Hantering av massor av sulfidförande berg
Här hittar du som arbetar på miljökontoren i Stockholms län information om hantering av massor av sulfidförande berg. Du kan bland annat läsa om den regionala strategin kring masshantering, vad du bör tänka på när du gör en riskbedömning samt få svar på vanligt förekommande frågor.
Frågorna kring sulfidförande berg i bygg och anläggning har de senaste åren vuxit i komplexitet och omfattning. I dagsläget saknas en gemensam bild och detaljerad kunskap om vilka områden där sådant berg förekommer, vilka riskfaktorerna med massorna som finns på kort och lång sikt, samt fungerande metoder för hantering av bergmassorna. För dig som arbetar på ett av Stockholms län miljökontor innebär detta en utmaning när du ska göra en bedömning kring risk för påverkan på människors hälsa och miljön.
Regional strategi för hantering av massor
Länsstyrelsen i Stockholm har tillsammans med Region Stockholm, Storsthlm, Trafikverket och Stockholms stad tagit fram en strategi för hantering av massor i Stockholms län.
Målsättningen med strategin är att projektgenererade massor av ballastkvalitet ska användas inom bygg- och infrastrukturprojekt där det är lämpligt. Användningen av massor ska vara så högkvalitativ och lokal som möjligt samtidigt som transportarbetet effektiviseras och miljö- och klimatpåverkan från masshantering minskar. Med en mer cirkulär hantering av massor minskar uppkomsten av avfall genom att massorna tas tillvara istället för att skickas till deponi.
Intentionerna i den regionala masshanteringsstrategin gäller även för sulfidförande berg. Med rätt hantering kan projekt inom bygg och infrastruktur använda dessa massor i de flesta fall. Detta förutsätter god kunskap om bergmaterialets egenskaper samt att förutsättningarna på platsen där de ska användas är lämpliga.
Strategi för hantering av massor i Stockholms län
Lägesbeskrivning sulfidförande berg
En aktuell utmaning i länet är hur sulfidförande entreprenadberg som uppkommer i till exempel tunnelprojekt bäst ska kunna nyttjas för nya ändamål i bygg och anläggning, utan att miljön kommer till skada. Frågan är komplicerad, och omgärdas av stor osäkerhet.
I ett första steg har en arbetsgrupp under Miljö- och samhällsbyggnadsrådet i länet tagit fram en gemensam lägesbeskrivning, som en gemensam bas för dialog och åtgärder.
Lägesbeskrivning: sulfidförande berg i Stockholms län 2024 pdf, 604.3 kB.
Riskbedömning och allmänna hänsynsregler enligt miljöbalken
I riskbedömningen ingår att bedöma bergmaterialets risk för negativ påverkan på människors hälsa och miljön. För att du som arbetar på ett miljökontor ska kunna göra en korrekt bedömning behöver du få in nödvändiga underlag från verksamhetsutövaren. Det anmälda projektets storlek har betydelse för vilka underlag som krävs. Mindre projekt kräver oftast inte lika omfattande underlag för bedömningen som större projekt. I mindre projekt är mängden massor som hanteras mindre, med mindre risk för påverkan på omgivningen.
I miljöbalkens andra kapitel finns allmänna hänsynsregler, bland annat försiktighetsprincipen och hushållnings- och kretsloppsprincipen. Dessa bestämmelser utgör grunden för de krav som kommunerna och Länsstyrelsen kan ställa på verksamheter och åtgärder. I anmälningsärenden behöver du göra en samlad bedömning utifrån hänsynsreglerna. Därtill tillkommer en rimlighetsavvägning där du jämför nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått med kostnaderna för sådana åtgärder.
Frågor och svar kring sulfidförande berg
Vi har samlat några frågor och svar som vi återkommande får från miljökontoren kopplade till sulfidförande berg. Frågorna och svaren är generella. Om du önskar vägledning i enskilda ärenden är du välkommen att höra av dig direkt till Länsstyrelsen, via e-post eller telefon.
Vi kommer löpande uppdatera frågorna och svaren i takt med att nya frågor kommer in samt om kunskapsläget eller praxis förändras.
Det finns i dagsläget inget entydigt svar på frågan, men olika försök pågår för att undersöka saken. Länsstyrelsens erfarenhet är att det tar minst ett år, men förmodligen längre, från losshållning eller krossning till dess att det går att uppmäta någon påverkan i lakvatten. Tiden är inte direkt beroende av totalsvavelhalten, utan har med reaktionshastigheten att göra där bland annat bergets egenskaper är styrande. Det är viktigt att lagring sker under kontrollerade former och att berget lagras i så stora fraktioner som möjligt.
Länsstyrelsen anser att vi av miljöskäl behöver arbeta gemensamt för en cirkulär masshantering i länet. Utgångspunkten bör vara att bergmaterial med få undantag ska kunna användas istället för deponeras, men att massor med olika egenskaper behöver hanteras olika. Sulfidförande berg som också bedöms medföra risk för utlakning av surt lakvatten innebär att särskilda skyddsåtgärder kan bli aktuella. Massornas användning kan behöva regleras samt att det bör finnas möjlighet till uppföljning (kontrollprogram).
Behov av skyddsåtgärder och andra restriktioner behöver ses utifrån platsens förutsättningar och miljöns känslighet. Den här typen av massor bör inte ligga exponerade för väder och vind under en längre tid. Om berget har högre svavelhalter och försurande egenskaper är det lämpligt att undvika att krossa ner berget till mindre fraktioner. Risken är proportionell mot mängden massor som hanteras. En möjlig användning kan till exempel vara i packade konstruktioner som ligger ovanför grundvattnet.
Den kemiska reaktionen där sulfid oxideras till sulfat förutsätter tillgång till syre och vatten. I ett oskyddat upplag av bergmassor finns därmed förutsättningar för att surt lakvatten ska uppstå. Även vid användning av massorna behöver tillgången till vatten och syre begränsas. Det gäller både nederbörd och högt stående grundvatten. Vad gäller hantering av bergmassorna bör du även säkerställa att kontinuerlig eller omväxlande tillgång till syre och vatten undviks.
Risken med att använda materialet beror även på kornstorlek, mängden massor och förutsättningarna på platsen.
Analys av lakvatten kan ske direkt i grundvatten eller ytvatten. För att fånga aktuella halter innan utspädning i yt- eller grundvattenrecipienten bör analysen vara utförd så nära källan som möjligt.
Det finns vissa parametrar att vara uppmärksam på för att kunna identifiera om det kan ha uppstått en påverkan från närliggande upplag eller användning av sulfidförande berg. Var särskilt uppmärksam på lågt pH (< 5) i kombination med låg alkalinitet och höga halter av sulfat och aluminium. Ofta förekommer även höga halter av tungmetaller. I vissa fall går det även att se utfällningar i vattendrag.
Det är verksamhetsutövaren som ska visa att materialet inte utgör en risk för negativ påverkan på miljön. En bra utgångspunkt är att göra en geologisk bedömning av bergarterna på platsen och en bedömning av den geologiska miljön. Om detta visar att det finns risk för sulfid behöver en sakkunnig ta fram provtagningsplan. En bra början är då att analysera bergmaterialets mineral- och kemiska sammansättning, exempelvis totalhalt svavel.
För att få en uppfattning om materialets försurande förmåga används vanligen ABA-test och/eller NAGpH-test. Dessa metoder är inte optimalt utformade för att avgöra materialets miljörisk, men det finns få alternativ i dagsläget.
För projekt som har lång tid kvar till start kan ett fuktkammartest vara ett alternativ. Men tänk då på att ett sådant test vanligen behöver pågå i minst ett halvår innan resultatet är klart.
Andra myndigheters projekt och utredningar
Det pågår ett flertal forskningsprojekt och andra utredningar, till exempel ett regeringsuppdrag om riktlinjer för resurseffektiv hantering av schaktmassor.
Riktlinjer för resurseffektiv hantering av schaktmassor, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Ordlista
Sulfidförande berg: berg som har högre halt sulfidföreningar, så som pyrit (svavelkis) och pyrrhotit (magnetkis), jämfört med bakgrundshalterna i Stockholms län.
Berg med försurande egenskaper: bergmaterial som kan ge upphov till surt lakvatten orsakat av oxidation av sulfidmineraler. Sulfidförande berg har inte automatiskt försurande egenskaper.
Packad konstruktion: anläggning som funktionellt begränsar det ingående materialets exponering för vatten (och syre), både från nederbörd och stigande grundvatten. Förutsättningarna på platsen är avgörande för hur tät en konstruktion behöver vara. Det viktiga är att konstruktionen fyller sin funktion. Ett exempel är en vägkropp med väl underhållen asfaltsyta och dräneringsdiken som förhindrar grundvatten att stiga upp till och över det sulfidförande