S:t Erikshuset
Aktiebolaget S:t Eriks Lervarufabriker uppförde i slutet av 1920-talet ett påkostat hyreshus, ritat av stadsarkitekten Gunnar Leche. Ett av syftena med huset var att visa upp olika sorters tegel, kakelplattor och andra produkter ur byggherrens sortiment.
S:t Erikshuset uppfördes åren 1928–1929 som ett hyreshus i det så kallade Eriksområdet. Byggherre var Aktiebolaget S:t Eriks Lervarufabriker. Fastigheten ägs idag av Bostadsrättsföreningen Geijer som bildades 1981. Markområdet i kvarteret Hjalte, och anslutande kvarter, hade innan bebyggandet med flerbostadshus nyttjats som lertäkter för S:t Eriks lervarufabrikers behov och efter avslutad utvinning ville företaget exploatera marken för bostadsändamål. S:t Erikshuset skulle stimulera till ett fortsatt byggande inom området samtidigt som byggnaden i sig skulle visa upp och marknadsföra Lervarufabrikens produkter. Såväl fasader som interiörer försågs med materialval och omsorgsfullt utformade och dekorativa detaljer ur företagets produktion, såsom murtegel, fasadtegel, profiltegel, omfattningstegel, tegelgolv, kakelplattor och dekorativa reliefer. I entréplanets arkadgång inreddes bland annat fasta montrar för att visa upp företagets konstgods och hushållskeramik. Materialen ur företagets produktion kompletterades med snickerier, smide och plåt av hög kvalitet och med omsorgsfull utformning vilket bla husets balkonger och balkongfasader ger uttryck för. Det röda teglets materialpåverkan redovisas i fasaderna och i den dekorativa utsmyckningen. Detta var ovanligt i samtida byggande på 1920-talet där slätputsade fasader och putsdekor dominerade.
S:t Erikshuset uppfördes efter ritningar av Uppsalas dåvarande stadsarkitekt Gunnar Leche (1891–1954). Leche kom under sin tid som stadsarkitekt i Uppsala att stå bakom såväl ett större antal bostadshus som ett flertal märkesbyggnader som än idag ger staden mycket av sin karaktär. Leche ritade bland annat Vaksalaskolan, Nannaskolan samt Uppsala stadsteater.
Det oputsade teglet som präglar S:t Erikshusets fasad är inte typiskt för de bostadshus som Leche stod bakom. Det påkostade bostadshuset var avvikande mot de flerbostadshus Leche ritade på 1920- och 1930-talen, det vill säga putsade flerbostadshus i ljusa färger. Stilen svarade inte mot hans arkitekturideal och enligt uppgift ska Leche aldrig senare i sin verksamhet refererat till S:t Erikshuset.
Hyreshuset uppfördes med 20 lägenheter, enligt planritningarna i storlek om ett rum och kokvrå, två rum, två rum och kokvrå, två rum och kök, fyra rum och kök respektive fem rum och kök. Hälften av lägenheterna utgjordes av fyrarummare. De större lägenheterna hade enligt planritningarna möblerbar hall, hembiträdesrum, badrum och öppen spis i sällskapsrummen. Hyreshuset hade en hög standard med hänsyn till dåtidens förutsättningar och krav. Hösten 1929 stod S:t Erikshuset klart för inflyttning. Bostadshusets största lägenhet disponerades av S:t Eriks Lervarufabrikers disponent. Vid inflyttningen stod huset som en ensam solitär inom ett ännu ej utbyggt område vid Geijersgatans västra del, i utkanten av det område som hade omfattats av 1880-års stadsplan. Gatunätet var ännu inte helt ordnat, men spårväg var framdragen på en vägbank till förstadsbebyggelsen i Erikslund, där S:t Eriks Lervarufabriker hade sin fabrik för kakel- och keramiktillverkning.
- S:t Erikshuset är ett bostadshus som besitter mycket höga arkitektoniska, byggnadshistoriska och kulturhistoriska värden, vilket inbegriper den höga kvaliteten på materialval och fast inredning.
- Byggnaden besitter en mycket hög grad av autenticitet, då den har bevarat den gestaltning den fick vid uppförandet åren 1928–1929.
- Byggnaden har ett starkt personhistoriskt värde genom arkitekten Gunnar Leche som genom rollen som Uppsalas stadsarkitekt åren 1920–1954 kom att ha stor påverkan på stadens utseende. Byggnaden skiljer sig från många av Leches övriga byggnader och är på så sätt unik.
- Huset utgör ett mycket värdefullt uttryck för ett kulturarv med en stark lokal och regional prägel. Lervaruindustrin utgjorde en högst betydande näringsgren i Uppsala och Uppland under 1800-talets sista del och 1900-talets första hälft.
- Det påkostade bostadshuset ger i materialvalen en bild av S:t Eriks mångsidiga produktion och produkternas användning. Ur teknikhistorisk synpunkt avsåg materialvalen att representera det yppersta som företaget kunde producera, och den kvalitet företaget var välkänt för.
Adress: Kvarteret Hjalte, Uppsala
Kommun: Uppsala
Socken: Uppsala Domkyrkoförsamling
Byggt: 1928-1929
Ägare: Bostadsrättsförening
Skyddsår: 2022
Skyddsform: Byggnadsminne enligt kulturmiljölagen (KML)