Hitta ut 2024

Ingress

Naturens hälsoeffekter

Det är bra för hälsan att röra sig i naturen. Att du har promenerat, strosat, sprungit, eller på annat sätt tagit dig hit till den här skylten innebär en rad positiva hälsoeffekter.

Den fysiska ansträngningen ger direkt effekt, som sänkt blodtryck och blodsocker, minskad oro, samt förbättrad sömn och kognitiv funktion. Att vara regelbundet fysiskt aktiv innebär minskad risk för flera av våra livsstilssjukdomar som diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdomar. Dessutom påverkar det också vårt psykiska välbefinnande positivt, förbättrar sömnen och minskar risken för depression.

När du rör dig i naturen får du ännu fler goda effekter genom att du:

tränar din motorik och balans när du tar dig fram på ojämnt underlag,
exponeras för dagsljus (förutsatt att du är ute på dagen) vilket bidrar till inlagring av det essentiella D-vitaminet som fyller flera viktiga funktioner i kroppen,
får sänkta nivåer av kortisol – kroppens stresshormon. Vistelse i naturen sänket stress, att röra sig ute i naturen bidrar på så vis till återhämtning.

Fornborgarna på Lindeberget

På Lindeberget finns två fornborgar, en vid den norra klintkanten och en vid den östra. Från båda har man god sikt över landskapet.

Lindeberget ligger mitt i en bygd full av fornlämningar från järnåldern och vikingatiden. Lämningarna visar att man bebott och brukat samma platser som idag. Enligt den första kartan över socken från 1703 kallades skogen här uppe på berget för Norshageskogen. Men lantmätaren, som gjorde kartan, skrev ingenting om de två fornborgarna i denna skog.

Här på ön finns ett 100-tal fornborgar. De flesta ligger på flat mark, omslutna av vallar eller murar med en eller flera vallgravar. Ett 30-tal ligger, liksom dessa, på klintar. Både murar och vallar kan ha haft palissader. De flesta fornborgar är rätt små, men Torsburgen i Kräklingbo är bland de största i Norden.

Undersökningar visar att många av borgarna använts under järnåldern. De kan ha fungerat på olika sätt under olika tider. Borgar med god sikt över land eller hav bör ha använts för försvar och bevakning. Med eld och rök, kanske också ljud, kunde man snabbt varna folk. För det krävs siktlinjer.

Men varför byggdes två borgar här på samma berg och så nära varandra, det kan man undra.

Fornlämningar är skyddade enligt lag.

Lindeberget – ett riksintresse för kulturmiljövården

Områden som särskilt berättar om kulturhistoriska sammanhang i landskapet kan pekas ut som riksintresse för kulturmiljövården. Det finns ca 1470 miljöer i Sverige som bedöms vara av riksintresse för kulturmiljövården. På Gotland finns 62 miljöer. Ett av dem står du alltså i nu. Här ifrån har du god utsikt och säkert har du redan noterat kyrkan. Gotlands medeltida kyrkomiljöer bedöms också vara av riksintresse för kulturmiljövården.

Lindeberget är en av de mest markerade inlandsklintarna på Gotland. Här finns två fornborgar. Lindeberget är skogsbeklätt men tittar du dig omkring kan du se att du omger dig av odlad mark.
Vid Sandarve kulle finns också en fornborg och ett större område med husgrunder.

De fornlämningar som finns i området, bland annat rösen och gravfält, berättar om att människor använt området sedan bronsåldern. De flesta lämningarna dateras dock till järnåldern.

Linde kyrka som du ser väl härifrån är en romansk kyrka, uppförd i etapper från 1100-talets slut. Här finns stiglucka, sockenmagasin och prästgårdsruin. Fardhem kyrka är också en romansk kyrka uppfärd under samma period. Enligt Gutasagan är den södra tredingskyrkan. Bredvid fardhems kyrka ligger prästgården med bebyggelse från 1800-talet i sten som har en välplanerad 1700-tals trädgård med rester av bland annat karpdammar. Prästgården är skyddad som byggnadsminne. De båda kyrkorna knyts samman med ett äldre vägnät som vi idag kan se rester av.

I området finns gårdsbebyggelse från 1700- och 1800-talen i sten med stora mangårdsbyggnader av sten i två våningar. Symmetriskt placerade flygelbyggnader och stora ekonomibyggnader.

Torsburgen – naturreservat och fornborg

Du står nu mitt på Torsburgen, en av Nordeuropas största fornborgar. Området är också naturreservat. Det blev det efter den stora skogsbranden 1992. Branden var en av de omfattande skogsbränderna i modern tid på Gotland och röken syntes över hela Gotland.

I området finns mycket död ved från branden. Gamla nedfallna torra tallar, så kallade lågor, ger liv åt sällsynta insekter.

Mer information om naturreservatet och fornborgen finns på länsstyrelsens hemsida:

Naturreservatet: Torsburgen

Fornborgen med omnejd: Kräklingbo Torsburgen

Öppen mark med mängder av fallna döda träd. Två personer går bland de fallna träden.

Linnés grotta

Den 3 juli 1741 rider Linné och hans följeslagare från Gothem mot Torsburgen. Längs vägen ser de spår efter skogsbranden, som härjade här sommaren 1665.

Om Torsburgen skriver Linné: Berget var så brant på norra och östra sidan, att intet kreatur utom människor och de med stor möda, allenast på några ställen, kunde komma dit upp. På västra sidan var detta berg mestadels även så brant som på norra, men på södra sidan gick det sakta av till ett fält; på denna sidan var berget kringlagt med mur och kalksten, där brantheten ej förhindrade tillgången. … Om här låge en fästning och man här ville spränga bort några lösa klippor, förstår jag intet, huru hon skulle intagas.

Uppe från platån ser de minst trettio kyrktorn. Vid branterna växer vild gulkronill och Linné blir förvånad: Jag hade aldrig trott, att denna busken vuxit vild i Sverige, fast 20 botanister sagt det, om jag icke själv sett det. Han noterar också, att man i området nedanför klinten fångar vilda hästar med hjälp av gärdsgårdsfållor, byggda av nedhuggna träd.

Under den fortsatta resan rider de förbi agmyrar och andra våtmarker. Linné berättar om agen som används till ladugårdstak. Ett sådant agtak kan vara över 20 år, om ej sparvarna så mycket det fördärvade, genom det de i sådana tak söka maskar.

Agbevuxna Diksmyr

Diksmyr ligger i naturreservatet Herrgårdsklint tillika Natura 2000-området Herrgårdsklint (SE0340131). Den räknas till naturtypen agkärr. Agkärret har en stor öppen myrvidd, som i stort sett omedelbart övergår i skog med endast en mycket smal kant med inslag av rikkärrsvegetation. Förr i tiden tog slog man ag och använde det som takbeläggning.

Agkärren på Gotland har hävdats under lång tid, dels genom att man slår av agen (agslåtter) och dels genom bete. Slåttern av ag har tidigare haft stor utbredning på Gotland och har medfört att naturtypen blivit mer mångformig med strukturer som öppna vattenspeglar. Detta måste göras med viss försiktighet så att det inte blir körskador.

Inlandsklintar bildade av korallrev

Jordytan är uppdelat i olika plattor som glider på jordens varma innandöme. Det gör att kontinenterna sakta rör sig. För 400 miljoner år sedan befann sig plattan som Skandinavien ligger på nere vid ekvatorn. Östersjösänkan var ett varmt grundhav där det fanns korallrev.

Reven byggdes upp av koralldjur som hade kalk i sina skal. När djuren dog samlades stora mängder kalkskal på botten av det grunda havet och bildade så småningom kalksten. Gotlands berggrund består därför till stora delar av kalksten. Vid själva reven bildades revkalksten som är en mycket hård kalksten. Mellan revkropparna bildades märgelsten som är mjukare. Den skandinaviska plattan har sedan dess sakta rört sig norrut till sitt nuvarande läge och havsbotten har blivit land som påverkats av inlandsisen, vatten och vind.

Den mjukare märgelstenen har malts sönder och avsatts som lera och mer finkorniga jordarter i den lägre terrängen. Den hårdare revkalkstenen har också blivit avskrapad men stått emot erosionen bättre och bildar klintar både vid kusten och inlandet med tunna jordtäcken och glesa hällmarkstallskogar. Klintarna vid Torsburgen och Herrgårdsklint är bra exempel på inlandsklintar.

Hällmark med karstsprickor

Gotlands berggrund har byggts upp av korallrev när Skandinavien låg nere vid ekvatorn för 400 miljoner år sedan. Reven har sedan omvandlats till kalksten. Vid själva reven bildades revkalksten som är en mycket hård kalksten. Mellan revkropparna bildades märgelsten som är mjukare.

Den mjukare märgelstenen har malts sönder av inlandsisen och avsatts som lera och mer finkorniga jordarter i den lägre terrängen. Den hårdare revkalkstenen har också blivit avskrapad men stått emot erosionen bättre och bildar klintar både vid kusten och inlandet med tunna jordtäcken och hällmarker med glesa tallskogar.

Ibland uppkommer små sprickor i revkalkstenen. När det sedan regnar blir dessa större eftersom regnet är svagt surt. Kalkstenen löses upp av det sura vattnet och man får sprickor i kalkstensberget. Fenomenet kallas för karstsprickor. Sprickorna kan ha stor betydelse för grundvattenbildning eftersom vattnet rinner ner i sprickorna och så småningom når grundvattnet. Ibland bildas stora grottsystem i berget av vattnet.

Barmark med häll fylld av större sprickor.

Gotlands fornborgar

Det finns nära 100 kända fornborgar på Gotland. De uppfördes av sten- och jordvallar. De äldsta fornborgarna på Gotland är cirka 3 000 år gamla.

Ordet fornborg har på senare tid ifrågasatts eftersom det lätt förknippas med endast krigiska händelser. Borgarna kunde förstås användas som försvar i orostider. Andra tolkningar är att fornborgarna har använts för att kontrollera handelsleder och som befästa hantverksgårdar eller marknadsplatser, men även som tingsplatser och samlingsplatser för rituella handlingar. Vad tror du fornborgarna använts till?

Herrgårdsklint är ett exempel på en klintborg. Borgarna på Gotland ligger vanligtvis vid vatten, vid hamninlopp eller längs åar. De kan ha varit viktiga knutpunkter för handelstrafik
då varor ofta skeppades med båtar. I dagens landskap ser vi sällan spår efter
vatten i form av sjöar, åar eller myrar. Det beror på att 95 procent av öns våtmarker
dikades ur under industrialiseringen och rationaliseringen av jordbruket under 1800- och 1900-talen.

Om du ser dig omkring kan du se spår av husgrunder här på Herrgårdsklint. Det finns bara ett fåtal exempel där husgrunder påträffats inuti borgarna. På Gotland kallar vi husgrunder för kämpgravar. Förr trodde man att det var begravningsplatser för jättar, som kallades kämpar.

Husen hade kraftiga stengrunder på vilka taken vilade. Taken stöttades från golvet av två rader stolpar. Som taktäckning användes troligen torv eller ag. Mitt på golvet fanns en eller flera eldhärdar och röken från dem fick leta sig ut genom hål uppe vid husets gavlar. Husen kan ha använts både till människor och djur eller som smedja, vävstuga, bod.

Vid mitten av 500-talet tycks många av dessa gårdar ha övergivits. Kanske är förklaringen att man vid denna tid övergått till att bygga hus av trä, som inte lämnat några spår ovan mark.

Friluftsliv längs öns längre vandringsleder

Friluftsliv ger stora naturupplevelser och fantastiska minnen. Friluftsliv är också ofta inkörsport till ökade kunskaper om naturen och hur allt hänger ihop. Men det är inte bara själva upplevelsen som är positiv för individen. Det finns idag vetenskapliga belägg för att utevistelse och friluftsliv ger en bättre folkhälsa. Dessutom bidrar friluftslivet till den regionala utvecklingen.

Under senare år har vandring blivit mycket populärt i Sverige. Detta märktes inte minst under Covid-19-pandemin då många upptäckte friluftslivets positiva sidor.

Många har upptäckt alla de vandringsleder som finns på Gotland, inte bara de kortare slingor som finns i naturreservaten eller på olika kulturbesöksplatser, utan också de längre vandringslederna som finns på ön. Just nu står du längs en av de längre lederna, Torsburgenleden.

På nedanstående länk kan du få mer information om de längsta lederna på ön.

Längre vandringsleder på Gotland

Ladda också ner appen Naturkartan på din mobil, där finns alla leder markerade. Det finns också många vandringsleder som lokala föreningar tar hand om och underhåller.