Växtguide för mer biologisk mångfald på grönytor

Till dig som vill göra en insats för den biologiska mångfalden när du sår, planterar och anlägger utemiljöer. Växtguiden är speciellt framtagen för olika miljöer i Västra Götaland och ger förslag på växter som gynnar vilda pollinatörer. Vi har även listat invasiva, främmande arter och riskarter att undvika.

Hjälp pollinatörer när du anlägger grönytor

Många av våra vilda pollinerande insekter har svårt att hitta mat och boplatser. Naturbetesmarker, slåtterängar, gamla och döda träd blir mer sällsynta och sandiga miljöer och våtmarker växer igen.

För att vända utvecklingen behöver vi återskapa blomrika miljöer överallt i landskapet. Tätortsnära grönytor som vägkanter, parker och trädgårdar kan med enkla medel bli blomstrande fristäder för våra viktiga pollinatörer.

Det är inte svårt, det är inte dyrt och det kräver inte mer skötsel. Det gäller bara att vi tänker på våra vilda vänner när vi sår, planterar och anlägger.

Välj inhemska växter

Om du bara ska göra en sak: välj då svenska, helst lokalt förekommande arter. Många insekter är helt beroende av en eller ett fåtal växter för sin överlevnad. Arterna har anpassat sig till varandra i tusentals år, exempelvis genom att tajma blomning med flygtider. Även om främmande växter kan vara rika på nektar och pollen, och därmed ge mat till många vuxna insekter, är det inte säkert att de ger förutsättningar för att insekternas hela livscykel ska fungera.

Fråga gärna efter inhemska arter på din lokala plantskola eller växthandel och visa på så sätt att intresset finns.

Satsa på perenner

I valet mellan ettåriga och fleråriga växter vill vi slå ett slag för de fleråriga, så kallade perennerna. De har den stora fördelen att viktiga strukturer för insekterna består under flera år och risken att förstöra etablerade boplatser i rabatten minskar.

Planera variationsrik blomning hela säsongen

Bin och andra pollinatörer behöver mat och skydd från tidig vår till en bra bit in på hösten. Många är specialiserade på en eller ett fåtal växter. De har också olika former på sina mundelar, vilket gör att de har olika lätt att få i sig näring från olika växtgrupper.

Därför är det bra att planteringar har olika växter, i olika färger, former och med olika blomningstid. Och spara gärna lite högt gräs i parkerna, eftersom det är en viktig miljö för många larver.

Skapa sammanhängande gröna stråk

Plantera maten inom räckhåll för insekternas bomiljö och hjälp dem med gröna stråk, så att de kan sprida sig i landskapet. De flesta av våra pollinerande insekter har vingar men de kan ändå ha svårt att hitta rätt miljöer i landskapet. Det behövs sammanhängande ytor och stråk med blommor, buskar och vatten. Då kan de tanka näring och hitta skydd längs vägen. Tänk därför på att binda ihop växtmiljöer som du jobbar med.

Undvik främmande arter

I handeln finns det många främmande arter som är vackra, som trivs i lägen där inhemska arter har svårt att klara sig eller som ger oss frukt och bär. Men var försiktig! Vissa främmande arter blir invasiva och sprider sig kraftigt ut i naturen. Där kan de konkurrera ut, och sprida sjukdomar till, de inhemska växter som vilda pollinatörer behöver.

De kan också skapa problem för oss människor och medföra stora samhällskostnader. Vi ökar på problemen när vi lägger dem på komposten, flyttar jord och massor eller gör andra markarbeten. När du väljer främmande arter är det därför bra att ha koll på att det inte är en art som

• producerar stora mängder frö
• sprider sig friskt med rötterna
• är snabbväxande, tål störning och trivs på öppen mark (så kallade pionjärarter).

Vi rekommenderar att du väljer arter eller sorter som inte sprider sig så lätt. Tänk också på att rengöra redskap och maskiner från jord och växtdelar när du flyttar dem från en plats till en annan, så att du inte råkar sprida främmande arter vidare. Och att aldrig slänga trädgårdsavfall i naturen!

Bara ett fåtal är förbjudna

Bara ett fåtal av dessa växter omfattas av någon förbudslagstiftning i Sverige idag. Vi rekommenderar dock att du undviker riskarter över lag. Ibland säljs underarter eller sorter som är framtagna så att de har sterila frön och liten rotspridning. Väljer du att sätta sådana underarter eller sorter är det bra att ändå ha koll på dem, eftersom de efter några generationer kan återfå föräldraartens egenskaper.

I broschyren har vi listat några arter som är riskklassade av ArtDatabanken och som förekommer i planteringar och anlagda miljöer. En mer heltäckande förteckning finns hos ArtDatabanken, i rapporten ”Klassificering av främmande arters effekter på biologisk mångfald i Sverige – ArtDatabankens risklista”. Du kan också söka på enskilda arter på sidan artfakta.se, där du kan se om en art är inhemsk eller främmande, och om den riskklassificerats.

artdatabanken.se Länk till annan webbplats.

artfakta.se Länk till annan webbplats.

Samla in fröer och växter från närområdet

Ett sätt att få tillgång till inhemska växter med lokal anpassning är att samla fröer och plantor från närområdet. Tänk dock på att:

• inte ta för mycket, max 20 procent av den lokala frökällan
• ha markägarens tillåtelse för att hämta hö, gräva upp växter eller samla in större mängder frön
• säkerställ att det inte handlar om en hotad, sällsynt eller fridlyst växtart
• i skyddade områden som till exempel naturreservat, kan det vara förbjudet, läs föreskrifterna för området.

Stadsparken

Parker, trädgårdar, innergårdar, kyrkogårdar och liknande miljöer i tätorter har ofta värdefulla grundstrukturer för insekter:

• Lerig jord till bobyggande insekter
• Gamla och döda träd och grenar som ger mat, skydd och boplatser
• Blommande träd och buskar
• Planteringar som kan göras pollen- och nektarrika
• Dammar eller diken med vatten
• Stenläggningar och stenmurar som erbjuder viloplatser, uppvärmning och boplatser
• Stora gräsytor som kan skötas som ängsmark

Här finns goda möjligheter att skapa bra miljöer där vilda pollinatörer trivs.

Välj svenska växter i olika former, färger och med olika blomningstid till perennrabatterna, kanske med inslag av icke inhemska, nektarrika växter som inte riskerar att sprida sig eller ta över. Låt delar av gräsmattorna få bli äng och variera tiden för slåtter olika år. Bränn delytor vissa år, om det kan genomföras säkert. Klipp gärna kanterna på ängen, eller klipp gångar genom den för allmänheten, så ser den välskött ut. Sätt upp skyltar och berätta om biologisk mångfald och syftet med nuvarande skötsel.

På bilden samsas röd solhatt, som inte är inhemsk men omtyckt av insekter, med de inhemska arterna prästkrage och liten blåklocka. Ett insektshotell är fint placerat i anslutning till blommorna. Snöbäret till höger har varit en populär buske, men vi rekommenderar att du byter till någon inhemsk art istället eftersom den gärna sprider sig och är svår att få bort.

Cykelbanan

Många av våra pollinatörer trivs i sandiga miljöer, där de kan skapa boplatser och har tillgång till blommande växter. När man anlägger vägar och cykelbanor kan man spara sådana miljöer genom att inte lägga på matjord i kanterna.

Här trivs många ängsväxter och om de inte redan finns i området kan du så eller plantera in dem. De blir sällan högväxande och behöver bara slås någon enstaka gång per säsong, så behov av skötsel är litet. Ta upp växtmaterialet efter slåtter så behåller du jorden näringsfattig. Det gynnar ängsväxterna i konkurrensen mot andra arter. Blottlägg gärna mindre ytor i sandiga slänter med mycket solinstrålning, helst åt söder, för att ge möjlighet för vildbin och andra småkryp att bygga bo här. Bekämpa invasiva arter som kanadensiskt gullris och blomsterlupin så att de inte tar över. De trivs tyvärr också i den här miljön.

I bilden ser vi ängsvädd, blåmonke, tjärblomster och svenskt gullris som självsår sig längs vägrenen och är eftertraktade av vilda pollinatörer. Det kanadensiska gullriset till höger är bäst att ta bort innan det får fäste.

Örtagården

Örtagårdar omges ofta av stenmurar, som är en värdefull miljö för pollinerare. Håligheterna erbjuder bra boplatser och eftersom stenar lagrar värme kan insekter värma upp sig på dem inför nästa flygtur. Många av de örter vi gillar är också uppskattade av vilda pollinatörer.

Med en örtagård kan du gynna pollinatörer samtidigt som du får färska kryddor och bär att plocka. Den kan också fylla ett pedagogiskt syfte eftersom många av våra vanliga fjärilar och humlor gärna visar upp sig här. Örtagårdar är ett kulturellt arv och förr låg de ofta i anslutning till kloster och herrgårdar med omgivande ängar och betesmarker – som också är värdefulla miljöer för pollinerare. Kanske finns det större ytor som passar för bete i närheten av din örtagård?

Här ser vi en örtagård där backtimjan, kungsmynta, gräslök och svarta vinbär samsas med ringblomma vid en solvarm tegelmur. I bakgrunden betar får.

Dagvattendammen

När du anlägger eller sköter fuktiga miljöer, som en ny dagvattenanläggning, finns goda möjligheter att gynna biologisk mångfald. Insekter behöver precis som vi andra dricka, och torra sommardagar kan det vara svårt för dem att finna vatten i naturen. I den fuktiga miljön trivs sälg, som är en mycket viktig art för pollinerare, eftersom den blommar tidigt på våren när det inte finns så mycket annat att äta.

Låt örter som myskmadra, vårlök, humleblomster och vitsippa få växa här, jämte den viktiga sälgen. Delar av vattenspegeln får gärna vara solbelyst medan andra delar bör ligga i skugga från omgivande träd och buskar.

Tyvärr sprids också flera av våra vanligaste invasiva växter med vatten. Exempelvis jättebalsamin trivs i fuktiga marker. Försök se till att sådana arter inte får möjlighet att komma till platsen, och bekämpa dem om de ändå kommer upp.

Bilden visar en anlagd damm som kantas av kabbleka, fackelblomster, gökblomster, strätta och smörboll. Till höger i bild har en jättebalsamin stuckit upp. Ta bort den innan den sätter frö.

Kustträdgården

Om vi sparar klipporna och undviker att asfaltera finns här många boplatser för insekter i klippskrevor och sandiga partier. Miljön är ofta kalkhaltig och omväxlande torr, där jord- eller sandtäcket är tunt, och fuktigare i skrevor. Här trivs många örter som pollinatörer gillar och som också är vackra att ha i sin trädgård.

Välj blommande arter som trift, kärleksört, gulmåra och klockljung. Buskar som fläder, stenros och slån kan få ta plats och gräset kan släppas högt för att gynna pollinatörers larver. I kustmiljöer finns begränsat med utrymme för växtlighet, och inhemska arter blir lätt bortträngda av främmande arter.

Tänk därför på att undvika främmande arter som gärna breder ut sig här, som vresrosen på bilden. Ta bort den så att den blommande triften och kärleksörten i förgrunden kan få utrymme att sprida sig.