Råryd, Lunkebur och Ulvatorp

Karta över hur området såg ut för 6000 år sedan.

6000 år före vår tideräkning präglades området av en stor havsvik där det idag är slätt och bebyggelse. Vattnet stod tio meter högre än idag.

Landskapet kring dessa byar och gårdar var med om stora omvälvningar under vår tidigaste förhistoria. Medan inlandsisen smälte ändrades havsnivån. När Skandinavien först hade befriats från istäcket var det mesta av kustlandskapen havsbotten.

Ungefär 9000 år före Kristus hade havsnivån sjunkit till 15 meter högre än idag. Viskan med Skuttran var en havsvik eller fjord och Mastaberg och Karsås var öar. I slutet av jägarstenåldern hade havet dragit sig tillbaka så vattnet stod sex meter högre än idag – för att sedan stiga igen. I början av bondestenåldern (cirka 5500 f.Kr – 4000 f.Kr.) steg vattnet igen så att havsnivån blev tio meter högre än idag.

Karta över fornfynd som gjorts i området. 

Några av alla de fornfynd som gjorts i trakten och som nämns i texten.

Jägarstenåldern

(14000 f.Kr – 6000 f.Kr). De äldsta spåren av människor i den här trakten är från jägarstenåldern. Det är redskap av flinta som kärnyxor, trindyxor och spån.

Bondestenåldern

(6000 f.Kr – 1800 f.Kr) Från bondestenåldern finns många fynd i området i form av redskap: skafthålsyxor av bergart, tjocknackiga flintyxor, dolkar, mejslar, skrapor, slipstenar och knackstenar. Det fanns bra livsbetingelser för stenåldersbönder i den här trakten. Bland annat gav den stora ”sjön” kring Derome där Skuttran idag ansluter till Viskan bra tillgång till fisk. Kring 2000 fKr hade havet sjunkit ner till fem meter över dagens yta och Skuttran var ungefär lika stor som idag medan sjön vid anslutningen till Viskan ännu fanns som en god fiskekälla. Dessa stenåldersmänniskor, de första lantbrukarna på plats, har lämnat minnen i jorden i form av fornfynd både på bergen och i åkermarken. En hällkista från slutet av bondestenåldern finns närmare Svenstorp. Graven markerar att det funnits en bosättning här.

Järnåldern

(500 f.Kr – 1100 e.Kr) Från järnåldern finns fynd som visar att människorna här har varit bofasta och haft får: en sländtrissa och en vävtyngd. Stensättningar var en gravform som användes även under järnåldern (500 f.Kr – 1050 e.Kr).

Storskifteskartan.

Tyngderna i en stående vävstol ser till att varpen hålls spänd. En tyngd och en sländtrissa som hittats vid Röräng visar på att järnålderns bönder haft får och gjort sina egna tyger på gårdarna.

Medeltiden (1050 – 1525)

Flera lämningar i landskapet har namn som innehåller ”kyrka”, till exempel Kyrkröset och Kyrkhällan. Det finns en sägen som säger att man på 1100-talet sökte plats för en kyrka i trakten och började vid Kyrkröset. Det man hann bygga upp under dagtid revs emellertid ner av okända makter under nätterna.Till slut fick man bestämma sig för en annan plats och därför ligger kyrkan nu i Sällstorps by.

Illustration av en munk

Munkarna präglade trakten

Under medeltiden hade förmodligen munkarna på Ås kloster ett stort inflytande över trakten. Klostret ägde många gårdar och munkarnas verksamhet syns ännu genom att ordet ”munk” ofta finns med i namn på platser och byggnader. Det kan man se om man studerar kartorna. Det fanns till exempel i Sällstorp inte mindre än fem klosterhemman. Svenstorp hade två hemman som ägdes av klostret och Lunkebur var ett kvarts klosterhemman.

Munkarna införde nymodigheter som tvåsädesbruk, anlade det fasta fisket vid Åsbro och kunde konsten att slå tegel. Dessutom förde de med sig många av våra kultur- och läkeväxter från kontinenten. Kyrkan i Torpa lär vara byggd av tegel under munkarnas ledning.

Fotografi över den äldsta kartan från trakten över Lilla Råred 1693.

Den äldsta kartan från trakten är över Lilla Råred – en geometrisk avmätning från 1693. Då fanns här två gårdar.

Landsbeskrivningen 1729

Landsbeskrivningen som upprättades över Halland 1729 syftade till att inventera skattekraften. Gårdar och byar beskrivs noggrant och ger en bild av livsvillkor och resurser. På de tre gårdarna Stora och Lilla Råryd samt Lunkebur bodde det detta år sammanlagt 24 vuxna. Barn under 15 år togs inte med i landsbeskrivningens ”folkräkning”.

Lilla Råred nummer 1: Var ett halvt kronohemman. Där bodde tre åbor med hustrur, en son och två pigor. Sammanlagt fanns det nio vuxna personer på gården samt gårdens barn. Det fanns tre stugor på gården men här fanns bara uthus till två åbor. Här fanns fyra kålhagar, tre hagar med fruktträd och hundra stänger humle. Gärdesgårdarna var av sten ”med ris uppå”.

Lunckabur nummer 2: Ett fjärdedels kronohemman. Här fanns en åbo och en piga samt en inhysing, alltså tre vuxna förutom eventuella barn. På gården fanns manhus och uthus, två kålhagar med fruktträd, gärdesgårdar av ris och lite sten. Stället hade ingen kvarn.

Stora Råred nummer 3: Ett utsocknes frälsehemman. Det var Herr Hiulhammars arvingar som ägde gården. Den brukades av tre åbor med hustrur, två drängar, en piga och tre inhyses, här bodde alltså tolv personer förutom barnen. Skog och betesmark var samfälld med Ulvatorp, Svenstorp och flera andra hemman.

Lagaskiftes-kartan 1848

Karta från Laga skifte 1848

Vid laga skifte 1848 upprättades en karta. Då var Stora Råred en gård och Lunkebur, som var en ensamgård, syns bara som en yta på kartbilden. Torvmossarna skiftades inte förrän 1924.

Vid laga skifte 1848 upprättades en karta. Då var Stora Råred en gård och Lunkebur, som var en ensamgård, syns bara som en yta på kartbilden. Torvmossarna skiftades inte förrän 1924.

Ovanligt med skog på utmarken

På kartan från 1693 är det ritat träd, troligen lövträd och de står ganska glest. Vid denna tid hade varje åbo högst tre betesdjur och kanske några får. 1848 års karta visar glest med lövträd i mellersta delen av utmarken. På häradskartan (1920-talet) kallas området Nordskog och är redan planterat med gran. Så det har vuxit skog här ändå sedan slutet av 1600-talet, trots att övriga Hallands utmarker var i stort sett trädlösa vid 1800-talets slut.

Häradskartan ger 20-talets bild av byn

På 1920-talet består Lilla Råryd av ett fjärdedels skattehemman och två gårdar. Lunkebur är ett fjärdedels skattehemman och en gård med torpet Skogslyckan norr om. Sedan 1800-talet har här kommit till en kvarnplats. Stora Råryd består på 20-talet av två gårdar. En ligger kvar på den gamla platsen och en är utflyttad till åkermarken söder om Lilla Råred. Torpet Dalen ligger vid kvarnarna. En lägenhet (som kan vara ett undantag) finns invid gården på det gamla läget.

Häradskarta från 1920-talet

Kartöverläggen berättar

Kartöverläggen som länsstyrelsen har gjort kan ge mycket information om landskapets historia. Oftast har man ritat ut markeringar efter den äldsta kartan. Byggnader, markslag, gränser, kvarnar och andra noteringar i kartan.

När kartöverlägget används tillsammans med en modern karta blir bilden "fyrdimensionell” och spåren av det förflutna kan upptäckas i dagens landskap.

Länk till förklaringar till kartöverläggens tecken

Länsstyrelsen har gjort kartöverlägg för stora delar av Hallands landsbygd. De gamla kartorna har ritats av på transparent underlag. Tillsammans med en modern karta kan överläggen ge viktiga ledtrådar till vad det är vi ser i det nutida landskapet. Exempel på vad man kan upptäcka med hjälp av kartöverläggen är:

  • Gamlastenmurar (gränser)
  • Gårdslägen,
  • Ängsmarksrester
  • Vägar, grindar (stenstolparna),
  • Små åkrar,
  • Kålgårdar


Kartor: ©Lantmäteriet, Geodatasamverkan – ©Länsstyrelsen Halland.

Kontakt

Serviceinformation

Karta med Råryd markerad

Området med byarna Råryd, Lunkebur och Ulvatorp ligger sydöst om Veddige.

Ort- och platsnamn

Stora Råred är omnämnt i skriftliga källor första gången 1530 som ”Store Rorödt”. Därefter har följande namn förekommit; Raaröe 1612, 1628, Raaröd 1644, Råår 1646, Rååredh 1660, Storaråredh 1691, Råred Stora 1718–1876. Första delen av namnet kommer förmodligen från ordet ”rå” som betyder gräns.

Råred har väl tidigare nått fram till både sockengränsen mot Veddige och riksgränsen mot Sverige. Andra delen av namnet kommer från ryd = röjning. Råred kan alltså även kallas för ”Röjningen vid gränsen”.

Lilla Råred omnämndes redan 1402 i skriftliga källor första gången som ”Litla Rarudh”, vilket innebär att gården brutits ut från Stora Råred tidigare. Därefter har följande namn förekommit; Liillde Rorödt 1530, Raaröe 1612, 1628, Raaröd 1644, Råår 1646, Rååredh 1660, Lillaråredh 1691, Råred Lilla 1718–1876.

Lunkebur är omnämnt första gången 1592 som ”Lunckebur”. Därefter har följande namn använts; Lonchebur 1596, Longebuer 1600, Langebue 1613, Lanchebue 1632, Lunskeskogh 1646, Lunckebo 1647, 1660, Lunkebuhr 1691, Lunckebur 1718, Lunkebur 1756–1876.

Vad namnet betyder är oklart. Första delen kan eventuellt vara en terrängbeteckning (en långsträckt form). Sista delen kan vara obestämd pluralisform av bud, biform till bod (skjul) eventuellt i betydelsen slåtterbod. Sista delen av namnet kan även komma från ordet ”bur” som är ett fornsvenskt ord eller äldre danskt ord för boning eller mindre hus. (Jämför med ortnamnet Bua som tros härröra från ”fiskebodarna”.)

Källa: ”Ortnamnen i Hallands län”.

Ord och begrepp

Förhistorien: Tiden innan det finns skriftliga källor. I Sverige är det tidig medeltid vid 1100-talet som markerar övergången till den historiska tiden men gränsen mellan arkeologi och historia inte är knivskarp. Stenålder, bronsålder och järnålder räknas till förhistorien.

Åbo: I äldre tid allmän benämning på jordägare som själv bebodde och brukade sin jordegendom.

Åborätt: Juridisk term som innebar rätten att på viss tid eller livstid bruka någon annans jord.

Kronohemman: En jordegendom som ägdes av kronan/staten och som brukades av en kronobonde med åborätt. Kronobonden hade nybyggnads- och underhållsskyldighet liksom annan landsbo.

Skattehemman: En gård där bonden betraktar jorden som sin egendom och betalar skatt till kronan/staten för den uppodlade arealen. Systemet går tillbaka till tidig medeltid.

Manhus: Ungefär ”mangårdsbyggnad”. Byggnad på en lantgård där människorna bor, till skillnad från stallar, ekonomibyggnader, uthus och vagnslider mm.

Landsbeskrivningen: Hallands landsbeskrivning är en detaljerad redogörelse socken för socken över förhållandena i Halland 1729, gjord på order av landshövding Wilhelm Bennet. Den bestod av fyra volymer på totalt omkring 4 000 sidor. Originalet finns i Landsarkivet i Lund.

Skvaltkvarn (skvalta): En mindre kvarn med strömmande vatten som kraftkälla. Skvaltans vattenhjul ligger horisontellt i vattnet och kopplat till en horisontellt liggande kvarnsten. Tekniken kommer från Mellanöstern och kan spåras tillbaka till vår tideräknings början. I norra Europa är skvaltkvarnar kända sedan 600-talet och har varit i bruk ända in på 1900-talet.

Lägenhet: Inom äldre fastighetsrätt är lägenhet benämning på bland annat mindre fastighet utan egen mantalsbeteckning som bildats genom avstyckning eller avsöndring.

Cisterciensermunk: Klostret i Ås Kloster tillhörde cistercienserorden. Rörelsen utgick från klostret Cîteaux (grundat 1098) och var en reformerad variant av Benediktinerorden.

Nyckelbiotop: Område med en speciell naturtyp av stor betydelse för skogens flora och fauna och som har förutsättning att hysa hotade och rödlistade arter. Ett skogsområde kan vara en nyckelbiotop på grund av en speciell skogshistoria eller på grund av sällsynta ekologiska förhållanden.

Fossil åkermark: Mark som tidigare har brukats på ett ålderdomligt sätt och därför kan betraktas som fasta fornlämningar. Det finns fossil åkermark eller som de också kallas, fornåkrar, bevarade från bronsåldern och framåt.

Byggnader med kulturhistoria

Fyra byggnader i området är med i den byggnadsinventering som länsstyrelsen gjorde 2008. Kartläggningen av kulturhistoriskt intressanta hus tar med byggnader som är byggda före 1950. A innebär det högsta kulturhistoria värdet på den ABC-skala som används i dokumentationen.

A: Stora Råred 1:18 En skvaltkvarn som är byggd före 1850-talet.

A: Stora Råred 1:20 Kvarndalen, samhällshistoriskt-, teknikhistoriskt- och symbolvärde, pedagogiskt och miljöskapande värde samt är sällsynt. Byggda före 1850.

B: Stora Råred 1:16 Kringbyggd gård med byggnadshistoriskt värde som anses miljöskapande med sin äkthet. Gården byggdes före 1850.

C: Sällstorp 9:6 Skolhus med samhällshistoriskt och miljöskapande värde, byggt under 1930–50-tal.

Biologisk mångfald

Nyckelbiotoper
Två skogsområden finns med i nyckelbiotopsinventeringen och visar på höga skogliga värden.

Hotade arter

Västkustros räknas som en starkt hotad art. Den är en medelstor vildros som doftar äpple. Den växer i betesmarker, busksnår och på bergbranter. Hotet består av att platserna där västkustrosen trivs växer igen till skog.

Åkermadd är en ettårig ört med mycket kortvarig grobarhet. Den räknas som ett åkerogräs och är dåligt anpassad till det moderna jordbruket. Därför är den konkurrenssvag och arten beskrivs som ”sårbar” i Artdatabanken.

Foto på en vit åkermadd,

Åkermadd.

Försvunnen ängsmark

Åkermarken finns på de brukningsbara delarna söder om bergen. Åkrarna har i stort sett samma utbredning idag som på de äldsta kartorna.

När torpet Dalen kom till odlade torparen upp lite ny åker. Det fanns i mitten av 1800-talet ängsmark i anslutning till Dalens åkrar och det fanns också mycket ängsmark vid åkrarna norr om Skuttran. All denna biologiskt värdefulla äng har idag blivit åker eller vuxit igen med buskar och skog.

Ängs- och betesmark

Tre områden finns med i ängs- och betesmarksinventeringen. De ligger inom den gamla inägomarken och två av dem är gamla slåtterängar. Hela området är Natura 2000-naturtyp ”Artrika torra – friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ”.

  • Det finns gammal ängsmark på båda sidorna av Kvarnabäcken. Åtminstone den nordöstra delen har använts som ängsmark en bra bit in på 1900-talet. Delar av den här marken är Natura 2000-natur med arter som gökärt, jungfrulin, mandelblomma, nattviol, prästkrage och svinrot.
  • Betesmarken i slänten mellan åker och skog på Stora Råryds mark. Den här marken har använts som betesmark under lång tid. Det visar arter som gökärt, nattviol, slåttergubbe, svinrot och ängsvädd. I inventeringen konstateras att delar av området är möjligt att återta som äng.
  • Ett litet, långsmalt område har noterats i inventeringen. Det är mark som inte har varit betesmark eller ängsmark och som inte har någon anmärkningsvärd flora men där finns fina större träd. Området är en smal slänt mellan en grusväg och en bergvägg.

Fler uppgifter om ängs- och betesmarksinventering:

Jordbruksverkets webbplats databasen TUVAlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster