Hitta på sidan
Hitta på sidan

Djurhälsopersonal

Länsstyrelsen är ansvarig för tillsynen av djurhälsopersonal i länet. Det innebär att vi kontrollerar att personal som arbetar med djurens hälso- och sjukvård följer gällande lagar och bestämmelser. Vi ger också stöd och råd till djurhälsopersonal.

Vem räknas som djurhälsopersonal?

Djurhälsopersonal är personer som arbetar inom behörighetsreglerade yrken inom djurens hälso- och sjukvård. Till djurhälsopersonal räknas

  • legitimerade veterinärer
  • legitimerade djursjukskötare
  • godkända hovslagare
  • legitimerade tandläkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster som har godkännande att arbeta inom djurens hälso- och sjukvård
  • personer som har särskilt tillstånd att utöva veterinäryrket
  • personer som tillhandahåller tjänster inom yrket under ett tillfälligt besök i Sverige.

Hur gör vi tillsynen?

Varje år besöker Länsstyrelsen ett antal veterinära arbetsplatser i länet. Vid besöken kontrollerar vi att djurhälsopersonalen följer de regler och bestämmelser som finns gällande djurskydd, smittskydd och säkra livsmedel. Vår tillsyn genomförs utifrån riktlinjer från Jordbruksverket. Några saker vi kontrollerar under besöket är att

  • personalen har rätt behörighet
  • journalföringen uppfyller de krav som finns
  • ordination av läkemedel sker på ett korrekt sätt
  • det finns rutiner för hantering av misstänkta djurskyddsfall och hantering av smittsamma djursjukdomar.

Möjlighet till stöd och rådgivning

Länsstyrelsen ger stöd och råd till djurhälsopersonal i specifika frågor som rör djurskydd och smittskydd. Vi förmedlar också aktuell information till personal som arbetar med djurhälsa i länet. Informationen kan handla om ändringar i lagar, föreskrifter och olika riktlinjer som berör området.

Hygienregler för vårdverksamheter

Tillsynen av djurhälsopersonal kombineras ofta med att Länsstyrelsen även gör en kontroll av vårdhygien på den djurvårdande enheten. Djurvårdande enheter är till exempel:

  • djursjukhus
  • djurkliniker
  • distriktsveterinärmottagningar
  • enklare veterinärmottagningar.

För verksamheter inom djurens hälso- och sjukvård gäller särskilda regler för att förhindra spridning av smittor. Vid kontrollen av vårdhygien kontrollerar vi att dessa regler följs.

När en veterinär misstänker att ett djur har drabbats av en infektion med antibiotikaresistenta bakterier, till exempel MRSA (Meticillin Resistenta Staphylococcus Aureus) ska veterinären undersöka och anmäla detta till Länsstyrelsen. Djurägaren ska också vidta åtgärder för att förhindra att bakterierna sprids vidare.

Tystnadsplikt och anmälningsplikt för djurhälsopersonal

Djurhälsopersonal som arbetar i enskild (inte statlig) verksamhet har tystnadsplikt och är inte skyldig att lämna ut uppgifter till någon. Undantag är uppgifter som Länsstyrelsen behöver för att kunna göra tillsyn av verksamheten eller som följer av anmälningsskyldighet enligt lag. All djurhälsopersonal är till exempel skyldig att anmäla misstanke om att djur inte hålls eller sköts på rätt sätt till Länsstyrelsen.

När kräver Länsstyrelsen intyg från veterinär?

En djurskyddskontrollant får inte göra veterinära bedömningar, som till exempel om djuret är utsatt för ett lidande. När Länsstyrelsen kräver in veterinärintyg från en djurhållare är det oftast på grund av att denne inte självmant tagit eller tänker ta sitt djur till veterinär trots att det finns behov.

Avlivning av djurskyddsskäl av påträffade djur utan känd ägare

Om ett djur påträffas så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas omedelbart får en veterinär avliva djuret av djurskyddsskäl.

Den som avlivar djuret ska underrätta ägaren eller innehavaren av djuret om detta. Om detta inte är möjligt, för att djurägaren till exempel är okänd ska du meddela länsstyrelsen.

Djurskyddslagen 2018:1192länk till annan webbplats

4 § Om ett djur påträffas så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas omedelbart, får det avlivas av en veterinär eller polisman, även om djurägaren inte kan kontaktas. I brådskande fall får även någon annan genast avliva djuret.

Den som har avlivat djuret ska informera ägaren eller någon annan som är ansvarig för djuret om detta. Om det inte är möjligt, ska länsstyrelsen underrättas.

Det finns inte några statliga medel för att bekosta veterinärundersökning eller behandling av djur som inte har någon känd ägare. Om ett djur har påträffats svårt sjukt eller skadat får du som veterinär avliva djuret även om det inte går att få tag på djurägaren. Det behövs inte något beslut från länsstyrelsen. Upphittaren ska meddela ägaren om det går och i annat fall meddela länsstyrelsen.

Det är inte tänkt att länsstyrelsen ska omhänderta djur, om det inte är nödvändigt. När 9 4§ djurskyddslagen används behöver länsstyrelsen inte omhänderta djuret för att förkorta dess lidande.

Det som är viktigt i sammanhanget är ordet "påträffas". Till exempel att ett skadat djur hittats av någon annan än djurhållaren.

Om djurhållaren kommer in med svårt sjuka eller skadade djur och vägrar avlivning, trots att veterinären bedömer att det är enda alternativet, så är djuret inte "påträffat". Veterinären kan därför inte avliva djuret mot djurägarens vilja med hänvisning till 9 kap 4§ djurskyddslagen. I dessa fall kontaktas länsstyrelsen som kan omhänderta djuret.

Djur som omhändertagits av länsstyrelsen

Det finns några saker att tänka på när du som djurhälsopersonal blir anlitad för att behandla ett djur som blivit omhändertaget.
Ett djur är inte "påträffat" om det inkommer till dig för en veterinärundersökning efter det att länsstyrelsen har omhändertagit djuret. I dessa fall är det länsstyrelsen som ska besluta om vad som ska ske med djuret enligt 9 kap 8§ djurskyddslagen. Om du tycker att ett omhändertaget djur måste avlivas så ska du kontakta veterinärenheten på länsstyrelsen direkt. Du kan då få ett muntligt beslut om avlivning.

Läs mer i 9 kap 4§ och 8§ i Djurskyddslagen 2018:1192länk till annan webbplats

När det gäller omhändertagna djur är det länsstyrelsen som ska besluta om vad som ska ske med djuret. Normalt sker detta efter kommunicering med djurägaren som då vanligtvis får en tid att yttra sig. Om djurets hälsotillstånd är sådant att det lider kan länsstyrelsen besluta om avlivning utan kommunicering se ovan. Om djurets lidande är så akut att det måste avlivas av djurskyddsskäl och länsstyrelsen inte går att nå (utanför kontorstid) får djuret ändå avlivas. Detta kan vara aktuellt om djurhemspersonal kommer till kliniken med ett djur som omhändertagits och akut försämrats eller insjuknat. Det är då viktigt att dokumentera varför djuret avlivades.

Om du får i uppdrag att undersöka och skriva intyg om ett djur eller djurgrupp som omhändertagits av länsstyrelsen eller som länsstyrelsen beslutat ska undersökas så var noga med att du säkerställer vilket uppdrag du fått och om det är något särskilt som ska undersökas eller bedömas. länsstyrelsen har stödmaterial för intyg och utlåtande som du kan få från djurskyddshandläggare eller länsveterinär.

Om du anlitas av en djurhållare för att länsstyrelsen beslutat eller uppmanat djurhållaren att anlita veterinär är du djurhållarens veterinär. Tänk dock på att ge noggrann tydlig skriftlig dokumentation till djurhållaren i dessa fall eftersom djurhållaren kan behöva visa upp dokumentation angående dina undersökningsresultat och rekommendationer för länsstyrelsen. Detta gäller även annan djurhälsopersonal som till exempel godkända hovslagare.

Avel med djur som kan nedärva sjukdom eller funktionshinder

Djur får inte användas i avel om de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas eller om parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman.

Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om förebyggande och särskilda åtgärder avseende hygien m.m. för att förhindra spridning av zoonoser och andra smittämnenlänk till annan webbplats

Veterinären ska skriva sakliga besiktningsintyg

Vid besiktning är det viktigt att notera sådant som avviker från det normala, även om det anses typiskt för rasen.

Ansvarsnämnden har i ett beslut från 2013 (ansvarsnämndens ärende 91/12) angett att ”En besiktning ska utföras grundligt och omsorgsfullt. Alla avvikelser från det normala måste noteras i ett besiktningsintyg. De fel som valpen senare konstaterades ha borde ha noterats av NN, och detta oberoende av om något av felen skulle vara att anse som rastypiskt. Ansvarsnämnden finner att NN har agerat försumligt vid besiktningen och därigenom åsidosatt de skyldigheter han som veterinär haft. För denna försumlighet kan NN inte undgå en erinran.”

Ärendet gällde en hund med underbett, där veterinären i sitt svar till Ansvarsnämnden angett att det inte antecknats i besiktningsintyget, eftersom det var typiskt för rasen.

Brachycephalt syndrom

Kortnosiga hundar med andningsproblem aktualiserades sommaren genom ett öppet brev till Jordbruksverket och SKK, underskrivet av 519 legitimerade veterinärer.

Länsstyrelsen tycker det är väldigt viktigt att man inte skuldbelägger enskild djurägare i frågan, eftersom problemen beror på felaktig avel. Dock tycker vi det är väldigt viktigt att djurägare får information om att ett brachycephalt syndrom inte är ett normaltillstånd, utan ett stort problem för hunden som även kan innebära ett lidande. Det vill säga, det är inte är normalt för arten hund att inte kunna andas normalt (eller ha andra rasspecifika problem). Det är även bra om djurägaren förstår att detta är ett problem inom aveln som till och med kan bryta mot djurskyddslagen. Det kan leda till att djurägare blir mer kritiska vid eventuella framtida hundköp.

Om djurägaren har sökt hjälp för sin hunds problem, och även följer veterinärens behandlingsrekommendation/ordination så har djurägaren handlat helt rätt enligt lagstiftningen. En anmälan ska därför inte göras på djurägaren. Skulle djurägaren däremot motsätta sig behandling och ni anser att djuret är utsatt för ett lidande om ingen åtgärd sätts in, så ska ni anmäla det till länsstyrelsen enligt 8 kap 18§ djurskyddslagen.

Länsstyrelsen anser att avel på individer som kan förväntas nedärva andningssvårigheter står i strid med djurskyddslagstiftningen. Det omfattar naturligtvis även hundar som korrigerats kirurgiskt och därför inte längre har problem själva. Om en veterinär i sin yrkesutövning får kännedom om sådan avel, så omfattas detta av veterinärernas anmälningsplikt till länsstyrelsen enligt 8 kap 18§ djurskyddslagen.

Kontakt

Hitta på sidan