Naturvårdsbränning
Ibland måste skogen brinna för att arter inte ska försvinna. Varmt väder under en tid skapar förutsättningar för att kunna utföra en kontrollerad naturvårdsbränning. En naturvårdsbränning är noga planerad och genomförs med hög säkerhet och av särskilt utbildad personal.
Vissa växter, svampar och djur är beroende av att det brinner med jämna mellanrum. Idag släcker vi bränder så fort vi kan. Men en skog som brunnit blir i regel mer öppen, ljus och varm vilket gynnar många arter. Ett sätt att sköta skog är genom kontrollerad naturvårdsbränning.
Syftet med att genomföra kontrollerade naturvårdsbränningar är att öka och bevara den biologiska mångfalden i barrskogen, den vanligaste naturtypen i stora delar av Sverige. Genom naturvårdsbränningar bevarar vi unik natur för kommande generationer.
Så går en naturvårdsbränning till
En naturvårdsbränning genomförs på ett lugnt och kontrollerat sätt och med kort varsel när vädret är lämpligt. Varje bränning genomförs under en eller flera dagar, under perioden maj-september. Eftersläckning och efterbevakning kan fortsätta i några dagar till innan alla glödhärdar är släckta.
Bränningarna sker med låg markbrand och styrs så att närboende ska få så lite problem som möjligt. De som befinner sig i närheten av bränningarna kan dock känna av brandrök.
Efter bränningen är området svart och sotigt under en period. Vi avråder från besök den första tiden på grund av risken för fallande träd och grenar. Redan något år efter en naturvårdsbränning brukar grönskan vara tillbaka.
- Ytterkanter på bränningsytan bevattnas i förväg inför tändning.
- Bevattning sker även under bränningen på strategiska platser utifrån vindförhållanden.
- Vattenslang och vattenpumpar finns utplacerade kring hela bränningsområdet under bränningen.
- Tändning sker mot bevattnad linje på platser valda utifrån vindriktning, marklutning och andra säkerhetsaspekter.
- Efter avslutad bränning bevakas området tills spridningsrisken med säkerhet är över. Slangar och vattenpumpar finns kvar under hela efterbevakningsperioden.
- Tidpunkt för bränning väljs utifrån minimering av spridningsrisk samtidigt som man får en önskad bränningseffekt.
- Väderleksförhållanden väljs utifrån särskilda kriterier vad gäller temperatur, vindstyrka och relativ luftfuktighet samt totalbedömning av särskilda brandriskindex.
- En erfaren och kompetent bränningsledare ansvarar för hela insatsen. Till hjälp finns ett tiotal medarbetare med erfarenhet av naturvårdsbränningar sedan tidigare.
Frågor och svar
En naturvårdsbränning är en planerad skogsbrand i ett avgränsat område. Syftet är att gynna och bibehålla höga naturvärden.
Länsstyrelserna arbetar med naturvårdsbränningar i skyddad natur som nationalparker, naturreservat och Natura 2000-områden. Det är en av flera viktiga skötselmetoder för att gynna och bibehålla höga naturvärden. Även privata skogsägare och skogsbolag arbetar med naturvårdsbränningar.
Vissa arter är beroende av skogsbranden för sin överlevnad. Antingen genom brandens värme, rök eller den brända veden som branden skapar.
Skogsbranden gynnar många djur, svampar och växter. Strukturen i skogen förändras och skogen blir mer öppen, ljus och varm. Skogsbrand skapar mycket döda träd, vilket det råder stor brist på i dagens skogar.
Cirka 1 000 arter i Sverige riskerar att försvinna på grund av att det finns alldeles för lite liggande och stående döda träd. Cirka 100 arter av insekter och svampar är beroende av brand för sin överlevnad.
En naturlig skogsbrand startar till exempel av ett åsknedslag och med största sannolikhet när det är extremt torrt i markerna. För att få den förväntade effekten på vegetation och mark sker naturvårdsbränningar vid liknande förhållanden. På så vis kan naturvården bäst efterlikna naturliga brandförhållanden och få bästa möjliga naturvårdsnytta.
Brandgynnade arter har anpassat sig till brandens ekologiska effekter på olika sätt. Unika specialiseringar är vanligt.
Brand gynnar tallen. Tallens grova bark och den höga kronan skyddar trädet mot lågornas framfart. Branden skapar glesa ljusa skogar där träd kan växa sig grövre än i en tätvuxen skog. Lövträd får möjlighet att föryngra sig när ny mark blottas.
Ett exempel är svedjenävans frön som kan ligga i marken i många år, och börjar gro först när temperaturen når 40º–50º C. Fröet klarar temperaturer på uppemot 100º C. Skalbaggen grov tallkapuschongbagge utvecklas under barken på brandskadade tallar och granar. Större svartbagge utvecklas också under barken, men på solexponerad död björk. Den sotsvarta praktbaggen känner av värmestrålning på långt håll genom IR-känsliga sinnesorgan som sitter på magen och kommer flygande till brandområden för att para sig. Rökdansflugan känner lukten av brandrök på flera mils avstånd genom sina antenner.
Inför en naturvårdsbränning rör sig bränningslaget i området under flera dagar. De flesta djur hinner då lämna området.
Det är viktigt att ha kunskap om fågellivet i det aktuella området. På så vis får vi kontroll över häckande fåglar och andra extra känsliga arter, och vid behov omplaneras naturvårdsbränningen. De fåglar som kan flyga flyger iväg om en fara dyker upp. Andra djur flyr om det börjar brinna.
Vissa individer kanske inte överlever en brand - men generellt kan sägas att nyttan med bränder i skog idag är långt större eftersom väldigt många arter gynnas eller är helt beroende av brand i skogen. De arter som missgynnas av en brand är dessutom långt mindre hotade än de arter som gynnas av brand i skogen. Viltstammarna ökar ofta efter en brand eftersom de gynnas av att lövträd och buskar börjar spira.
Vissa arter missgynnas av att det brinner i skogen. Påverkan varierar från art till art utifrån tiden från branden. Möjligheten till återetablering varierar också med tiden för olika arter. Exempel på arter som missgynnas av en brand i skogen är ekorre, järpe, tofsmes, linnea, ekbräken och gran.
En naturvårdsbränning är en riskverksamhet som kräver noggrann planering och ett säkerhetsarbete. Inget får gå fel. Bränningen sker under kontrollerade former och brandområdet måste ha säkra brandgränser – vatten, myrmarker, vägar eller upphuggna brandgator. Väderförhållandena måste vara optimala.
Bränningsledaren har en kompetent personalgrupp, där alla har sina specifika ansvarsområden. Vid en bränning är experter inkopplade och räddningstjänsten i området hålls kontinuerligt informerad. Vid vissa bränningar används helikopter eller flygplan som flyger över området och kontrollerar branden.
Efterbevakningen är viktig och så länge det behövs finns personal på plats som säkerställer att branden inte får fäste på nytt. Det kan glöda och pyra i myrstackar eller i stubbar i många dagar efter en brand.
EU-projekten Life Taiga och Life2Taiga
Hösten 2022 startade EU-projektet Life2Taiga. Projektet är ett samarbete mellan 17 länsstyrelser, Naturvårdsverket och finska Metsähallitus. Under projekttiden ska de deltagande parterna genomföra naturvårdsbränningar och brandefterliknande åtgärder i drygt 6000 hektar tallskog. Skogarna ligger i 165 Natura 2000-områden i Sverige och Finland.
Projektet koordineras av Länsstyrelsen i Västmanlands län och delfinansieras av EU:s LIFE-program. Projektets totala budget är på 23,5 miljoner €.
Namnet Life2Taiga anspelar på att ett liknande projekt har funnits. Mellan åren 2015–2021 var Länsstyrelsen i Jämtlands län ett av totalt 14 deltagande län i EU-projektet Life Taiga. Under de åren genomförde samarbetsparterna naturvårdsbränningar på över 2000 hektar.