Krokshult

Vid Krokshult finns ett välbevarat, äldre odlingslandskap. Det småskaliga jordbruket dominerade i södra Sverige och framför allt på småländska höglandet ända in på 1900-talet.

”Äng är åkers moder”

Denna trakt ser likadan ut som den gjort under hundratals år. Det finns inte många liknande platser kvar i Sverige, vilket gör Krokshult unikt. Ängen var förr det viktigaste markslaget. Här växte vinterfodret till gårdens djur och storleken på ängen avgjorde därför hur mycket djur en gård kunde utfodra. Antalet djur avgjorde i sin tur hur mycket gödsel man hade att tillgå vilket avgjorde åkerarealen. Den här kedjan är ursprunget till det gamla talesättet ”Äng är åkers moder”.

Hamling än idag

Förr kompletterade man djurens vinterfoder med löv. Trädens grenar och kvistar togs till vara genom lövtäkt, så kallad hamling. I Krokshult är det framförallt ask som har hamlats. Nya träd väljs ständigt ut för hamling, vilket innebär att traditionen lever vidare - en del av vårt kulturarv bevaras. Hamlade träd hyser ett rikt växt- och djurliv. Svampar och skalbaggar lever av veden, vilket skapar håligheter i stammen. Håligheterna blir till boplatser åt fåglar och fladdermöss.

Rik flora

I naturreservatet finns små åkrar och ängs- och hagmarker omgärdade av trägärdesgårdar. Den långa traditionen av slåtter och bete har gjort att växter, som gynnas av hävd, finns kvar. Här växer klasefibbla, gullris, brudsporre och sträv nejlikrot i området. Prover i marken har visat att marken vid Krokshult började röjas för bosättning under tidig medeltid. Den bästa odlingsmarken var uppodlad redan på 1300-talet.