Tranor, gäss och svanar

Tranor, gäss och svanar är stora betande fåglar som har blivit alltmer talrika i Sverige under de senaste årtiondena. Deras ökande populationer speglar förändringar i landets miljö och klimat, samt en framgångsrik anpassning till både naturliga och mänskliga landskap. I dagens moderna jordbrukslandskap finns mycket god tillgång på föda.

Dessa fåglar bidrar med ekosystemtjänster i form av naturupplevelser, jakt och viltkött men de kan också orsaka omfattande skador för jordbruket.

Samverkan

Det finns en rad åtgärder som kan minska de skador som stora betande fåglar orsakar. För att åtgärderna ska få bästa effekt är samverkan mellan olika intressenter nödvändig.

Lantbrukare och jägare behöver samarbeta om förebyggande åtgärder över stora arealer. Utan samarbete, exempelvis kring skrämsel och jakt, riskerar man att flytta runt fåglarna i landskapet vilket i värsta fall kan leda till värre skador.

Förebyggande åtgärder

En viss påverkan av stora betande fåglar kan bedömas som en normal affärsrisk när man bedriver odling. Varje näringsidkare är skyldig att själv genomföra rimliga åtgärder för att förebygga viltskador.

De skadeförebyggande åtgärderna delas in i fyra kategorier:

  1. skrämsel,
  2. locka/avleda,
  3. odlingsstrategier och
  4. skyddsjakt.

Idag används skrämsel som den huvudsakliga åtgärden. Som komplement rekommenderas att avledningsåkrar avsätts, där fåglarna kan beta ostört. Genom att dessutom anpassa grödoval och brukningsmetoder kan skadorna minska ytterligare.

Det finns en mängd olika mer eller mindre beprövade skrämselmetoder. Vissa är enkla och använder material som de flesta redan har tillgängligt medan andra är mer avancerade. Fåglarna vänjer sig snabbt och skrämselmetoderna måste variera över tid för att ha bibehållen effekt.

Nedan presenteras ett antal olika skrämselmetoder, vissa av dessa kan uppfattas som mycket störande av allmänheten och kan riskera att skrämma tamdjur, detta måste tas i beaktande vid val av skrämselmetod.

Skrämmande figurer

Fågelskrämmor exempelvis i form mänskliga siluetter gjorda av exempelvis plywood eller filttyg. Vitmålade figurer och figurer med påmålade ögon verkar ha bättre skrämseleffekt än enbart träfärgade. Effekten kan förstärkas genom montering av fladdrande plastremsor på figurerna.

Vimplar, flaggor och lapptyg

Vimplar och flaggor av olika slag kan verka avskräckande på betande fåglar. De anses vara relativt effektiva och är enkla att tillverka själv. De sätts ut i känsliga fält, helst innan fåglarna har börjat besöka dem.

Genom att sätta vimplarna tätt i kanten av oskördad gröda kan fåglarna avskräckas att beta sig in i det oskördade fältet.

På liknande sätt kan lapptyg användas. Lapptyg kan köpas färdigt eller konstrueras genom att fästa vimplar/flaggspel på långa linor. Lapptygen bör monteras 0,8–1 meter över marken, vimplarna måste kunna röra sig fritt med vinden.

Drakar

Drakar i form av rovfåglar eller fantasifigurer har visat sig skrämma gäss men har mindre effekt på tranor.

Gasolkanoner och knallskott

Gasolkanoner har med framgång prövats mot tranor och gäss. Skrämseleffekten av en gasolkanon täcker cirka 5–6 hektar. Kanonen kan programmeras efter önskat tidsintervall. Den avlossar vanligtvis 3 skott per omgång och bör smälla minst tre omgångar per dag, dock ej nattetid. Kanonen kan upplevas som mycket störande av grannar och allmänhet.

Knallskott eller skrämselskott för hagelbössa och specialrevolver har använts med framgång. Skrämselskotten skjuts iväg för att sedan brisera 60–70 m bort.

Hulken

”Hulken” är en uppblåsbar fågelskrämma som består av en tygdocka som blåses upp av en fläkt samtidigt som den ger ifrån sig ljud- och/eller ljussignaler. Strömkällan är ett vanligt 12 V bilbatteri. Hulken kan blåsas upp inom ett visst tidsintervall på 1–30 minuter samt under olika tider på dygnet. Ett fulladdat batteri kan driva Hulken i 1–2 veckor beroende på vilka inställningar man väljer.

Ljudskrämmor

Det finns flera olika sorters ljudskrämmor på marknaden, vissa spelar upp fåglarnas eget varningsläte medan andra avger ljud som exempelvis smällar och sirener.

Reflekterande skrämmor

Det finns fågelskrämmor som bygger på att solreflexer kan verka skrämmande på fåglar. Vissa är utformade som vindsnurror medan andra drivs av batterier. Nackdelen med dessa skrämmor är att de är väderberoende.

Drönare

Drönare kan användas för att skrämma gäss, svanar och tranor. Läs mer om de regler som gäller för flygning med drönare på Transportstyrelsen Länk till annan webbplats..

Laser

Skrämsel med hjälp av laser har visat sig effektivt och eftersom metoden är tyst lämpar den sig väl på platser där det finns risk att störa djur och människor. Dock är laserpekare dyra i inköp och kräver tillstånd från Strålsäkerhetsmyndigheten Länk till annan webbplats..

Om endast skrämsel används för att förhindra allvarliga skador från stora fåglar, finns risken att problemet bara förflyttas inom landskapet utan att den totala skadan minskar. För att skrämseln ska vara effektiv är det viktigt att det finns alternativa områden, inom rimligt avstånd från fåglarnas övernattningsplatser, där de kan beta utan störningar.

Om det inte finns naturliga betesmarker för fåglarna, kan man skapa särskilda områden för detta ändamål. Dessa områden kan bestå av öppen mark med tillfällig utfodring eller stubbåkrar, strandängar, trädor eller särskilda avledningsåkrar som är speciellt odlade för fåglarna. De avsatta platserna måste ligga i områden som redan lockar fåglarna för att de ska attraheras dit och stanna.

Ett sätt att förebygga skador är att anpassa grödor och brukningsmetoder efter fåglarnas rörelse- och födosöksmönster. Genom denna anpassning minskar man inte bara skaderisken utan även tillgängligheten av föda för fåglarna. Dock kan anpassningarna i vissa fall vara svåra att genomföra, då hänsyn måste ska tas till jordmån, växtföljd, jordbruksstöd med mera.

Grödoval

Det kan vara klokt att, om möjligt, undvika grödor som är attraktiva för fåglarna i områden med hög risk för skada. Grödor som är särskilt attraktiva för fåglar är korn, vete, ärtor och raps.

Skapa tidiga stubbåkrar

Stubbåkrar är attraktiva för fåglarna. Fåglarna äter av spillsäden vilket minskar betestrycket på de fält som ännu ej skördats. Stubben bör därför ligga obearbetad så länge det är möjligt. Genom att odla korn- och vetesorter som kan skördas tidigt skapas tidiga stubbåkrar där fåglarna kan söka föda.

Undvik att skapa landningsbanor

Fåglarna landar sällan i stående oskördad gröda. Det är därför viktigt att inte skapa landningsbanor för fåglarna. Undvik därför att skörda delar av fält eller att tidigt skörda fält intill fält med oskördad attraktiv gröda.

Kantzoner

Genom att odla höga grödor eller anlägga lähäckar i kantzoner mellan fält kan man minska sikten för fåglarna. Det skapar otrygghet och minskar både fältets attraktion för fåglarna och risken för att de ska beta sig in från ett skördat fält till oskördad gröda. En lähäck kan även underlätta jakt, då den utgör ett naturligt gömsle.

För att undvika skada får du jaga grågås, kanadagås och vitkindad gås under hela året om de

  • uppträder i flock om minst fem individer vid fält med oskördad gröda eller
  • medför olägenhet för människors hälsa.

För att undvika skada får du jaga trana och sångsvan om de uppträder i flock om minst fem individer vid fält med oskördad gröda. Särskilda tider gäller för skyddsjakten:

  • För trana får du jaga 1 april–30 maj och den 1 augusti–30 september.
  • Sångsvan får du jaga 1 oktober–31 mars.

Gäller det andra arter eller andra tider på året måste du ansöka om skyddsjakt hos länsstyrelsen. För att länsstyrelsen ska kunna bevilja skyddsjakt får det inte finns någon annan lämplig lösning för att förhindra skadorna eller problemen. Läs mer under Skyddsjakt där finns även ansökningsformulär.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Stefan Attefall

Besöksadress

Bäverns gränd 17

Postadress

751 86 Uppsala

Organisationsnummer

202100-2254

Följ oss