Risebo

Gullpudra i Risebo naturreservat

Risebo är ett omtyckt friluftsområde med många besökare. Här samsas människan och naturen på ett bra sätt för båda parter.

Gammal kulturmark

Markanvändning

Naturreservatet Risebo utgörs av två delområden. Områdena har till största delen troligen varit utmarker till byn Risebo. Byn nämns redan år 1324, så markerna i Risebo har hävdats av människan under mycket lång tid. Utmarken var den mark där man lät byns boskap gå på bete. Slåtter kan ha förekommit i markerna närmast byn och i områdets naturliga kärrmarker men i övrigt står inte mycket mer information att finna om reservatets tidiga markanvändning.

Betesmarker

Människan har som bofast i detta landskap påverkat sin omgivning i flera tusen år. Naturliga bränder ersattes av mänskligt anlagda bränder i skogsmiljöerna för att tillskapa bete på utmarkerna. Betesdjur har påverkat dessa marker, våtmarker har slåttrats o.s.v. I de ofta bördigare markerna kring boställena har lövängar och ängsmarker tagits upp, och åkrar brukats. I dessa miljöer har ädellövträd kunnat utvecklas till vidkroniga träd eller hamlats och därmed kunnat bli uråldriga i ljusöppna miljöer.

Nutid

Det är till detta landskap flertalet av de idag hotade arterna är anpassade. En art som tidigare haft ett stort livsutrymme blir hotad när detta drastiskt reduceras. Numera har slåtter nästan helt försvunnit. Många boställen har övergivits och inägorna växer igen. Skogsbränder släcks effektivt.

Naturens historia

Tallen och eken

I södra Sverige vandrade tall och ek in söderifrån när inlandsisen drog sig tillbaka. Ljusöppen tall- och ekskog har längst tradition av länets skogar, och har därmed haft mest tid på sig att utveckla en biologisk mångfald knuten till biotopen. Tillsammans med tallen och eken kom människan som jägare och fiskare. Med tiden kom mer värmeälskande vegetation såsom övriga ädellövträdslag, och människan blev bofast.

Granen

Granen tillhör även den naturlandskapet i taigan, men kom till Sydsverige norrifrån i ett betydligt senare skede. I den mån den vandrat in naturligt har viktiga följearter knutna även till gran kunnat följa med.

Höga naturvärden

De viktigaste naturvärdena inom detta reservat är knutna till naturskogsliknande barrskog med inslag av asp och björk, alm, ek och lind. Värdena finns framför allt bland svampfloran. Artlistan är lång och imponerande med arter som rostspindling, sammetstaggsvamp, fyrflikig jordstjärna och gammelgranlav.  Flera av arterna är hotade och ovanliga, vissa endast funna på denna lokal i Småland! I det södra delområdet finns dessutom en mycket värdefull ädellövskog i riktigt blockrik terräng. Här finns lindar på 175 år och kanske mer.

Föreskrifter

Inom naturreservatet är det inte tillåtet att:

  1. Framföra motorfordon annat än på befintliga vägar.
  2. Ställa upp motorfordon, husvagn eller släpvagn annat än på särskilt
    anvisade vägar och platser.
  3. Tälta mer än högst ett dygn på samma ställe.
  4. Klättra i boträd, uppehålla sig nära rovfågelbo, lya eller gryt, eller på annat
    sätt medvetet skada eller störa djurlivet.
  5. Medföra okopplad hund eller annat lösgående sällskapsdjur.
  6. Göra upp eld annat än på särskilt anvisade platser eller i medhavd grill eller friluftskök.
  7. Plocka eller skada vedsvampar, mossor eller lavar.
  8. Gräva eller dra upp kärlväxter.
  9. Skada eller ta bort växande eller döda träd, stubbar, bark, grenar, buskar eller ris.

Det är förbjudet att utan Länsstyrelsens tillstånd:
Samla in insekter med fällor som dödar.

Det är förbjudet att utan samråd med Länsstyrelsen:
Utföra undersökning eller forskning.

Serviceinformation

  • Eldplats
  • Fiske
  • Informationstavla
  • Parkering
  • Vandringsled

Kontakt

Naturskötselenheten Länsstyrelsen Kalmar län

Telefon 010-223 80 00 (växeln)

Fakta

Beslutsår: 2010
Areal: 107 hektar
Kommun: Västervik
Markägare: Sveaskog AB samt enskilda
Förvaltare: Länsstyrelsen Kalmar län