Råd om vilda djur

Vad bör du göra när du hittar skadade djur ute i naturen? Vad kan och får du göra om du får problem med vilda djur på tomten? Här hittar du information om vart du kan vända dig och en sammanställning med vanliga frågor och svar om vilda djur.

Det finns inte en myndighet eller aktör som är ensamt ansvarig för problem eller frågor som rör vilda djur. Beroende på vad det gäller kan ansvaret ligga hos kommunen, polisen, Länsstyrelsen, fastighetsägaren eller dig som privatperson. På den här sidan har vi samlat de vanligaste frågorna som vi på Länsstyrelsen får om vilda djur.

Vad är statens vilt?

Ett antal däggdjur och fåglar med särskilt högt naturvärde ingår i statens vilt. Om djur av dessa arter omhändertas, påträffas döda eller dödas när de är fredade ska det snarast möjligt anmälas till Polisen, telefon 114 14. Björn, varg, örn, falk och utter är några arter som ingår i statens vilt.

Bildillustrationer över statens vilt på Naturhistoriska riksmuseets webbplats Länk till annan webbplats.

"Övergivna” vilda djur- och fågelungar

Det bästa är att låta djurungen vara. En ensam unge är väldigt sällan föräldralös eller övergiven. Honan är troligen i närheten, även om du inte ser henne. Om barnen kommer hem med en upphittad djurunge, be dem visa var de hittade ungen och sätt sedan ut den där igen så fort som möjligt.

Om du hittar ett djur vid till exempel en vägkant kan du flytta det till en säkrare plats i närheten. Honan bryr sig inte om att ungen luktar människa. Hon tar hand om den ändå. Kontakta polisen eller viltrehabiliterare om du är säker på att föräldrarna är döda och ungen verkligen är övergiven – ta inte hand om ungen själv.

Råd om övergivna djurungar hos Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Undvik att störa ensamma knubbsälskutar längs stränderna. Honan finns ofta i närheten. Däremot kan gråsälskutar ibland behöva flyttas om de befinner sig långt upp på land.

Mer om ”övergivna” sälkutar hos Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Fågelungar är sällan övergivna. Om du hittar en unge som ser övergiven ut, ta inte med den hem utan lämna kvar den på platsen. Föräldrarna är förmodligen i närheten.

Mer om fågelungar hos Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Skadade och döda djur i naturen och på tomten

Svaret beror på hur allvarlig skadan är, men också på vilken art det gäller. Ett vilt djur bör inte hållas i fångenskap, oavsett om det är skadat eller inte. Enligt djurskyddslagstiftningen är det förbjudet att hålla viltfångade djur för sällskap och hobby och enligt jaktlagstiftningen är det förbjudet att hålla vilt i fångenskap utan tillstånd.

För att vårda och rehabilitera skadat vilt krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Ett antal privatpersoner och föreningar har tillstånd att rehabilitera skadat vilt. Du kan ta kontakt med oss på Länsstyrelsen för att få reda på om det finns någon förening eller privatperson med sådant tillstånd i länet.

Om du har hittat en fågel som är så pass skadad att den bör avlivas av djurskyddsskäl så får djuret avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark. Då det avlivade djuret tillfaller den som har jakträtten bör du kontakta markägaren. Om fågelarten ingår i statens vilt, till exempel en örn eller falk, ska du snarast möjligt anmäla det till Polisen, telefon 114 14.

Om skadade vilda djur hos Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Svaret beror på hur allvarlig skadan är, men också på vilken art det gäller. Ett vilt djur bör inte hållas i fångenskap, oavsett om det är skadat eller inte. Enligt djurskyddslagstiftningen är det förbjudet att hålla viltfångade djur för sällskap och hobby och enligt jaktlagstiftningen är det förbjudet att hålla vilt i fångenskap utan tillstånd.

För att vårda och rehabilitera skadat vilt krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Ett antal privatpersoner och föreningar har tillstånd att rehabilitera skadat vilt. Du kan ta kontakt med oss på Länsstyrelsen för att få reda på om det finns någon förening eller privatperson med sådant tillstånd i länet.

Om du har hittat ett djur som är så pass skadat att det bör avlivas av djurskyddsskäl så får djuret avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark. Då det avlivade djuret tillfaller den som har jakträtten bör du kontakta markägaren. Är det ett större djur bör du även anmäla händelsen till Polisen, telefon 114 14.

Om du själv inte är jägare får du fråga en granne som jagar alternativt prata med en jaktorganisation på din ort som kan hjälpa till med kontakter. Bor du inom detaljplanelagt område får du inte använda skjutvapen utan tillstånd från polisen. Kommunen kan också ha jägare och dessa har vanligtvis skottlossningstillstånd i tätbebyggelse.

Vissa arter av vilt tillfaller, under vissa omständigheter, staten istället för jakträttshavaren. Dessa arter kallas för statens vilt. Om djur av dessa arter omhändertas eller dödas när de är fredade ska du snarast möjligt anmäla det till Polisen, telefon 114 14.

Mer om skadade vilda djur och vilka arter som ingår i statens vilt hos Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Ett vilt djur bör inte hållas i fångenskap, oavsett om det är skadat eller inte. För ett vilt djur kan det innebära en ökat lidande att hållas i fångenskap. Därför får du inte själv ta hem och försöka sköta eller mata ett djur. Enligt djurskyddslagstiftningen är det förbjudet att hålla viltfångade djur för sällskap och hobby och enligt jaktlagstiftningen är det förbjudet att hålla vilt i fångenskap utan tillstånd.

Men enligt reglerna krävs inte tillstånd för tillfällig förvaring av vilt upp till 48 timmar. Sedan måste djuret lämnas till viltrehabiliterare med godkänd anläggning. Även om det känns ledsamt är det oftast bäst att avliva små fåglar och djur eller låta dem vara. Risken är deras lidande ökar om du tar hem dem.

Om du hittar ett större dött djur i tätort eller på kommunal mark, till exempel i parker och gator, ta kontakt med din kommun.

Om ett vilt djur har dött på din tomt är du som fastighetsägare ansvarig för kadavret. Ligger kadavret i ett bostadsområde behöver du oftast forsla bort det. Ett mindre djur kan du förpacka väl i en plastpåse och sedan lägga bland dina hushållssopor. Större djur kan behöva lämnas in för kremering. Kolla med din kommun vad som gäller där du bor. Du kan också flytta kadavret till ett skogsområde om du har markägarens tillstånd så tar naturen hand om det.

I skog och mark så tar naturen hand om det döda djuret. Markägaren är alltid i första hand ansvarig för döda djur i skog och mark. Hittar du ett dött djur i naturen som ingår i statens vilt, till exempel ett rovdjur, ska du alltid ringa Polisen, telefon 114 14.

Om du träffar på flera döda vilda djur i skog och mark ska du rapportera det till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Hittar du ett eller flera döda vildsvin är det extra viktigt att du rapporterar detta till SVA med anledning av förekomsten av svinpest (ASF) i närliggande länder.

Rapportera in fynd av döda vilda djur till SVA Länk till annan webbplats.

Det är normalt att sälar dör och ibland flyter iland på stränderna. I de flesta fall får naturen ha sin gång och sälen får då ligga kvar för att bli mat åt sjöfåglar och andra djur. Om sälen ligger olämpligt och kan bli en sanitär olägenhet, till exempel på en allmän badplats, kan du ta kontakt med kommunen så får de bedöma om den ska tas bort. Det gäller även i de fall där en död säl ligger olämpligt i ett naturreservat.

Naturhistoriska riksmuseet är intresserade av rapporter om döda sälar. På deras webbplats kan du rapportera om du har hittat en död säl.

Rapportera fynd av död säl hos Naturhistoriska riksmuseet Länk till annan webbplats.

Valar tillhör statens vilt. Om du ser en strandad val ska du ringa Polisen på telefon 114 14. Det gäller oavsett om valen är död eller levande. Du kan också ringa Länsstyrelsen. Enligt jaktförordningen är du skyldig att kontakta polisen om du ser en död val.

Innan hjälpen kommer finns det några saker du kan tänka på. I första hand ska du hålla avstånd till valen och invänta hjälp. En strandad val är stressad. Försök att avgränsa ett område på minst 20 meter runt valen. Valen blir lugnare om människor, djur och trafik kan hållas borta.

Vattnet i Västerhavet – Informationscentralen Länk till annan webbplats.

Vattnet i Bottniska viken – Informationscentralen

Vattnet i Östersjön – Informationscentralen

Djur som kan orsaka besvär på huset

Fladdermöss utnyttjar ofta våra hus som bostäder eftersom håligheter i deras naturliga livsmiljöer har minskat kraftigt. Eftersom fladdermössen är insektsätare gör de ingen skada på till exempel hus, inventarier eller livsmedel. Fladdermöss kan inte heller gnaga. Djuren kan i stället göra nytta genom att äta myggor och skadegörande insekter i trädgårdarna.

Fladdermössen är fridlysta och fredade. De får inte dödas, fångas, eller skadas och deras boplatser får inte förstöras. För att vidta några som helst åtgärder för att försöka utestänga fladdermöss från ett hus, krävs tillstånd från Länsstyrelsen.

Mer om fladdermöss i hus hos Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Folder om fladdermöss i hus Pdf, 1.5 MB.

Om fladdermöss på Naturhistoriska Riksmuseets webbplats Länk till annan webbplats.

Fladdermössen kan bland annat bo mellan inner- och yttertak och mellan inner- och ytterväggar. De kan inte gnaga och bygger inga bon utan de utnyttjar bara de hålrum som redan finns. Ibland får man in fladdermöss inne i rummet. Det händer särskilt i slutet av juli – början av augusti när ungarna håller på att lära sig flyga. Bästa sättet att få ut den är att öppna fönstren på vid gavel och eventuellt släcka ljuset. Då hittar de oftast ut av sig själva ganska snabbt.

Om du hittar en fladdermus som ligger på golvet och inte kan flyga ut själv bör man försöka hjälpa den. Ta på dig en handske och fatta djuret försiktigt runt kroppen. Bär ut den och häng den upp och ner på en trädstam eller en vägg på en skuggig plats. Ge gärna en liggande fladdermus lite vatten på en tesked eller liknande innan den släpps ut igen.

Det är oftast spillningen från fladdermössen som kan orsaka bekymmer. Spillningen består av kitinrester från insekter och torkar därför mycket snabbt. I ett normalt ventilerat hus ger fladdermössens spillning inte upphov till någon lukt. Börjar det lukta kan du därför utgå från att det finns brister i husets ventilation. Om det handlar om smuts på fönster och fasad kan du sätt upp ett enkelt "innertak" av till exempel masonit som hindrar spillningen att falla ner på fel ställe.

Fladdermöss är oftast tysta djur. De ljud du kan höra ibland är kontaktläten mellan honorna och deras ungar. När ungarna är flygfärdiga brukar ljuden tystna. Problem med ljud från fladdermöss är svåra att lösa och du kan inte göra något förrän ungarna är flygfärdiga. Du kan försöka att isolera med ljudisolerande material. För att förhindra att fladdermössen kommer tillbaka året därpå måste du se till att de inte kan komma in i mellanväggen igen. För att göra det krävs dispens från länsstyrelsen.

Att få bort fladdermöss är svårt. Enda sättet att bli av med dem är att stänga dem ute. Det innebär att du måste täppa till alla hål som är större än 10 mm i hela huset. Om du vill genomföra en sådan åtgärd bör du först kontakta en expert. Innan du gör några som helst åtgärder för att försöka stänga fladdermössen ute krävs dispens från länsstyrelsen. Du får bara göra eventuella åtgärder under perioden 15 augusti - 15 september. Under yngelperioden och övervintringsperioden får inga åtgärder genomföras eftersom fladdermössen då kan bli instängda och svälta ihjäl. Det leder dessutom till att döda fladdermöss blir kvar i huset vilket ger avsevärda luktproblem.

Sök dispens för att få bort fladdermöss

Det bästa är att jobba förebyggande och täta ingångar till fastigheten så att ekorrar inte kan flytta in. Skulle du behöva skrämma bort eller försöka få ekorrarna att flytta ska detta ske med så mycket hänsyn som möjligt. Till exempel kan du testa att hänga upp en trasa indränkt i stark parfym vid ingångshålet. Då kan ekorren ta ungarna med sig och flytta någon annanstans.

För att förebygga skada får du under hela året jaga ekorre som kommer in på gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet. Detta gäller på tomten oavsett om du är jakträttshavare eller inte. Om du själv inte är jägare får du fråga en granne som jagar alternativt prata med en jaktorganisation på din ort som kan hjälpa till med kontakter. Bor du inom detaljplanelagt område får du inte använda skjutvapen utan tillstånd från polisen. Kommunen kan också ha jägare och dessa har vanligtvis skottlossningstillstånd i tätbebyggelse.

Det händer att hackspettar hackar på trähus och trästolpar och det kan bli stora skador. Det är som tur är inte särskilt vanligt. Oftast orsakas skadorna av större hackspett eller spillkråka. De skador som hackspettarna gör beror på att de letar efter mat eller vill hacka upp ett bohål eller ett övernattningshål. När de letar efter insekter blir det oftast små, spridda och oregelbundna hål. Under vintern och våren hackar de upp bo- eller övernattningshål. Då är hålen rundade och lagom stora för att fågeln ska kunna flyga in och ut.

Det finns några åtgärder som man kan försöka med för att bli av med problemet:

Det första du bör kontrollera är om det finns insektsangrepp i anslutning till skadan. De syns inte alltid på ytterväggen utan kan finnas i innerväggen.

Hackspettar har väldigt god hörsel. Ibland förväxlar de vibrationer från elledningar, elektriska mätare, transformatorer med mera för gnagljud från insekter och deras larver. Kanske kan de till och med förväxla ljudet från en väggklocka med något ätbart. Därför kan du undersöka om det finns något sådant i närheten av skadan. I så fall kan du dämpa ljudet med något mellanlägg.

Sätt upp en eller flera hackspettsattrapper. Det utlöser hackspettarnas revirbeteende. Om hackspetten upptäcker att reviret redan är upptaget drar den sig undan. Attrapperna kan du göra själv av plåt eller trä. Klipp eller såga ut en siluett av en hackspett och måla den i de färger som den angripande hackspetten har. Sätt upp attrappen rätt högt på husknuten så att den syns från två av väggsidorna.

Du kan också prova olika typer av rovfågelattrapper för att skrämma bort hackspettarna. Även dessa attrapper kan man göra själv, men siluetterna måste vara karaktäristiska. Färgen bör vara mörkgrå eller mörkbrun ovanpå och delvis strimmig eller bandad undertill. Attrappen bör hängas upp så att dess färger kontrasterar mot bakgrunden.

En uggleattrapp kan tillverkas på samma sätt. Den bör föreställa en ugglesiluett med stort huvud och stora ögon. Uggleögonen är viktiga och måla dem gula eller orangeröda med en ljus prick i ögats övre del. Uggleattrappen spikas lämpligen upp under takskägget.

Vimplar, ballonger, plastpåsar, CD-skivor eller liknande kan hängas upp i snören vid skadestället. Kombinationen av något som rör sig i vinden och samtidigt låter är bra.

Starholkar eller pärluggleholkar kan sättas upp i närheten av huset och förhoppningsvis fungera som alternativa övernattningshål.

Med hjälp av finmaskigt kycklingnät (maskvidd max 20 mm) kan du hindra fåglarna att nå ytterpanelen. Nätet ska spännas upp parallellt med panelen på cirka 10 cm avstånd och täcka hela den vägg där ett angrepp börjat.

Om hackspetten inte ger upp kan du ansöka om skyddsjakt hos länsstyrelsen.

Ansöka om skyddsjakt

Försök att avskräcka grävlingen från platsen genom att lägga trasor indränkta med parfym eller andra mänskliga dofter där den gräver. Täpp för ingången under huset och täta husgrunden. Det måste du göra nattetid när den nattaktiva grävlingen är ute. Om det inte hjälper att sätta igen boet kan skyddsjakt tillämpas.

För att förebygga skada får du under hela året jaga grävling som kommer in på gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet. Detta gäller på tomten oavsett om du är jakträttshavare eller inte. Om du själv inte är jägare får du fråga en granne som jagar alternativt prata med en jaktorganisation på din ort som kan hjälpa till med kontakter. Bor du inom detaljplanelagt område får du inte använda skjutvapen utan tillstånd från polisen. Kommunen kan också ha jägare och dessa har vanligtvis skottlossningstillstånd i tätbebyggelse.

Mer om grävling under huset hos Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Djur som kan orsaka besvär på tomten/balkongen

Närgångna och aggressiva fåglar som kajor och måsar kan vara ett problem. Fastighetsägaren ansvarar för att förebygga störningar från fåglar. Det är fastighetsägarens ansvar att göra åtgärder om det förekommer risk eller olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken. Kommunen hjälper oftast inte enskilda fastighetsägare att flytta bon, ägg eller fågelungar.

Försök att plocka bort det som kan locka fåglar till platsen. Se till att fåglarna inte kan få tag på något ätbart i närheten av fastigheten. Lämna därför inte mat eller sopor öppet i trädgården eller på balkongen.

Vissa fågelarter är tillåtna för allmän jakt under delar av året enligt jaktförordningen. Även andra tider på året får fåglar jagas om de orsakar skada eller olägenhet på eller i hus. Ta reda på vad som gäller för fågelarten och där du bor innan du vidtar några åtgärder.

Mer om regler för skyddsjakt i bilaga 4 i jaktförordning (1987:905) på riksdagens webbplats Länk till annan webbplats.

Alla sorters ormar är fridlysta i Sverige. Det innebär att det är förbjudet att döda, skada eller fånga ormar och deras ägg och ungar. Undantaget är om du hittar en huggorm på din tomt. Då får du fånga in och flytta den. Endast om detta inte är möjligt, och ingen annan lösning finns, får du döda huggormen.

Mer om orm på tomten hos Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Huggormen är brun eller grå och känns igen på det mörka sicksack-bandet längs ryggen. Ibland är den helsvart och då syns inte bandet. Huggormen har en vertikal pupill (som hos en katt) med en brunröd kant runt om. Huvudet är täckt av små plåtar. Den är relativt tjock och stubbsvansad i förhållande till snokarna.

Hasselsnok är den orm som är lättast att förväxla med huggorm. Denna art är gråbrun och har två rader mörka fläckar längs ryggen. Fläckarna kan helt eller delvis flyta ihop till ett band. Hasselsnoken har tvåfärgade ögon (gult och brunt) och mörka streck på sidan av huvudet genom ögat. Pupillen är rund om hos alla snokar. Den har stora plåtar på hjässan och är slankare och blankare än huggormen.

Vanlig snok är grå eller svart och har oftast ljusa öronfläckar. Svarta snokar kan dock sakna öronfläckar och liknar då svarta huggormar. Snoken har ett svart öga med en rund pupill med smal gul kant. Huvudets plåtar är stora i förhållande till huggormens små plåtar. Kroppen är slankare och blankare än huggormens och den är ofta tecknad med rader av svarta fläckar längs sidorna.

Kopparödla är ingen orm utan en ödla men eftersom den saknar ben tror man ofta att det är en orm. Den har en styv, glänsande ljust gråbrun kropp och på undersidan har den små fjäll istället för breda bukplåtar. Tungan är inte kluven som hos ormarna. Även kopparödlan är fridlyst.

Säkraste sättet att göra tomten ormfri är att göra den oattraktiv för ormar. Avlägsna rishögar, sätt finmaskigt nät för hål i husgrunder, kontrollera näten vid källarventiler. Håll gräset kortklippt och se till att komposter och lövhögar inte ligger intill husen.

Huggormen är ett nyttigt djur som håller efter sorkar och möss. Den går aldrig till anfall och biter inte om man inte nästan trampar på den. Om man fångar en huggorm bör man flytta den till ett lämpligt ställe minst ett par kilometer bort. Men att flytta huggormar är inte att rekommendera om du inte är van att handskas med ormar. Dessutom överlever de sällan när man flyttar dem.

Bästa sättet att skydda en trädgård från att bökas sönder av vildsvin är att sätta upp ett vanligt staket eller ett lågt elstängsel med två-tre trådar runt trädgården. Vildsvinsstammen regleras genom jakt. Om du själv inte är jägare får du fråga en granne som jagar alternativt prata med en jaktorganisation på din ort som kan hjälpa till med kontakter. Bor du inom detaljplanelagt område får du inte använda skjutvapen utan tillstånd från polisen.

Rovdjur

Att rovdjur kan röra sig i närheten av hus, maskiner, bilar eller vägar är i sig inget konstigt eller onormalt. Rovdjur är, precis som andra djur, relativt sparsamma med sin energi och väljer gärna en genväg eller att inte springa iväg vid första och bästa tillfälle.

Försök att dokumentera djuret, exempelvis genom att ta en bild. Det är svårt att på barmark dokumentera i efterhand, om man inte har en särskilt tränad hund, så bilder/filmer eller annat är viktigt för att kunna bekräfta att det var ett rovdjur. Kontakta sedan din Länsstyrelse genom att lämna din rapport på https://www.skandobs.se/ Länk till annan webbplats..

Om du är orolig eller vill prata med någon direkt så kan du också kontakta en rovdjurshandläggare på Länsstyrelsen.

Kontakt

Djurenheten

Länsstyrelsen Kalmar län

Telefon 010-223 80 00 (växeln)