Naturvårdsbränning
Vilda skogsbränder släcker vi numera så fort vi kan. Men om skogen aldrig brinner riskerar vissa växter, svampar och djur att försvinna för alltid. För att hjälpa de här arterna att överleva genomför Länsstyrelsen kontrollerade naturvårdsbränningar i noga utvalda områden. Naturvårdsbränning är en säker, effektiv och väl beprövad metod med syfte att bevara och öka den biologiska mångfalden.
Under en naturvårdsbränning är det främst växterna på marken som brinner. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län
Runt hela norra halvklotet växer ett brett band av barrskog som kallas taiga. Taiga är den vanligaste naturtypen i Jämtlands län och stora delar av övriga Sverige. Under många tusen år har skogarna i taigan brunnit med jämna mellanrum, och arterna som lever där är anpassade till regelbundna bränder. Men under de senaste 150-200 åren har vilda skogsbränder minskat till följd av snabbare och effektivare släckning och bättre bevakning.
Skogsbranden gynnar uppemot 1000 olika sorters växter, svampar och djur i Sverige, och omkring 100 arter är direkt beroende av brand för att överleva. Om skogen aldrig brinner försvinner deras livsmiljö. Kontrollerade naturvårdsbränningar är ett sätt att kompensera naturen för uteblivna vildbränder, och på så vis bevara unik natur för kommande generationer.
Så går en naturvårdsbränning till
Områdena vi väljer ut för naturvårdsbränning ligger inom naturreservat och natura 2000-områden där skogen är präglad av tidigare bränder. Vi planerar bränningarna mycket noggrant och genomför dem alltid i samråd med räddningstjänsten. Ett stort och väl utbildat manskap på plats ser till att brandförloppet är lugnt och kontrollerat.
Varje bränning genomförs under en eller flera dagar, oftast någon gång mellan slutet av maj och slutet av juni. Säkerheten kommer alltid först vid en naturvårdsbränning och vädret avgör när det är lämpligt. För att bränningen ska ge maximal nytta för naturen och samtidigt vara säker måste marken vara lagom uttorkad, och väderförhållandena helt rätt. Därför sker bränningarna med kort varsel, det går inte att bestämma ett exakt datum långt i förväg.
Under en naturvårdsbränning är det främst växterna på marken som brinner. Om du befinner dig i närheten av bränningsområdet kan du se och känna lukt av rök. Efter avslutad bränning eftersläcker vi och bevakar brandområdet tills ingen rök längre syns till. Det kan ta en vecka eller mer.
Efter naturvårdsbränningen
Vi avråder från att besöka ett brandområde den första tiden, eftersom brandskadade träd och grenar kan falla plötsligt och ljudlöst. Efter bränningen är området också svart och sotigt under en period.
Men redan kort tid efter en naturvårdsbränning spirar den första grönskan igen, och skogen blir på sikt öppnare, ljusare, varmare och mer varierad med både tallar och lövträd. Branden skapar också mycket död ved, en viktig livsmiljö för många arter. Effekterna av en kontrollerad naturvårdsbränning gynnar naturen under väldigt lång tid framåt.
- Alla Länsstyrelsens naturvårdsbränningar sker i samråd med räddningstjänsten
- En erfaren och kompetent bränningsledare ansvarar för hela insatsen
- Bränningarna genomförs av ett stort och väl utbildat manskap
- Vi använder vägar, myrar, sjöar eller upphuggna brandgator som säkra gränser för branden
- Vattenslangar och vattenpumpar är strategiskt utplacerade kring hela bränningsområdet, och under Länsstyrelsens naturvårdsbränningar finns alltid en helikopter på plats
- Innan tändning bevattnar vi gränserna runt bränningsområdet
- Vi tänder elden med hänsyn till vindriktning, marklutning och andra säkerhetsaspekter, och styr branden mot vinden
- Under själva bränningen bevattnar vi strategiska områden utifrån aktuella vindförhållanden
- För att minimera risken för spridning och samtidigt uppnå önskad effekt av en naturvårdsbränning väljer vi tidpunkten noga, och avstår från att bränna om rätt förhållanden uteblir
- Väderförhållandena bedöms utifrån särskilda kriterier vad gäller temperatur, vindstyrka och relativ luftfuktighet, samt en sammanvägd bedömning av särskilda brandriskindex
- Efter avslutad bränning bevakar vi området tills spridningsrisken med säkerhet är över. Slangar och vattenpumpar finns kvar under hela efterbevakningsperioden.
Life2Taiga - Naturvårdsbränning ger liv till taigan
Life2Taiga är ett EU-finansierat naturvårdsprojekt där Länsstyrelsen Jämtlands län deltar. Målet är att restaurera brandpräglade tallskogar genom framför allt naturvårdsbränningar. Projektet är ett samarbete mellan 17 länsstyrelser och Naturvårdsverket samt finska Metsähallitus. Life2Taiga startade 2022 och avslutas 2028.
Frågor och svar om naturvårdsbränning
En naturvårdsbränning är en noga planerad och kontrollerad skogsbrand inom ett avgränsat område. Syftet med naturvårdsbränning är att gynna och bibehålla höga naturvärden, samt att bevara och öka biologisk mångfald.
Länsstyrelserna arbetar med naturvårdsbränningar i skyddad natur som nationalparker, naturreservat och Natura 2000-områden. Naturvårdsbränning är en av flera viktiga skötselmetoder för att gynna och bibehålla höga naturvärden. Även privata skogsägare och skogsbolag arbetar med naturvårdsbränningar.
Skogsbränder är en naturlig process som under tusentals år regelbundet förändrat strukturen i skogarna. Branden skapar glesare, mer solbelysta och varierade miljöer. Träd som överlever en brand kan växa sig grövre än i en tätvuxen skog, och lövträd får möjlighet att föryngra sig i gläntorna som uppstår efter branden.
En skogsbrand skapar också mycket död ved, något det råder stor brist på i dagens skogar. Liggande och stående döda träd och annan död ved är en viktig livsmiljö för många arter. Många växter, svampar och insekter har anpassat sig till regelbundna skogsbränder, några till den grad att de riskerar att dö ut om bränderna uteblir helt.
Effekterna av en kontrollerad naturvårdsbränning kompenserar för uteblivna vildbränder, och gynnar naturen under väldigt lång tid framåt.
En naturlig skogsbrand startar med största sannolikhet när det är extremt torrt i markerna, till exempel av ett åsknedslag. För att så långt som möjligt efterlikna en naturlig brand och få den önskade effekten för naturen behöver vi naturvårdsbränna vid liknande förhållanden.
Våra naturvårdsbränningar är mycket noga planerade och sker alltid i samråd med räddningstjänsten. Oftast kan vi genomföra en bränning även då brandrisken är hög, och i bland till och med då det råder eldningsförbud.
Vissa arter har under tusentals år anpassat sig till regelbundna skogsbränder. I Sverige är omkring 100 olika växter, svampar och djur beroende av brand för att överleva. Några behöver brandens värme, andra röken eller den brända veden som branden skapar. Förutom de arter som är direkt beroende av brand så gynnar skogsbranden många andra. I Sverige lever omkring 1000 olika arter som gynnas av brand.
Flera arter är specialiserade på unika sätt för att leva med regelbundna bränder. Ett exempel är tallen som har grov bark och en krona väldigt högt upp, som båda skyddar trädet mot lågornas framfart. Vissa gamla tallar kan ha skador i stammen, så kallade brandljud, som visar att de överlevt flera skogsbränder.
Ett annat exempel är växten svedjenäva. Fröna kan ligga i marken under många, många år och vänta på nästa skogsbrand. De börjar nämligen inte gro förrän temperaturen i marken når 40º–50ºC, och klarar temperaturer på uppemot 100ºC.
Den sotsvarta praktbaggen har sinnesorgan på magen som känner av värmestrålningen från en brand på långt håll, och kommer flygande till brandområden för att para sig. Rökdansflugan dras också till brandrök och känner lukten på flera mils avstånd genom sina antenner. Den lägger sina ägg i marken, men bara där det översta lagret är bortbränt. Skalbaggen grov tallkapuschongbagge utvecklas under barken på brandskadade tallar och granar. Även större svartbagge utvecklas under bark, men på solexponerade, döda björkar.
Optimala förhållanden för en säker och effektiv naturvårdsbränning infaller oftast under försommaren, samtidigt som både djur och fåglar har ungar. Vi undersöker bränningsområdena noga i förväg och avstår från bränning om det visar sig att branden riskerar att störa en känslig art, eller om det finns häckande fåglar i bränningsområdet. Andra djur lämnar området självmant då bränningsområdena är relativt små, och det är intensiv aktivitet med mycket folk i rörelse dagarna innan själva bränningen.
Djur och fåglar som lever i skogen har under tusentals år anpassat sig till regelbundna skogsbränder, och vet instinktivt hur de ska bete sig. Många arter kommer tillbaka redan samma dag eller dagen efter branden för att leta mat och leva vidare i den nybrända skogen. Branden skapar en miljö som är helt naturlig för dem, och i många fall nödvändig för deras överlevnad på lång sikt. Ofta ökar viltstammarna generellt efter en brand, eftersom de drar nytta av att lövträd och buskar börjar spira.
Vissa enskilda individer av en art kanske inte överlever en brand. Men när vilda skogsbränder minskar är naturvårdsbränning är ett säkert, väl beprövat och effektivt verktyg för att säkerställa brandberoende arters överlevnad på längre sikt. De arter som inte gynnas av en brand är också långt mindre hotade än de arter som gynnas av brand i skogen.
Det finns också arter som missgynnas, alltså påverkas negativt, av att det brinner i skogen. Påverkan varierar från art till art utifrån hur lång tid som gått sedan branden. Hur stora möjligheter olika arter har att återetablera sig i ett brandområde varierar också med tiden beroende på art. Exempel på arter som missgynnas av en skogsbrand är ekorre, järpe, tofsmes, linnea, ekbräken och gran.
En naturvårdsbränning kräver noggrann planering och ett rigoröst säkerhetsarbete. Inget får gå fel. Bränningen sker under kontrollerade former i samråd med räddningstjänsten, och vi säkerställer att brandområdet har säkra brandgränser. Det kan vara vatten, myrmarker, vägar eller upphuggna brandgator. För att kunna genomföra en säker naturvårdsbränning med maximal nytta för naturen måste också väderförhållandena vara optimala.
Bränningsledaren har en kompetent och väl utbildad personalgrupp till förfogande. Alla har sina specifika ansvarsområden. Vid en bränning är experter inkopplade och räddningstjänsten hålls kontinuerligt informerad. Vid Länsstyrelsens naturvårdsbränningar finns alltid en helikopter tillgänglig för att vid behov övervaka området eller släcka branden.
Det kan glöda och pyra i myrstackar eller i stubbar i många dagar efter en brand. Efterbevakningen är viktig och så länge det behövs finns personal på plats för att säkerställa att branden inte flammar upp på nytt.