Riksintressen för kulturmiljövården

Riksintressen är kulturhistoriska miljöer som alla tillsammans ska berätta om landets historia. De kan vara forntida boplatsområden likväl som sentida förortsmiljöer. Alla miljöer med höga kulturhistoriska värden är inte av riksintresse. Istället utgörs de av utvalda områden som särskilt väl uttrycker händelseförlopp av betydelse för landets kulturella utveckling.

Fornlämningar i Källsåker vid E22:an, Västerviks kommun. Per Lindegård

I motiven till varför de är av riksintresse lyfts övergripande egenskaper och strukturer fram som utmärker hela kulturhistoriska miljöer snarare än utseende och karaktärsdrag på enskilda objekt. Även funktionella och visuella samband mellan miljöer och omgivande landskap som är av betydelse för upplevelsen av kulturmiljön spelar in. Detta övergripande landskapsperspektiv skiljer riksintressena från de lämningar och byggnader som skyddas av Kulturmiljölagen.

Ett område som är av riksintresse ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön där. Det kan uppstå om en åtgärd skadar de värden som utgör grunden för själva riksintresset. Kommunerna ska i sina översiktsplaner visa hur man avser att ta hänsyn till de kulturhistoriska värdena i riksintressena. Beskrivningar av riksintressena ska därför tydligt ange motiv och egenskaper för områdena. Riksintressena ska ses som en resurs för den fortsatta utvecklingen och vara en förebild för en god hantering av landskapet.

I Kalmar län har 77 områden pekats ut som riksintressen för kulturmiljövården. De utgörs av sammanhängande odlingslandskap, industrimiljöer, fornlämningsbygder, stadslandskap mm och de kulturhistoriska egenskaper som kännetecknar dessa. Beskrivningar med motiveringar till alla länets riksintressen finns samlade i kommunvist.