Förutsättningar för arbetet med förorenade områden
Arbetet med förorenade områden anpassas efter regionala förutsättningar. Flera faktorer påverkar förutsättningarna som till exempel geologi, befolkningstäthet och industrihistoria. Även organisatoriska faktorer som till exempel tillgängliga resurser och samordning av arbetet påverkar.
Yttre förutsättningar
Till de yttre förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel geografiska förutsättningar som berggrund, jordmån, vattendrag och grundvattennivåer. Även demografi, exploatering och industristruktur räknas till de yttre förutsättningarna.
Näringslivsstruktur
Idag är Uppsala län inte något utpräglat industrilän. De industriella verksamheterna finns i huvudsak inom skogs-, metall- och läkemedelssektorn. Ur ett historiskt perspektiv dominerades de industriella verksamheterna av gruvdrift och järnframställning.
En stor del av föroreningarna i länet har uppkommit efter efterkrigstiden fram till 1970-talet genom utsläpp, spill eller olyckor. Många förorenade områden är också utfyllnader där förorenade massor och avfall från olika typer av verksamheter, t.ex. industrier och hushåll, har deponerats. De utfyllda områdena finns ofta vid vattenområden i anslutning till större industrier och i gamla grustäkter eller lertäkter från tegelbruk. Av tidigare industriell verksamhet är det framförallt länets järnbruk och gruvområdena som orsakat förorenade områden.
Idag utgör Uppsala län en expansiv region där befolkningen ökar. Exploateringen av bostäder och verksamheter utgör en drivkraft i efterbehandlingsarbetet. Stora delar av exempelvis Uppsalas gamla, centrala industriområden har efterbehandlats inför byggnation av bostäder.
Hydrologiska och geologiska förhållanden
Uppsala län sträcker sig över ett flackt landskap, med tydliga spår av inlandsisens framfart för omkring 8000 år sedan. Hela ytan ligger under högsta kustlinjen. Länet avgränsas av Mälaren i söder, Dalälven i norr och en långgrund kust mot Bottenhavet i öster.
Den vanligaste jordarten är morän. Inom slättområdena och i sprickdalarna är den vanligaste jordarten lera. Lerskikten kan vara mycket mäktiga, i Uppsala tätort ibland mer än 100 meter. I länet finns också tre stora rullstensåsar som sträcker sig i nord-sydlig riktning.
Karaktäristiskt för Uppsala län är att tillgången på grundvatten är god i anslutning till de tre stora åsarna och liten i länets kust- och skärgårdsområden. Åsar och andra grundvattenförande geologiska formationer ligger i stor utsträckning i anslutning till åkermark och är ofta tagna i anspråk för bebyggelse och kommunikation (vägar, järnvägar etc.). På flera håll i länet finns åsarna i städer eller andra tättbebyggda områden, särskilt bör nämnas Uppsala, Enköping, Tierp och Tärnsjö. Här finns kommunala vattentäkter och såväl på som i anslutning till åsarna förekommer det och har det förekommit verksamheter som kan ha orsakat föroreningar.
Risker ur ett länsperspektiv
Flera av länets kommunala vattentäkter är idag påverkade av föroreningar, bl.a. av bekämpningsmedel, klorerade lösningsmedel och PFAS. I Enköpings kommun har klorerade lösningsmedel påträffats och i Uppsala kommun har man uppmätt PFAS och bekämpningsmedel i grundvatten. En orsak till att grundvattnet på många håll är påverkat eller riskerar att bli det, är de speciella geologiska förhållanden som råder med de stora grundvattenmagasinen i åsarna.
Åsarna är uppbyggda av grovt material som sand och grus (isälvsmaterial), där föroreningar lätt kan transporteras och nå grundvattnet. Flera städer och samhällen är uppbyggda i anslutning till åsarna och här utgör de verksamheter som har orsakat föroreningar ett starkt hot mot den kommunala dricksvattenförsörjningen. Det är viktigt att man utreder tänkbara källor till dessa föroreningar för att skydda de vattenskyddsområden och vattentäkter som finns i länet.
Där det finns mäktiga lerjordar (bland annat i Uppsala och Enköping) utgör dessa ett skydd som begränsar föroreningsspridning till grundvattnet. Föroreningar sprids generellt mycket långsamt på dessa platser men är inget långsiktigt skydd för grundvattentäkter. De mäktiga lerskikten innehåller ibland också sulfidlera, sandlinser och torrskorplera (uttorkad lera), vilket kan underlätta spridning av föroreningar till grundvattnet. Spridning kan även orsakas av exploateringsarbeten, till exempel pålningar, schaktningsarbeten och ledningsdragningar.
I Uppsala stad kan stora spridningsförutsättningar finnas vid de platser där man förr tog lera. Dessa lerschakt har senare fyllts igen med grövre jordmassor och ofta med avfall. Detta innebär att på en del platser i Uppsala saknas helt eller delvis den skyddande barriären av lera vilket gör att spridningen av eventuella föroreningar underlättas betydligt.
Organisatoriska förutsättningar
Till de organisatoriska förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel tillgängliga resurser och samverkan med kommuner, myndigheter och andra aktörer.
Organisation (internt)
Det tillsynsdrivna och bidragsfinansierade arbetet med att utreda och efterbehandla förorenade områden bedrivs av miljöskyddsenheten. EBH-handläggarna hanterar ärenden kopplat till både pågående och nedlagda miljöfarliga verksamheter. I vissa fall handlägger den handläggare som har ordinarie miljöskyddstillsyn även ärenden kopplade till förorenade områden. I de fallen deltar även EBH-handläggare i handläggningen. Ytterst ansvarig för sakfrågor samt ekonomiska frågor är enhetschef.
EBH-gruppen medverkar som stöd i prövningsärenden, granskning av statusrapporter och vattenskyddsdispensansökningar. Översikts- och detaljplaner skickas på remiss inom Länsstyrelsen och synpunkter avseende förorenade områden lämnas av EBH-gruppen. Vid exploateringsärenden i vattenskyddsområden som berör förorenade områden samordnas ofta synpunkterna mellan EBH-handläggare och vattenskyddshandläggare. Vid undersökningar och åtgärder av förorenade områden förs även ibland en dialog med handläggare med ansvar för kulturmiljöfrågor. Särskilt har det varit aktuellt i vallonbruksområden, men även vid undersökningar av äldre stadsmiljöer.
EBH-frågorna berör arbete inom till exempel vattendirektivet, miljöövervakningen och uppföljningen av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. EBH-gruppen bistår vattenförvaltningen med underlag för kvalitetssäkring och kompletteringar av statusklassning och miljökvalitetsnormer för vatten.
Samverkan (externt)
Länsstyrelserna i Mälarlänen samt Gotland och Dalarna har en väl utvecklad samverkan för att driva gemensamma tillsynsvägledande projekt, men även andra projekt såsom gemensam upphandling av ramavtal för miljötekniska undersökningar samt utbyte av erfarenheter i tillsyns- och det bidragsfinansierade arbetet. Länsstyrelsen i Uppsala driver tillsammans med övriga Mälarlän en treårig tillsynsvägledningscykel. I cykeln erbjuds kommunernas inspektörer utbildning inom arbetet med efterbehandling. Länsstyrelsen arrangerar även regelbundet handläggarträffar för länets kommuner, samt genomför kommunbesök.
Årligen deltar EBH-gruppen på Naturvårdsverket nationella EBH-träffar som anordnas för samtliga länsstyrelser. EBH-gruppen är även närvarande inom nätverk såsom Renare Mark.
Under 2018 bildades Miljösamverkan Uppsala län som omfattade kommunerna och länsstyrelsen i Uppsala län. Idag har miljösamverkan utvidgats till att omfatta även kommunerna i Dalarnas län och Västmanlands län samt länsstyrelsen i Dalarna och Västmanland. I januari 2020 bytte samverkan namn till Mitt miljösamverkan.
I Uppsala län är Länsstyrelsen som regel huvudman för översiktliga undersökningar motsvarande MIFO fas 2, men även i vissa fall i förstudiefas. Som grundprincip ser Länsstyrelsen dock gärna att kommunen eller en annan huvudman tar över huvudmannaskapet inför förstudiefasen. Länsstyrelsen ser gärna att kommunen tar initiativ till att genomföra utredningar och åtgärder genom att ansöka om utrednings- eller åtgärdsmedel hos Länsstyrelsen. Ett flertal kommuner i länet är eller har varit huvudmän för utredningar och åtgärder. I ett fall har Statens fastighetsverk varit huvudman för en åtgärd.