Mal

Malen (Siluris glanis), är vår största insjöfisk. I Kalmar län finns den i Emån. Den lever i lugnflytande åar och grunda, varma sjöar med mycket vattenväxter. Den är mest aktiv på natten då den kan simma långa sträckor. På dagen står malen mest stilla, ofta i skydd under rötter och vattenväxter eller intill en sten eller sjunken trädstam. Under vintermånaderna är malen inaktiv och går in i en slags dvala.

Person hållen en mal ovanför ytan.

Foto: Mattias Persson/Länsstyrelsen

Inte som andra fiskar

Malen liknar ingen annan fisk i våra svenska vatten. Den långsträckta kroppen saknar fjäll och huden är alldeles slät med ett tjockt slemskikt. I den breda munnen finns fullt av små tätt sittande tänder som i över och underkäken samt svalg ger malen ett stadigt grepp om olika byten. Malen är väl anpassad till grumliga vatten med mycket växter och rötter. De små ögonen avslöjar att synen är dålig, men istället har den ett välutvecklat smak- och luktsinne, inte bara i munnen utan även via hud och de långa känselspröten. Även malens hörsel är bra.

Leken sker på försommaren när vattnet blivit tillräckligt varmt. Hanen förbereder lekplatsen genom att sopa rent vattenväxternas rotsystem med stjärten så att äggen kan fästa vid rötterna. Parningen kan pågå i flera timmar. Hanen stannar kvar och viftar syrerikt vatten över äggen tills de kläckts. För att ynglen ska överleva och växa behöver vattnet vara varmt, helst över 22 grader. Det betyder att malens yngel har svårt att överleva vid ihållande kalla perioder.

Stor och gammal

Malen kan bli mycket gammal i svenska vatten. De växer relativt snabbt de första åren om tillgången på föda är god och om temperaturen är gynnsam. Tillväxten avtar dock ju större malen blir och under vissa år är den liten eller ingen alls. En mal på 180 cm i Emån är cirka 80 år gammal och väger cirka 35 kilo.

Emåförbundets fiskräknare i fiskvägen vid Karlshammars kraftverk, som invigdes den 1 oktober 2020.

Vanlig förr, hotad idag

Fram till mitten av 1800-talet var malen spridd i fler sjöar och åar i södra Sverige. Sedan dess har sjösänkningar och uppförda vandringshinder inneburit att många av malens livsmiljöer begränsats och försämrats. Idag finns malen bara kvar i några få sjösystem. Förutom i Emån även sjön Båven i Södermanland samt sjön Möckeln och Helge å i Kronoberg respektive Skåne län.

Malen klassas idag som en starkt hotad art och den är fredad från fiske genom Fiskeriförordningen.

(Förordning 1994:1716 om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen 2 kap 5§, samt Artskyddsförordningen 2007:956)

Fångst av mal

Om du av misstag fångar en mal ska den hanteras varsamt och omedelbart släppas tillbaka. Notera datum och plats och uppskatta längden. Rapportera gärna till Länsstyrelsen eller i rapporteringssystemet Artportalen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Uppgifter från allmänheten om malobservationer är värdefulla för att öka kunskapen om malens utbredning.

Länsstyrelserna arbetar med åtgärder och övervakning av arten utifrån ett åtgärdsprogram för bevarande av malen, fastställt av Havs och Vattenmyndigheten. Detta arbete genomförs tillsammans med fiskerättsinnehavare samt universitet och intresseorganisationer, bland annat Linneuniversitetet i Kalmar.

Länsstyrelsen i Södermanlands län är utsedd till nationell koordinator för Åtgärdsprogrammet för bevarande av malen.

Länk till Havs- och Vattenmyndighetens sida med information om Åtgärdsprogram för mal. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Länk till nedladdningssida för åtgärdsprogrammet för mal. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Litet malyngel på näckrosblad

Foto: Tobias Borger/Länsstyrelsen

Kontakt