Risk för vattenbrist i Stockholms länLäs mer på SMHI:s webbplats om aktuellt meddelande.

Internationell delgivning

Länsstyrelsen Stockholm är Centralmyndigheten för internationell delgivning i Sverige, som ingår i det internationella rättsliga samarbetet.

Internationell delgivning betyder att den som ska delges befinner sig i ett annat land, det kan vara en fysisk person eller ett företag. Centralmyndigheten biträder med delgivning i Sverige på utländsk begäran samt i utlandet på svensk begäran. Centralmyndigheten har även en rådgivande roll i delgivningsfrågor.

Den kraftiga ökningen av migration, globaliseringen samt att vi reser alltmer utomlands – allt detta bidrar till att behovet av delgivning både inom Sverige och till utlandet har blivit större. I vissa fall kan delgivningen ske genom direktkontakt mellan de berörda aktörerna, medan det i andra fall kan vara avgörande med Centralmyndighetens biträde för att lyckas med en delgivning.

Nedan finner du mer detaljerad information om Centralmyndighetens roll och om de krav som ställs när du ansöker om Länsstyrelsens hjälp med internationell delgivning.

Centralmyndigheten biträder med delgivning i Sverige på begäran av ett behörigt utländskt organ, till exempel Justitieministerium, åklagarmyndighet, domstol, advokatbyrå och auktoriserad stämningsman.

Lagstiftningen i den stat som begärt hjälpen avgör vem som är behörig att översända en begäran om biträde med delgivning. Utöver detta kan en begäran om biträde med delgivning alltid överlämnas till Centralmyndigheten via diplomatiska kanaler.

Delgivning i Sverige med Centralmyndighetens hjälp hanteras med post och/eller Polismyndighetens stämningsman. Centralmyndigheten strävar efter att delgivningen sker så skyndsamt, smidigt och kostnadseffektivt som möjligt. Handläggningstiden kan dock variera.

Centralmyndighetens roll är att

  • granska alla inkomna framställningar
  • identifiera delgivningsmottagaren
  • säkerställa att delgivningen sker i enlighet med svensk lagstiftning
  • återrapportera om delgivningen har skett eller inte till det organ i utlandet som begärt hjälp med delgivningen.

Centralmyndigheten kan inte hjälpa till med tolkning av innehållet i delgivningshandlingar. I de fallen hänvisar vi till det sändande organet i utlandet för mer information samt rådgivning.

De flesta internationella överenskommelser som reglerar internationell delgivning tillåter direkt delgivning från utlandet. I praktiken betyder det att ett behörigt utländskt organ får översända delgivningshandlingar i ett mål eller ärende till mottagaren direkt med hjälp av post. I detta sammanhang är det viktigt att understryka delgivningsmottagarens rättigheter, nämligen rätten att vägra ta emot en handling som är skriven på, eller översatt till ett annat språk än svenska och som delgivningsmottagaren inte förstår (4 a § delgivningslagen (2010:1932).

Som huvudregel omfattas delgivningsverksamheten av sekretess (22 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Den internationella delgivningsverksamheten är väl reglerad genom en lång rad specifika internationella avtal samt överenskommelser om internationellt rättslig hjälp inom både civila- och straffrättsliga områden.

Sverige deltar i de flesta sådana avtal och har dessutom undertecknat bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål med bland annat USA, Kanada och Australien.

​Bestämmelserna om delgivningssamarbetet mellan nordiska länderna definieras i den nordiska överenskommelsen från 1974 om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning.

Svenska rättsliga myndigheter, som behöver delge i utlandet i ett mål eller ärende, har därför oftast möjlighet att själva ansöka om bistånd med delgivning. Detta görs direkt hos den utländska motparten med stöd av relevant internationell överenskommelse.

Domstolar har även möjligheten till att delge med hjälp av post om detta inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna, till exempel om man kan anta att postgången inte kan säkerställas i det aktuella landet där delgivningen ska ske eller om landet motsätter sig direkt delgivning från utlandet.

Centralmyndighetens hjälp med delgivning i utlandet kan bara begäras om

  • myndigheten redan har försökt att själv delge mottagaren i den andra staten, men detta inte har kunnat ske
  • det saknas möjlighet för myndigheten att själv ansöka om bistånd med delgivning i den andra staten, eller
  • den andra staten kräver att en ansökan om delgivning skickas genom en centralmyndighet.

Delgivningen via Centralmyndigheten sker i så fall med hjälp av Sveriges utlandsmyndigheter. Delgivningssätt, tidsfrister, eventuella kostnader samt krav som ställs på ansökan och delgivningshandlingen varierar starkt beroende på land.

Myndighetens ansökan om Centralmyndighetens hjälp med delgivning till utlandet bör innehålla:

  • Kontaktuppgift till sökanden.
  • Uppgift om delgivningsmottagaren (namn, adress, medborgarskap, födelsedatum, fungerande telefonnummer, e-postadress samt organisationsnummer om det är ett företag som ska delges).
  • Uppgift om egna delgivningsförsök.
  • Motivering till varför man begär hjälp av Centralmyndigheten.
  • Sammanfattning av innehållet i de handlingar som ska delges.
  • Faktureringsadress för eventuella extra kostnader i samband med delgivningen.
  • Uppgift om när delgivningsuppdraget senast ska redovisas och motivering till detta.

Ansökan och delgivningshandlingen ska alltid skickas in i två exemplar.

Översättning och legalisering

Vissa länder kräver att delgivningshandlingen ska vara översatt till landets officiella språk, oavsett mottagarens medborgarskap. Till exempel vid delgivning till USA, Sydafrika och Australien ska handlingen alltid vara översatt till engelska. Vissa länder kräver också att handlingen är legaliserad. Legaliseringen, som kan göras på svenska, engelska, franska och spanska, är en stämpel som intygar att namnteckningen på en handling är äkta. Du ansöker om legaliseringen vid UD:s juridiska expedition.

Den som söker ansvarar för att översättning och legalisering görs.

Enskilda individers möjligheter till delgivning till utlandet är starkt begränsade och skiljer sig från stat till stat. I vissa länder (till exempel. Belgien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland) finns det en motsvarighet till svenska delgivningsföretag som kan vara behjälpliga med delgivning.

Direkt delgivning med post är ett alternativ. Dock kan postdelgivning inte användas om direkt delgivning från utlandet är förbjudet enligt den andra statens lagstiftning eller om man kan anta att postgången är osäker.

En enskild får ansöka om Centralmyndighetens hjälp med delgivning i utlandet om

  • den enskilde själv har försökt att delge mottagaren i den andra staten, men detta inte har kunnat ske, eller
  • det saknas möjlighet för den enskilde att själv ansöka om bistånd med delgivning i den andra staten.

Centralmyndigheten biträder med utlandsdelgivning med hjälp av Sveriges ambassader och konsulat. De flesta länder tillåter delgivning via diplomater och konsulära ämbetsmän. Detta är dock oftast begränsat till delgivning till landets egna medborgare. Därför kan Centralmyndighetens möjligheter att hjälpa till med delgivning vara begränsade. Kontrollera därför med våra handläggare om det är möjligt att få hjälp med utlandsdelgivning innan du skickar in en ansökan.

En ansökan om Centralmyndighetens hjälp med utlandsdelgivning bör innehålla:

  • Kontaktuppgift till sökanden.
  • Uppgift om delgivningsmottagaren (namn, adress, medborgarskap, födelsedatum, fungerande telefonnummer samt e-postadress).
  • Uppgift om egna delgivningsförsök.
  • Sammanfattning av innehållet i de handlingarna som ska delges.
  • Faktureringsadress för eventuella extra kostnader i samband med delgivningen.

Ansökan och delgivningshandlingar ska alltid skickas in i två exemplar.

Handläggningstider, delgivningssätt, eventuella extra kostnader varierar starkt beroende på land.

Vissa länder kräver att delgivningshandlingen ska vara översatt till landets officiella språk, oavsett mottagarens medborgarskap. Vid delgivning till USA, Sydafrika och Australien ska handlingen alltid vara översatt till engelska. Den som söker ansvarar för att ansökan översätts.

Avgift för ansökan

I samband med att ansökan skickas in ska du betala en avgift på 500 kr till BG 5052-4651 i Danske Bank. Ange delgivningsmottagarens namn som referens.

I brottmål så tillåts det av samtliga länder som är anslutna till brottmåls­konventionen från 1959 Länk till annan webbplats. och det är också ett krav att domstolen har försökt att delge på egen hand Länk till annan webbplats. innan man skickar en begäran om delgivning direkt till den utländska domstolen Länk till annan webbplats..

För länder som inte är anslutna får domstolar själva avgöra om man vill försöka delge med så kallat rött kort eller inte.

Dessa länkar ger vägledning angående civil- och tvistemål:

För EU-länder Länk till annan webbplats.

Klicka först på landet i fråga (vänster sida på webbsidan) och kika om man har gjort en reservation mot artikel 14. Om det inte finns en reservation mot artikel 14 så går det bra att försöka delge med rekommenderat brev.

Artikel 14 – Delgivning genom posttjänster. Varje medlemsstat får utföra delgivning av rättegångshandlingar direkt genom posttjänster, såsom rekommenderade försändelser med mottagningsbevis eller motsvarande, till personer som är bosatta i en annan medlemsstat.

För länder från övriga världen Länk till annan webbplats.

Klicka på landet i fråga (välj Central Authority & practical information) och scrolla ner lite på sidan tills du ser Art 10 (a). Står det opposition bredvid Art 10 (a). så motsätter sig landet direktdelgivning från utlandet. Artikel 10 (a) reglerar möjligheten att delge direkt från utlandet.

Vi har tyvärr ingen information om möjligheten till direktdelgivning till länder som inte finns med på länkarna ovan.

Brottmålskonventionen från 1959 är tillämplig även om man saknar adress till delgivningsmottagaren.

Se sidan 7–8 i Delgivning till utlandet – en vägledning Länk till annan webbplats.

Gäller det ett land som inte är anslutet till konventionen är det i princip utsiktslöst att försöka delge vederbörande även med Centralmyndighetens hjälp. Detta då svenska beskickningar i utlandet saknar möjlighet att efterforska adress. Har man dock ett telefonnummer och/eller en e-postadress så kan ambassaden/konsulatet försöka kalla vederbörande att infinna sig vid beskickningen.

Det finns ingen förordning/konvention som kan tillämpas vid avsaknad av adress.

Utan en adress är det i princip utsiktslöst att försöka delge vederbörande även med Centralmyndighetens hjälp. Detta då svenska beskickningar i utlandet saknar möjlighet att efterforska adress. Har man dock ett telefonnummer och/eller en e-postadress så kan ambassaden/konsulatet försöka kalla vederbörande att infinna sig vid beskickningen.

Det varierar beroende på världsdel och land men uppskattningsvis

  • Europa 2–3 månader.
  • Övriga världen 3–12 månader.

Vänligen observera att dessa tider räknas från det att den svenska beskickningen har mottagit er begäran från Centralmyndigheten. Om ambassaderna/konsulaten tar hjälp av lokala myndigheter i utlandet så bidrar detta till en längre handläggningstid, detta är inräknat ovan.

Nej det gör det inte, utan ni får upprätta ett dokument i Word där ni har med följande:

  • Kontaktuppgift till sökanden.
  • Uppgift om delgivningsmottagaren (namn, adress, medborgarskap, födelsedatum, fungerande telefonnummer, e-postadress samt organisationsnummer om det är ett företag som ska delges).
  • Uppgift om egna delgivningsförsök.
  • Motivering till varför man begär hjälp av Centralmyndigheten.
  • Sammanfattning av innehållet i de handlingar som ska delges.
  • Faktureringsadress för eventuella extra kostnader i samband med delgivningen.
  • Uppgift om när delgivningsuppdraget senast ska redovisas och motivering till detta.

Vi ser gärna att ni skickar handlingar till Centralmyndigheten per post då ambassaderna i regel önskar domstolens ansökan i original med underskrift.

Centralmyndighetens hjälp med delgivning i utlandet kan bara begäras om

  • myndigheten redan har försökt att själv delge mottagaren i den andra staten, men detta inte har kunnat ske
  • det saknas möjlighet för myndigheten att själv ansöka om bistånd med delgivning i den andra staten, eller
  • den andra staten kräver att en ansökan om delgivning skickas genom en centralmyndighet.

Ni bör även undersöka vilka eventuella krav landet i fråga ställer för att försök till delgivning ska kunna göras.

Se sidan 17–22 i Delgivning till utlandet – en vägledning Länk till annan webbplats.

Nej, det åligger domstolen att själv ombesörja med detta.

I förhandlingar med andra stater har Sverige flera gånger lyft frågan om samarbete kring förvaltningsrättsliga ärenden. Dock ser staters nationella system olika ut och det som är ett förvaltningsrättsligt ärende i ett land kanske är ett civilrättsligt ärende i ett annat, och vice versa. Mot den bakgrunden finns inga renodlade förvaltningsrättsliga samarbetsinstrument (Europarådet har ett, men det har Sverige inte anslutit sig till).

Uppmaningen inom Haagkonferensen är dock att vi ska vara generösa i tillämpningen av det civilrättsliga instrumentet som finns att tillgå (1965 års Haagkonvention Länk till annan webbplats.). Därför uppmanar Centralmyndigheten förvaltningsdomstolar och andra förvaltningsrättsliga myndigheter att tillämpa det instrumentet och så tydligt som möjligt beskriva vad ärendet rör. Det blir sedan upp till mottagande stat att avgöra Länk till annan webbplats. om bistånd med delgivning kan lämnas eller inte.

Kontakt

Enheten för förvaltning