Om Länsstyrelsen i Kronobergs län

I hjärtat av Växjö, med utsikt över Stortorget, ligger residenset – ett byggnadsminne och en levande mötesplats. Här samlas varje år tusentals gäster för samtal och samarbeten som rör länets framtid. Från kungliga besök till internationella projektmöten – residenset är en arena för dialog, samverkan och gemenskap.

Residenset är inte bara landshövdingens bostad, utan en strategisk samverkansyta för Kronoberg. Det används för att stärka relationer, lyfta viktiga frågor och skapa nya kontaktytor – med både offentliga och privata aktörer.

Att vara värd för officiella besök hör till landshövdingens uppdrag. När regeringsföreträdare, talmän eller kungafamiljen gästar Kronoberg är det landshövdingen som tar emot. Men residenset är också ett vardagligt nav i länets utvecklingsarbete – från dialogmöten med företagare och forskare, till nätverksträffar och kunskapsutbyten.

Var mår vi som bäst? Bland betong och asfalt eller i naturen? De flesta väljer om möjligt naturen som utsikt från sitt fönster. Naturen får oss att må bra. Därför jobbar vi med att skydda och tillgängliggöra natur, både stadsnära och på andra ställen. En biologisk mångfald ger oss dessutom så kallade ekosystemtjänster som vi människor kan dra nytta av.

I Kronoberg finns det drygt 150 naturreservat och en nationalpark – Åsnens nationalpark. Därutöver finns även andra typer av skyddad natur, till exempel Natura 2000 som är ett nätverk av värdefulla naturområden med arter eller naturtyper som i ett europeiskt perspektiv betraktas som särskilt skyddsvärda.

– Syftet med att skydda natur är framför allt att bevara biologisk mångfald och att vårda och bevara värdefulla naturmiljöer, berättar Elin Åkelius, naturskyddshandläggare.

För att vissa djur ska överleva måste det brinna då och då i naturen. Naturvårdsbränder är ett kontrollerat sätt att hjälpa dessa arter och varje år mellan maj och september så utför Länsstyrelsen naturvårdsbränningar i Kronoberg.

På Länsstyrelsen Kronoberg är det bland annat de bägge naturvårdsförvaltarna Ellen Flygare och Emil Appelqvist som arbetar med naturvårdsbränningar.

– Vissa arter är helt beroende av att det brinner i skogen då och då för att överleva. Ta exempelvis brandnävan som bara gror om marktemperaturen når 40-50 grader. Eller den sotsvarta praktbaggen som känner av röklukt på flera kilometers håll och sedan flyger till branden i full fart för att para sig på brandfältet. Andra arter är också indirekt beroende av bränder, som exempelvis raggbocken som behöver död tallved och hackspettar som tycker insekter som bor i den döda veden är extra smaskiga att äta.

En naturvårdsbränning planeras alltid in i minsta detalj med säkerheten i fokus. Bränningen avgränsas med brandgator. Brandslang läggs runt hela området samtidigt som den närmaste omgivningen vattnas rikligt så att elden inte ska kunna sprida sig utanför naturvårdsbränningen. På plats finns sedan ett helt team där alla har en uppgift att utföra, i allt från att leda tändningen av bränningen till att se till så att hela personalstyrkan har mat och dryck.

Odlingslandskapet i Kronoberg är en viktig resurs – både för framtidens matproduktion och för att bevara biologisk mångfald och kulturvärden. På Länsstyrelsen arbetar vi med stöd och uppföljning som bidrar till att landskapet hålls öppet, levande och produktivt.

Det gör vi bland annat genom att hantera ekonomiska stöd till lantbrukare, följa upp hur stöden används, och genom att ge rådgivning och information.

Stöd som gör skillnad

Som lantbrukare kan du söka olika typer av areal- och djurbaserade stöd via Jordbruksverket. Det är sedan vi på Länsstyrelsen som handlägger ansökningarna och beslutar om utbetalning av stöden. Totalt handlar det om omkring 260 miljoner kronor per år i Kronobergs län.
Stöden ingår i EU:s gemensamma jordbrukspolitik och ska bidra till ett hållbart och konkurrenskraftigt lantbruk. Det finns många olika typer av stöd, en del är så kallade direktstöd medan andra sträcker sig över ett eller flera år – miljö- och klimatersättningar samt djurvälfärdsersättningar. Vi hanterar också projekt- och investeringsstöd.

– De här olika stöden är till stor hjälp för lantbrukare och spelar en viktig roll för att nå miljömålen, säger Märtha Svensson, handläggare med lång erfarenhet av jordbrukarstöd.

Ett exempel är miljöstödet för betesmarker och slåtterängar, där lantbrukaren gör ett femårigt åtagande att sköta markerna enligt särskilda villkor. Det finns också stöd till unga jordbrukare som är 40 år eller yngre. Ett stöd som är till för att komma i gång med sin nystartade jordbruksverksamhet.

– Som lantbrukare är det viktigt att ha koll på reglerna. Om villkoren inte följs kan man behöva betala tillbaka pengar. Vår ambition är att stötta lantbrukarna så att allt blir rätt från början, säger Märtha.

Länsstyrelsen Kronoberg samordnar och driver på arbetet för att nå miljömålen i länet. Genom samarbete med kommuner och företag, stöd till rätt satsningar och tillsyn av miljöpåverkan skapar vi förutsättningar för ett mer hållbart Kronoberg.

Så bidrar vi till miljömålen

Miljömålen är gemensamma för hela Sverige. I varje län arbetar länsstyrelsen med att samordna insatserna, följa upp resultaten och bidra till att målen uppnås. Arbetet görs i samverkan med kommuner, företag och andra aktörer.

– Vi har verktyg för att påverka utvecklingen. Det handlar om att vägleda, granska och stödja – och om att se till att insatserna gör skillnad där de behövs mest, säger Maria Levin, chef för Länsstyrelsens miljöavdelning.

Stöd till rätt satsningar

Ett viktigt uppdrag är att informera om vilka miljöbidrag som finns att söka och att hjälpa till exempel kommuner och lantbrukare att få del av stöden. Det kan handla om projekt för våtmarker, energieffektivisering eller för att minska spridningen av skadliga ämnen.

– Vi hjälper till att hitta rätt satsningar, och att visa vilken nytta de kan ge – både för miljön och för samhället, säger Maria.

Länsstyrelsen arbetar också med tillsyn och kontroll enligt miljöbalken, till exempel när det gäller farliga ämnen, avfall eller påverkan på vatten och mark.

Samarbete gör skillnad

Miljöarbetet i länet är ett gemensamt ansvar. Länsstyrelsen samverkar nära med kommuner, företag och andra aktörer – både i det praktiska miljöarbetet och i tillsynen. God samordning gör att resurserna används effektivt och att kunskap sprids.

– Vi når längre när vi jobbar tillsammans. Det gäller att ta vara på kompetensen som finns i länet och att undvika att uppfinna hjulet på nytt, säger Maria.

Ett ansvar vi delar

Även om många insatser sker på myndighetsnivå, spelar invånarnas egna val stor roll. Den som sorterar sitt avfall, cyklar, väljer kollektivtrafik eller elbil och undviker onödiga kemikalier gör viktiga miljöinsatser – varje dag.

– Alla vill ha frisk luft, rent vatten och levande natur. Miljöarbetet börjar i vardagen – och vi kan alla bidra, säger Maria.

Vatten är en livsviktig resurs. På Länsstyrelsen arbetar vi brett för att skydda vårt vatten – från provtagning i källor till stöd för lantbrukare och beslut om vattenskyddsområden. Det är ett långsiktigt arbete som kräver både noggrann övervakning och god samverkan. Tillsammans säkrar tillgången på rent vatten, idag och i framtiden.

Ett långsiktigt miljömål

Att grundvattnet ska hålla god kvalitet är ett av de miljömål Länsstyrelsen Kronoberg följer. Och även om miljömålet kanske inte nås till 2030, så finns det hopp.

– Med god samverkan och rätt insatser har vi möjlighet att nå målet på längre sikt, säger Monica Andersson, samordnare för vattenförvaltning.

Vattnet ska vara säkert att dricka, bidra till ekosystemen och finnas tillgängligt för framtida generationer.

– Jag skulle säga att vatten är vårt viktigaste livsmedel. Vi behöver det till så mycket – inte minst för att producera annan mat, säger Monica.

Tillsammans med sina kollegor ansvarar hon för att kontrollera och följa utvecklingen i länets grundvatten. Ett par gånger om året tas prover i ett antal källor – ett arbete som följer en fast provtagningsstrategi.

När vatten blir en bristvara

Klimatförändringar påverkar tillgången på vatten, och längre perioder med torka blir allt vanligare. Det innebär en risk – både för miljön och för dricksvattenförsörjningen.

– Ett par veckors regn efter en torr vår och snöfattig vinter räcker inte för att höja nivåerna. Då tar växtligheten upp det mesta. Vi behöver helt enkelt börja hushålla mer med vårt vatten, säger Monica.

Hur kommande år blir vet vi inte ännu, men utvecklingen följs noggrant. Och även om miljömålet kanske inte nås till 2030, så finns det hopp.

Så skyddar vi grundvattnet

I uppdraget ingår också att inrätta vattenskyddsområden och se till att de följs upp med tillsyn och vägledning. Det är ett arbete som Länsstyrelsen gör i samverkan med kommunerna.

– Vatten som en gång blivit förorenat är svårt att rena. Därför behöver vi jobba förebyggande, förklarar Monica.

Det handlar till exempel om att identifiera och sanera förorenade områden. Länsstyrelsen ger också stöd och kunskap till länets lantbrukare för att minska påverkan från exempelvis bekämpningsmedel. Kommunernas roll är bland annat att utreda nya vattenskyddsområden och hantera tillstånd för vattenuttag.

Länsstyrelsen Kronoberg jobbar hårt för att se till att vi har ett fullt utbyggt civilförsvar i Kronoberg till år 2030.
– Vår roll är att hålla ihop länet, säger Carin Lamme Lindh, tillförordnat länsråd.

Hon berättar att Länsstyrelsens roll för samverkan i länet blir oerhört viktig i och med frågornas komplexa natur.

– Ingen klarar ju att bygga ett civilförsvar helt på egen hand. Alla våra aktörer i länet, som kommuner, regionen och andra myndigheter, påverkas av varandra och av olika samhällsprocesser. Samtidigt är vi alla som bor här i länet en del av vårt civila försvar, säger Carin Lamme Lindh.

Ett av Länsstyrelsens viktiga uppdrag är att arbeta med att bevara, använda och utveckla länets kulturarv. En del av detta är våra kulturmiljöer. De berättar om länets historia och gör länet attraktivt och intressant, både för oss som bor här och för turister och andra som besöker Kronoberg.

Länsstyrelsen har en kulturmiljöenhet, som består av tio medarbetare. De ansvarar för att kulturmiljövärden tas tillvara i samhällsplaneringen. Kärnverksamheten handlar om tillsyn och tillstånd enligt kulturmiljölagen och miljöbalken men också prövning av kulturmiljöbidrag, att sprida kunskap och information och att arbeta med tillgänglighetssatsningar.

Vad är en kulturmiljö egentligen?

– En kulturmiljö är hela miljön som har påverkats och formats av mänsklig aktivitet och som därigenom berättar om människors liv. Det kan handla om en enskild anläggning eller lämning, en mindre eller större del av landskapet eller en hel bygd. En kulturmiljö är inte bara landskapets materiella innehåll utan också sådant som ortnamn eller sägner som är knutna till en plats, förklarar Heidi Vassi som är länsantikvarie och chef för kulturmiljöenheten.

Kronoberg – ett av de mest fornminnesrika länen i landet

En typ av kulturmiljöer är våra fornlämningar. I Kronoberg finns tusentals spännande fornlämningar, som bidrar till att skapa tidsresor och upplevelser. Länsstyrelsen vårdar flera hundra av dem genom årlig röjning och slåtter i samarbete med olika aktörer.

Fornlämningar finns ofta i anslutning till cykel- och vandringsleder, bymiljöer eller längs vägar där man kan rasta. Hällkistor, som anlades under yngre stenålder och äldsta bronsålder är exempel på fornlämningar. Gravrösen och gravfält är andra.

Länsstyrelsen har ett samordningsansvar i att se till att brottsligheten i länet minskar.
– Arbetet är komplext men långt ifrån nattsvart, säger Helena Nilsson, som jobbar med brottsförebyggande samordning på Länsstyrelsen Kronoberg.

Målet är att alla typer av brott i länet ska minska, men brotten inom nära relation, narkotikabrott och kampen mot den organiserade brottsligheten är särskilt prioriterade av länsstyrelsen.

– Generellt handlar det om att jobba länsövergripande och samordna alla insatser från olika aktörer och hitta de åtgärder som ger störst effekt, säger Helena Nilsson.

Hon nämner flera pågående projekt och satsningar i länet.

– Ett exempel är ”En kommun fri från våld” som flera kommuner har deltagit i. Det handlar om en utbildning för ökad kunskap och medvetenhet om hur både individer och grupper bidrar till att motverka våld och skapa tryggare miljöer. Det handlar om att få verktygen till att se signaler om att någon är utsatt och ha vetskap om hur man inom kommunen kan arbeta våldsförebyggande, säger Helena.

Ett annat exempel handlar om att förebygga och stoppa narkotikaanvändning hos barn och unga.

– Där gäller bland annat utbildningsinsatser mot föräldrar och personal, för att i ett tidigt skede fånga upp och motarbeta narkotikaanvändning bland våra unga.

Hon framhåller att kampen mot narkotikan är komplex.

– Det finns så många faktorer som hör ihop med varandra. En låg socioekonomisk status kan vara en riskfaktor, men det behöver inte vara allt. Internet har ju också gjort att det lättare att få tag på narkotika idag.

Tillsammans mot den organiserade brottsligheten

Samtidigt pågår ett arbete för att stoppa den organiserade brottslighetens möjligheter att stjäla medel från vår gemensamma välfärd.

– Vi förlorar stora summor pengar i Sverige för att den organiserade brottsligheten försöker nästla sig in i samhället. Det kan exempelvis handla om välfärdsbrott eller olika bidragsbrott. Här jobbar vi mycket tillsammans med polisen, hur vi kan höja kunskapen hos kommunerna för att hitta och stoppa sådant här. Mycket handlar om att utforma avtal och regler som gör det svårt för den organiserade brottsligheten att få fäste, exempelvis i det lokala näringslivet.

Det känns som att det inte går en dag utan att vi översköljs av nyheter om skjutningar, narkotikabrott och organiserad brottslighet. Håller samhället på att förlora kampen mot brottsligheten?

– Absolut inte. Allt är inte så nattsvart som det ibland verkar. De allra flesta utför ju inte några brott. Vi måste bära med oss att det finns många aktörer i samhället som arbetar för att förebygga och motverka brottslighet. Allt det positiva som sker har ibland svårt att slå igenom i den negativa nyhetsrapporteringen. Så nej, läget är långt ifrån nattsvart, säger Helena Nilsson.