlingslandskapets värden är med avseende på åkermarken främst bestående av små totalröjda lotter avgränsade av stenmursliknande röjningsrösen. Diken och stentippar är väsentliga inslag i landskapsbilden. Äldre, fossil åker förekommer, liksom åkermark vunnen genom utdikning av sankmark.

På åsbildningen löper ålderdomliga vägsträckningar. Gårdsbebyggelsen är av småbrukarkaraktär med mangårdsbyggnader i traditionell stil från tiden 1860-1920. I områdets norra del ligger en av Lagadalens många skansanläggningar.

Inför framtiden

  • Odlingslandskapets värden är beroende av ett aktivt jordbruk med betesdrift.
  • Ny bebyggelse bör anpassas till den glesa struktur som karaktäriserar området.
  • Nya byggnader bör anpassas till lokal byggnadstradition.
  • Vägsystemets anknytning till åsbildningarna är viktig att bevara för förståelsen av gångna tiders kommunikation.
  • Skansen vid Lagan bör vårdas.

Karta med kunskapsunderlaglänk till annan webbplats

Odlingslandskap. Kulturmiljö av länsintresse.

Landskapet och dess berättelser

Området ligger i ett småbrutet och kuperat landskap. Odlingslandskapet är sammansatt av relativt väl sammanhållna, men småskaliga åkerarealer med olika grad av stenröjning, samt av öppna hagmarker. Partier av uppodlade våtmarker förekommer också.

Det öppna odlingslandskapet omges i huvudsak av granskogar, men på äldre, igenvuxen, inägomark, liksom på impediment i beteslandskapet, växer lövvegetation, exempelvis ek. Genom området löper en äldre byväg från vilken det vinkelrätt löper brukningsvägar ut mot skogsmarkerna. Bebyggelsen har en spridd karaktär.

Både av ortnamnsformerna och fornlämningsbilden vågar man dra slutsatsen att de båda byarna är enheter som uppstått under medeltid. Långt fram i tiden har de sannolikt utgjort ensamgårdar som under 1700-och 1800-talet varit föremål för hemmansklyvningar.

Som mest förefaller det ha funnits tre brukningsenheter per by. Nåthult har varit föremål för både storskifte (1814) och laga skifte 1864 medan Gåsarp laga skiftades 1863. Vid dessa tillfällen förefaller en viss omlokalisering av gårdsenheter har ägt rum.

Kulturhistoriska värden

Gåsarp och Nåthult är exempel på två byar med bakgrund som medeltida ensamgårdar i Finnvedens randbygder som har behållit ett småskaligt och rikt odlingslandskap.

Värdena ligger främst i möjligheterna att avläsa landskapets odlingshistoria genom agrara lämningar i form av odlingsrösen, stentippar, stenmurar etc. Också i skogsmark finns fornlämningsområden med äldre odlingar, framträdande genom ett stort antal odlingsrösen. Nåthults byggnadsbestånd är delvis av ålderdomligt slag med två välbevarade parstugor i byns västra del.

Inför framtiden

  • För områdets bevarande och värdenas läsbarhet är ett aktivt jordbruk med betesdrift av avgörande betydelse.
  • En äldre byggnadskultur bör bevaras och stå modell för nybyggnationer.
  • Ny bebyggelse bör upprättas i enlighet med byarnas glesa bebyggelsestruktur.

Karta med kunskapsunderlaglänk till annan webbplats

Bylandskap och försvarsmiljö. Kulturmiljö av länsintresse.

Landskapet och dess berättelser

Hannabad ligger i en kuperad och småkulligt terräng med ett odlingslandskap där åkerstrukturen är relativt uppsplittrad. Bebyggelsen har en spridd karaktär och består utöver gårdsbebyggelsen också av villor från 1900-talets början och senare. I den södra delen av område ligger Hannabadsåsen, en rullstensås som är en av de högsta i länet (20 meter). Åsen är naturreservat sedan 1979.

Hannabad är troligen etablerad under medeltid även om enstaka mänskliga nedslag sannolikt gjorts i området redan under stenåldern. Denna etablering hänger högst sannolikt samman med goda möjligheter att framställa järn, vilket också lämningar i landskapet indikerar.

Längre fram i tiden bestod byn av fyra hemman; Västregård, Hulegård, Landbogård och Sjögård. Vid tiden för laga skiftet 1859 hade dessa hemman klyfts i ett 15-tal brukningsenheter som nästan alla hade en öppen fyrkant som planlösning, och låg spridda i de västra delarna av inägoområdet.

Åkermarken var på ett för de västra delarna av Kronoberg typiskt sätt uppdelade i smala tegar (bandparceller) på sluttningen ner mot Hannabadssjön. Sannolikt var detta resterna efter ett under århundraden etablerat jordskifte. Spår efter dessa finns kvar i odlingslandskapet än idag.

Laga skiftet innebar en relativt omfattande utflyttning av gårdar vilket ytterligare stärkte bebyggelsens spridda karaktär. Området ligger också i de strategiskt viktiga uppmarschområdet mellan Sverige och Danmark som sett åtskilliga truppförflyttningar under stormaktstiden. Under 1600-talet anlades i byn Hylte en skans för att förhindra Danska truppers vidare förflyttning upp i Sverige.

Kulturhistoriska värden

Hannabad och Hylte har ett värdefullt odlingslandskap och bebyggelsemiljöer med lämningar efter tidiga skiftesstrukturer och en för bygden typisk bebyggelsebild med inslag av militärhistoriska lämningar.

Indikationer på en stenåldersboplats återfinns vid Spelmanssand vid Hannabadssjön. Troligen från medeltid är flera lämningar efter järnframställning.

I Hylte finns lämningar efter en skans som haft en fyruddig stjärnform. Vallgraven är igenfylld. Anläggningen är troligen uppförd på 1600-talet.

Landskapsbilden i Hylte präglas av välröjd åkermark. Såväl murar som rösen förekommer sparsamt. Rester efter tegbegränsningar finns i de östra delarna av åkermarken.

Bebyggelsen i såväl Hannabad som Hylte byar är uppförd under tiden från cirka 1850 och framåt. Flera byggnader är av kulturhistoriskt värde. Särskilt gäller det de gårdsbildningar som är anlagda i öppen fyrkant med mangårdsbyggnaden omgiven av två vinkelställda ekonomibyggnader. Dessutom förekommer några värdefulla parstugor, längor och byggnader med sexdelad rumsplan. Från sekelskiftet finns ett flertal små byggnader.

Vid Spelmanssand finns uppgifter om en avrättningsplats.

Inför framtiden

  • Odlingslandskapets värden är beroende av ett aktivt jordbruk med inslag av betesdrift.
  • Ny bebyggelse bör anpassas till rådande bebyggelsestruktur och gårdsformer.
  • Nya byggnader bör ansluta till den lokala byggnadstraditionen.
  • Skansanläggningen i Hylte bör vara föremål för förmedlande informationsinsatser och skötsel.

Karta med kunskapsunderlaglänk till annan webbplats

Bymiljö. Kulturmiljö av länsintresse.

Landskapet och dess berättelser

Koddeböke ligger i ett svagt kuperat landskap med småskaliga åkrar, både på höjdpartier och i uppodlade våtmarker. Gårdsbebyggelsen ligger, med ett par undantag, väl samlad. Lite avsides ligger en skolbyggnad, idag använd för fastboende.

När Koddeböke etablerades som fastighet är oklart. I dessa marginella delar av Finnveden förefaller det som om den fasta bebyggelsen vanligen etablerades under medeltid och senare. En viktig orsak till detta tycks ha varit de rika möjligheterna till järnproduktion som fanns i kringliggande myrmarker.

Också kring Koddeböke har många fynd från denna produktion gjorts. Namnet kan härledas ur ett plattyskt ord för ”smågrisar”, vilket tillsammans med ”böke”, (bokskog) syftar på ett ollonbete, vilket förefaller rimligt. Andra hypoteser finns dock också. Vid tiden för storskiftet 1827 hade den ursprungliga ensamgården delats upp på fyra brukningsenheter.

Kulturhistoriska värden

Koddeböke är en småskalig jordbruksby vars sydsvenska byggnadskultur tydligt framträder i miljön.

I området omedelbara närhet finns lämningar efter järnframställning, möjligen från medeltiden.

I övrigt är det främst bebyggelsen som ger byn dess egenart, genom en för länet mindre vanlig byggnadstyp: den nordskånska längan. Inom dessa sydvästra delarna av regionen ger de dock landskapet en speciell karaktär.

Mangårdsbyggnaderna i Koddeböke utgörs av tre längor.

Inför framtiden

  • Bebyggelsemiljön i Koddeböke har uppstått i en agrar miljö. Det är därför viktigt att de få delar som fortfarande brukas också i framtiden blir föremål för jordbruksdrift.
  • Ny bebyggelse bör anpassas till byns bebyggelsestruktur och dess byggnadstradition.
  • De bevarade längorna bör vårdas på ett sätt att de kulturhistorisk värdena består.

Karta med kunskapsunderlaglänk till annan webbplats

Odlingslandskap, fornlämningsmiljö. Kulturmiljö av länsintresse.

Landskapet och dess berätteler

Skararp ligger intill Bolmåns utlopp i Lagan. Vid vattendragen är terrängen flack men blir mer småkuperad i områdets västra delar där byns centrala marker är belägna. Odlingslandskapet har två ansikten. Dels de traditionella åkerarealerna intill bebyggelsen på höglänta delar av terrängen, och som omges av betade hagmarker.

Dels de lågt liggande uppodlingarna intill vattendragen, marker vars brukning möjliggjorts genom utdikning av traditionella slåttermader och regleringar av vattensystemet under 1800-talet. De utnyttjas ännu för höproduktion, en funktion som bland annat markeras av ett antal bevarade ängslador.

Bebyggelsen har en spridd karaktär men uppvisar i de södra delarna täthet och utseende av klungbykaraktär. Kommunikationsstrukturen består av äldre by- och brukningsvägar, en struktur som emellertid bryts av en modern vägsträckning som löper tvärs igenom byn (väg 534).

Skararp har en mycket lång bosättningshistoria som anses ta sin början redan under jägarstenåldern. Också från järnåldern finns tydliga spår efter bosättningar, bland annat manifesterade genom gravanläggningar och fynd efter järnproduktion.

Verkligt betydelsefull blev byn när kronan valde att lokalisera en fogdeborg, Skagaholm, till en udde ut i sjön Exen. Skagaholms glanstid var under 1400-talet, då det bland annat omnämndes i Karlskrönikan som ett spärrfäste mot fientligt framträngande från söder. Anläggningens tillkomsttid är dock oklar.

Dagens odlingslandskap är i hög grad präglat av de gränsläggningar som genomfördes i samband med lagaskiftet 1848, då också en viss utflyttning av gårdar ägde rum.

Kulturhistoriska värden

Med sitt läge i skärningspunkten mellan två viktiga kommunikationsleder illustreras byns strategiska läge både med avseende på bosättningshistoria och militärt.

I Skararp finns ett antal lokaler som har bedömts som lämningar efter stenåldersbosättningar. Från yngre järnåldern finns ett gravfält med 26 anläggningar, främst högar. Den mest framträdande fornlämningen består av lämningarna efter den medeltida fogdeborgen Skagaholm, bestående av vallgravar, två husgrunder. Arkeologiska undersökningar har påvisat att borgen sannolikt har haft en överbyggnad i trä.

Utöver odlingslandskapets öppenhet, med traditionella åkermarker, betesmarker och uppodlade mader, består värdena av äldre stenbunden åker delvis utnyttjad till betesmark, diken, långsträckta stenmursliknande röjningsrösen samt stentippar som ger kulturlandskapet en speciell karaktär. I landskapet finns också ett antal ängslador med olika grad av bevarande.

Inför framtiden

  • Ny bebyggelse bör följa det traditionella bebyggelsemönstret.
  • Odlingslandskapets värden är avhängigt ett aktivt jordbruk.
  • Fornlämningar, som lämningarna efter Skagaholm bör fortsätta att vårdas.

Karta med kunskapsunderlaglänk till annan webbplats

Bylandskap. Kulturmiljö av länsintresse.

Landskapet och dess berättelser

Området ligger i en kuperad terräng där odlingslandskapets karaktär är småskalig med uppsplittrade jordbruksarealer och en gles bebyggelsestruktur. Gårdarna ligger på landskapets höjdpartier. De öppna, brukade, delarna är omgiven av barrskogsvegetation men också av omfattande myrmarker. Byn genomskärs av en äldre vägstruktur.

Skinnersböke ligger i Sunnerbos västra marginalbygder som fick sin fasta bebyggelsestruktur under medeltid och senare. Skinnersböke saknar följaktligen förhistoriska fornlämningar. I dessa marginalbygder dominerade boskapsskötseln under historisk tid medan åkerbruket alltid haft en småskalig karaktär.

Markanvändningen dominerades i stället av omfattande arealer slåttermark som idag i huvudsak är beskogade. Det som finns kvar av det traditionella odlingslandskapet utgörs istället blygsamma åkerarealer som utnyttjas på olika sätt. Bebyggelsebildens uppsplittrade karaktär är i huvudsak uppkommen i samband med laga skiftet 1853 då ett antal brukningsenheter flyttades ut.

Kulturhistoriska värden

Skinnersböke utgör en värdefull kulturmiljö med ett småskaligt odlingslandskap och delvis ålderdomliga gårdsformer, representativa för Sunnerbos västra marginalbygder.

Det öppna odlingslandskapet är rikt på landskapselement som odlingsrösen, stenmursliknande röjningsanläggningar och stentippar.

Mangårdsbyggnaderna är huvudsakligen uppförda under tiden 1880-1920.

I byns norra del ligger en kringbyggd gård av sydsvensk typ. Mangårdsbyggnaden har brutet tak och är sannolikt uppförd vid 1800-talets mitt. Gårdens ekonomibyggnader ligger mittemot och som flyglar. Gårdsplanen bildar därmed ett praktiskt taget slutet rum. En liknande gårdsformation finns i södra delen av byn. I bykärnan finns landskapsformer med ålderdomliga benämningar, exempelvis Anne backe, Bengts backe och Smörhålan.

Inför framtiden

  • Ny bebyggelse bör anläggas i enlighet med den bebyggelsestruktur som karaktäriserar byn.
  • Nya byggnader bör anpassas till den lokala traditionen med avseende på volym, material och färgsättning.
  • Ett aktivt jordbruk, sammansatt av åkerbruk och boskapsskötsel är en förutsättning för att odlingslandskapets värden ska bestå och vårdas.

Karta med kunskapsunderlaglänk till annan webbplats

Odlingslandskap, bebyggelsemiljöer. Kulturmiljö av länsintresse.

Landskapet och dess berättelser

Tormansbygd ligger i ett småbrutet och varierat landskap där åkermarken i huvudsak ligger på mindre höjder. Uppodlade mossmarker förekommer dock också. Åkrarna och betesvallarna gör ett välröjt intryck och landskapet är rikt på stenmurar och röjningsanläggningar.

Den agrara bebyggelsen har en i huvudsak väl samlad bebyggelsestruktur. I norra delen avgränsas området av länsväg 510 som skär rätt igenom flera gårdstomter. Strax öster om området ligger en våtmark som tidigare utgjort en sjö, Tormansbygdssjön, som sänktes 1898 för att skapa bättre förutsättningar för jordbruket.

Tormansbygd är den sista byn innan gränsen mot Halland och i äldre tider därmed också till Danmark. Byn tillhör en bygd på ömse sidor riksgränsen som sannolikt etablerades under medeltid som ett resultat av de goda möjligheterna att producera järn som erbjöds i dessa myrrika trakter.

Området kom därmed att ingå i Danmarks järnbärarland. Just ortnamnsefterledet –bygd är förövrigt vanligt på båda sidor gränsen. Längre fram i tiden hade Tormansbygd delats på två hemman, Södergården och Norrgården, vilka vid tiden för laga skiftet 1862 hade splittrats upp på ytterligare brukningsenheter.

Sett till markanvändningen var åkermarken blygsam, medan ängen upptog till ca 8 gånger större areal. Åkermarken var på ett för dessa bygder typiskt sätt uppdelad i smala tegar (s.k. bandparceller), sannolikt rester av ett äldre jordskifte.

Kulturhistoriska värden

Tormansbygd utgör ett småskaligt odlingslandskap med lämningar efter ålderdomliga jordskiften och en bebyggelse, vars ”nordskånska” längor skänker området sin egenart.

I anslutning till området finns lämningar efter järnproduktion i form av slaggvarpar. Odlingslandskapets värden är knutna till detaljer som exempelvis långsträckta stenmurar med karaktär av röjningsrösen som genomkorsar landskapet. Flera av dessa avgränsar ålderdomliga åkertegar.

Röjningssten upplagd i rösen ligger på impediment. Delar av de låglänta odlingarna har karaktär av åker vunnen genom utdikning. Intill dessa finns någon enstaka bevarad ängslada. Mangårdsbyggnaderna är i huvudsak längor av nordskånsk typ. Ekonomibyggnaderna är av småbrukarkaraktär med varierande utseende.

Inför framtiden

  • Ny bebyggelse bör ansluta till den befintliga, slutna, bebyggelsestrukturen.
  • Nya byggnader bör utformas i enlighet med den lokala byggnadstraditionen med äldre hus bör vårdas så att de kulturhistoriska värdena består.
  • Odlingslandskapets värden är beroende av ett aktivt jordbruk som tar hänsyn och vårdar landskapets jordbrukshistoriska detaljer.

Karta med kunskapsunderlaglänk till annan webbplats

Kontakt