Kulturmiljö

Ordet ”kulturmiljö” betyder ”miljö som påverkats av människan”. När man använder ordet i obestämd form menar man alla de spår som människor lämnat efter sig då de utnyttjat och omformat naturen. ”Kulturmiljö” är alltså den mänskliga aspekten av miljön eller landskapet omkring oss.

När man talar om ”en kulturmiljö” menar man vanligen ”en kulturhistorisk miljö”, det vill säga en miljö som berättar om människors liv i en annan tid än vår egen. Med en värdefull kulturmiljö avses oftast en miljö som visar historien på ett särskilt tydligt sätt. Precis som begreppet ”miljö” inte har någon bestämd storlek, så har inte heller ”kulturmiljö” det. En kulturmiljö kan till exempel utgöras av ett rum, en fornlämning, en stadskärna eller en hel bygd.

Begreppet "K-märkt” är en förkortning av ordet ”kulturmärkt”. Det används i dagligt tal för byggnader eller områden som pekats ut som kulturhistoriskt värdefulla av en myndighet eller ett museum. Begreppet är alltså ett vardagligt samlingsnamn för olika typer av utpekanden. Några av dem innebär tydliga lagskydd, andra inte.

Om en miljö är skyddad som fornlämning, byggnadsminne eller som kyrkligt kulturminne enligt Kulturmiljölagen så har den ett starkt lagskydd. Även de få områden som förklarats som kulturreservat enligt Miljöbalken har ett starkt skydd. Staten ansvarar för dessa skyddsformer, genom Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. Länsstyrelsen kan därför svara på frågor om vad som gäller för de olika miljöerna.

En kulturhistoriskt värdefull miljö kan istället ha ett lagstadgat kulturskydd i den detaljplan eller områdesbestämmelse som gäller för området. Det är då kommunen som beslutat att skydda den. Idag används oftast beteckningen q för att skydda kulturvärden i de kommunala detaljplanerna. Kommunen kan svara på vilka miljöer som omfattas och vilka bestämmelser som gäller.

En miljö kan även ligga inom ett riksintresseområde för kulturmiljövården. Den skyddas då genom Miljöbalken. Det är staten som beslutar om vad som utgör ett riksintresse­område. Kommunen har ett ansvar för att skydda riksintressenas kulturvärden i sina planer och beslut.

Om en kulturmiljö inte omfattas av någon av de ovanstående skyddsformerna, så är skyddet inte lika tydligt. Men om miljön pekats ut som kulturhistoriskt värdefull i t.ex. en byggnadsinventering eller ett kulturmiljöprogram, så har den ändå ett visst skydd genom Miljöbalkens och Plan- och bygglagens allmänna bestämmelser om kulturmiljöer. Det blir då i högre grad en avvägning och en tolkningsfråga för Länsstyrelsen och kommunen vilka ändringar som kan tillåtas i miljön.