Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Spridning av främmande arter och stammar kan innebära en stor risk för att inhemska arter och deras livsmiljö påverkas negativt. De nya arterna kan vara konkurrenter eller predatorer till våra inhemska arter och introduktion innebär en risk för spridning av smittsamma sjukdomar. Av denna anledning krävs tillstånd från länsstyrelsen vid all utplantering av fisk, musslor och kräftor. 
Trots tillståndsplikten hittas främmande arter allt oftare i naturvatten runt om i landet.

Invasiva främmande arter i Sverige

Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel spansk skogssnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.

Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. I november 2018 beslutade regeringen även om en svensk förordning om invasiva främmande arter.

EU:s förordning om invasiva främmande arter

Enligt EU-förordningen är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på den så kallade unionsförteckningen över invasiva främmande arter.

Svensk lagstiftning

Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som Regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
  • Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.

Vägledning om regler och bestämmelser i EU-förordningen om invasiva främmande arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Exempel på främmande arter i Kalmar län

Signalkräfta

Denna art kan konkurrera ut den inhemska flodkräftan och/eller sprida kräftpest så att de svaga flodkräftbestånden minskar eller slås ut.

Jättebalsamin

Den ståtliga blomman kommer ursprungligen från Himalaya och trivs bäst på fuktiga och näringsrika marker. En enda planta av jättebalsamin kan producera 8 000 frön. Den bildar täta bestånd som konkurrerar ut allt annat.

Jätteloka

En flockblommig växt som kanske är den mest kända av de invasiva främmande arterna. Den kan bli upp till fem meter hög och producera 100 000 frön på en enda planta. Jätteloka är fototoxisk. Det betyder att man kan få svårläkta eksem om man kommer i kontakt med den i kombination med solljus.

Parkslide och jätteslide

Dessa två arter finns inte med på EU:s lista över invasiva främmande arter och omfattas inte av lagstiftningen ännu. De är lokalt ett stort problem och är nästan omöjliga att utrota. De sprider sig med utlöpare och växer mycket snabbt. Att gräva bort dem är särskilt riskabelt eftersom en liten rotbit på 0,7 gram räcker för att bilda en ny planta.

Grodsjukdomen chytridsjukan 

Chytridsjukan är ett av de allvarligaste hoten mot världens groddjur. Sjukdomen förorsakas av en svamp (Bd) och kan drabba grodor, paddor och salamandrar. Någon massdöd bland groddjur har inte observerats i Europa, vilket dock är fallet på flera håll i tropiska områden. Smittan finns redan i Sverige och i Kalmar län hittades den 2015 på en ätlig groda. Sjukdomen kan inte drabba människor, men vi kan tyvärr bidra till att sprida svampen

Länsstyrelserna deltar i ett nordiskt nätverk för att hejda den fruktade chytridsjukan som har slagit ut ett 90-tal grodarter i världen. Nätverket har nu tagit fram åtgärder för hur vi alla kan hjälpas åt för att minska risken för smittspridning.

– Chytridsjuka är egentligen två olika svampsjukdomar, som utgör ett av de allvarligaste hoten någonsin mot våra grodarter. Svampen Bd finns redan i Sverige, men har hittills inte orsakat massdöd i Europa som i tropikerna. Den andra, Bsal, har nyligen hittats i Nederländerna, Belgien och Tyskland där den orsakar stor skada och helt slår ut salamandern, berättar Gabrielle Rosquist, som arbetar med åtgärdsprogram för hotade arter på Länsstyrelsen Skåne.

Många grodarter har haft en positiv utveckling under de senaste två decennierna, en direkt följd av statliga och kommunala bevarandeinsatser. Men hotet från chytridsjukan har skapat stor oro. I tropiska områden i Australien och Latinamerika har Bd helt utrotat ett stort antal grodarter. För att hejda sjukdomarna har nordiska myndigheter, universitet och naturvårdsaktörer gått samman i ett gemensamt nätverk.

Nätverket har tagit fram fem förslag från nätverket på hur vi alla kan hjälpas åt att minska riskerna för smittspridning:

  • Ha torra och rena stövlar och annan utrustning när du besöker nya vatten.
  • Rör endast groddjur om det är absolut nödvändigt.
  • Flytta aldrig ett groddjur från ett område till ett annat.
  • Ta med desinfektionsmedel och rengöringsredskap om du ska röra dig mellan dammar.
  • Släpp inte ut djur från akvarier, inte heller vattnet därifrån. Det är förbjudet.

– Att slå ut sjukdomen är svårt, däremot är det möjligt att hindra den från fortsatt spridning. Det rör sig om i grunden enkla åtgärder som kan hjälpa oss att få bukt också med kräftpest och andra vattenspridda sjukdomar, säger Gabrielle Rosquist.

På Youtube kan du ta del av en film om hur vi kan stoppa smittspridninglänk till annan webbplats

Här kan du ta del av en ny informationsbroschyrlänk till annan webbplats

Kontakt